Idag är det 20 år sedan den 17:e november 1995. Fortfarande nostalgiskt känd som Den Stora Snöstormen 17:e november 1995 ™ i Göteborg och Västsverige.
I stort sett alla har lyckliga minnen från denna dag, som ses på med stor och omfattande nostalgi. Redan på morgonen gick polisen ut och uppmanade folk att inte gå till jobbet. TV4:s lokala morgonprogram kunde inte komma till sina lokaler och blev inte insläppta för att sända från SVT, utan tog sig för att vara omständliga upp till Brudaremossens TV-sändare och kopplade in sig direkt och sände ute i snöyran.
Det föll flera decimeter snö i Göteborg (Wikipedia anger hela 25 cm snö!!!!!!) och staden lamslogs helt. Eller ja, de flesta verkade ganska nöjda.
Trotsade polisen och tog mig upp till Matematiskt Centrum på Chalmers, där jag jobbade deltid som datorsupport och webmaster åt sektionen för matematik, matematisk statistik och datalogi under studierna på universitetet. Några andra hade tagit sig dit, men det fanns inga elever och ingen undervisning pågick heller, så det var bara att pulsa hem i snön igen.
På kvällen knallade jag ner till ICA Maxi, genom att gå mitt på Mölndalsvägen, för att handla mat. Många andra gjorde det samma, dvs gick till fots mitt på vägen, då det inte körde några bilar. Allmänt avslappnad och munter stämning. Köpte en pulka och placerade matkassarna i denna och drog hem.
Dagen därpå började det förstås töa och Göteborg blev sitt vanliga slask och rusk igen. Men göteborgarna hade åtminstone för en dag varit lyckliga över att ha fått en riktig vinter om än bara för en dag.
Men detta var för 20 år sedan. Invasionsförsvaret fanns kvar, liksom totalförsvaret, komplett med driftvärn och allt. Liksom Estoniakatastrofen, med försvarets alla tunga helikopter 4 och möjlighet att hantera volymer vi bara kan drömma om idag, skulle utfallet antagligen inte blivit lika muntert om detta skulle 2015.
Fast just snöstorm är det något speciellt med. Det är lugnande och dämpar tempot. Kanske har det med den tystnad som uppstår i snön att göra?
Så vad är dina minnen från 17:e november 1995?
46 kommentarer
Ah, härliga minnen. Gjorde lumpen på F7. Inte många Viggen som lyfte den dagen. Men vackert var det.
Då brände man runt i en PBV 302 på Balkan i omgivningarna runt Tuzla , minns iofs att mor och far sa att det var mycket snö hemmavid . Fint var det också. Bra tider !
Ett så vitt Göteborg lär vi aldrig se mer.
Jag säger som zen-mästaren: Vi får se !
Jag skulle se Pocahontas på bio, men den filmfesten blev ju givetvis inställd. Morsan, som är sjuksköterska, bröt armen på vägen till jobbet. Hon fick bli omhändertagen i stället för att omhänderta, så att säga.
Det kom in en fåne i lagårn, för jag mjölkade fortfarande kor då, och frågade om jag kunde bärga honom ur diket.
Tja, sa jag, jag har inga kedjor på traktorn så det klarar jag inte.
Och några andra bönder här finns inte längre.
Så du får be någon som har kedjor till bilen som kan få ett bra grepp i backen och dra snett upp ur diket…
Idag?
Inte har det blivit bättre….
Tusan också – en bonde som inte kan bärga en bil mitt på landsvägen ? Är det möjligt ?
Har du kollat in min blogg? 🙂
Ge den gärna en chans – vet att du och dina läsare kommer att gilla den 🙂
Tusen kramar!
http://nouw.com/goteborgsmamman
Blåst på Tjolöholm?
Lustigt nog Googlade jag på det i eftermiddags!
Blåst
Oväder
Som motvikt Gudrun!
Ej skämt
Gammal flickbekant
Hoppas namnet ej ger politiska vibbar!
Lycka till med nykomlingen
Sverige är ju faktiskt i topp när det gäller sådant.
Sillstrypare allihopa
Minns givetvis rapporteringen från Göteborg, men var bosatt längs Norrlandskusten då. Som varandes norrlänning kan jag vittna om att känslan av lugn och tystnad är lika njutbar varje år som första snöovädret kommer.
Nej – jag minns faktiskt inte detta!
Fastnade på motorvägen mellan Helsingborg och Malmö. Stod mest stilla men ibland rörde det sig några meter. Kanske 200 meter/timme i snitt. En skåpbil framför mig blåste i sidled i de värsta byarna. Var glad att bilen var nytankad. När radiomalmöhus gick ut och meddelade att motorvägen skulle stängas och att civilförsvaret skulle evakuera alla bilarna hade jag precis kommit fram till en avfart så att jag kunde köra upp och smita runt avspärrningen och navigera efter snökäpparna in mot Bjärred. Fick forcera drev av lös-snö som i några fall var lika höga som bilen. Väl inne i Bjärred var det ganska odramatiskt att köra till Malmö via Lomma och Arlöv.
Detta var 1995. Förmodligen 17:e november.
Lika höga som bilen?
Här är det jag, min signatur trogen, som står för skepparhistorierna!
Garanterat upp till halva vindrutan i allafall.
Faktiskt inte några speciella problem att köra genom en driva med lös-snö med en vanlig bil. Obehaget/dumdristigheten ligger i att man inte vet vad som kan finnas i eller på andra sidan drivan.
Man kan bli hängande mitt på ävenledes!
Extra eländigt när man skrutit med den fyrhjulsdrivna Toyota landcruisern…
Om drivorna var lika höga som bilen tror jag du över-driver. 🙂
Jag försökte backa ut min 945:a från parkeringsplatsen, lyckades köra 2 meter men insåg att det inte skulle fungera att köra på vägarna så jag körde in mina 2 meter till parkeringsplatsen, gick in och tog ledigt. Var bara några få arbetskamrater som bodde på gångavstånd som tog sig till jobbet, men det blev inte mycket gjort för dem där, då nästan alla stannade hemma.
Nja…alla stannade inte hemma…Systembolaget hade normal försäljning…. Har jag för mig att jag läste någonstans
Man brukar ju påstå att efter ett strömavbrott vankas befolkningsökning efter vidtas nio månader.
Vi behöver väl inte skynda på i den takten
Låt oss gissa
En webkille, Lasse O, finner den dagen en matematiker på Chalmers
Ja, kollega till Sonja Konvalevska.
This is the besinning of a wonderful friendship etc.
Kan det vara något?
Jag var i Värnamo från 15/11. På kvällen 16:e var det väl en halv meter snö. Inte särskilt anmärkningsvärt. När jag skulle sticka på morgonkvisten ett par decimeter till. Vad göra? Funderade på att jag skulle ta E4/Rv40. Men ombestämde mej och tog denvanliga 27:an. Vilket var tur. Om jag tagit E4, hade jag inte kommit längre än till Jönköping. 27:an gick perfekt. När jag kom hem gick snön upp till två decimeter över fönsterkarmen. Minnesvärt.
Åjo, vi var några där som hoppades på en föreläsning i Datorgrafik den dagen, [email protected] dök upp på skidor sent om sider, men vi var så få att han lät bli att hålla föreläsningen…
Minns att jag gick i ett upptrampat spår mitt på Gibraltargatan och i hörnet vid vägen in till studenthemmet stod en insnöad Volvo 144.
missa det, var också på Balkan;)
Jag jobbade sent (som vanligt) kvällen den 16:e. Det dröjde länge innan jag ens märkte att det snöade. Satt på kontoret i Högsbo industriområde och hade tänkt ta bussen hem till Mölnlycke. Gav mig väl hemåt typ vid åtta-niotiden på kvällen, om jag minns rätt. Bussen gick faktiskt, om än inte i tid, men den kom inte längre än Mölndals Bro. Sedan var det stopp, och busschauffören berättade att det inte fanns något som helst hopp om bussar uppför Kråkan och vidare till Mölnlycke förrän tidigast dagen efter.
Inte mycket att fundera på. Jag började gå hemåt till fots genom snöstormen. Det kändes nästan mer roligt än besvärligt, minns jag. Att i sin ensamhet trotsa elementens raseri var tilltalande på nåt sätt. (Jag var ung på den tiden!) Så jag pulsade fram på oskottade trottoarer, uppför Kråkan och sedan vidare längs landsvägen (utan trottoar!) mot Mölnlycke. Tror knappt jag såg en kotte längs vägen, vare sig till fots eller i bil. Men borta vid Pixbo tennishall ungefär (och vid det här laget var jag ganska trött och med snöblästrat ansikte, om än fullt i stånd att ta mig hem) blev jag upplockad av några dårar som var ute och nöjeskörde(!) i en gammal 240 med sommardäck. De körde mig resten av vägen hem. Jag var nästan lika besviken som tacksam över att inte få gå sista biten. 🙂
Dagen efter, den 17:e, har jag inga direkta minnen av däremot. Minns bara att jag inte jobbade. Nästan alla på kontoret stannade hemma. Fick dock höra efteråt att en kollega som bodde i Pixbo hade cyklat in till jobbet i Högsbo morgonen den 17:e!
Jag gillar stora snöstormar. Det blir så skön och hjälpsam stämning efteråt. Alla är ute och tittar förundrat och lite roat på snömassorna, kan skratta gott åt sin egen insnöade bil och är mycket snarare att hjälpa grannen skotta fram sin än man annars skulle vara. Kanske är det så att katastrofer, stora eller små, lockar fram det bästa ur oss människor.
Det blåser en bitande nordanstorm och drivorna ändrar beständigt form…
Snoilsky, Svenska bilder!
Skulle mönstra på fredagsmorgonen, Käringberget. Ringde vakten och förklarade halvt förtvivlat att tågen inte gick. Det var ok tycker vakten, ingen annan hade kommit heller. . .
Gjorde lumpen 95-96. Vi sov i 20-mannatält vid Remmene skjutfält. Märktes inget speciellt under natten, men när vi vaknade på morgonen var det märkligt tyst. Regementet assisterade civilsamhället dagen efter. Hemtjänsten skjutsades runt med bandvagn och mediciner levererades.
Idag kan den servicenivån inte upprätthållas 🙂
Jag muckade från F16 i början av november. Så den 17:e gick jag mest troligt runt och sökte arbete.
Jag gick i lågstadiet och roade mig den dagen med att åka snowracer och dricka varm choklad.
Låter lite som vädret vi hade i lördags http://www.freeride.se/snodjup/dundret/
Fast det var ju ingen blåst att tala om iofs.
Jag tog mig medelst pulsning några hundra meter ner till Matematiskt Centrum för att skriva några mail och eventuellt se helpdesk hade någon bemanning…och det hade dom!
/Fredrik (np5)
Var det du och Jonas som kom till MC?
I Skåne var vintern 1978-1979 flera gånger värre än snöstormen 1995. Folk följde händelserna genom den nyligen lanserade lokalradion som förmedlade viktig information och även tog emot info som folk ringde in.
http://mitthjartasmalmo.se/filmerna/volym_6/snostormen_slar_till_1978-1979/karsten_erichs_slussade_skane_ur_snokaoset/
När vägarna åter var framkomliga följde jag med ut till Österlen till min morbrors skånelänga.
På ena sidan huset var det mycket snö. På andra sidan räckte snödrivan ända upp till taknocken.
Förlaget Marieberg gav ut en skrift om det
" När Skåne försvann" …
Häftiga bilderBandvagnar och hela köret.
Men det var på den tiden.
I norr väntar vi också på första snön, det har regnat hela dagen här vid kusten men det ser ut att bättra sig nästa vecka.
Och "icke inflationen" på sophämtning är 7%
http://www.pt.se/nyheter/arjeplog/dyrare-sophamtning-nasta-ar-9676430.aspx
20 år sedan! Jäkla vad tiden går. Själv befann jag mig på en utbildningsmässa i Stockholm för att prata om Naturvetenskaplig Problemlösning. Vi skulle ha uppkoppling mot klasskompisar som satt på Matematiskt Centrum men det var inte många som kom, har för mig det var 1 eller 2 personer bara.
Minns också den "feature" som fanns vad gäller utskrifter på MC. Man skulle få 200 utskrifter gratis eller vad det var och sedan fick man betala en slant för att kunna skriva ut mer. På något sätt så funkade inte min räknare så bra, för varje utskrift som jag gjorde så ökade antalet utskrifter som jag kunde göra. Detta resulterade i att jag fick skriva ut allas arbeten och jag hade väl ett par tusen sidor som räknare för hur många sidor som jag kunde skriva ut när jag lämnade MC…
Låter som en little/big endian-bug i systemet.
Gjorde lumpen på K3 Karlsborg. Vi hjälpte civilbefolkning och blåljusmyndigheter lite här o där. Mycket skottande och puttande av bilar minns jag. Många bilar stod på vägarna och kom ingestans, vi körde även ut vatten.
Man kan ju reflektera över att denna funktion inte alls finns idag…
Ja, det blir lite lidande när många gamla inte får hjälp. Men då finns numera superhemtjänsten som åker skidor till brukarna…..
Det där undantagstillståndet var verkligen fantastiskt, som att gå runt i en målning av Bruegel den äldre. Mycket optimism och vänlighet, kanske därför många minns det med nostalgi.
Jag lyckades ta sista tåget ut från Götet mot Stockholm. Minns hur tung snön var och fick bråttom att komma iväg. Konduktören var inte lika angelägen när jag sade att "Antingen åker vi nu eller så fastnar vi i snön" ca 10 minuter före tidtabell….
Det inledande beslutet att lägga ned det mesta var taget redan 1994…för att bekräftas år 2004. Allt var avklarat och nedlagt 2014. Ni förstår, när man bygger ett försvar med 800 000 man och kvinnor så gör man det inte över en dag. Man lägger inte heller ned det över en dag. Det enda vi dock har lärt oss de senaste 100 åren är att när vi lagt ned det så visar det sig att vi behöver försvaret. 6 mekbrigader och 50 000 hen.
Åkte snowboard i det härliga pudret i Vallamassivet ( En av få backar i centralare Linköping ). Bilavfarten var stängd, så man fick pulsa från baksidan.
Åkte slalomskidor från gråberget i majorna gbg. Ungarna älskade att jag och kusinen turades om på mina skidor att spåra pulkabanor 🙂 Sen varm glögg och Pizza 🙂 HELT tyst och bara skratt och leenden överallt 🙂 Många hundar uppträdde som om de var valpar 🙂