Nedan följer en film där stridstrossen och tillhörande kompaniledning på mekskyttekompaniet Sigurd Johan avmarscherar från kompanisamlingsplatsen under Arméövning 2015.
Avmarschen sker inför förnyat anfall mot den röda sidan, efter att man mirakulöst efter nästan sex timmars strid, som ebbade ut på grund av förluster av personal och fordon, fått ny personal och reparerade stridsfordon. Allt har återställts i STA.
Om någon undrar varför jag inte går runt och filmar, så beror det på att jag tjänstgjort vid pansarskytte och har en hälsosam respekt för pansarfordon. Förarna ser noll och intet och vill inte ha personer, särskilt inte civila, som springer runt bland fordonen när motorerna är igång. Motor igång betyder att man har för avsikt att flytta på fordonet och att personal på marken bör hålla sig undan. Jag står därför av erfarenhet och självbevarelsedrift tätt intill en större björk, av en så grov storlek att en stridsfordonsförare knappast skulle få för sig att försöka köra omkull trädet, och därmed kommer hålla sig på avstånd. Därav blir inte vinklarna optimala och kamerans överblick lidande.
Filmen ligger sist i inlägget, referat kommer före.
Inledningsvis ser man från vänster till höger stridsledningsvagnen (strilvagnen), där man hittar stab- och trossplutonens plutonchef (kvartermästaren) och stabsgruppchefen. Detta är ett stridsfordon 90 utan 40 mm eldrör, endast beväpnad med en kulspruta i tornet, och där man har uppfällbara bord mellan sätena bak i det sk bollhavet.
Bredvid strilvagnen ser vi ställföreträdande kompanichefs (stf kompC) stridsfordon 9040 i bakgrunden ser man driftstödsgruppens 9040 (dsg) , som utmärks av att den har en stor låda bakom tornet, för att bland annat förvara fordonsoljor och vätskor i. Driftstödsgruppen är en utveckling av forna tiders mekgrupper, men ett kompani behöver så mycket mer stöd än mekaniker, t ex för IT-system, radioapparater, lasermätare, sikten mm, som hittas i både fordon och i varierande grad hos personalen.
0:33 grupperar sig driftstödsgruppens 9040 som första fordon för avfärd och avvaktar marschorder.
0:35 dyker ytterligare ett stridsfordon 9040 upp intill driftstödsgruppen. Detta är kompanichefens (kompC) stridsfordon 90. Notera att det sitter en soldat bak i bollhavet och tittar upp genom en öppen lucka. Detta är antagligen kompanichefens signalist, som bär en kraftigare radio åt kompanichefen när denne är avsutten. Även ställföreträdande kompanichef borde ha en signalist, men det finns luckor i personalrullorna. Vid full bemanning kan det också finnas en skarpskytt ombord på dessa vagnar – en soldat med ett prickskyttegevär, men som inte är en prickskytt med en komplett prickskyttegrupp.
KompC kör vidare åt höger och vi får 0:47 se två packversioner av bandvagn 410, samt längst bort eldledningsvagnen (e-vagnen), ett stridsfordon 90 utan 40mm kanon, endast beväpnad med en kulspruta. Denna vagn har även en särskild lasermätare för att kunna mäta in artillerield. I övrigt ser den ut som strilvagnen inuti, men eldledningsgruppen har även en dator med sig.
Bandvagn 410 tillhör en underställd ingenjörspluton och packversionerna är lastade med stridsvagnsminor.
01:02 får vi längst till vänster se två sjuktransportvagnar. Den som är längst bort från kameran är den splitter nya sjuktransportversionen av bandvagn 410.
01:24 ser vi återigen ingenjörsplutonens packvagnar och e-vagnen. KompC:s 9040 står skymd bakom dessa, vilket även bärgningsbandvagnen (bgbv) gör.
02:36 börjar det röra på sig i och med att stf kompC börjar backa sin 9040. Har du ett bra högtalarsystem med subwoofer kan du maxa det nu för den realistiska känslan. Hämta en reservdunk diesel ur ditt preppingförråd och sniffa på samtidigt.
03:07 följer strilvagnen efter.
03:17 kan man se från vänster till höger strilvagnen, dsgvagnen, stf kompC och e-vagnen. En soldat från dsg lämnar sitt fordon i för mig okänt ärende, gissningvis för någon handpåläggning på en av sjuktransporterna. Han finns senare, efter filmen är slut, fotograferad springande efter fordonskolonnen för att komma ikapp dsgvagnen.
03:22 sätter stf kompC fart och leder avmarschen.
03:40 följer evagnen efter. Detta är förstås ett fordon man vill ha långt fram för att kunna få så god operativ effekt som möjligt på artilleriet. Samtidigt ett av kompaniets högprofilmål för motståndaren.
03:51 kommer kompanichefens vagn.
03:59 strilvagnen. Här någonstans vågar jag flytta mig ur skydd, då det nu blivit tydligt var fordonen kommer köra.
4:09 kör dsgvagnen iväg.
4:21 dyker bgbv upp, med sitt distinkta krokodilliknande utseende med sitt schaktblad och minimala torn, som används för att få ordentligt fäste när man ska dra upp någon av de andra vagnarna, när dessa kör fast.
4:29 dyker sjuktransporterna upp.
4:45 är det stopp på kolonnen.
Avmarschordningen är förstås genomtänkt i prioriteringsordning. Kompanicheferna först, tillsammans med evagnen. Dessa ska vara framme i stridslinjen medan resten av stridstrossen kommer avvika och ligga 500 – 2000 meter bakom resten av kompaniet.
Därefter kommer stridstrossens plutonchef på strilvagnen, följd av dsgvagnen, som är stridstrossens enda big gun med 40 mm-kanon. Därefter bärgningsbandvagnen och sist sjuktransporterna. Fordonsservicefordon längre fram och sjuktransporterna längst bak i skydd.
Förutom stridstrossen har stab- och trosspluton också en packgrupp, med två lastbilar, som befinner sig betydligt längre bak, och i princip bara kommer fram för att möta upp vid påfyllnad av förplägnad (mat och vatten) eller om man ska gå i förläggning.
Filmen nedan ska ha HD-upplösning och kan med fördel blåsas upp på fullskärm.
Nedan ser ni för övrigt dsg-soldaten springandes ikapp den stoppade kolonnen, som nu också fått följe av första fordonet i en mekskyttepluton (resten ur bild).
Det har från svenska frivilliga i Ukraina anmärkts på detta och tidigare foton från kompanisamlingsplatsen att kompaniet grupperar alldeles för tätt. Och den stillastående kolonnen på fotot nedan är förstås en ren dödsfälla om fienden sätter in artilleri eller flyg. Man får hoppas att ihopklumpningen enbart beror på att övningsfältet är trångt och att man håller större avstånd i verkliga situationer.
Ibland kan det dock vara motiverat att plutonsvis tränga ihop sig, för att få maximalt med eldrör mot en flaskhals, vilket vi kommer få se på en kommande film. Men att ha hela kompaniet så här tätt är att bjuda in till massaker, åtminstone enligt svenskar som stridit mot Ryssland i närtid.
Jag har dock inte hela bilden – det kan ju vara så att svenskarna nedan har luftherravälde, fienden saknar intakta drönare, man har luftvärnsskydd och fiendens artilleri är utslaget, samt att terrängen är helt rensad från dolda eldledare, spaningssoldater eller specialoperatörer med radio, som kan ropa in artilleri…
47 kommentarer
He, jag anar ironi i sista stycket.
Militärporr. Saknar helt plötsligt lumpen och min gamla BV202.
Vet någon hur sjukvårdstransporterna respekteras i tex Ukraina?
Om det är italienare med-inte alls.
Minns Abessinien 1935(tror jag det var) som dylika organismer bombade den svenska ambulansen.
Tappra organismer italianos.
Det kan ju vara knepigt att se skillnad mellan en Stripbv 90 (stridsledning) och en Epbv 90 (eldledning). Bägge har ju samma, kanonlösa torn. Men E-vagnen har samma sikte som de vanliga vagnarna, med värmekanal och laseravståndsmätare, samt, till skillnad från övriga varianter försedd med tröghetsnavigeringssystem likt det som sitter i Strv 122.. Övriga vagnar får ju förlita sig på GPS med karta och kompass som backup.
Strivagnens sikte är ett enklare optiskt sikte endast avsett för observation och för att skjuta ksp.
Så vad är då detta för vagn:
Mysko Strf 90
(Jag vet svaret 🙂 )
Strilvagn på bataljon med eldrörsattrapp som maskering, eller E-vagn med eldrörsatrapp som maskering.
Kolla siktet.. sitter det ett UTAAS-sikte där, eller nåt simplare?
Helt riktigt att det är en eldrörsatrapp. Tanken var väl att man skulle se mindre viktig ut på slagfältet.
Det är något simplare. Funderade på det, men det är mer avancerat än strilvagnens sikte. Atrappsikte?
Det är strivagnen, med sitt enklare sikte. Jämför med E-vagnen, som har samma sikte som de andra varianterna, SAAB UTAAS.
http://plasticwarfare.se/wp-content/uploads/2002/02/P2080029_4.jpg
Det är precis det här som välutbidad spaning och underrättelseoperatörer lär sig för jobbet, Så varför sätter man inte dit riktiga sikten o markeringar – i syfte att just ledningsvagnen inte skall bli manuellt laserutpekad för inkommande missil……det kan ju inte handla om ngn miljon som siktet kostar….
Kanske inte helt lätt att se på långt håll, dessutom så kan det väl absolut handla om någon miljon per vagn, vilket blir rätt mycket pengar när det handlar om större serier. Exempelvis levererades Strf 90 utan gyrostabiliserad kanon, för att man då kunde köpa fler vagnar. Sen införde man ju modpaket som uppgraderade vagnarna till A-standard, med stabilisering. Kanon kontra ingen kanon är ju lättare att se på håll förstås.
Riktig kanon och sikten måste väl vara bättre även om det kostar en slant. Då kan man i alla fall försvara sig. Det är en annan sak om det inte får plats i vagnen.
Jag var soldat i 37 år, 1961-98.
Jag har svårt att känna igen mig från kalla krigets dagar, då jag ser videon.
Poster? Maskeringsnät? Flygvarnare?
Varför är förbandet på samlingsplatsen inte maskerat och grupperat i fickor rättvända i förhållande till planerad utmarschväg med reglementerade avstånd utan hopkört i klump?
Varför stannar fordonen på vägen med alldeles för korta avstånd mellan enskilda fordon?
Varför skriks kommandord utan tanke på ljuddisciplin?
Ljuddisciplin? Du låg inte i pansaret, va? Vad gäller flygvarnare så har man luftvärnsskydd i form av lvkv och radar.
Hade liknande tankar när jag såg filmen…
Men det kanske är som cornu skrev – – det kan ju vara så att svenskarna nedan har luftherravälde, fienden saknar intakta drönare, man har luftvärnsskydd och fiendens artilleri är utslaget, samt att terrängen är helt rensad från dolda eldledare, spaningssoldater eller specialoperatörer med radio, som kan ropa in artilleri…
Anser dock att man vid all träning skall utgå från det värsta och agera som stort hot föreligger. Om det i skarp läge är lugnt och förbandet har fördel av att agera som på filmen är det inget man behöver öva speciellt.
Cornu, det är väl klart, att det ska vara tyst även inom pansaret så länge man står i väntläge.
Tyst som i graven. Man vill inte dra på sig jägarförband.
Och flygvarnare upptäcker lågt flygande helikoptrar ofta bättre än radar, särskilt i kuperad terräng.
Det här förbandet, som du visar på videon, borde skickas hem till depån för utbildning.
Ja, för helikopter är ju tyst. Därtill är sikten för lågt flygande hkp så kort i den här terrängen att den inte kan verka utan att stridsfordonen själva kan skjuta tillbaka med mkt god effekt.
Det var tyst till man på filmen började förbereda avmarsch. När väl motorerna ska dras igång är tystnad meningslöst.
Har du alls lyssnat på hur pansarförband låter. Fick höra hur det lät när hela bataljonen ryckte fram dolt. Det är visuellt dolt, men det är inte tyst…
Frågan är ju om det är stridspaus eller 100% allvar i övningen. I alla övningar jag varit med i har det ju förekommit pauser och "utgångsgrupperingar" som varit av civil karaktär av olika orsaker, ont om plats är t ex en.
Sen det där med eld mot fiendens truppkoncentrationer inför anfall måste ju vara lika gammalt som artilleriet självt, så att det skulle vara ett okänt koncept i det militära är otroligt.
Hmm, jag har liknande tankar. Jag minns att jag I mitt förbands kamratförengs tidskrift läste om någon som hade varit på en NATO-övning I Norge och anmärkte på en betydligt tätare gruppering än vad som var standard I FM
Förresten, hur snabbt marchar en Mekbat då den går på egna band?
Finns ju rätt många anledningar till att man uppträder som man gör. En stor anledning till att man ofta ser stridsfordon på "dåliga" platser under övning är förstås att man orsakar stora skador så fort man börjar agera rätt. Att bröta ut i skogen och fälla träd för att hamna i skyl ovanifrån, att backa in genom entrédörrarna på Ica Maxi eller i ett villagarage blir nog lite för mycket för förbandets skadereglerare att hantera men är normalt förfarande vid skarp läge. I fred hamnar man ofta på hårdgjord yta, helt öppet, beroende på att man inte kan ta vägen någon annanstans av miljöhänsyn.
Men Ica Maxi har väl automatiska dörrar?
Sverige i stor fara idag!
Ja, verkligen.
Finland har nämligen General(!)strejk…
Det tråkiga är ju att man kommer att strida som man övar. Har man vant sig vid en lucka på 20m istf 200 m spelar det ingen roll om man någonstans VET att det är 200m som gäller. Lite som killen som under en eldstrid med Serber i Bosnien springer ur skydd och in i skottlinjen och hämtar tomhylsorna till Grg't, eftersom man vant sig vid att de måste med, eftersom de måste redovisas – i fredstid.
Kamoflagenätet är ju upprullat runt tornet för att det ska gå snabbt att dra ut och rulla in. Men ihoprullat gör det ju ingen nytta. Dock kan det ju vara så att samlingen inte är en del i övningen i sig, utan att man har av praktiska skäl valt att gruppera som man gjort. Men åter igen – train as you fight, fight as you train..
Kan bara hålla med…
FBI fick lära sig samma sak den hårda vägen.
Övning: Skjut på målet tills magasinet är tomt. Plocka upp hylsorna. Ladda om, GOTO 10.
Skarpt läge: Skjut på målet. Plocka upp hylsorna. Bli skjuten med handen full med hylsor.
Det är vansinne att stoppa in "fredsåtgärder" under stressmomentet, för då sitter de lika hårt som allt annat.
FBI lärde om och städar först efter att stressen lagt sig.
Vad har e-vagnen för funktion om vi inte har artilleri?
Dels har det väl nämnts att dom har 120 mm grk som batart, sen kan e-vagnen säkert leda in diverse luftburet också.
Men vi har ju artilleri. Idag en, snart två 120 mm grkplutoner per bataljon och därtill successivt allt fler Archer. Som för övrigt deltog i övningen.
Finessen med E-vagnen är att den kan mäta in positionen hos en punkt i terrängen med hög noggrannhet. Den uppmätta positionen kan ju sedan användas till vad man nu vill, men artilleri och CAS är ju kanske de mest naturliga alternativen. CAS är det dock inte meningen att FV ska syssla med under det stora fosterländska kriget, eftersom vi inte har resurser till detta. Flygplanen behövs bäst på annat håll – om vi nu inte verkligen uppnått luftherravälde..
Tack för en inblick i vilka utbildningsbehov som finns idag. Klokt också att krama ett stridsvagnhinder. Som gammal jägare var man alltid "orolig" när pansarfordonen kom forsande, men – låg man i deras färdriktning hade man gjort ett stort misstag och befann sig i fel terräng. Då brukade vi krama stora tallar ! Om såna fanns.
Ja, oskyddade jägare och infanterister kunde lätt drabbas av pansarskräck och sedan vallas runt som får.
Stridsvagnar är hårda, jägare är mjuka.
55 ton är 55 ton, jägarjävel.
=)
Oxå gammal jägare. Ålade fram till en PBV under övning (genom ett buskage) för att lägga "mina" under bandet när den j-n vände 90 grader och blåste rakt genom buskaget och missade mig med en hårsmån. Mer än 25 år sedan men har knappt hämtat mig från chocken än
@Cornu
Vilket var kommandospråket under övningen?
Jag betackar mig för svar från idioten Ben Dover på denna fråga!
För en lekman, med en historiepräglad syn på Sveriges försvarsmakt och som har missat den långtgående Natoanpassningen, kan frågan tyckas vara horribel och svaret självklart. Men vederbörande bör då betänka följande avsnitt ur "ARMÉNS UTVECKLINGSPLAN (AUP) 2014 – 2023":
"Behov finns att klarlägga ned till vilken förbandsnivå interoperabilitet, till exempel i form av engelska som kommandospråk, skall finnas. Erfarenheter från förbandsnivån efter bland annat FS och NBG talar för att interoperabilitet inte kan ske på alltför låg nivå. Skillnader i språk och kultur samt materiel och metoder är trots allt betydande. Det är också skillnad på syftet med interoperabiliteten. Det som är ett syfte med interoperabilitet vid fredsbevarande internationella uppdrag kan vara något helt annat i ett högintensivt krig på eget territorium. Av detta följer också olika krav på förbandens förmåga att vara interoperabla."
Ovanstående avsnitt finns i:
http://www.forsvarsmakten.se/siteassets/2-var-verksamhet/armen/armens-utvecklingsplan-2014.pdf
Försvarsmaktsmyndighetens bruk av engelska under förevändning av interoperabilitet bryter möjligen mot den svenska språklagens enligt nedan:
"Språkanvändningen i offentlig verksamhet
10 § Språket i domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra organ som fullgör uppgifter i offentlig verksamhet är svenska.
I annan lag finns särskilda bestämmelser om rätt att använda nationella minoritetsspråk och annat nordiskt språk.
När det gäller skyldigheten för domstolar och förvaltningsmyndigheter att anlita tolk och att översätta handlingar finns det särskilda bestämmelser.
11 § Språket i offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt.
12 § Myndigheter har ett särskilt ansvar för att svensk terminologi inom deras olika fackområden finns tillgänglig, används och utvecklas.
Svenskan i internationella sammanhang
13 § Svenska är Sveriges officiella språk i internationella sammanhang."
https://lagen.nu/2009:600
Enligt tidigare artiklar var det svenska som användes, men jag tror inte att radiokommunikationen kan ses som offentlig kommunikation och jämställas offentliga handlingar.
Dessutom, hur ska du hantera flygtrafikledningen, som sker övervägande på engelska?
Hur hade du tänkt att samband ska ske i de fall man verkligen samarbetar med utländska förband, genom tolk? Eller ska svensk trupp vara oförmögen att begära in CAS för att de inte kan ge en "nineliner" på engelska för att svensk lag förbjuder det? Om de FÅR använda engelska, hur ska de klara det bra om de ej fått öva?
@ErikG 00:28
Vilka tidigare artiklar relaterar du till? Jag kan bara minnas ett inlägg på denna blogg som sa att bokstaveringen är på svenska. Det sa inget explicit om vilket som var kommandospråket.
Under kalla krigets glada dagar hade Sverige ett väl fungerande och avskräckande territorialförsvar. Svenska var kommandospråket. Höjdangivelse i flygvapnet gjordes med SI-enheter. Svenskan fungerade utmärkt då för kommunikationen inom försvaret.
Man kan vända på kuttingen. Istället för att ha ett fokus enligt "Långtbortistandoktrinen", som du uppenbarligen har, så kan man anlägga ett territorialförsvarsperspektiv.Om nu förbandet, som figurerar i detta inlägg, använder och övar på engelska, hur ska de då kunna kommunicera med hemvärnsgubbarna i ett skarpt läge, då dessa är vana vid att använda svenska?
Om man bokstaverar på svenska är språket man använder i övrigt också svenska, det vore ju ingen vits med svensk bokstavering annars. I alla fall är det så inom flygtrafiken.
<- Innehavare av internationellt flygradiocertifikat.
Du slår för övrigt in öppna dörrar och bygger halmgubbar. Jag tycker också man som standard ska hålla sig till svenska inom försvaret, som jag i alla tider argumenterat för ska ha först och främst det nationella försvaret som huvuduppgift. Men jag kan se att det finns tillfällen då det är bra för en svensk soldat, typ en FAC att vara förtrogen med engelska också. Om vi vill kunna försvara landet mer än den berömda veckan är vi ju beroende av hjälp utifrån, och då är det ju ett stort plus om vi också kan samverka med dessa enheter. Ett nationellt försvar, är min mening, kan också användas expeditionärt. Det har ju insatserna i Bosnien och Kongo visat. I och med att vi har ett yrkesförsvar så måste ju yrkesmännen och kvinnorna vara professionella nog att kunna kriga både i Sverige tillsammans med svenskar eller var som helst på jorden (inklusive Sverige) tillsammans med allierade.
Sen tror jag inte de flesta soldaterna behöver öva på sin svenska. De allra flesta har ju faktiskt svenskan som modersmål, och de andra får nog rätt mycket svenska-övning ändå.
Så för att sammanfatta: Soldaten bör kunna tala svenska med svenskar och engelska vid samverkan med andra. Jag tror faktiskt att detta inte är ett problem i dagens försvar. Jag tror nästan att min 12 åring kan tillräckligt mycket engelska för detta. Det är bara lite glosor som fattas. Systematiken bakom "nineliners" och annan NATO-baserad "slagfältsbyråkrati" kan man ju lära sig på svenska också.
Tydligen en känslig fråga!
Nä. Kommandospråket har dessutom i praktiken alltid varit svenska, åtminstone i armen. Våra krypterade ra 180 lirar ändå inte med några utländska system så då kan man ändå lika gärna snacka svenska. Oavsett vad du läst på internet.
Av denna ordväxling drar jag slutsatsen att kommandospråket var engelska under denna övning. Skrämmande!
Jamen då så, då spelar det ingen roll vad vi säger. Du har redan bestämt dig för ett svar och håller dig till det. För andra som kanske råkar vara nyfikna så säger min polare och ex officer i vars vardagsrum jag nu sitter att signaleringen alltid skett på svenska, med undantag då man samövat med utländska förband. Ni får tro på vem ni vill, men jag litar mer på polaren än på gruelse.
De som inte är gruelse, utan är intresserade av fakta så finns iaf signaltrafiken här
http://cornucopia.cornubot.se/2015/09/armeovning-2015-svensk-bokstavering.html
På kommande filmer, redan publicerade på mitt YouTube-konto kommer man även höra direkt ordergivning, med ord som "uppsittning", vilket är svenska.
Svenska arméofficerare måste skifta perspektiv och frångå synen att FI är från tredjevärlden och inse att striden kommer utkämpas mot proffsiga ryska yrkessoldater med stridserfarenhet från Ukraina, Syrien och Tjetjenien. Vi kommer sakna lufthärravälde och samband kommer funka sådär bra. Det ser inte helt proffsigt ut just nu i bilagd video. Det finns klar potential för förbättring. Slut.
Fast filmen visar ju inte hela storyn. Så jag tycker man ska vara avvaktande med att vara allt för bestämd i sin kritik, dessutom så har ju den politiska inriktningen varit långtbortistandoktrinen, och det går inte över en natt att få nytt soldatmaterial att bli supereffektiva på storskaligt krig, det är därför man övar, och denna övningen var den första stora övningen på länge, men förhoppningsvis inte den sista.