I torsdags fick regeringen och justititeminister Morgan Johans(s)on hjärnsläpp och hotade upplösa aktiebolag som kvoterar styrelser på kompetens och erfarenhet istället för könsorgan. Bland felsluten finns kvinnors högskoleexamina de senaste åren, men kvinnors högskoleexamina är inte av de typer som eftersöks näringslivets styrelser.
Jämställdhetsminister Åsa Regnér sade bland annat följande tidigare, vilket nu fick justitieminister Morgan Johansson att ha otur när han tänkte högt i Ekot och som äkta socialist hotade upplösa privata företag..
“Kvinnor har samtidigt under många år utgjort en stor majoritet av dem som tagit högskoleexamen och en tredjedel av cheferna i arbetslivet. Ändå har andelen i kvinnor i styrelserna inte ändrats nämnvärt sedan 2010. […] Jag tycker därför att bolagen ska se det som en möjlighet och en chans att hitta strategier för att utnyttja den kompetens och erfarenhet som faktiskt finns.”
I sig korrekt, men man kan objektivt titta på högskoleexamina eller för den delen fördelningen av cheferna. Kvinnor är som bekant rent av i majorietet bland yngre chefer – full könsorgansjämställdhet, rent av kvinnodominans råder i chefsåldern 29 år och yngre och nästan hel jämställdhet i åldern 30-34. Men till styrelser är det inte de yngre man söker, utan de erfarna. Få är vid 34 års ålder tillräckligt erfarna och absolut inte vid 29 års ålder, om man inte grundat företaget. Därtill tar man inte styrelsebeslut med varken penis eller vagina, så att kvotera på könsorgan är förstås fullständigt idiotiskt. Istället ska man kvotera på erfarenhet och kompetens, vilket är vad som sker.
Vad socialisterna har svårt att förstå är att det tar tid för den majoritet av yngre chefer som idag är kvinnor att få den erfarenhet som berättigar till styrelseposter. Men likt kompetenta och utbildade kvinnor successivt tar över chefsposterna i de yngre generationerna kommer de med eftersläpning även ta över styrelserna.
Sveriges företag behöver erfarna styrelser, och erfarenhet tar tid. Man får helt enkelt se tiden an, så kommer kvinnorna bli allt fler i styrelserna i takt med erfarenheten kommer.
Och erfarenhet kan inte kvoteras, erfarenhet kan enbart skaffas genom att åren går. Man kan naturligtvis könsorganskvotera istället för erfarenhetskvotera om man vill ge svenska företag en konkurrensnackdel mot utländska bolag, vilket leder till nedlagda företag och arbetslöshet. Kanske är det just (s) mål – arbetslösa röstar ju på socialisterna.
Den andra punkten är högskoleexamen och var i samhället man hittar kvinnliga chefer – nämligen inom offentlig sektor, inte börsbolagens näringsliv.
Det må vara så att fler kvinnor tar högskoleexamen, men det är inte de examina som eftersöks av styrelser.
Ämnesexamina 2013/2014 |
Kvinnors högskoleexamina är främst lärare, sjuksköterskor, socionomer, specialsjuksköterskor (etc – barnmorskor, terapeuter etc) vilket inte är den kompetens som efterfrågas till bolagsstyrelser, och rent av generellt handlar om den skattefinansierade offentliga sektorns yrken.
Visst kan en liten del av lärare bli rektorer eller skolverksamhetsledare, och en del sjuksköterskor kan bli avdelningschefer etc, men det är inte där man hittar industriföretagen, teknikföretagen och de finansiella företagen, som man hittar på börsen.
Yrkesexamina 2013/104. |
En börsbolagsstyrelse efterfrågar inte kompetensen hos avdelningschefer från avdelning 8 på Sahlgrenska sjukhuset, socialkontorets chef i Mölndal eller rektorskompetens från Karl Johansskolan. Sorry, men det är verkligheten.
Det betyder att en stor del av kvinnors högskolekompetens aldrig kommer efterfrågas för dessa styrelser. Om man nu inte tillåter fria vinster inom välfärdsföretagen och att alla dessa ska börsnoteras. Men socialisterna vill tvärt om stoppa vinster inom vård, skola och omsorg, vilket gör att dessa knappast kommer hamna på börsen.
Kvinnor dominerar dock på juristexamina (61%) och civilekonomexamina (58%), vilket med några decenniers erfarenhet under bältet kan leda till att bli aktuell för styrelseplatser. Men inom teknik- och industribolagen ämneskompetens som civilingenjörer är kvinnorna bara 31%, högskoleingenjörer 28% osv. Att 80% av alla lärarexamina går till kvinnor eller 92% av arbetsterapeuterna leder inte till bolagsstyrelser.
När det gäller ämnesexamina (master, magister, kandidat mfl) hittar man visserligen fler kvinnor, men inom de högre examina (master) dominerar män med 55%. Fler kvinnor läser kanske på högskolan, men männen läser mer avancerade utbildningar. Därtill inom ämnen som är efterfrågade av det kommersiella näringslivet och inte av offentliga sektorn.
Inom forskarutbildning (=doktorander) är 52% män, och här kan man på sikt hitta styrelsekandidater. Då ska man komma ihåg att även här reflekterar vad män forskar inom mer vad som efterfrågas till näringslivets styrelser. En doktorsexamen i intersektionell genusteori är inte vad ett börsbolag efterfrågar. Sorry.
Man kan oavsett inte som regeringen bara titta på antalet högskoleexamina, som ofta är ett utfall av onödig utbildningsinflation, utan man måste titta på vad för examina det handlar om.
För att ta plats i styrelser efter några decenniers erfarenhet så behöver kvinnor läsa av näringslivet eftertraktade utbildningar och jobba inom av näringslivet eftertraktade sektorer. Men så ser det inte ut – kvinnor utbildar sig till offentlig sektor medan män utbildar sig till näringslivet. Då spelar det ingen roll att 65% av högskoleexamina idag är kvinnor.
Vill man se kvinnor i börsbolags styrelser, så ska man avreglera och släppa välfärden fri. För det är inom vård, skola och omsorg (och hushållsnära RUT-tjänster) man hittar allt fler kvinnliga företagsledare och chefer, rent av där de redan dominerar. Den socialistiska regeringen motarbetar dock aktivt företagande inom dessa sektorer, och vill helst inte se några sådana företag alls. Då får inte heller majoriteten av högskoleutbildade kvinnor någon börsbolagsefterfrågad kompetens.
Privatisera offentlig sektor, så kommer de kvinnliga börsbolagsstyrelserna när den fd offentliga sektorn hamnar på börsen. Upplös privata bolag som inte kvoterar på könsorgan, så flyttar de ur landet och tar jobben med sig.
15 kommentarer
Vasst inlägg med lite analys.
Lustigt att det kommer från en delstidsbloggare och inte från alla de "sakkunniga" och på annat sätt avlönade tänkare.
Tackar.
Håller med! Riktigt vasst och träffsäkert!
Slutar aldrig förvånas över socialisternas verklighetsfrånvända syn på tillvaron! När verkligheten inte stämmer överens med socialisternas postmodernistiska och genusvetenskapliga villfarelser visar de sina rätta motbjudande anleten! Det postmodernistiska paradiset är den tänkande fria individens mardröm och undergång!
Helt rätt!
Det är kompetens, utbildningsbakgrund, erfarenhet etc., och inte kön eller härkomst som bör råda vid tillsättande av styrelser. Meritokrati borde vara idealet.
Så här uppfattar jag det:
I traditionellt i svenska börsbolags styrelser, har det faktiskt varit en hel del inavel, ty många av styrelseledamöterna satt i andra börsbolags styrelser. Hade du gjort en massa hundår på olika chefspositioner inom företagens operativa verksamhet, och slutligen kommit upp i styrelsesfären, så hade du då nått ett relativt bekymmersfritt stadium. Om man hade ca 12 styrelsesammanträden multiplicerat med antalet börsbolagsstyrelser man satt i, så hade man relativt rika tillfällen att njuta sitt otium.
Eftersom majoriteten av cheferna i börsbolagen var manliga, blev styrelsernas könssammansättning därefter.
(På senare tid har det utländska jämväl det inhemska ägarfokuset, höga avkastningskrav, utpräglad kvartalskapitalist och kortsiktighet kommit i högre utsträckning att prägla de svenska börsföretagens verksamhet. Det har i många fall gått ut över företagens långsiktighet. Därför sitter det utlänningar i svenska börsbolags styrelser. Det utländska ägandet, t.ex. amerikanska pensionsfonder, har egentligen inte något direkt intresse av att företaget ska verka på lång sikt, utan det är de kortsiktiga vinsterna som är det viktiga.)
Jag undrar mest vad någon har med att göra vem jag väljer att företräda mina intressen i en styrelse, eller du eller vem som helst. Det måste väl vara upp till den som äger aktierna i ett bolag att få välja vem man vill ska företräda en. Allt annat är drag av diktatur.
Bara tanken på att privata bolag skall regleras avseende könsfördelning är skrämmande.
Uppmuntran är en sak, men lagstiftas är en annan.
Det är en ägarfråga.
Vad kan bli nästa reglerade insats i samhällsutvecklingens tjänst?
Åldersstruktur, ursprung, utbildning eller musikalitet-vem vet?
Men ok man kan alltid ta till könsbyte som metod att få jämställdhet!
Jag gillar inlägget, men du lägger lite mycket vikt i hur mycket kompetens en styrelse kan ha.
Det kan många gånger vara svåger politik också.
Som vanligt i den svenska debatten finns en lite smågullig naivitet kring vad det innebär att sitta i en bolagsstyrelse. Politik och media tycks tro att det är som i en politisk församling, d v s man väljs ut för att man är allmänt välutbildad och klok, dyker upp på några möten, får sig presenterat ett antal ställningstaganden man resonerar kring i och sedan klubbar man några beslut och går hem.
Riktigt så är det inte. För det första har man – till skillnad från politiska styrelser – personligt ansvar för sina beslut, och kan i värsta fall bli skadeståndsskyldig.
För det andra brukar styrelserna vara arbetande sådana, som har betydligt mer arbete att göra än bara dyka upp på styrelsemöten.
Profilen blir som den blir eftersom det egentligen är irrelevant vilken utbildning du har. Vad som räknas är erfarenhet, erfarenhet, erfarenhet. En styrelse i ett större bolag brukar bestå av idel gamla rävar som upplevt åtminstone två-tre konjunkturcykler sittande i ledningsnivå i storbolag.Som själva har varit med om att sitta som VD, vVD, ekonomidirektör eller liknande både i upp- och nedgång. Som både har varit med om att driva företag in på nya marknader, expanderat, genomfört emissioner, men också har rationaliserat, lagt ner fabriker och avvecklat personal. Gärna flera gånger – d v s helst 15-20 års erfarenhet på toppnivå. Någon som inte gjort det är helt enkelt inte konkurrenskraftig i jämförelse oavsett hur många högskolepoäng eller hur intelligent och vältalig vederbörande är.
Härav följer; eftersom det förmodligen finns fler "som heter Göran än som är kvinnor" som motsvarar den profilen är det, som Cornucopia? påpekar naturligt att styrelserna ser likadana ut i några år till – och att det kommer att förändras med tiden.
Märk väl; hela styrelsen brukar inte vara enbart samma sort. Ofta stoppar man in enstaka "avvikare" i styrelsen för att komma med alternativa fräscha perspektiv, kunskap om andra marknader, nya kundsegment eller liknande, men tyngdpunkten hos huvuddelen i styrelserna brukar ligga på erfarenhet. Varken "fräscht nytänk-medlemmarna" eller fackrepresentanterna i styrelserna är tillräckligt många för att påverka statistiken över äldre herrar i någon större omfattning.
Det kommer obönhörligen att komma in fler kvinnor i styrelserna i takt med att det blir allt fler kvinnor som suttit som större bolags-VD i tjugo, trettio år. Har man mer bråttom än så går det förstås att lagstifta om vad man vill, men man bör kanske analysera varför det ser ut som det gör först. Förklaringen är inte så enkel som att det är en sekt av ryggkliande äldre gentlemän – även om det säkerligen är en liten del av förklaringen det också i vissa fall.
Denna beskrivning av karriärer och kvinnligt/manligt påminner mig om förhållandet som jag fick beskrivet om hästhoppning för fyrtio år sedan…
Grabbarna var få men kämpade till toppen.
Tjejerna var många men trappade av karriären till förmån för annat…
Av egen erfarenhet, inte minst i samband med att försöka hitta kompetent folk till en styrelse i en brf, så kan jag konstatera att personer med bakgrund i kommunal/statlig regi i regel saknar rätt mycket av det som krävs för att sitta i styrelser hos börsbolag. Medioker syn på kostnadskontroll och tar alldeles för lätt på möjligheterna att höja intäkterna istället.
Men styrelseledamöter väljs inte enbart utifrån kompetens, det handlar även om kontakter. Problemet här är väl kanske att man i vissa bolag, särskilt i USA, har styrelser som är mer en who's who i politiken. Ofta bolag som är djupt beroende av statliga pengar för sin verksamhet och där staten alltså mer och mer flyter ihop med kapitalismen, vilket är en oroande utveckling.
En intressant poäng med erfarenhet är att det gått åt omvänt håll i politiken. Livserfarenhet verkar ha blivit negativt.
Sen bör nog sossarna se till att LO har 50% kvinnor i metalls styrelse innan de klagar på näringslivet.
Man kan förenkla det: När man är klar med skolan har man bara lärt sig såpass mycket att man nästan inte är värdelös i näringslivet. Som att ta körkort, bara för att du klarat proven betyder det inte att du kan tävla i Formel-1.
För det andra så är det ju (genusvetenskapligt) inte snippan eller snoppen som avgör kön utan om man föredrar att bli penetrerad eller penetreras eller både och. Skrivet på skämt men det är förstås en hel del allvar bakom.
Nja, det heter faktiskt "om man föredrar att omsluta eller omslutas eller både och". Penetration är så maskulint.
Verkar vara samma koncept med nedläggning av industriell verksamhet som man systematiskt utfört i USA.
Verkar finnas en koppling till Agenda 21. Speciellt om man räknar in vad man sysslar med inom energi-sektorn.
Hela frågan runt kvinnor i styrelser är påhittad av politiker som inte alls förstått hur näringslivet fungerar. De tror att styrelserna sitter på den ultimata makten och fattar Viktiga Beslut i styrelserummen (och möjligen även i bastun). Sen ringlar de här besluten ner i organisationen, från VD och ner till tjänstehjonen som inte vågar säga emot.
Det kanske funkar så i politiken, att allt viktigt bestäms i VU, men inte går det till så i svenskt näringsliv.
Genom att kvotera in kvinnor så ska samhället bli av-maskuliniserat och dessutom ska styrelsedamerna vara kvinnliga förebilder till yngre kvinnor. Ungefär så ser den röriga logiken ut i huvudet på Margareta Winberg (s) och andra politiker som drivit den här frågan.
I svenska bolag så är det faktiskt inte styrelserna som sitter på den verkliga makten. Styrelseledamöterna tror kanske det själva, men mest i formell mening. Styrelsernas huvudsakliga uppgift är att övervaka vad ledningen gör. Om man verkligen vill förändra företagen och få fler kvinnor där besluten fattas, så är det FÖRETAGSLEDNINGARNA som behöver få påfyllning av kvinnor. Det är där de viktiga besluten fattas. De kvinnor som arbetar där syns verkligen och fungerar som förebilder.
Testfråga:
a) Vilken kvinna är chef för SEB?
b) Nämn en enda styrelseledamot i SEB, kvinna eller man
Skulle tro att de flesta klarar a) dvs Annica Falkengren och att möjligtvis någon procent klarar b).
Amerikanska bolag är mer toppstyrda och där är styrelseordföranden högsta chefen. Jag anar att de svenska politikernas förvirring delvis beror på att de hämtat den här frågan från USA. Och eftersom politiker sällan jobbat i näringslivet så tror de att det går likadant till här.
A) Eftersom facket enligt svensk medbestämmandelag har egna representanter i styrelsen för de största företagen så kan okunnigheten inom arbetarrörelsens högsta ledning inte vara så monumental som vissa här inbillar sig. Möjligen skulle det vara intressant att ta fram statistik på hur många av fackrepresentanterna i säg de hundra största bolagen som är kvinnor eller män, att 14 av 18 (eller vad det nu är) i LO:s styrelse är män verkar ju rinna av de skyldiga som vatten på en gås.
B) Jag tror att justitieministerns slintande med tungan snarare kom av en intern partirädsla för att FI skall fortsätta att växa snarare än att man verkligen vill göra något åt näringslivet. S och Mp är inte så rädda för SD som de låtsas, i alla fall inte så länge det finns en existerande sexpartiöverenskommelse om att hålla dem utanför inflytande. Det finns även 20-procentpartier runt om i Europa som stannat på den nivån. Ett FI som växer sig över 4% och kommer in i riksdagen däremot – det skulle kunna vara inledningen till något som innebar totalt kaos på deras planhalva, Gudrun Schyman har ju redan lyft V till 12% en gång när hon var partiledare för V. Får FI fäste så att rödgröna kvinnor och metrosexuella hipstermän inte känner att en röst på dem är bortkastad kan de snabbt nå 10% de också.
A+B = Räkna med fler utspel som medvetet eller undermedvetet försöker positionera S längre till vänster i jämställdhetsfrågor, räkna också med mycket snack men liten verkstad.