Enligt uppgifter till bloggen säger SBAB:s säljare att Finansinspektionens amorteringskrav inte är klart och att det kommer flyttas fram. SBAB:s presstjänst förnekar uppgifterna.
Uppgifterna till kunder som ställt frågor kring lånelöften och möjligheter till belåning och hur Finansinspektionens amorteringskrav påverkar detta är att amorteringskravet inte är spikat. Säljare (“kundtjänst”) ska ha sagt att amorteringskraven kommer flyttas fram, då det innebär så stora förändringar för bankerna att man inte hinner med den aktuella tidplanen.
 |
| Nybyggda villor med intressanta
tomtlösningar för barnfamiljen söder om Mölnlycke, Göteborgs svar på Täby. |
Tills vidare ges lånelöften och låneutrymme utan att ta hänsyn till de kommande amorteringskraven. I sig korrekt, om man slutför sitt köp innan amorteringskraven börjar gälla.
SBAB:s presstjänst förnekar dock att banken går ut med detta, men ska säkerställa att det inte förekommer tveksamheter kring vad man säger till kunderna. SBAB:s informationschef Karin Hellgren fortsätter sitt svar:
“Vi utgår från att nya amorteringskravet gäller från den 1/8 tills något annat sägs och det är också det vi arbetar efter. Självklart kommer vi att tillämpa eventuella nya regler från det datum de gäller.”
Samtidigt har nu Finansinspektionens generaldirektör avgått, och kanske är det vad som lett till signaler om att amorteringskravet kan komma att skjutas upp, eller rent av skrotas. SBAB är också statens egen bolånebank, och har kontakter rätt in på åtminstone näringsdepartementet.
Spekulation: I potten ska man komma ihåg att regeringen nog kikar på återinförd fastighetsskatt, vilket tjänstemannaförrädarna i SACO gått ut med tillsammans med LO. En lång rad av SACO:s skattehöjningar gick därefter regeringen ut med.
Att då dämpa fastighetspriserna genom amorteringskrav, som slår hårdare mot villaägare än mot billigare bostadrätter, riskerar minska potentiellt skatteunderlag för återinförd fastighetsskatt. Regeringen ser nog hellre att villaägare betalar fastighetsskatt än att de amorterar på sina lån, och kan med strukna amorteringskrav hävda att återinförd fastighetsskatt är kostnadsneutralt för villaägarna och därmed “finansierat”. Kan man bara få upp taxeringsvärdena ordentligt innan införandet av fastighetsskatten finns många miljarder att vinna. Speciellt om man “för att göra fastighetskatten förutsägbar för småhusägarna fryser vi taxeringsvärdena på nuvarande nivå de kommande tio åren”.
23 kommentarer
"Amorteringskraven kommer flyttas fram, då det innebär så stora förändringar för bankerna". Det är lätt att förstå att det måste vara knepigt för en bank att hantera ett lån som det går att betala tillbaka. Fniss.
Amorteringskraven är bara ett utfall av svensk idiotisk moralism. Nu ska vi blåsa pengarnas värde tillsammans med resten av världen och ju förr desto bättre. En fastighetsskatt proportionell mot värdet är normalt och skulle betyda en subvention mindre av Stockholm, den fina staden som kommer att kollapsa när tillförseln utifrån upphör. Om alla Stockholms subventioner drogs in så skulle även bankerna klappa ihop och inget vore bättre.
Amorteringskraven låter som en våldsåtgärd för att skapa friktion i den nästan friktionslösa utlåningskarusellen som skapats av frikopplingen av marknadsbaserad inlåning. Som du är inne på så är den här våldsåtgärden inget annat än moraliskt förtryck och ingen lösning som inte skapar nya allvarliga problem eftersom roten till problemet fortfarande kvarstår.
Visst, roten till problemet är att mängden naturresurser är begränsade och sedan 15 år blir dyrare att utvinna med ungefär 5 procent årligen mätt i energi, material och arbete per utvunnet ton. Moralisterna blundar för verkligheten och tror på högre krafter och något så korkat som att spara pengar. Hade naturresurserna bara blivit billigare så hade det inte funnits någon "finanskris". Räntan hade varit normal och så vidare. Nu är det bara att blåsa pengarnas värde. Det enda som man kan spara på är naturresurser och det är lika idiotiskt, om man inte gör det för pengarnas skull och egen vinning i exempelvis i fysiskt järn. På makronivå kan inget göras och det är bara att blåsa pengarna, pensionssystemet, Stockholm, bankerna med mera och sedan låta alla bli blåsta.
Jag tror på att spara pengar som i ett led i framskjuten konsumtion. Det är bland annat därför jag har valt att ha en frys i mitt hem. Det gör väl mig inte till en moralist? Ekonomi handlar i mycket att hushålla med resurser.
Sen är jag tveksam till att naturresurserna blir dyrare för att vi på kort tid utarmat dem eller om de blir dyrare för att kompiskapitalisterna utarmat det monetära systemet och tvinga marknaden att låna på framtiden i syfte att begränsa framtida investeringar samtidigt som de, i egenskap av kompiskapitalister, aktivt försöker förhindra marknadskrafter som vill exploatera stagnerade marknader.
Sen är ju mängden naturresurser begränsade som du säger. Det betyder dock inte att dinosaurierna drack upp allt vatten utan att lämna något efter sig till kommande arter. Ekonomi är också ett kretslopp. Naturresurser kan också upplevas som ändliga eftersom människan har en fallenhet för att alltid tro att den är på toppen utvecklingsmässigt och informationsmässigt. Vem vet vi kanske har oljeproducerande bakterier i morgon? Tyvärr stjäls (skatter + inflation) för mycket resurser och läggs i händerna på män som inte tillför något värde i samhället, så istället för oljeproducerande bakterier får vi en ny bro till ingenstans, jas-plan, låtsasjobb, rondellstatyer…
Om principen ur hand i mun och det fullständiga slöseriet alltid hade gällt så hade naturresurserna funnits kvar och livet varit som på stenåldern. De är alltså moralisterna som har satt igång allt elände med äpplet i lustgården och så vidare, bla, bla, bla. För bästa möjliga hållbarhet bör slöseriet utvecklas och de bästa man kan göra är att blåsa pengarnas värde, pensionärerna, Stockholm och bankerna.
På individnivå kan naturligtvis ett sparande ge fördelar. På makronivå blir man bara blåst som sparare av andra länder och grupper av olika slag. Om de dumma moraliserande svenskarna skulle införa amorteringskrav av någon betydelse så kommer ändå deras land att krascha när omvärlden slutar leverera därför att de behöver grejerna själva. Då är det bra om den fina staden, massinvandringen, bankerna, börsen och annat redan har smackat in i väggen och är passerat. Hur mycket mat någon har i frysen har ingen betydelse om det inte finns någon el. Vatten finns långt mer än vad som behövs för det kommer alltid att finnas regn, Det som inte konsumeras nu kommer bara att konsumeras av andra.
Det är väl blåsa pengars värde kompiskapitalisterna håller på med och det som kommer leda till samhällets fall? Pengar är bara en handelsvara i ett byteshandelssystem. Vi har pengar för att vi inte lever under Adam & Eva-liknande förhållanden. Problemen med uteblivna framtida leveranser och konsekvenserna därav, är en produkt av vad staten gjort med samhällets pengar. Dygden som en gång var värdet i pengar flyr till friare marknader och lämnar landet. Det är dock inget problem för kompiskapitalister som i jakt på dygden som en gång var pengarna – ökar pengaflödet. Det ökade pengaflödet ökar deflation i den riktiga ekonomin, ökar konfiskation av samhällets resurser och minskar marknadsfrihet, vilket leder till en nedåtgående spiral som till slut når en brytpunkt.
Den stora massan är vidskeplig och skyller ifrån sig som lokala infödingar på medeltiden. Att deras fina samhället har passerat bäst före datum och är på ett sluttande plan mot en kollaps med rester som botten har de svårt att förstå. Överbefolkade och beroende av samarbete med utlandet så kommer de att få se problemen snabbare än de flesta. När omgivningen fattar läget blir kanske svensken värd ungefär ett ruttet lingon. De vidskepliga kan till och med bli farliga när fantasierna blir svåra att upprätthålla.
Infödingen – försupen på utilitarism och lämnad med ett brustet samhällskontrakt i handen till sitt eget öde – får ett jobbigt tillnyktrande till en verklighet där plog och oxe är en förutsättning för att överleva. När magen börjar kurra på män kommer det med stor sannolikhet bli mycket farligt.
Alternativet är att återgå till ett monetärt sunt system. Även om det på kort sikt kommer göra ont i utilitaristens hjärta, då detta alternativ fråntar honom vad han anser är hans rätt att få spendera andras pengar. Utilitaristen måste för första gången på länge börja tillföra värde till samhället. Vilket på sikt kommer leda till ett robustare och mer decentraliserat samhälle.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Pengarna är naturligtvis underordnade fysiken som allt annat. Något sunt finns inte i det totala slöseriets tidsålder utan det är bara tankekonstruktioner för en viss rationalitet och mentalt lugn.
Tiden för kollapsen har lite att göra med sparande av pengar, utom möjligen ger sådant mer investeringar, sekundärt en större konsumtion och en tidigare kollaps. Att spara naturresurser är lika dumt som att spara pengar. Miljarder kineser och indier kommer att sätta sprätt på tillgångarna i varje fall.
Kvoten mellan alla tillgångar och alla inkomster ökar med samhället komplexitet fram till kollapsen och detta är överordnat räntan. Innan det ens fanns pengar var investeringarna små i förhållande till det löpande arbetet och avkastningen. Stenåldersmannen investering i eldstaden tog inte lång tid i förhållande till eldens skötsel och insamlingen av ved. Så tillgångarna ökar hela tiden i värde. Det är också naturens lag att de hamnar hos ett fåtal, som naturligtvis är också är underkastade naturen och förlorar tillgångarna vid kollapsen.
Förhoppningsvis får restkulturen en lycklig utveckling med en hög kvot mellan tillgångar och inkomster och ett fåtal rika, som värderar resterna och förstår att förvalta dessa väl. Resterna blir ju värda allt och skiljer samhället från stenåldern och aporna. En vanlig överlevande arbetare från konsumtionskulturen kommer nog inte att förstå sig på sånt här och förstör och slösar upp resterna ännu snabbare.
Om det ändå finns någon sundhet så är det nog att upplösa det demokratiska tyckandet och låta en persons förmögenhet styra värdet av dennes röst i det beslutande systemet. Besluten blir nog bättre då eftersom de rika har mer att förlora på kollapsen.
En subvention är när staten tillför pengar till någonting. Vi kan eventuellt tala om dolda subventioner när någon slipper betala skatt, detta förutsätter ju dock att någon annan betalar denna skatt. Men dolda subventionen kräver ändå ett synsätt att alla pengar tillhör staten och inte skattesubjektet, ett synsätt som är mindre sympatiskt.
På detta sätt kan borttagandet av fastighetsskatten på inget sätt vara en subvention, inte ens en dold sådan. Det är därför direkt fel att säga att Stockholm är subventionerat.
Vad som är en subvention är dock de direkta bidrag som lämnas till platser utanför Stockholm då dessa inte klarar sig ekonomiskt med den egna skattebasen. Det blir därför extra tråkigt att insinuera att subventioner är det enda som håller Stockholm vid liv. Om vi slopade utjämningssystemet skulle många orter falla… Stockholm är inte en av dem.
Du kanske har rätt i många saker. Det blir dock svårt att ta det på allvar när du börjar med direkta faktafel.
Makthavarna har inget ord för sina internationellt unika och korrupta stödsystem för Stockholm. När fattiga länder får pengar kallas det bistånd. Här är det rika som tar för sig i en slags en slags plundring av övriga landet. Plundringen inkluderar skatter, boende, brott, mat, resor och nöjen. Utan dessa snedvridande fenomen, subventioner eller inte, skulle fastighetspriserna i Stockholm och bankerna kollapsa. Påhitten kommer att få förödande effekter när Stockholm kollapsar tillsammans med överbefolkningen, en bristande tillförsel och allt annat. Jag sammanfattade det i en norrlandstidning tidigare i år och använde då ordet subvention. Folk och platser brukar ju inte subventioneras. Kanske plundring är bättre.
http://www.kuriren.nu/nyheter/norrlandsplakatet-ar-orealistiskt-8173085.aspx
Makthavare i alla tider har hittat på vansinniga saker för att visa sin storhet och Stockholm är inget undantag. Bara de svenska metoderna är lite speciella. Utjämningssystemet omsätter långt mindre pengar. De främsta bromsarna för vansinnet är fysiken, som galningarna tror att de står över. Och att få vill bo i Stockholm. De som flyttar dit är främst invandrare utan kompetens och som kanske diskrimineras. Vanligt folk flyttar om de kan.
Världen under marknadskapitalism är deflationistisk, att vi ser motsatsen idag beror nästan uteslutande på det monitära systemet och kompiskapitalisternas svågerpolitik och inte på minskade naturresurser eller ökad komplexitet. Att världen är deflationistisk kan man se genom att det hela tiden krävs mindre resurser och tid för att få saker och ting gjorda. Vi behöver inte gå igenom tiotusentals år av neandertalsliv varje gång en eld ska tändas. Stenåldersmannen i sin grotta hade alla naturresurser vi har idag. Men eftersom han var fattig på kunskap kunde han inte utvinna dem och än mindre bearbeta dem. Kunskap bygger rikedom och välstånd och är hjärtat i ekonomi. Inlärningskurvan är den ekonomisk tillväxtkurvan.
Pengar möjliggör delning av arbetsbördan vilket ökar komplexiteten medans det samtidigt ökar samhällets inlärningskurva och tillväxt skapas. Ökad komplexitet ökar också den strukturella integriteten i samhället – samhället blir robustare. Pengar är till för att mäta den enda riktiga bristvaran i ett samhälle – Tid. I ett sunt samhälle så skulle det krävas mindre och mindre tid av invånaren för att upprätthålla samhället. Pengar kan inte finnas i ett överflöd som varor och tjänster eftersom pengar då upphör att fungera som ett sätt att prioritera och värdesätta ett samhälles gemensamma resurser.
Nu kör kompiskapitalisterna samhället utifrån deras antaganden om inflation(mv=pt). V(Hastighet ) i ekvationen är en konstant i hypotesen men i verkligheten en variabel. Eftersom de lever i någon baltazarvärld så tror de att pengatillgången härskar och att om de bara ökar den så ökar de också tillväxten. Vad som händer när pengar finns i ett överflöd är motsatsen. Samhällets inlärningskurva=tillväxt avstannar och vi börjar sakta men säkert falla från rikedom till fattigdom och från ett robust samhälle till kaos.
När priser går upp som vi ser idag så kan du vara helt trygg i att det i första hand är centralbyråkraterna som har fuckat upp – big time. Så frågan alla borde ställa sig är: Vad har vår regering gjort med våra pengar?
+ att antagandena om inflation leder till ett enormt slöseri. Genom att öka pengamängden så sänder man ut signaler till marknaden att det finns pengar sparade för att konsumera. Eftersom det inte finns några pengar sparade och eftersom pengamängden alltid är optimal så lär sig marknaden att den inte ska spara i en tillgång som hela tiden förlorar i värde. Vilket är synd eftersom sparande i pengar annars hade varit minst resurskrävande. Därav sätter vi sprätt på pengarna och lånar för att sätta sprätt på pengar vi eller någon annan inte har sparat ihop.
Fallet ”från rikedom till fattigdom och från ett robust samhälle till kaos” beror främst på naturresurserna. Allt mänskligt inklusive pengarna är underordnat och bara fånig moralism. Mer eller eller mindre sparande och graden av deflation eller inflation saknar betydelse. Det viktiga är nettot i utvinningen, som när det minskar också ger mindre över för konsumtion. Till slut upphör utvinningen. Och då finns bara rester kvar och det blir helt andra förutsättningar. Den ungefär 5-procentiga ökningen av mängden energi, materiel och arbete per ton har inte pågått så länge. Mängden kapital per utvunnet ton ökar ungefär lika mycket. Men det är underordnat mängden energi, material och arbete. Det enda vettiga idag är därför att planera kollapsen. Sedan om den då kommer tidigare eller senare är en annan fråga, som kanske kan politiseras med någon slags allmän cirkus typ som inom de kära pengarna.
Länder och områden med stor import av livsviktiga saker och i princip överbefolkning kommer att klappa ihop innan andra eftersom de senare slutar att leverera, oavsett hur mycket pengar de får. Sverige hör till ett av de första länderna som kommer att kollapsa. Andra importberoende och överbefolkade länder som exempelvis Egypten har inget större exportberoende och har spridda kunskaper om överlevnad med primitiva metoder. När det inte finns bränsle på macken och mat i affären så kommer svenskarna att smacka in i väggen på rekordtid. Upp som en sol, ner som en pannkaka.
Oavsett vad orsaken är så kommer svensken hamna rakt ner i asfalten med huvudet först. Det tror jag vi båda är överens om. När väl leveranserna och livssupporten till utilitaristen upphör då får vi nog se deras sanna moral, vilket kan betyda att alla medel för att överleva kommer finnas på bordet.
Alltså, varför ska man INTE amortera? Det är trots allt det bästa pensionssparandet man har. Än så länge tills hela bostadsmarknaden halkar snett. Fast då har man förhoppningsvis betalt bostaden och kan bo kvar i godan ro.
Dessutom är fastighetsskatten baserat på marknadsvärde helt idiotiskt. De allra flesta köper en bostad för att bo. Skatt på värdet av en bostad finns inte innan bostaden är såld, först då vet jag värdet på min bostad. Innan dess är det fingret i luften och se vart vinden blåser.
Som det är nu med en viss kommunskatt för att bostaden står där den står, det kan jag leva med. Med ett maxtak. Dessutom bör man se över reglerna generellt så att äldre som har barn och barnbarn kan sälja en bostad och flytta till en mindre och mer anpassad bostad för ett en- eller två pensionärshushålls, och därmed ge en ung småbarnsfamilj möjlighet till en större – när man har behov av det. Med dagens regler är det troligast att det blir dyrare att flytta till en mindre, till och med utan trädgård, som gör att pensionen inte räcker. Varför ska man då flytta? Det blir ju dyrare och sämre. Idiotiskt. Underlätta för generationsövergångar i bostadspolitiken. De som flyttar vartannat år för att tjäna pengar är inte så många totalt sett.
Det finns liksom ingen gratis lunch, någon måste betala. Alltså amorterar jag.
Ska väl säga att jag flyttade från hus i aug 2014 då sista barnet flyttade hemifrån. Jag har halverat boyta, ingen trädgård längre, mindre lån men troligen samma månadskostnad då driftkostnad för hus är ersatt med klubbmedlemskap.
Hursomhelst så är det uppenbart att statens finanser är i mycket dåligt skick. Staten kanske inte är så skuldsatt som i många andra länder men utgifter och intäkter går ej ihop längre.
Folk har bara en viss mängd pengar; Svensk ekonomi är till nästan 70% tjänstebaserad och med amorteringskrav + ev återinförd fastighetsskatt kommer handeln få sig en riktig rörn med högre arbetslöshet och minskat skatteuttag som följd.
Det blir ingen mätbar konsumtionsskillnad initialt pga minskade kassaflöden pga amorteringar. Som Borg sade: alla måste delta i ett amorteringstvång, annars ger det ingen effekt. Många nya låntagare tar ju heller inte lån som berörs av detta krav då det bara täcker höga belåningar.
Att 0.5% av alla bolåntagare amorterar 2015, och 1% 2016, 1.5% 2017 etc. får ingen större effekt de närmaste 20 åren.
En återinförd fastighetsskatt kan ge större effekt och vore bra att få överstökad i en lågräntemiljö. Nu har ju alla råd med någon extra procent per år utan problem.