Gästinlägg: Det goda livsflödets etik

593

Nedanstående är ett gästinlägg författat av läsaren Kuckeliku.

Det goda livsflödets etik

För uppemot fyra miljarder år sedan tillkom på Jorden på föga lättutgrundliga sätt självreproducerande organismer. Deras självreproducering var förutsättningen för organismernas överlevnad, för deras rika förekomst och för deras utveckling mot ökad komplexitet. Med tiden uppstod en rik mångfald verkligt komplexa varelser och den mest komplexa av dem alla: människan. Hon var inte bara upptagen av stundens överlevnad, utan av en mer långsiktig hållbarhet. Därtill närde hon psykologiska önskemål eller krav på att det egna livet skulle vara rimligt stimulerande: intressant, roligt och angenämt. Och så bekymrade hon sig både om sig själv och sina medmänniskor och sökte rimliga principer för att harmoniera eller jämka sina egna intressen med sina medmänniskors intressen. Hon sökte en etik.

En etik behöver ha någon idé om vilka etiska subjekt/objekt/individer man skall bry sig om. Den behöver bry sig om grundvalarna för dessa etiska subjekts existens, välfungerande och välmående. Den bör också bry sig om maximerandet av detta välfungerande och välmående.

Föremål och objekt utan medvetande är knappast etiska objekt. Varelser med en mycket låg grad av medvetande har liten etisk betydelse. Varelser med en hög grad av medvetenhet har stor etisk betydelse. Människan har en överlägsen etisk betydelse då hon har en grad av medvetenhet som står högt över andra jordiska varelsers. Djur som katter och hundar torde ha en medvetenhet som motsvarar den hos små barn. Människor minns knappast något av sina liv före fyra års ålder och det torde vara på den nivån alla högre arter utom människan blir kvar. De tänker och känner men formar ingen permanent medvetenhet om sig själva som tänkande och kännande varelser. Människor blir dock inte kvar i det tillståndet.

Människor tillskrivs en högre etisk betydelse även när de saknar ett välutvecklat mänskligt medvetande, i kraft av att de uppenbarligen tillhör kollektivet människor. Man går dock för långt om man säger att alla människor har samma etiska betydelse. Problemet är inte bara att en del människor har permanent låg medvetandegrad pga allvarliga neurala defekter, utan att det av andra skäl ofta inte är möjligt att inkludera alla människor i sina etiska överväganden, än mindre helt likställt.

I dagens värld tycker ett icke föraktligt antal människor att man skall ge alla människor samma etiska vikt oavsett var de bor eller vad de har för egenskaper, vilket dock inte är särskilt realistiskt och rimligt, ibland pga varierande medvetenhetsförmåga, men framförallt pga grundvalarna för etiska subjekts existens, välfungerande och välmående och villkoren för maximerandet av detta välfungerande och välmående.

Etiska subjekt är beroende av en fungerande omvärld. I en värld där ingenting fungerar kan man inte begära att etiska subjekt skall bry sig lika mycket om individer på andra sidan Jorden som i grannbyn. Alla är i en måttligt välintegrerad värld mycket mer beroende av människor i sin närmaste omgivning än av människor på andra sidan Jorden och det präglar med nödvändighet deras etiska överväganden. Även om man i princip kan likställa svenskar och papuaner så är det normalt inte möjligt när de lever åtskilda av en halv planet och även av språk, kultur och statstillhörighet mm. Man kan inte och bör inte låtsas att dessa avskiljande faktorer inte existerar eller inte spelar någon roll i normala etiska överväganden.

Man behöver inse att moralen inte är något självändamål, inte någon abstrakt övning, utan att moralens regler och överväganden är avsedda att tjäna de etiska subjektens bästa. Det är dock inte möjligt om man låtsas att inga skillnader mellan människor har någon betydelse i etiska överväganden. Då har man abstraherat bort allt det som håller oss levande och ger våra liv en viss livskvalitet. En sådan moral är orimlig.

Moraliska teorier delas ofta upp i de som vill maximera goda konsekvenser för de etiska subjekten (konsekvensialism) och de som håller på vissa regler eller rättigheter alldeles oavsett vad det får för konsekvenser för de etiska subjekten (plikt/dygd/naturrättsetik). En sund moralisk teori måste i någon mån förena dessa synsätt. Det är verkligen inte rimligt att vara likgiltig för vad som maximerar det goda för människor. Men inte heller rimligt att vara alldeles likgiltig för etiska principer av typen “Du skall inte döda” och “Du skall inte tala osanning”. En sund moral försöker maximera det goda för människor under rimligt beaktande av normala regler för hur man kan och inte kan bete sig mot andra människor. Reglerna är viktiga som tumregler och för att inte en kraftig otrygghet skall sprida sig i samhället när människor tycker att ändamålen alltid helgar medlen.

Sedan länge finns en relativt rimlig moralisk teori som kallas regelutilitarism som säger att den sociala nyttan skall maximeras, men med stor känslighet för de handlingsregler som normalt befrämjar den sociala nyttan. Att helt ignorera den sociala nyttan är ungefär lika fel som att helt ignorera normala regler för hur man beter sig mot människor. Man behöver försöka ta hänsyn till bäggedera.

Regelutilitarismen är tämligen rimlig, men dels spelar det stor roll vad man anser är den sociala nyttan. Ofta antar regelutilitarister att målet är att maximera lyckan, men det är absolut inte någon självskriven målangivelse. Jag har i mina tidigare gästinlägg kritiserat antagandet om att det är lyckan som skall maximeras och formulerat mer hållbara idéer om vad det är som skall maximeras.

Problemet med att ange lyckan som mål är att det avintellektualiserar och avnyttifierar människans strävanden. En spruta heroin blir värdefullare än en symfoni av Mozart om den ger mer sköna känslor. Målet skall istället vara att maximera det rika och hållbara livsflödet på olika nivåer, inte minst eftersom det är det livsflödet som gör existensen intressant, rolig och angenäm.

Man behöver också utveckla ett klokt tänkande om livsflödets olika etiska nivåer, om vilka etiska subjekt som hör hemma i dessa olika nivåer och om vilka reglerna för och viktningarna mellan olika nivåer skall vara. Människor tillhör olika grupper och ordningar och tillämpar knappast exakt samma moraliska regler och överväganden för dem alla. Det förefaller rimligt att ha delvis andra moraliska regler för hur man beter sig mot familjemedlemmar jämfört med hur man beter sig mot främlingar och hur man beter sig mot människor som tillhör avlägsna samhällen. Det rör sig om många skilda nivåer i livsflödet och att tro att man kan och bör kollapsa dem till en enda nivå är inte rimligt och hållbart.

Etisk universalism är med andra ord ofta fel. Det är också moralsystem som bygger på “okränkbara” rättigheter som alltid måste respekteras blint alldeles oavsett vilka kostnader det medför för samhället och dess individer. Människosläktets bästa måste understundom väga tyngre än några förmodat okränkbara rättigheter.

“Människosläktet” är också långt ifrån alltid varenda existerande människa, utan ofta någon mindre subgrupp av människor. Vi kan inte alltid ha en politik för alla människor, allra minst i en värld som fortfarande är uppsplittrad i suveräna nationalstater som högst ofta är ganska rejält obenägna att rätta sig efter något globalt bästa.

Den politiska religion som styr våra politiker är idéer om omfattande universella mänskliga rättigheter och allas lika värde^1.. Från vänster till höger, med smärre skillnader beträffande vad man anser är “okränkbara” mänskliga rättigheter. Människor kan kräva och kräva och kräva och naturen, samhället och skattebetalarna skall alltid betala. Det är den gravt perversa “värdegrund” som våra klent begåvade politiker hyllar intill döden.

Målet skall istället vara att maximera det goda livsflödet på alla nivåer. Det gör man inte genom att låtsas att det bara finns en etisk och praktisk nivå eller genom att anta att man inte behöver bry sig om någon nivå ovanför individen. Ensamma individer mäktar i allmänhet inget annat än att lida och dö. Det är genom att vara en del i en mängd olika livsflöden som vi kan frodas och leva intressanta, roliga och angenäma liv.

//Kuckeliku

^{1. Enligt det senare teorisystemet är Annie Lööf inte mer värd än Pol Pot, vilket kan väcka en undran varför man skall rösta på henne, eller på någon annan av våra kära politiker.}