“Jag vet, jag vet, jag vet. Tonårsdöttrar är demoner. Du såg det aldrig komma. Jag fattar. En dag var det bara där. Hon, det sötaste underverket, ditt mirakel, din bebis som var så snäll och som gillade sina kramdjur.” – Havrefarsan, Leffe Delo
Dags för lite härligt fredagsmys igen. En och annan av mina kära läsare har nått eller är på väg att nå åldern där era barn blir tonåringar. Om du befinner dig där, eller för den delen har yngre barn och funderar på att flytta ut till en gård på landet och kanske skaffa häst, eller kanske hyra ut stallplats till hästfolk, eller bara vill få goda råd om tonårsdöttrar och tonåringar, eller är frånskild och tror att du som förälder aldrig kan möta kärleken igen eller vill känna dig nöjd med att det kunde vara värre, så är Leffe Delos debutroman Havrefarsan något för dig.
För några år sedan berättade en bekant att han skrivit en bok vid namn En dyngbagges bekännelser, om sina döttrars hästliv. Den stannade nog där i skrivbordslådan eller på hårddisken, men i dagarna släpptes Leffe Delos bok på samma ämne. Tydligen är det så traumatiskt att vara en av de ovanliga hästfarsorna att man måste skriva av sig.
Det är en lysande, komisk och tragisk självbiografisk roman om en tonårsdotter på hormoner, en frånskild pappa med exfruar från helvetet, galet hästfolk, metamfetamin och pedofiler i hästbranschen, socialkontor och kärleken. Inte bara kärleken mellan far och dotter, mellan dotter och hästar, utan också mellan vuxna människor som går vidare mot alla odds.
En kärleksroman av och för män.
Kort sagt, köp och läs.
“Grimskaft är ett rep med en liten hake i ena änden som du fäster i grimman (läs meningen igen så du verkligen förstår) så att du kan styra fanskapet och att det följer med dig från och till hagen. Det är tydligen skitviktigt att det är i rosa eller någon annan fin färg. Bry dig inte om det, hästen gör det inte. Betala bara för skiten och se glad ut.”
Ni som alls varit i hästsvängen, eller boende på landet, där man knappast kan undgå hästfolk, kommer känna igen er. Övriga får en bra introduktion till detta ett av Sveriges största fritidssysslor och räddningsplankan för tusentals tonårstjejer. Men även mörka sidor som pedofiler som groomar på Hästnet av alla platser, eller lurar i unga tjejer droger, finns med här.
Men själva hästarna är inte berättelsen. Det är istället en berättelse om Delos och äldsta dotterns resa in i och genom dotterns första tonår.
Förvisso är detta Delos debutroman, men som etablerad lektör och skrivcoach på Skrivsidan är han knappast ny i bokbranschen. En del branschskvaller skymtar förbi, inklusive hur skräcktdrottningen Caroline L Jensen tuttmulade honom vid första mötet. Delo spökskriver även åt andra – många skrivcoacher gör detta – men vilka titlar går det förstås inte att få fram. Oavsett är detta första boken under eget namn, men Delo har tidigare coachat fram många författare. Leffe Delo har även en podd tillsammans med Daniel Luthman.
“Tonåringar … Jag säger inte att de är aliens men … de är aliens.” – obskyr popkulturell referens från Havrefarsan
Havrefarsan kan köpas direkt från författaren här för 179:- SEK, plus frakt. Alternativt som vanligt via Adlibris, Bokus eller CDON.
Så trevligt fredagsmüs på er! Har ni barn som ännu inte nått tonåren, passa på att njut. Snart börjar det…
29 kommentarer
Fuck hästar, de hör hemma på tallriken.
Som tur är har jag fysiskt begåvade barn – var nu de anlagen kom ifrån. Hästryggen är för trist för dem, det är simhallen, gymnastiklokalen och brottningsmattan som gäller för dem.
Antagligen rör det sig väl pedofiler i de kretsarna också men det händer ju i princip inte att de är ensamma med tränaren.
Dessutom har en av dem lärt sig att sätta en perfekt triangle choke bara genom att hänga med mig ner på träningslokalen och kolla.
Mina exfruar besvärar mig för övrigt inte, men det beror väl antagligen på att de ligger på botten av Norra Hamnen allihop.
Delo har uttryckt samma åsikter om hästar. Något i stil med "Hästfolk har ingen smak för gott kött och ingen humor."
Hästfolk är hästfolk, de har ofta även gärna lite större hundar för att täcka in något oklart behov…..
Men dom festar rätt hårt har jag för mig. Hade en kompis i tonåren som var en av landest bästa ryttare och han delade soliariskt med sig av erfarenheter från ridtävlingar jorden. Han var alltid svårt bakis i skolan på måndagarna och satte mig veterligen på en hel generation av kvinnliga ryttare. Vi andra var mycket avundsjuka.
Nulli secundus
"Hade en kompis i tonåren som var en av landest bästa ryttare och han delade solidariskt med sig av erfarenheter från ridtävlingar jorden runt." skall det naturligtvis vara. Flåt.
NS
Fd hagmarker konverterade till lervälling, skrotbilar, grälande par och skyhöga ekologiska fotavtryck. Yeah thats hästfolk.
@anonymous Ja stämmer med min bild. Ungefär som med manliga gymnaster och dansare. De grabbar som var tillräckligt intresserade/tillräckligt motiverade/tillräckligt obrydda för att stå på sej ägna sej åt en tjejsport under de tuffa åren fick sin revansch lite senare. De som inte var gay förstås då var det ju inget mystiskt med saken. Klar de hade ett jätteövertag över oss andra som höll på med kampsport eller fotboll.
För övrigt, vad är det de säger om hästsport. Inte leka med maten.
Dessutom, grabbar som ger sig in i gymnastiksvängen får ju kroppar att döda för också. Så oddsen är i deras favör på flera sätt.
Tiokampare får minst lika grymma kroppar som gymnaster – dessutom luktar friidrottstjejer bättre än hästtjejer.
Minns att någon kille i friidrottslandslaget (minns tyvärr inte vem) bloggade sanningen om Finnkampen. Det är tydligen egentligen en enda stor firmafest för svensk och finsk friidrott (ärligt, bryr sig ens tevepubliken om vem som vinner?) i slutet på säsongen och det sups till ordentligt på hotellen efter avslutat arrangemang. Det lär ha hänt ett år att tre stycken sextonåringar kom hem till Finland och upptäckte att de var gravida. Därav också att man håller unga kvinnliga talanger kvar i ungdomslandskampen (läs – på ungdomshotellet) så länge som möjligt om de bedöms lite väl naiva för sitt eget bästa. Stavhopperskan Angelica Bengtsson fick ju t.ex tävla så t.o.m efter att hon slagit det svenska rekordet och låg på nivåer 2-3 decimeter över seniortjejerna.
Öhh, kropp? Plånbok funkar nog lika bra eller bättre, typ… I alla lägen…
LOL!
Tack för boktipset! Ska beställas i helgen!
Åhå? Det där är en bok om Bob – "Bär och betala" – som är vad män i stall är till för.
Ungefär så.
Skall läsas när jag hinner. Med tre töser så…
Fast peak Häst hinner komma och gå innan de är i puberteten så förhoppningsvis är det lite mera sans och ro. och så tror jag mer på Ben Dovers taktik, mina töser får medlemskort i en Krav Maga klubb i 13års present.
Finns många allmängiltliga lärdomar för tonårsdotterföräldrar, häst eller inte.
Att tonårsdöttrar skulle vara hemska eller svåra är bara trams, eller tyder på att personen som uttalar sig själv har en mental kapacitet som en tonåring, och därmed inte kan hantera uppkomna situationer på ett bra sätt som gör alla nöjda. Eller kanske bara har fastnat i chefsrollen istället för att efterhand som åren går glida över i en coachande mentor-roll. Vissa misstag måste de få göra, medan andra misstag kan man förskona dem från helt enkelt genom att vara ärlig och berätta vad man själv gjorde för misstag och hur det gick. Då får man även respekt vilket är grunden för alla förhållanden.
Att exponera sina svagheter ger styrka, både hos exponenten och måltavlan.
Skall läsas när jag hinner. Med tre töser så…
Fast peak Häst hinner komma och gå innan de är i puberteten så förhoppningsvis är det lite mera sans och ro. och så tror jag mer på Ben Dovers taktik, mina töser får medlemskort i en Krav Maga klubb i 13års present.
Nu har jag inga döttrar, men väl en lillasyster som när det begav sig praktiskt taget bodde i stallet, och dessutom spenderade gymnasiet på ett jordbruksgymnasium med stall och internat.
Och jag minns…
Flickor och hästar är nåt väldigt speciellt. De kan sitta långt in på småtimmarna och lägga upp stamtavlor och avla hästar flera hundra år framåt. Allt med hästar på, eller nåt som påminner om en häst, är fritt villebråd när man går i butiker. Å andra sidan, som bror är det tacksamt, bara man köper nåt med en häst på i julklapp eller födelsedagspresent så ligger man på plus "Ååååhhh, det var precis vad jag ville ha"…
Men man ska också veta att hästintresset aldrig släpper greppet. Min syster fick i tidig ålder en kamera och slösade bort en mindre förmögenhet på film, jag skojar inte när jag säger att runt 90-95% av alla foton som togs, var på hästar. Var man ute och åkte bil, så skulle man prompt stanna varje gång man såg en hage. Mer än en gång minns jag hur jag såg en hage först, och sedan gjorde allt för att avleda uppmärksamheten. (Så om min syster läser detta ska du veta att de flesta bråk jag initierade i baksätet handlade om att du inte skulle se hästjäveln i hagen ett par hundra meter längre fram…)
Ja, som bror till en hästgalning så kan jag antagligen själv skriva en bok… Eller iaf ett tröstande addendum till Delos bok för alla stackars (olycks)bröder…
Eller så gör ni som jag. Efter att ha hjälpt dottern på ridlektionerna och suttit på läktaren och tittat på i 4 år så började jag rida själv. De startade en "gubbgrupp" på ridskolan, nu är vi ca 10 st som kör ihop. En fördel med det är, förutom att det är jäkligt kul, att man får bra koll på vad det är för folk som finns i och runt stallet.
Sen att det ska vara en fjollsport, det är skitsnack. Har sett många "tuffa" killar som försökt rida. Väl uppe på 600-700 kg häst så beter de sig som just fjollor. Det krävs mod, styrka och känsla för att klara av att hantera hästen och att se till att den trivs. Gör man det så kan den göra precis det man vill.
Kommentar signerad Vladimir Oravsky:
”Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå. En bok för tjejer och kvinnor.” ”Med allvar och humor går Oravsky hudlös in i den politiska debatten om kvinnans integration (…) Rekommenderas varmt som högläsning på håltimmarna mellan lektionerna för mellan/högstadieelever” / Li Kioko,
”Det här är förmodligen världens knäppaste bok med världens knäppaste titel – men vad rolig den är! Flera gånger skrattade jag så jag fick ont i magen. ’Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå’ handlar om Kattis som brevväxlar med en tjej som heter Sandra. Kattis är en tonårstjej med otroligt skön inställning till livet. (…) Familjens överhuvud, Kattis pappa, är en udda figur med ett stort, varmt hjärta. Men mycket av det han gör får Kattis att slita sitt hår av förtvivlan och som läsare skrattar man så tårarna sprutar. (…) I många år har Bert-böckerna fått ungdomar, kanske främst killar, att fnissa igenkännande. Det här är något liknande fast för tjejer. Boken är fnölkul och fulibulrolig (Kattis-uttryck). Läs den.” / Johanna Lind i Generation x-tra
Irene Ahlberg präntade i Bibliotekstjänsten 2005:01. ”Visst skrattar man då och då högt för sig själv när man sitter hemma i fåtöljen och läser något dråpligt. Men att inte kunna hålla emot ett klingande skratt på bussen och tunnelbanan är inte fullt lika vanligt. Det räcker att läsa några sidor in i denna ’brevväxlingsbok’ innan smilbanden börjar dras uppåt. Kattis svar på brevvännen Sandras brev är fyllda av vardagligheter och absurditeter, livserfarenheter och nonsens i en salig blandning, där hennes diktande ungerske pappa spelar en stor roll. Kattis själv är en mycket sammansatt person, med förmåga att se livet och människor, inte minst sig själv, ur en mängd synvinklar. Med hjälp av ett träffande språk, och träffsäker humor, som för övrigt aldrig blir plump eller slår under bältet, ställer författaren många frågor – politiska, samhälleliga, relationsmässiga och personliga – på sin spets. Boken dediceras till tjejer och kvinnor, från sena tonåren och uppåt, men förhoppningsvis kan även män få utbyte av den. Författaren har tidigare givit ut ett tjugotal böcker, bl.a. ’Zlata Ibrahimovics dagbok’.”
Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå – Vladimir Oravsky
image001.jpg"Du undrar om jag skojar? Nej, jag skojar inte. Vill du låna Dick (Familjens skorpion) så får du det. Jag lägger ner honom i kuvertet. Han klarar sig en vecka utan mat, så det gör inget om det skulle ta lite längre tid på Posten. Skriv sedan och berätta om din fars nya reaktion!"
Något senare: Det var väldigt synd att Dick blev dödad på Posten när de stämplade frimärket. Jag borde aldrig ha frankerat brevet, de fär mördarna på Posten förtjänar inte att man köper deras frimärken!
Pappa blev så ledsen att han håller på att bränna sin frimärkssamling i köket för att hämnas på Posten. Men det var ju tur att de stämplade Dick på huvudet, så han dog omedelbart och inte behövde lida.
Pappa ropar från krematoriet, jag menar köket, och undrar om du kan skicka tillbaka Dick så att han kan få honom uppstoppad. Det här är ändå pappas första husdjur och han höll verkligen av honom, så det är ett perfekt sätt för dig att visa dina kondoleanser.
Sörjande
/Kattis
I ett femtiotal brev till sin vän Sandra delar Kattis med sig av sina erfarenheter om livet, där hennes mycket märkliga nonsensskrivande pappa har en stor del…
Hysteriskt rolig på sina håll så är det här en bok att tycka om, att skratta högt åt och faktiskt tänka att det kunde vara värre. Mycket värre som när grannkatterna åt upp deras hamster och Kattis pappa skriver ett mycket argt och roligt brev där han bifogar ett riktigt roligt skämt för att de ska se att han menar allvar. /Bookhausegirl
Vladimir Oravsky
Att kunna skratta åt en bra story i en bok betyder av nödvändighet att man förstår vad personen i storyn inte förstår, eller gör för fel. Att se personens mänskliga svagheter och begränsningar, och förstås sätta sig själv i situationen, är det som skapar motsägelsen som gör det hela så roligt.
Således är det för pöbeln roligt med korkade personer som klantar sig, och för de lite mer mentalt begåvade roligt med utmanande personligheter som ändå gör fel. Fel är roligt i fantasin, inte i verkligheten där de alltid får konsekvenser.
Hästar
Murat
P Eylau
Där kan ni tala om ridning!
var glad ni slapp vara med!
Äsch, Napoleon har ju ändå gett upphov till en bakelse. Ganska positivt tycker jag ändå.
Min dotter flydde hästlivet och landet och drog till Sidney. Min grabb sålde Epan och drog till Stockholm. Men är på väg hem igen eftersom det är för mycket folk där.
När han fyllde 20 skrev jag iaf ett födelösedagskort åt honom med texten…NU HAR JAG ÄNTLIGEN SLUT PÅ TONÅRINGAR.. Och jag menade det.
Trams. Hästar är inte problem, det är tecken på ostyrd passion. Passion är i grunden bra även om det tar extrema uttryck.
Tecken på problem är tatueringar och piercing på alla tänkbara kroppsdelar, överåriga pojkvänner med gangster- och heroinvibbar, stängda dörrar och stängda munnar, etc.
Cornu, jag måste läsa Delos bok – situationen förefaller bekant på något sätt!
Mycket kan sägas och tyckas om hästar!
Som pappa till fyra ridande och barn har jag viss insikt och erfarenhet i ämnet. Alla barnen red och tävlade på olika nivåer med de logistikproblem det innebar. Att det var dyrt och slukade ALL fritid gjorde inte så mycket eftersom vi föräldrar hade bra insyn i vad barnen gjorde under de känsliga tidiga tonåren.
Jag bestämde mig för att det fick lov att kosta och räknade aldrig på de ekonomiska konsekvenserna så länge samtliga hushållsutgifter kunde betalas i slutet på månaden. Det umgänge med barnen som vi fick genom detta gemensamma intresse kan svårligen överskattas. Att tillbringa hela helger med sina tonårsbarn på olika tävlingsplatser i med och motgång föder en ökad förståelse och ömsesidig respekt som man inte får genom att stå på åskådarläktaren en gång i veckan när det spelas fotbollsmatch.
Hästsporten är förmodligen en av dom mest orättvisa idrotter man kan syssla med i tävlingssammanhang och även av detta lär man sig en hel del för kommande vuxenliv. Sporten har en hög "återfallsfrekvens" på ett eller annat sätt och till glädje för den gång föräldrarna berikas med barnbarn:-)
/ hästgubben