En läsare har hört av sig med ännu en anekdot om hur lätt det är att få ett förstahandskontrakt på en hyreslägenhet i Göteborg. Denna gång handlar det om ett par i 25-årsåldern, utan anmärkningsvärda löner och med vanliga jobb.
Paret träffades, tycke och samförstånd uppstod, varpå man efter en tids ömsesidigt sängdelande bestämde sig för att flytta ihop. Sedan tidigare ägdes bostadsrätter, men beslutet togs att hoppa av bostadsbubblan och istället skaffa en hyreslägenhet.
Sagt och gjort spenderades tio dagar på Boplats Göteborg, där intressanta lägenheter söktes. På den tionde dagen skrevs ett förstahandskontrakt på en äldre lägenhet i Linnéstaden, med fullt rimlig hyra, något kvarter från Linnégatan. Alla andra “köande” som satte upp sig på lägenheten ifråga tackade tydligen nej trots avsevärt längre kötid.
Naturligtvis är detta bara en anekdot, men det börjar bli många anekdoter nu. Man kan och bör fråga sig om inte många struntar i att verkligen försöka få ett förstahandskontrakt, eftersom de istället faktiskt vill köpa en bostadsrätt och bli rika på de evigt stigande bostadsrättspriserna. Oavsett, gratulationer till det unga paret, som vi alla hoppas får ett långt och lyckligt liv tillsammans, och som även kommer sitta med lite pengar på banken när bostadsrätterna är sålda.
Man ska komma ihåg att det ofta är samma individer som sätter upp sig på många lägenheter och antalet faktiskt bostadssökande skiljer sig från hur det ser ut vid en första anblick.
31 kommentarer
Inget viktigt att påpeka förutom att "trots avsevärt kortare kötid." nog menas "trots avsevärt längre kötid."
Jag skulle vilja höra fler anekdoter som gäller hyresrätter i Stor-Stockholm. Och exkluderat miljonprogrammen då självklart eftersom det är sista utvägen för dom flesta.
Vill inte låta som den stereotypiska självgoda stockholmaren men det går inte att dra några slutsatser av bostadsmarknaden i Göteborg och sedan applicera det på Stockholm. Städerna spelar i olika ligor..
Andra hand, långtidskontrakt, vasastan, 75kvm, 9ksek/mån varmhyra.
Jag är en av de få jag själv känner till, troligtvis den enda i min bekantskapskrets, som alltid sagt och varit fast besluten att jag definitivt inte kommer köpa bostad till dessa galna priser.
Från början bodde jag i ett kollektiv-studentboende, vilket jag förstått att väldigt många i denna stad anser sig vara alldeles för fina för, även när de är studenter med studentekonomi. Dock var jag ju så småningom tvungen att flytta ut därifrån. Efter närmare 10 år i bostadskö får man ju inget vettigt i Stockholm, men jag hade ändå turen(??) att få ett rätt långt korttidskontrakt (flera år) i en närförort till Stockholm just via bostadskön, i en superfin lägenhet.
Dock ville jag såklart gärna ha permanent boende. Det är ju allmänt känt att vill man ha nåt så ska man snacka med folk om det, så jag körde helt enkelt medvetet på den strategin. Jag har inte ens ett gigantiskt nätverk att rikta mig till, men jag snackade med alla möjliga jag kom i kontakt med om att jag skulle vilja ha hyresrätt. Och, se där! Rätt vad det var hände det och nu har jag min hyresrätt, permanent och förstahandskontrakt. Inte innerstan, men gångavstånd från tullarna. Supertrevlig lägenhet i ett jättetrivsamt område.
Det finns väl flera som vill ha hyresrätter än vad det finns hyresrätter i Stocholm, ja.Men jag tror också att att använda min strategi (dvs försöka få tag på en hyresrätt) ökar chanserna betydligt, jämfört att göra så som den stora massan verkar göra, dvs att köpa en bostadsrätt, rycka på axlarna och säga att det inte går att få tag på en hyresrätt i Stockholm.
Min sambo och jag fick förstahandskontrakt hos privat värd i Blackeberg efter fyra års kötid (det var dock i princip den första lägenheten vi sökte). Hyran är c:a 10000/månad. 75 kvm, tre rum inkl. kök. Byggår c:a 2012. Det är väldigt nära Mälaren, men tar c:a 12 minuter att gå till T-banan. Jag kan tänka mig att vissa av de som har längre kötid föredrar lägenheter med antingen lägre hyra eller närmare T-banan. Plus att Blackeberg verkar ha ett (enligt mig oförtjänt) dåligt rykte som lever kvar. Men vi är nöjda. Har aldrig haft någon illusion om att få billigt boende här uppe (särskilt inte i ett trevligt bostadsområde).
Kan tillägga att jag under tre av de fyra köåren inte bodde i Stockholmsområdet, jag anmälde mig bara ”ifall att”, inte minst på grund av den attraktiva arbetsmarknad som finns här uppe. I det sammanhanget är köavgiften en bagatell. När jag fick lägenheten hade jag betalat cirka 1000 kronor i köavgift, till skillnad från en bostadsrätt som hade kostat många miljoner.
Wow, 10k i månaden för förortsliv som borde kunna få lite varsomhelst i landet. Vad är det för jobb som betalar så mkt bättre här jämfört med övriga landet?
Sedan så kostar väl motsvarande brf ca 7000kr/mån ink allt, och har den även en värdeökning så blir affären ännu sämre för den som hyr.
På tio år har hyresgästen förlorat 360 000kr, om man skulle räkna med en värdeökning på futtiga 5% på tio år så blir det totalt en halv miljon i förlust.
Men om man får en värdeminskning på futtiga 5% så blir kalkylen lite annorlunda…
Förutsätter man värdeökning i sin kalkyl är det nog dags att ta ett par steg tillbaka och fundera igen.
Nja, räknar med att brf:en kostar 2,5 miljoner så det krävs mer än 10% nedgång för att det ska väga upp det man sparat in på tio år.
Går det btw att hitta en tioårsperiod i sverige då priserna gått ned?
Dock kan man tänka sig att risken för nedgång är större än på länge med dessa extremräntor vi har nu.
Är glad att ha fått ett andrahandskontrakt i Stockholm. Liten lägenhet. Hög hyra.
Inget kök.
Har jag missat något?
Det bör påpekas att Boplats Gbg inte är en bostadskö i egentlig mening. De kommunala värdarna har krav från kommunen att ranka de sökande efter kötid, men de privata hyresvärdarna är fria att välja efter vilken princip de vill. Nu vet vi ju inte om det här var en kommunal eller privat lägenhet, men det behöver som sagt inte innebära att alla andra sökande tackat nej som Cornu vill insinuera.
Situationen i Gbg är inte bra, men de har långt kvar till Stockholms nivåer. I alla fall för ett par år sen, när jag sökte, gick det utmärkt och med lite flax att få napp om man sökte direkt hos privata värdar.
En till anekdot: Jag 28 med årslön kring 450000 och sambo 26 med årslön kring 350000 har sökt förstahandskontrakt genom Boplats i två år, ett par hundra lägenheter inalles. Söker allt utom norra Hisingen och Rannebergen pga. pendlingsavstånd. Resultat: Ett erbjudande på en etta med kokvrå i Tynnered. Svarade ja, men någon annan med mer kötid gjorde detsamma. Bilden är alltså inte fullt så solig som du försöker göra gällande.
Bloggägaren har en agenda, kanske?
10 dagars kötid brukar inte leda till en visning om hyresvärden går strikt efter antal dagar i kö.
Men om denne inte har någon officiell kö utan tillåter sig att välja själv bland de som söker, så ser det ju helt annorlunda ut, då väger säkert en rad andra faktorer tungt.
Ja ni vet säkert vilka..
Frågan är ju när någon kommer att kräva av dessa hyresvärdar att hyra ut till någon som inte passar in i deras profil?
Tajming är ordet. Ringde en privat hyresvärd men det tutade upptaget. Fem minuter senare ringde jag igen varpå han svarade att han precis hade pratat med en hyresgäst som ville säga upp sitt kontrakt. För mig tog det alltså mindre än 10 minuter att få en lägenhet. Tajming som sagt; för att uttrycka sig anekdotiskt.
Tajming ska man inte underskatta, särskilt inte perfekt sådan.
För egen del så fick jag de 3 senaste hyresbostäderna genom att söka hos privata fastighetsägare och i samband med det bifoga ett trevligt mail med en utförlig beskrivning av vem jag var, vad jag jobbade med och var jag tidigare bott.
Gick jättebra, vissa började (såklart) med att erbjuda mig svåruthyrda objekt tex en 3:a på värst trafikerade gatan i stan till hutlös hyra, men efter några dagars tålamod så dök den rätta lgh upp
Sedan Boplats införde en obligatorisk summa på 100:-/år för att vara med i bostadskön, minskade kön med ~ 70.000 personer. Det är i mitt tycke helt sanslösthttps://nya.boplats.se/om/statistik
Varför bygga bort bostadsbristen när man kan höja en enda avgift?
Sen är det nog knappast så att 100% av de 70000 som föll bort hade aktivt behov av lägenhet. För om man har det bör man nog kunna lägga undan åtta kronor per månad.
Tomtbubbla.
Det där låter ju som en dröm! 10 dagar? Jobbade deras föräldrar på nån läglig plats? Man undrar ju lite. Men vet om mygel här i Stockholm med där jag bor. Södra Stockholm finns det folk som ger sina barn lägenheter hela tiden och dom går före i kön bland annat. Tragiskt men sant! Själv sökte jag i mellan 7-8 år innan jag fick min.
Har nämnt det tidigare på bloggen, men när jag flyttade till GBG för drygt 10 år sedan tog det mig ca två veckor att få förstahandskontrakt (3:a vid vårväderstorget) som jag tackade ja till. Utmärkt lägenhet med riktigt låg hyra (ca 4400kr). Jag hade ingen superlön men heller inte dålig (23kkr/mån) och tackade ja utan visning.
Givetvis kan det ha blivit mycket värre sedan dess, men de bekanta jag har som verkligen har försökt få förstahandskontrakt har också fått det (ej kommunalt). Men de flesta (av mina bekanta) köper bostadsrätt eller flänger runt mellan andrahandsboenden och säger att det är omöjligt att få förstahands, utan att faktiskt verkligen försöka.
10 år av ombildningar, inflyttning och för lågt byggande..do the math.
Jag och min fru bor i bostadsrätt i centrala Göteborg och vill flytta till hyresrätt pga belåningsgrad i föreningen… sökte 2 lägenheter privat via Blocket, kom på visning på bägge och fick den ena. Tog totalt 8 dagar.
Jag tycker cornu skall sluta med anektdotisk bevisföring då han själv i andra sammanhang säger att anekdotisk bevisföring är värdelös och meningslös. Någon är tydligen inte tillräckligt normalbegåvad för att vara konsekvent.
När jag lämnade min 2a i Lunden var de 3 som fick visning. Jag blev nyfiken och det visade sig att ingen stått i någon kö utan bara vunnit lotteriet på boplats göteborg. Konstigt då jag vet att bostadsföretaget hade en lång kö av hyresgäster som önskade byta upp sig till en 2a.
Ah, men jag skriver att det är en ankedot, väl medveten om att det är en anekdot. Det är när man inte anger att det är en anekdot som det blir problem.
Snarare visar din egen anekdot att det inte krävs någon kötid för att få en hyresrätt i Göteborg. En till anekdot till listan.
Du kan också notera anekdoterna i kommentarer ovan och nedan. 8 dagar, 2 år, eller tio timmar. Inte de där 10-15 åren som de som skuldsätter sig för en bostadsrätt hävdar.
En annan anekdot:
2:a i vad som med god vilja kan kallas närförort, 58 kvm, ej nära till t-bana eller pendeltåg, 7440 kr/mån.
citerar:
Under de senaste 12 månaderna har 322 stycken liknande bostäder förmedlats i området. De flesta av dem har förmedlats med en kötid på mellan 9 år och 10 år.
Vore intressant att veta vad det är för "tricks" som de som undviker denna kö har för sig.
Jag och min flickvän är båda studenter, vår gemensamma inkomst är alltså ca 18 000 kr. Vår kötid i Stockholms bostadskö var 2 år, och vi fick en fräsch tvåa byggd 2009 med stor balkong och nästintill sjöutsikt utöver tantolunden.
När, hur, och till vilken hyra?
Sorterar man bort alla med sociala problem, skummisar, folk med konstiga namn så finns det inte så många bra hyresgäster kvar, så det kan nog stämma.