Människans framtid ligger vare sig vi vill det eller inte i rymden, men på grund av orimliga krav på säkerhet råder inte någon pionjäranda längre. Mänskligheten vågar helt enkelt inte ta några risker längre, vare sig som civilisation eller som individer.
Förr eller senare blir jorden obeboelig. Om inte annat sker det när solen dör. Vid det laget kommer mänsklighetens enda spår i universum vara allt svagare radiosignaler som färdas allt längre bort i universum, för att till slut dö ut. Om vi inte sträcker ut mänskligheten till andra solsystem.
Dit är det fortfarande mycket långt kvar, men ett steg på vägen är att börja kolonisera vårt eget solsystem.
Det finns en volymproblematik här, då bara några hundra människor någonsin varit i rymden. Det krävs enorma mängder energi för att få upp en människa i omloppsbana, ännu mer för att bryta sig fri från jordens gravitation och faktiskt lämna jorden på riktigt. Lägger man till allt det en männsika behöver i form av utrustning och förnödenheter, för att kunna överleva långsiktigt utanför vår planet, hela vägen från utvinning av naturtillgångar till produktion slutligen återanvändning av ämnen, så blir det enorma volymer energi. Men ändå är det nödvändigt.
Samtidigt lastas vi ner av orimligt höga krav på säkerhet.
Men när den europeiska civilisationen koloniserade eller utforskade hela jordklotet, från Nord- och Sydamerika till polerna, så rådde en äventyrar och pionjäranda. Man visste mycket väl att man kunde dö – inklusive de första europeiska kolonisatörerna av Nordamerika.
Säg att vart tjugonde fartyg eller rent av vart tionde fartyg på 1500-talet förliste innan slutförd resa? Ändå stoppade det inte europeerna från att fortsätta. Man hade nämligen en vision, om inte annat visionen om rikedomar.
Mänskligheten behöver en ny vision för att låta oss ta de risker som behövs för att t ex kolonisera Mars. Låt gå att 10% kommer dö på vägen när var tionde farkost havererar. 10% av all i förväg skickad utrustning och förnödenheter kommer också förolyckas. 10% kommer stryka med i förtid väl på plats. Av 100 utskickade kommer bara 80 överleva länge nog för att fortplanta sig, givet att man bara skickar personer under 35 års ålder, personer som ska vara medvetna om att de aldrig kommer återvända till Jorden. Under tiden kan vi skicka fler och teknik och säkerhet kommer utvecklas över tiden.
Ändå kommer det inte handla om mer än 1000-tals människor som skickas till exempelvis Mars. Den stora kolonisationen kommer av resursskäl ske genom dessa människors fortplantning.
Men hur många är beredda att riskera allt för en dröm om ett liv på en annan planet? Antagligen väldigt få. Likväl kan det räcka med ett tusental som är redo att ta risken, för att vi ska kunna sätta fötterna permanent på en annan himlakropp.
Så länge vi inte förbrukat våra fossila bränslen på meningslösheter och att bygga monument över oss själva.
Av civilsationen på Påskön finns bara monumenten kvar. Låt inte det hända hela mänskligheten.
Kim Stanley Robinsons Marstrilogi Red Mars, Green Mars, Blue Mars och antologin The Martians är förstås obligatorisk läsning i ämnet. Kanske mer aktuell än någonsin, även om en brist är att han inte berör energifrågan, då energitillgången löses av sig själv utan närmare detaljer än fusionskraftverk, men väl volymfrågan.
73 kommentarer
Låter som du lever kvar i jetsons-fantasier Cornu…
Vi kommer aldrig ha några flygande bilar och att kolonisera solsystemet kommer bara förbli science-fiction.
Myten om evig framgång klingar starkt i det här inlägget.
Kom tillbaka till verkligheten Cornu.
Du vet att alla äktenskap slutar med död eller skilsmässa, va?
Människan kommer aldrig flyga, speciellt inte i rymden. Hur skulle det gå till? Rena fantasier.
Jag har ett svagt minne av en SF-novell. Ett gång åkte ut till något avlägset i rymden för att kolonisera. När de efter kanske ett halvsekel kom fram, möttes de av kolonisatörer som redan byggt upp samhällen och kommit dit med teknik som utvecklats under de förstnämndas resa. Vet inte om det finns nån moral i historien.
Fan vad intressant. Du vet inte namnet på boken?
Shoulders of giants är en variant. Finns nog flera på det temat.
Låter som något av Heinlein.
Västvärlden får anamma projektet som ett klister för att hålla ihop oss det är vettigt, det kommer så mycket innovativa kunskaper därifrån sedan vi kan använda för att stabilisera vår tillvaro här så länge vi bor kvar eller överlever. Go space race!
Intressanta tankar, men ändå inte rätt…
Mänskligheten har funnits ett par miljoner år, om vi är generösa. Solproblematiken handlar om tre tiopotenser längre perspektiv.
Det blir lite som att diskutera hur verandamöblerna från förra säsongen ska tåla den ökade solstrålningen när solen växer.
När jorden blir obeboelig kommer någon att drabbas. Dock ej vi.
Däremot kan kanske en flyktberedskap för några tusen människor rädda mänsklighetens existens vid något extremt meteoritfenomen, farsot eller tråkningar på Internet.
Ja, bättre exempel på "sila mygg och svälja kameler" får man leta efter.
Rymdteknikens främsta bidrag är att den hjälpte oss inse hur unik jorden är. Varje satsad krona skulle i teorin göra mer nytta på jorden. Varför försöka terraforma Mars när man kan restaurera regnskog eller korallrev? Samtidigt tycks just rymdprojekt ha en enande psykologisk effekt som Los Puddas skriver, så OK då. Men ta gärna och skydda lite prime habitat här nere också.
Sedan är det ju det där med äventyr och upptäckariver. Vi var ju inte tvungna att åka till månen heller, och dyrt var det. Jag nämner det i den naiva tron att en majoritet av läsarna faktikt tror att mänskligheten har besökt månen.
Däremot krävdes ju inte 100% säkerhet på den tiden. Dagens säkerhetshysteri bromsar ju rymdfärderna likväl som en massa andra aktiviteter.
Amatörer lyssna och lär.
https://www.youtube.com/watch?v=27uIF5q9POM
Här är mer man crush material.
https://www.youtube.com/watch?v=wNxnCzz5oQE
Jaha, här går det bra att chansa. Men när man köper bostad ska man ha både hängsle och livrem. Planera för skilsmässa, arbetslöshet, långtidssjukskrivning, sju svåra år och fan och hans moster.
Skala, risk och tidsperspektiv?
My point exactly.
Jag menade tvärtom.
Att hundra personer åker iväg en gång i världshistorien för att säkra artens överlevnad, ja där borde risk vara acceptabelt.
Köpa bostad, som de flesta gör någon gång i livet och ger graranterad effekt, där bör man kanske minimera risken.
"The needs of the many outweigh the needs of the few"
du vet.
"Säkra artens överlevnad"??? Varför är den så viktig?
Den här diskussionen är inte komplett utan The moon is a harsh mistress 🙂
"Rimlig" säkerhet är mitt svar.. Vad är rimligt? Att man designar rymdskeppen med relevanta backupsystem och ett klurigt tänk där man ser till att många funktioner också kan användas som backup till andra. Till exempel ska man använda samma co-filter i kapsel som landare. Den lärdomen lär väl NASA inte glömma i brådrasket. Inte heller att man inte ska slarva med O-ringar i fastbränsleraketer.
På temat vill jag rekommendera "The Martian" av Andy Weir. The martian handlar om en astronaut som råkar bli kvarlämnad på Mars och som måste lära sig överleva med den utrustning som finns kvarlämnad. Ska tydligen dyka upp på vita duken om ett tag, om man nu inte orkar läsa boken. Börjar man läsa den finns det en risk att man inte kan sluta.
One-way-ticketto-Mars.
En ung rysk medborgares inställning till att delta i en marskolonisering.
https://www.youtube.com/watch?v=gfKzhj_MzZk
Vi kanske ska börja med att göra jorden till ett schysst ställe att bo på innan vi funderar på att berika andra galaxer med våra fantastiska gener.
Du borde lyssna på Neil deGrasse Tyson cornu!
https://www.youtube.com/watch?v=joARXZagTuM ca 4 min in.
Vart anmäler man sig?
Jag skulle gladligen riskera mitt eget liv för att göra en sådan resa. Jag värderar å andra sidan varken mitt eller andra människors liv speciellt högt.
Kan komma på hur många anledningar som helst till varför jag skulle tacka ja. Äventyret skulle ge en helt ny mening med livet. Jag skulle nog kunna tänka mig att åka även om oddsen var ännu sämre. 50/50 räcker gott.
Se till att ha allt avklarat med "Staten" innan du åker. http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/vad-ar-vi-skyldiga-de-doda/
Här anmäler man sig: Mars One
Tror det är ungefär 200 000 personer som anmält intresse hittils, så att hitta frivilliga marsresenärer kommer definitivt inte bli ett problem.
Tycker den här videon passar till blogginlägget: http://vimeo.com/108650530.
Verkar ju dra en del inspiration från Kim Stanleys böcker.
Naturligtvis skickar man först dit ett gäng självreplikerande robotar för att terraforma planeten så att det är hemtrevligt när det är dags för människor att åka dit.
Och det är nog inte långt bort innan tekniken för detta finns, om man antar att vetenskap och teknik fortsätter i nuvarande exponentiella takt. Vetenskapsoptimisten Ray Kurzweil förutspår att den ofattbara teknologiska singulariteten inträffar omkring 2045, så då borde allt vara möjligt.
Om allt blir möjligt 2045, så borde vi väl klara oss utan solen också? 🙂
Förmodligen! Men om man nu ska ha en sol så kanske man ska fundera på att uppgradera till en lite mer ståndsmässig storlek på den.
Mars koloniseras av Gustav Fridolin hubbotar?
En självreplikerande Fridolin låter lite dystopiskt.
Hellre då Gunde "allting är möjligt" Svan.
Ja, ja, och datorer kommer att uppnå självmedvetande om 15 år.
Ray Kurtzweil är samtidens största idiot.
Behöver rymdkolonisering ske så där rent fysiskt, dvs. med levande kroppar av nuvarande konstruktion, helt säkert dåligt anpassade till dem nya förhållandena?
Rekommenderad läsning, finns att läsa gratis på nätet.
https://en.wikipedia.org/wiki/Last_and_First_Men
Last and First Men: A Story of the Near and Far Future is a "future history" science fiction novel written in 1930 by the British author Olaf Stapledon. A work of unprecedented scale in the genre, it describes the history of humanity from the present onwards across two billion years[1] and eighteen distinct human species, of which our own is the first.
. . .
Eighteenth Men. (Chapters 15–16) The most advanced humans of all. A race of philosophers and artists with a very liberal sexual morality. "Superficially we seem to be not one species but many." . . . .
They are eventually extinguished on Neptune after a supernova infects the sun, causing it to grow so hot that it consumes the remains of the solar system, faster than any means of escape they can devise. Unable to escape, this last species of man devises a virus to spread life to other worlds and cause the evolution of new sentient species throughout the galaxy.
Läser just nu första delen i The Expanse, Leviathan Wakes. Även här har mänskligheten enbart lyckats att kolonisera delar av solsystemet och det tar naturligtvis inte lång tid för olika faktioner att växa fram och börjar jobba på att dräpa varandra på effektivast möjliga sätt. Så som det säkert kommer att bli. Rekommenderas.
What for ?? Stannar hellre här och och dricker några liter Lagavulin per dag och väntar på atombomben och på att solen förvandlas till en röd jätte …. Att flytta till Jupiters månar, utan oxfile, whiskey, cykelturer i solen, gröna gräsmattor och musikfestivaler, — ? No thanks !
Allting är i ständig rörelse, liksom hela universum. Med all säkerhet har andra civilisationer i andra galaxer, kanske till och med i vår egen, nångång eller i detta nu ryckts bort i det kosmiska sammanhanget. Antingen genom att den livsgivande solen slocknat eller att en supernova blåst bort ett helt solsystem eller genom krig och vansinne. Allt är således förgängligt. Kanske vi skulle försöka se till att ägna tid och kraft att få denna planet att blomstra och bli en trevlig plats att vistas på och yada yada. Om vi lyckas med att bosätta oss på andra himlakroppar, najs, om inte så var mänskligheten bara en parantes i det förunderliga kallat universum. Så märkvärdiga är vi inte.
Vi är säkert unika i Universum. Tyvärr kommer det snart bli mycket försämrade villkor här på jorden, när Kina och USA och Ryssland börjar kriga om den sista oljan. Tillbaka till att odla potatis och bränna hemma.
Kolonisera rymden tror jag inte kommer att bli aktuellt. I och med att ett rymdprogram kräver ett oljesamhälle för att fungera så kommer dylika projekt inte att vara möjliga i den kommande lågenergieran som kommer att vara i alla fall ett par generationer tills vi hittar någonting annat att elda eller bryter oss ur förbränningsmotorns begränsningars järngrepp.
Människans framtid ligger tyvärr inte i rymden, utan i köttfärsköer, gnabb om bensinransoner och dystra svartabörsaffärer i nergångna industrilokaler. Lågenergisamhället innebär som sagt inte världens undergång, zombieapokalyps eller Mad-Max-scenario, utan en permanent "Winter of discontent". Engelske wikipedia sammanfattar rätt bra; http://en.wikipedia.org/wiki/Winter_of_Discontent
Cornu: Med andra ord tror du inte att människan i relativ närtid kommer att använda de tusentals kärnvapen som står i väntläge – som skickar civilisationen till en nivå där rymdresor inte är i prioritet.
Men du kanske ser några tusen år framåt…….?!
På 1500-talet var det ju rätt riskfyllt att leva överhuvudtaget, sen kan man ju diskutera hur många besättningsmän som var frivilliga.
Men det går säkert att hitta många även idag som skulle kunna leva med risken, det är ju inte så att folk slutat göra farliga saker. Jag tror att ett större problem är att få någon att bekosta en expedition som har stor risk att misslyckas och liten möjlighet att ge vinst. Det går ju inte att plundra guldskatter på mars.
Parallellen med 14-1500-talens europa är träffande. Rymdteknologiskt ligger vi på motsvarande nivå nu. Det var inte högteknologiska samhällen som en masse gav sig iväg någonstans utan ett fåtal pionjärer. Möjlig rikedom var drivkraften och det var ett absolut fåtal av den totala dåtida befolkningen som åkte.
Sedan tog det flera hundra år att utveckla teknologi så att i dag kan vem som helst göra resan betydligt snabbare, bekvämare och säkrare. Ge rymdteknologin 500 år av utveckling så lär vi nå motsvarande utveckling även där. Men det börjar med risktagande pionjärer och klumpig teknologi. Klart vi ska dit och det är möjligheten till rikedomar som lockar även denna gång. Hur framtida teknologi ser ut och fungerar vet vi lika lite som 1500-talsmänniskan visste om vår teknologi idag. SciFi-författare försöker fantisera om det och någon av dem har säkert lyckats gissa rätt.
Problemet är väl att vi inte har ekonomiska styrmodeller med tillräckligt tålamod för att räkna hem investeringskostnaderna för dylika projekt.
Idag går utvecklingen av teknologi oerhört mycket snabbare än tidigare. På 80-talet var satelliter mycket ekonomiska för tele och tv. I slutet på 90-talet var satelliterna för dyra och långsamma pga ljusets låga hastighet (300.000 km/sekund). Det överinvesterades i fibrer vilket var mest lönsamt för de som tillverkade plastslangar som fibern drogs i och alla som hade maskiner som kunde gräva ner slangarna. Satelliter för väder jordresurser GPS och militär spaning som FRAs skokartong som sänds upp 2016 är det som för ögonblicket gäller ekonomiskt. Ett antal miljardärer planerar gruvbrytning på asteroider som kommer nära oss. Har för mig att de har en inriktning på mindre än 10 år för att få ner värdefulla mineraler.
Nu med deflation här i Sverige gäller en ny ekonomiska regel: "Vänta med investering för i morgon får du mer för pengarna". Bara huspriser fortsätter uppåt.
Läste enormt mycket science fiction i tonåren vilket hjälpt mig mycket som anställd och egen företagare. Vår nytta och användning av allt mindre datorer är obetydlig mot vad som finns om säg 10 år. Autonoma bilar är bara ett exempel på vad som ändrar mycket. När internet kopplar ihop allt fler ting med datorer i gram eller mindre kommer världen att förändras dramatiskt. Drömmar hos forskare och företagare kommer också att ge oss rymdteknologi av betydligt bättre skick på några årtionden se tex på Elon Musk.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Hej Lars
"Koloniseringen" av rymden kan i våran tid inte vara säker!
Vi har inte förutsättningar till det (än).
Tack skall du ha för att du lyfter blicken….för där ute ligger våran framtid…om vi inte sabba våran nutid vill säga.
Manfred
I en alltför tjock bok påstods det att människans uppgift var att fylla världen. Då var nog världen detsamma som universum, så nu vet vi vår uppgift…
Om naturvetenskapen får samma utvecklingstakt som de senaste 150 åren även lika långt i framtiden, kanske vi har löst gravitationens gåta. Vi har förenat gravitationen med de nukleära krafterna, kanske strängteori med hologramteori är lösningen? Då kan vi se fram emot nån slags "Higgs engineering" som tar oss utan problem till andra solsystem. Energibehovet på jorden blir också minimalt då friktionen blir liten.
Cornu driver med sina läsare, han vet att det är meningslöst att försöka befolka mars.
Han funderar på ett nytt bokmanus om kriget i framtiden mellan marsbor och jordbor.
Marsborna hittar guld och jordborna kräver att få en del av fynden, värdarnas krig bryter ut.
Bemannade rymdfärder förbi månen är meningslösa robotar gör alt bättre än vi.
Vilken idiot vill leva i rymden?
Ett dyrt sätt att bli av med våra mentalpatienter.
Kan vi inte leva här utan att förgöra oss själva så förgör vi oss på nästa planet eller i ett rymdskepp.
Fungerar inte ekonomin här hur ska då ekonomin fungera i rymden?
Hur bekämpar man fattigdom och arbetslöshet i rymden?
Guldgrävare blir inte rika, dom som säljer spadarna blir rika.
Dom som säljer raketer, utrustning, forskning, beräkningar alt som behövs för att lura i politikerna ett nytt slöseriprojekt blir rika, därför finns det folk som vill skicka ut folk i rymden.
Alberts ord om dumhet passar in här.
"Bara två saker är oändliga, universum och den mänskliga dumheten. Men när det gäller universum är jag ännu inte absolut säker". – Albert Einstein.
Förutom att ta sig dit behöver man terraforma Mars. Fylla på med mer massa, lämpligen radioaktiv så att innanmätet smälter och börjar generera ett magnetfält så att inte solvinden blåser bort atmosfären. Javisst ja, man behöver förmodligen en stor måne också som hjälper tillatt driva dynamon och hålla rotationsaxeln riktad inom rimliga gränser. Men har man den kapaciteten ger man sig hellre på Venus som redan har ungefär rätt massa. Kanske man behöver flytta den lite längre från solen dock. Låter väl inte helt oöverstigligt tycker jag.
Tyst du förstör tjuvarnas kupp mot staten, pengar ska stjälas från skattebetalare.
En enda omöjlighet och stölden är omöjlig.
Marknadens uppfinningsrikedomen för att stjäla skattepengar är oändlig.
Men allvarligt talat så skulle dom som driver sånt här sitta inlåsta för bedrägeriförsök.
(cornu skrattar åt alla som tror på iden, han vill locka fram mentalpatienterna som han tidigare skrev om)
"Any sufficiently advanced technology is indistinguishable from magic" – Arthur C. Clarke
Varför gå till 1500-talet när tusentals människor drunknar i Medelhavet i år efter att lockats till Sverige av Ullenhag & co.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Vart går utvecklingen för teknologi? Visst har vi peak oil gas och kol men men. Det som är på gång är en kraftig tillväxt av skördad fusionskraft i olika former. Snabbast fall i kostnad gäller solceller i olika former. I dagens NyTeknik står det om en mycket tunn solcell med plast som skydd i stället för glas och stark tejp som fäster i åratal på böjda ytor som hustak eller bilar. På telefon fick jag nyss höra att i Australien har en ny billig solcell med 40% verkningsgrad tagits fram. Vågkraft verkar nära genombrott. Vindkraften har gett Sverige ett lågt elpris och vi har nettoexport de senaste åren och i år alla veckor utom en.
Datorerna finns redan i mängd i modern utrustning, för några år sedan fanns det 100 datorer i en modern bil. Priset för de allt mindre datorerna faller snabbt och mer autonoma robotar börjar komma.
Robotarna kommer att gå före oss och förbereda. Material till längre resor kommer förmodligen att tas fram på månen och sändas upp med magnetisk acceleration. Rymdskepp för färd till mars eller stora månar byggs i rymden. På lite sikt får vi hiss till rymden. Japan ligger långt fram i beräkningar för hissen som går att bygga tekniskt och ekonomiskt med sedan betydligt billigare färd upp i rymden.
Men attacken på Telia har fördröjt detta inlägg med många timmar. Svarta svanar kan också fördröja vår spridning i solsystemet och färd till andra solsystem behövs mer utveckling för och väldigt lång färdtid.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Dom pengarna och materiella resurserna som behövs för att sända idioter till sista vilan på mars räcker till för att kolonisera Sahara och där bygga solcellsparker så vår vackra värd får gratisenergi.
El kan göras om till flytande bränslen som försörjer våra ottomotorer.
Som du sa så kan robotar bygga parkerna så jag kan sitta och sola mig.
Ett intressant ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Tror att det är möjligt och att det kommer ske i framtiden. Dock anser jag att det behöver finnas ett antal tekniker på plats först. Nanoteknologi, mer avancerad robotteknik (tänk autonoma robotar som kan samarbeta utan männsklig inblandning) och fusionskraft för stor tillgång till energi.
Nanoteknologi för att skapa mycket starka och lätta material, vilket underlättar när man ska bygga en större roterande rymdstation med artificiell gravitation.
En bra och effektiv energikälla är nödvändig, oavsett om man vill bedriva gruvdrift på främmande himlakroppar, bygga en rymdbas på en annan planet eller driva en rymdstation.
Avancerad robot-teknologi är nödvändig för att på ett effektivt sätt bygga större konstruktioner ute i rymden samt driva gruvdrift efter nödvändiga råvaror.
Helt avgörande är ett förbättrat thrust/weight ratio för att komma ur gravitationsbrunnen.
För den som inte vill läsa senaste numret av Populär Astronomi finns ett litet samtal om Mars One-vansinnet här (dit 200 000 har anmält intresse, alltså inte "väldigt få").
http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/faktakollen-manskliga-samhallen-pa-mars-totalt-orealistiskt
"Däremot menar Sven Grahn att människan kommer att ta sig till planeten Mars, men snarare om ett 30-tal år, och i något rymdprojekt som också erbjuder möjlighet för hemfärd för astronauterna som deltar."
Det kan nog Sven Grahn glömma. Marsfärder är som fusionskraftverk. De har legat 30 år i framtiden sedan åtminstone 50-talet.
Och vadan alla peaks med mera?
Kolonisering av rymden handlar om evolutionära tidsperspektiv.
Tanken att några molekyler slem i havet med hjälp av tiden och fysikens lagar kan utvecklas till dna, ögon, hjärnor och annat är helt fantastiskt. Steget ut i rymden kommer också vara det – vi självkopierande mekanismer kommer fortsätta spridas, inte för att det finns någon mening bakom utan det är bara något vi gör.
Det enda som begränsar en människa att färdas långa sträckor är egentligen accelerationen, som bör vara 1 G, där man byter riktning efter halva färden.
Förutsätt att det existerar en lösning på motorproblemet så innebär det faktiskt att en människa kan resa var som helst i universum under en livstid i sin egen referensram.
Det går nämligen att resa "snabbare än ljuset" relativt övriga universum. Resenären ser att tiden i övriga universum ökar under upp-accelerationen medans utifrån ser det ut som rymdskeppet minskar accelerationen när det närmar sig ljushastigheten.
Tiden att åka till Andromedagalaxen (2.5 miljoner ljusår bort) tar t.ex. ungefär 2.5 miljoner ljusår från jorden sett, men på rymdskeppet förlöper bara 28 år.
Hela universum ligger på sikt inom räckhåll.
(med andra ord, att sakta ner tiden på rymdskeppet är det bästa sättet att resa)
Vi ska stanna där vi är och inte skita ner universum med våra gener.
Hypotetiskt vi kommer fram till avatar en planet i harmoni, vi skulle bara förstöra alt.
Filmen beskriver våra gener, förstörelsegener ska inte föras vidare.
Det naturliga urvalet städar effektivt undan sådana invändningar. DNA/RNA-baserade självkopierande organismer kommer sprida sig.
Ja Hitler, Stalin Mosulini med flera fanns inte.
Putin är snäll som en björn, Nordkoreas ledare har fina gener från sin far.
Detta skit DNA ska spridas då lär alla planeter i hela universum utplånas.
Alfa hanar gynnas det är skitgener som får företräde.
Ha inte så bråttom – varför måste vi åka nu ? Varför måste allt byggas och göras inom 5-10 år, Tex EUs utvidgning var nog förhastad. Kan vi inte tänka i lite mera strategiska banor, mer över tiden. Allt för mycket inom politik är knutet till ledare som vill göra ett intryck så att de blir ihågkomna. Av olika anledningar och i olika grad. Vilka planer kan göras över 50 år, 100 år och 250 år ?
Förefaller som endast kinesiska ledare förmår vara långsiktiga. Stor kulturskillnad där.
Bli din egen ledare Gronvita! Lyssna på andra men besluta själv. Inte mycket demokrati annars.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Inga planer överlever så länge som 250 år, knappast ens 50. Antingen sätter man igång en själgenererande process eller så blir det inget.
Kapten, jag tror att de nomadiska folken sade samma sak – om de som slog sig ned i städer/byar för 15000 år sedan. "Det kommer aldrig att funka, de kommer att mörda varann när maten tar slut, de kan aldrig skaffa mat åt alla hela tiden". Sen lärde man sig planera, ställa i förråd och dela ut (och visst tog det tid)… Men vi behöver helt klart nya modeller för governance and management för att höja planeringshorisonten.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Bättre är att läsa Robert Zubrins The Case for Mars och Entering Space. Där läggs hela den praktiska dimensionen ut för Marsbosättning, expansion i solsystemet och vidare mot stjärnorna.
För den som är intresserad.
Personligen anser jag dock att då det i princip är görbart, så får det vänta för en annan tidsera och skälen till det är främst socialpsykologiska och kulturella. En civilisation som till följd av sina fixa idéer inte ens kan förmå sig till att stoppa en självupplösande massimmigration eller underhålla sin infrastruktur skall naturligtvis inte inbilla sig att den kan leka pionjär i den interplanetära rymden. För det behövs vuxna människor och de har inte setts till sedan Werner von Brauns dagar.
Beträffande trygghetsfanatismen och bristen på mod att sätta livet på spel, kan det delvis ha att göra med den virala nyateismen och att västvärlden har förlorat tron på livet efter detta? Om den här rätt torftiga tillvaron är den enda som erbjuds och sedan är det slut, så får människor för sig att de måste kramla sig fast vid den materiella tillvaron så länge det går, oavsett hur ovärdigt och i längden meningslöst det är.
Månen kommer att "koloniseras" av militära skäl, om inte annat för att både USA och Kina kommer att vilja ha tredjeslagsförmåga ifall atomubåtar (traditionell andraslagsförmåga) i framtiden blir möjliga att spåra och slå ut i en överraskningsattack.
Mars kommer därför att "koloniseras" av privata krafter som bygger "gated communities" långt borta från den överbefolkade jorden.
Blir det möjligt att leva på rymdstationer utan att överhuvudtaget sätta foten i en så kallad gravity well alls så kommer både militär och civila entreprenörer att börja bygga sådana också.