1.1K
Socialdemokraterna slår sig för sitt valfläskbröst och vill bygga ytterligare 46 500 nya bostäder till och med år 2020. Man rubriksätter dock detta som 250 000 bostäder, men i verkligheten är den aktuella takten 203 448 nya bostäder till och med år år 2020.
Under de senaste tolv månaderna har det påbörjats 29 064 nya bostäder. Socialdemokraterna vill alltså genom olika socialistiska styrmedel öka denna takt till 250 000/7=35 714 nya bostäder om året. Inte direkt en imponerande satsning, och illustrerar på ett fint sätt den socialistiska retoriken.
En ökning med mer än drygt 6 000 bostäder om året klarar man tydligen inte av ens när man kan lova vad som helst i en valrörelse.
10 kommentarer
Jag tvivlar på att vi har råd att bygga en väldig massa bostäder, skolor och sjukhus mm. Chansen att vi får tillbaka "investeringarna" torde vara minimal. Men när politikerna fixar överbefolkning måste de förstås också (låtsas) fixa bostäder och arbeten.
Det är billigare med tält!(SD)
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
En ökning i bostadsbyggandet med 25 % är trots allt en signifikant skillnad. En ökning av försvarsanslaget med 25 % till 2020 hade nog inte fått samma negativa respons från Cornu, eller? Dessutom vore det väl mer korrekt att räkna på 6 år, vilket ger en än större ökning? Eller inkluderade sossarna 2014 i sin siffra?
Sen håller jag med om att man borde ha en ännu högre ambition om man vill stå för och matcha nuvarande generösa immigrationspolitik. Sen kan man ju kalla rätten till en bostad för "socialism" om man vill. Marknaden kommer säkert att fixa en lösning baserad på tält eller skjul, men det är uppenbart att den just nu inte klarar av att lösa bostadsfrågan för en stor del av befolkningen. Att initiera ett nytt miljonprogram skulle dessutom vara ett effektivt sätt att dämpa hushållens vansinniga skuldsättning, där vi nu har klättrat upp till en föga hedrande sjätteplats i världen (174 % av disponibel inkomst; 400 % för hushåll med bostadslån i Stockholm). Bostadslånen är bedömt den största riskfaktorn för svensk välstånd/välfärd, om man väger samman magnitud och sannolikhet.
Dessa bostäder lär knappast räcka. Men samtidigt så börjar bostäderna bli för dyra, hyran stiger i kronor med mer än löneökningen om detta fortgår.
Det byggs för mycket. Inte på min bakgård iofs, men ibland besöker man miljöer man inte återsett på länge och ser hur dessa kompakta, smäckbyggda, bostadsrättsblock breder ut sig, med åtföljande avspärrningar av gator och vägar, hårdytor istället för grönt, tillrättalagda "barnvänliga" ytor, för trista för att barn vill vara där. Och allt för lånade pengar som låntagarna inte har för avsikt att betala tillbaka.
"Av hänsyn till de estetiska kraven
(som också är ändamålsenlighetens)
har arkitekterna gjort molnen fyrkantiga." (Gunnar Ekelöf: Till de folkhemske)
Fast å andra sidan är svenska städer löjligt glesa och gröna. Eller rättare sagt, motorledsgrå.
Emellertid ger jag dig rätt för bostadsrätternas nyfunkistristess enligt "detaljplan" (överdimensionerade 'tomter' som upptar hela kvarter) – en gågatudödhet som är svår att fånga i ord.
En annan sak som inte är tillräckligt uppmärksammat är att byggandet enligt detaljplan, vilket är det som sedan 1987 stipuleras i PBL, är att du får stora fristående områden som inte passar in i sin omgivning. Små blindgator med döda fasader med soprumsdörrar (eller är det gågator, cykelbanor, mellanting?) som slutar i ingenting, allt är uppbrutet i öar av monotoni och inget passar in i något annat.
Detta att jämföra med det förra sekelskiftets kvartersbebyggelse enligt stadsplan, där gatorna faktiskt leder någonstans, där det finns rim, reson och ett mönster, men där varje fastighet längs gatan ändå är en ny unik upplevelse. Detta för att byggherrarna bara bebyggde en tomt i taget och ett kvarter innehöll ett stort antal tomter.
Själv hoppas jag att de fortsätter att bygga så lite som möjligt eftersom allt som byggs i nutiden ändå är så förbannat fult!