Gästinlägg: Skogsavverkning eller skogsavveckling?

Nedanstående är ett gästinlägg signerat Jonas Rosenlind och Martin Jentzen, som driver crowdfundingprojektet boken Skogspraktikan. Viktiga tankar, insikter och sanningar följer nedan.

Några funderingar kring hur det fungerar i skogen

Har du någonsin funderat på varför vi hanterar vår skog som vi gör? Ibland känns det som om skogen har sina helt egna spelregler och som i vilken annan verksamhet hade ansetts som helt befängda. Vem skulle acceptera en avkastning på under 3 % för en investering som löper över 70 år, med en produkt som kanske efterfrågas lång i framtiden och där investeringen både riskerar att blåsa bort eller ätas upp av små eller stora djur?

Där lönsamheten värderas utifrån hur billigt som verksamheten avvecklas och inte hur den byggs upp.

Några frågor väcks och några svar ges nedan. Andra frågor och svar kommer att tas upp i vår kommande bok kring naturnära skogsbruk. Läs mer om bokprojektet här.

Skogsavverkning eller skogsavveckling?

Att avverka sin skog är att likvidera sin skogliga tillgång. Ett mer korrekt begrepp att använda i stället för skogsavverkning, är därför skogsavveckling. När den skogliga verksamheten är avslutad investerar man i en plantering som växer fram till en ny tillgång som får stå till nästa avveckling.

Skogsavverkningen är alltså det sista steget i skogsbruket som därmed är avvecklat. Det är viktigt att förstå att skogsbrukandet inte börjar med avverkningen utan att det börjar med den efterkommande planteringsinvesteringen. Ett brukande är framåtriktat! En investering som görs kan inte värderas utifrån likvideringen av en tidigare investering. Räknas likvideringen från en investering in i en ny kan nästan vilken investering som helst motiveras. Att någon har lyckats att samla ihop 100 000 pantburkar över en väldigt lång tid kan inte motivera att det är lönsamt att fortsätta panta trots att intäkten på 100 000 kr kommer direkt. Det är lika tråkigt och olönsamt som det var tidigare; risken är dessutom att de burkar man samlar på sig blir värdelösa om ett nytt pantsystem införs.

Men är inte avverkningen lönsam?

Lika galet som i burkexemplet är det att analysera ett skogsbruks lönsamhet enbart baserat på uttag. För att ge ett tydligt exempel; avkastningen på bankboken är inte 10% om du tar ut 10 000 kr av 100 000 kr, om den årliga räntan samtidigt är 3%. Det är viktigt att förstå skillnaden mellan uttag och lönsamhet. Om du väljer att likvidera din skog, eller – för att fortsätta företagsanalogin – att sälja de maskiner som du använder i ditt företags produktion, finns det möjlighet att få ut stora summor pengar. I båda fallen måste verksamheten emellertid startas upp på nytt för att det skall finnas tillgångar i framtiden. Inte i något av fallen går det att hävda att själva avverkningen eller försäljningen har med lönsamhet att göra. Den tidigare verksamheten har byggt upp tillgångarna som sålts men inget i själva försäljningen berättar hur tillgången skapats eller hur lång tid det tagit. Alltså är det omöjligt att bara utifrån detta avgöra om verksamheten varit lönsam eller inte. Vill man fortsätta bedriva en verksamhet borde det rimligen vara intressant att se huruvida den i framtiden kommer att bedrivas lönsamt eller inte.

Att som skogsägare oreflekterat följa skogsindustrins ”råd” att odla virke skulle kunna beskrivas som kontraktsodling, men utan kontrakt. Kontraktsodling är relativt vanligt inom jordbruket; en köpare av grödan avtalar om köp av skörden redan innan sådd och på så vis säkras bondens verksamhet. Köparen kan påverka vad som odlas eftersom bonde och kund delar på risken. Att plantera gran eller tall i monokulturer är egentligen samma sak. Man anlägger odling av det industrin idag säger sig vilja ha om ett antal decennier, eller i värsta fall ett sekel. Skulle då skogsindustrin vilja skriva ett kontrakt på virkesskörden idag? Knappast. De lämpar i stället gladeligen över hela risken på skogsägaren.

När skall skogen avvecklas?

Strikt ekonomiskt skall en planteringsinvestering avslutas när räntabiliteten i skogen, d.v.s. värdetillväxten satt i relation till stående värde nått ditt avkastningskrav. Problemet med detta resonemang blir att skogen aldrig kommer att tillåtas växa färdigt utifrån perspektivet att maximera värdetillväxten. Hög volym i skogen leder till hög tillväxt men när volymen inte tillåts bli hög kommer inte heller värdetillväxten att bli det. Den totala tillväxten i skogen kommer aldrig att nå sin fulla potential och skogens betydelse för Sveriges ekonomi blir potentiellt lägre. Dessutom kommer skogen att binda mindre kol vilket är dåligt ur klimatsynpunkt.

Det går att resonera att skogen skall avverkas när räntabiliteten precis nått den lägsta accepterade nivån; för investeringen skall jämföras mot andra alternativt samt mot alternativet att starta en ny plantering. Men den skogsägare som har perspektivet att maximera avkastningen på sitt skogsinnehav borde allvarligt fundera på att sälja hela sin skogsfastighet; för avkastningen på hela skogsfastigheten kommer att ha svårt att mäta sig mot de flesta andra alternativ. Exempelvis kommer ett sparande hos en av nischbankerna med insättningsgaranti troligtvis att ge en ordentligt mycket högre riskjusterad avkastning.

Men de pengar som du får ut nu måste ha ett syfte för att vara till nytta. Visst pengar kan man inte få för mycket av sägs det; men om alternativet är att få allt nu och inget sedan ställs man inför faktumet att man är tvungen att hushålla med de pengar man får nu. För skall de räcka under en längre period måste de fördelas över tiden. Vilket kanske kan ses som enkelt att göra; det är ju bara att vara disciplinerad och inte förbruka mer pengar än vad man planerat. Men svårigheten är att få pengarna att behålla sin köpkraft. För de pengar man får idag håller inte samma värde i framtiden och för att behålla köpkraften måste pengarna investeras. Ett sätt att investera dem är i en realtillgång som fastigheter eller skog….

Med handen på hjärtat; varför äger vi skog? För att kunna avverka den så att vi får loss en massa pangar? Eller köpte vi kanske skogen för att slippa sitta på en hög pengar? För den som investerade i skog som realtillgång kan det kännas korkat att avveckla sin tillgång för att sedan sitta med pengar som man vill investera igen i en realtillgång. Att äga skog är både ett ypperligt sätt att säkerställa sina pengars värde samt är ett bra sätt att sprida risker över flera olika tillgångsslag.

Ta makten över din skog

Glöm inte heller skogens alla andra värden. En del skogsägare fokuserar enbart på virkesvärdet och då kan de naturligtvis strunta i alla konsekvenser skogsbrukandet har. Men för de allra flesta skogsägare finns fler nyttor att ta hänsyn till. De som äger skog bör därför vara noga med att tänka igenom vilka värden som är viktiga och vilka målsättningar man har på både kort och lång sikt. Det är baserat på detta man sedan bör fatta alla beslut. Lyssna därför aldrig på en rådgivare som försöker säga att det bara finns en väg att gå. Hur många skulle köpa en bil av en försäljare som bara har en bilmodell, är helt ointresserad av vilka behov du har och ändå försöker kränga bilen till dig?

Inköparen har som främsta syfte och det är att få köpa skogsägarens skog till ett så lågt pris och så snabbt som möjligt. Givetvis ser de till att oftast hålla en lägsta nivå för att inte spoliera framtida kontakter med skogsägaren. Det finns inte heller något annat syfte än att göra avverkningen så billigt som möjligt och ställs det inga krav från skogsägaren finns stor risk att uttaget görs på ett sådant sätt att området lämnas med körskador. Vi har hört flera skogsarbetare säga att ”kunden ställde aldrig några krav” som svar på fråga varför de lämnade efter sig en skog med stora körskador.

Lyssna i stället på dem som ställer frågor kring vilka mål du som skogsägare har med din skog. Lyssna på dem som har förmågan anpassa sina råd efter dina önskemål och som har kurage nog att säga att de kanske inte kan hjälpa dig om dina mål går stick i stäv med deras verksamhet.

Jonas Rosenlind och Martin Jentzen