Samtidigt som EIA i förra veckan skrev bort 60% av USA:s skifferoljeresurser har det också identifieras att EIA överdriver skiffergasproduktionen med 38% i officiella rapporter. Läs mer hos bloggrannen Cruel Crude.
Felet upptäcks när man jämför de detaljerade veckorapporterna per formation, med EIA:s sammanställande rapporter.
Det är alltså inte bara skifferoljemyten som är en skönlitterär berättelse, utan även skiffergasens betydelse är kraftigt överdriven. Sannolikt är berättelsen även här skönmålad i de sammanfattande rapporterna, som går ut till politiker, media och beslutsfattare, för att driva fram en bild av en ekonomi i återhämtning med evigt låga energipriser och inga problem med utvinningen. Skiffermiraklet!
I själva verket är alltså även gasen en skönlitterär berättelse, även om lögnen inte är lika stor som inom oljan.
Frågan blir därmed också om skifferoljeproduktionen överdrivs på samma sätt. Kanske kommer David Hughes, som är källan till upptäckten på felrapporteringen av gasen, upptäcka motsvarande för skifferoljan?
En annan konsekvens är att USA och EIA, för att understryka sitt eget mirakel, nu lurar i andra länder att de har enorma skiffergasfyndigheter, men som tidigare konstaterat visade det sig vara ingenting i exempelvis Storbritannien.
4 kommentarer
Inga kommentarer? Intressant tycker jag i alla fall.
Tycker också det är mycket intressant. Dels att sanningen börjar komma ikapp lite grann och dels att fanatikerna som hävdar att peak oil inte existerar är helt tysta när lögner om resurser av olja uppdagas. Lika så är rysskramarna tysta om Ukrainas val när lögnerna om fascister och nazister i Ukraina synas.
Detta vittnar om den förljugenhet som präglar vårt samhälle, och som, iaf. delvis anser jag, är en konsekvens av den sorts penningsystem som vi har, där alla pengar skapas i form av krediter från banksystemet. På alla nivåer i ekonomin belönas vi för att le mot varandra och bekräfta varandras tro på att "nu går det uppåt". Precis samma fenomen som håller bostadsbubblan levande. Om mainstreammedia gör ett reportage om bostadsmarkanden så intervjuar man en mäklare, en företrädare för banksektorn, ochen företrädare för byggindustrin. Vad tror ni deras sltusats blir? "Nu går det uppåt". Som cornu skriver så gäller det att hålla denna "berättelse" levande, så att krediterna fortsättar att flöda. Problemet med detta är att det leder till att massor av resurser slösas på fel saker.
De som pratar om att vårt samhälle är "postmodernt" brukar kalla den här "berättelsen" som vi kollektivt är överens om, för "meta-narrative" eller meta-berättelse. Den behöver inte nödvändigtvis ha något med verkligheten att göra. Filosofen (?) Jean Baudrillard gick så långt som att hävda att det "finns ingen verklighet" – allt är en konstruerad fasad där media, kultur mm refererar till sig självt. Sen finns olika varianter/tolkningar av den i grova drag accepterade världsbilden, och dessa variationer ger sig till uttryck i olika politiska partier till exempel. Indigofärgade bomullsbyxor, "Blå jeans" symboliserar ett slitstarkt arbetarplagg som tål tuffa tag. Rock'nroll. Har denna typ av byxor någonsin existerat i den funktionen, eller är allt det bara påhitt? När det gäller Sverigedemokraternas orerande om "det svenska" så undrar jag om detta "svenska" någonsin existerat annat än som en fantasi eller konstruerad illusion. Något som makthavare försökt skapa för ngt politiskt syfte.
Kommentarerna i ämnet kommer nog igång igen, men kanske inte så länge det är härligt försommarväder. Just nu vill man nog inte gärna fördjupa sig i gigantiska problem. I alla fall inte om de är nygamla.