EIA

Fördröjningen mellan det stigande antalet riggar och den ökade oljeproduktionen från skifferoljan i USA ser vid en grund analys ut att vara drygt arton månader. Samtidigt bör konsekvenserna märkas snabbare på nedsidan, eftersom den konventionella råoljeproduktionen faller i USA, och nu även har sällskap av de snabbt sinande skifferoljebrunnarna.

En skifferoljebrunn sinar mycket fort. Första året kan man anta runt 100 fat i oljeproduktion per dygn, andra året 400 fat, och sedan faller produktionen 75% ner till 100 fat år tre och därefter 75% ner till 25 fat per dygn år fyra, där man planar ut i några år innan brunnen stängs.

Innebörden av detta är att man hela tiden måste borra nya brunnar för att kompensera för de gamla, sinande brunnarna. 

Oljeborriggar och USA:s oljeproduktion till och med januari 2015. Källa: EIA

En brunn färdigborrad 2013 producerade alltså 400 fat per dag år 2014, men kommer 2015 endast producera 100 fat per dag.

Konventionell oljeproduktion i USA är liksom i många andra länder sinande och har passerat peak oil. Inte ens skifferoljan har än så länge lyckats få upp USA:s oljeproduktion till den nationella peak oil-nivån från 1971. När skifferoljeborrningarna kom igång på allvar efter den akuta finanskrisen blev det därför initialt en extra fördröjning innan oljeproduktionen faktiskt ökade, netto. Skifferoljan behövde kompensera för fallande övrig produktion.

Fördröjningen mellan att riggarna nådde nivån från innan finanskrisen, till att oljeproduktionen faktiskt steg var drygt arton månader. Se graf ute till höger. 

Att tro att det tar 18 månader innan USA:s oljeproduktion faller är dock en förenklad analys. Det kommer gå snabbare.

USA:s oljeriggar till och med april. Källa: EIA och Baker-Hughes

Produktionen av olja från skifferolja är en funktion mellan antalet arbetande riggar, med en viss tidsfördröjning. 2012 inledde man en platåfas i antalet riggar, och kunde leva på effekterna av att befitnliga brunnar nådde full produktion under 2013. Sedan började dessa sina och man behövde öka antalet riggar igen. Enligt 100-400-100-25-regeln, så är man nu inne i att brunnar från 2012-2013 snabbt kommer falla i produktion. Samtidigt kraschar nu antalet riggar mycket snabbt, vilket inte syns i grafen ovan.

Därtill faller den underliggande oljeproduktionen från icke-skifferolja. Medan den uppförsbacken innebar att det tog 18 månader, istället för kanske 12 månader, för att skifferoljan skulle märkas i USA:s totala oljeproduktion, så kommer den nu istället korta ner fördröjningen till raset i oljeproduktion.

Min slutsats är att det kommer ta mindre än 12 månader från att USA:s oljeproduktion planade ut tillsammans med toppen för riggaktiviteten i oktober, innan USA:s oljeproduktion snabbt kommer falla. USA:s oljeproduktion bör alltså börja falla i höst, om inte tidigare.

Därefter tar det minst till 18 månader innan man åter kan få upp oljeproduktionen, dvs år 2017. Eftersom så mycket av oljeproduktionen nu kommer från extremt snabbt sinande skifferoljebrunnar bör fördröjningen vid förnyat borrande att vara ännu längre än 2010-2011.

Ungefär hälften av riggarna, som skickats in i skifferoljan, har nu slutat borra. Frågan är om det alls startas några nya borrningar just nu? Frågan blir också hur många riggar som inte bara hamnar i malpåse, utan faktiskt skrotas i spåren av konkurser hos riggägare? Vill ingen ha en rigg är det enda värdet för konkursboet i att sälja dem som skrot.

Man kan också fundera på hur det gick med guldruschen för alla småstäder och byhålor som såg ett enormt lyft från skifferoljeborrningarna. Det kan ha varit en mycket kortvarig eufori.

När USA:s oljeproduktion väl börjar falla på allvar och det hamnar i nyheterna har vi en potentiell trigger för stigande oljepris.