En etablerad sanning är att demokratisering ger ekonomisk tillväxt. Dock finns det ett aktuellt motexempel, nämligen Indonesien (Forskning & Framsteg).
Demokrati förmodas leda till bättre utnyttjande av resurser, och människors frihet gör också att ekonomin stimuleras i spåren av yttrandefrihet, friare ekonomi och fritt utbyte av tankar och idéér. Dock gäller inte detta Indonesien sedan diktatorn Sudharto störstades i slutet av 90-talet.
Institutet för näringslivsforskning och nationalekonomen Fredrik Sjöholm har tittat på detta fallet. Man ifrågasätter nu denna etablerade sanning. Citat:
“Det är alltså tydligt att åsikterna om demokratins effekter på tillväxt går isär vilket understryker vikten av empiriska studier. De flesta tidigare empiriska studier finner en positiv tillväxeffekt av ökad demokratisering. Ett metodologiskt problem är att det är svårt att definiera vad demokrati är. Ett annat är att länder skiljer sig åt i en mängd olika aspekter, vilket gör det svårt att isolera effekten av demokrati.”
Indonesiens oljeproduktion, konsumtion
och export år 1965 – 2013p. |
Om jag får lägga några hypoteser här, så har demokratiseringen världen över skett i en kraftigt stigande trend av ekonomisk tillväxt i spåren av ökad energikonsumtion, från främst fossila bränslen. Det behöver alltså inte vara på grund av demokratin som vi fått tillväxt, utan det kanske bara råkar vara två trender som sammanfaller?
För Indonesiens del sammanfaller specifikt demokratiseringen och störtandet av diktaturen med att utförsbacken för nationell peak oil inträffade. Indonesien slutade 2003 att vara en nettoexportör av olja, och gick sedermera ur OPEC.
För Indonesiens del ser man alltså en omvänd trend på energifronten, där exportintäkter förvandlats till importutgifter, vilket rimligtvis påverkat tillväxteffekterna av demokratiseringen negativt.
Demokratisering kanske fortfarande ger ekonomisk tillväxt, men tillgången till billiga fossila bränslen kanske är ännu viktigare för tillväxten än demokrati?
Det positiva är att man uppenbarligen kan behålla demokrati trots att tillgången till olja sviker nationellt…
Hypotetiskt kan man tänka sig att Saudi-Arabien någon gång (mot förmodan) demokratiseras, men om detta sker i samband med vikande oljeproduktion, kanske det ändå inte ger någon ekonomisk tillväxt till landet?
26 kommentarer
Vänd på det. Ekonomisk tillväxt ger demokratisering
Visst måste man sätta demokratiseringen i ett kontext av nationell stabilitet och helst ekonomisk expansion och därmed förmåga till global integration även om detta inte är nödvändigt. Men att försöka reformera en nationalstat på dekis in i en geopolitisk struktur är ju inte helt lätt det är bara att kolla på oss själva vi, gnäller men oss går det ingen direkt nöd på.
Därimot kan man nog vara bättre rustad med bättre kommunikationer om marknaden dyker då man snabbare kan få med sig medborgarna på vilka förändringar och tillika motåtgärder som krävs för den dagsaktuella situationen man blir alltså mer flexibel för förändringar.
Men vi kan ju se Ryssland som ett exempel på motsatsen , trots stabil tillgång på fossila bränslen ,vapen och förmåga till att rikta spetskompetens mot tex rymdteknologi så väljer de att gå mot nationell ekonomisk isolering men ändå global expansion så det ena utesluter ju inte det andra. Dock är kontexten av oerhörd vikt då det är den som sätter agendan för vad som är genomförbart utan de politiska flosklerna.
Exempel: Jag har sagt att jag tror Rus tidigare demografiska vinter var en delförklaring till att de vill annektera Rysktalande i andra länder vilket kanske var sant vid tidpunkten. Men senare uppgifter gör gällande att så inte är fallet utan kurvan stiger nu uppåt i stället vilket torde bevisa att jag har fel. Dock så har också argumentet att de expanderar för att de kan tagits fram, vilket skulle förenklat bevisa expansion pga av att de har vind i seglen.
Singapore -Asiens mest utvecklade land-är en enpartistat med begränsad demokrati.
Indien var tills senaste valet en kommunistiskt styr ekonomi.
Kina är väl knappast en demokrati.
Så demokrati är , som nån sade, det sämsta styrelseskicket, näst efter alla andra!
Det är väl rättssäkerhet snarare än demokrati som gynnar tillväxten, i synnerhet på det ekonomiska området. Du kanske inte startar ett företag om du vet att någon annan kommer att roffa åt sig det om du lyckas. Om roffaren sedan heter Putin eller löntagarfonderna spelar mindre roll.
Rättssäkerhet och stabila regelverk är viktigt naturligtvis, och så länge man har det så kan samhället dras med hur knasiga konstruktioner som helst, som löntagarfonder. Folk lär sig hur man går runt det…
Sättet att gå runt det var ju att flytta ägandet från Sverige innan det blev för sent, som Tetrapak och IKEA. Sedan blev det ju bara en tummetott, men det kunde man ju inte veta när det begav sig.
Frihet har samband med ekonomisk tillväxt, det är ju när marknader avregleras och detaljstyrningen luckras upp som tillväxten kommer…
Demokrati är nåt helt annat, men är ofta kopplat till frihet, vilket antagligen förvirrat dessa forskare.
Stalin såg till att Sovjet hade riktigt bra tillväxt under 30-talet.
"Under tioårsperioden 1928 – 1937 växte sovjetindustrin kumulativt med den höga hastigheten av 16 procent per år vilket var tillräckligt för att fördubbla industriproduktionen under den första femårsplanen och att fördubbla den på nytt under den andra femårsplanen, en fyrdubbel ökning under ett decennium."
Detta var samtidigt som Holodomor och mördandet av miljontals sovjetiska medborgare. Ibland som etnisk rensning och ibland som psykotiskt skräckvälde även inom de egna leden. Den som enbart använder ekonomisk tillväxt för att bedöma om ett land styrs bra är en idiot.
Var det den faktiska ökningen i verkligheten eller den redovisade ökningen i politrukernas iver att övertrumfa varandra med rena glädjekalkyler och lögner?
Det får du fråga en historiker. Men jag tror inte det är orimligt. Dels var BNP antagligen ordentligt nertryckt innan den aktuella perioden på grund av första världskriget och det ryska inbördeskriget. Dels var det mitt i en period då teknikutvecklingen ledde till snabb industrialisering av flera delar av Europa.
Under tsartiden var Ryssland ett feodalt skitland från medeltiden.
Om Stalin nu slängde upp lite gjuterier och annat modernt och i princip skickade landets värdeskapande industri flera hundra år framåt i tiden, så kan man nog tänka sig att BNP ökade trots att man slaktade befolkningen i miljontal.
Och bnp per capita. Sen kan man konstatera att väst aldrig skulle hamnat i den utveckling det nu har om det inte vore för Sovjets långsamma förfall som jag tror började på 60-70 talet. Systemet och ekonomin samt maktstrukturen tillät inte heller förändringarna.
Jag har läst att, förutom Japan, så var Spanien under Franco var det land I världen som hade högst tillväxt i ekonomin. Låter väldigt märkligt. Skulle vara kul om någon kunder undersöka detta?
Vad gjorde Franco rätt?
Delvis rätt. Fram till 50-talet var Francos regim som vilken banarepublik som helst. Hårt reglerat osv.
Den ekonomiska verkligheten tvingade dock i vanlig ordning fram förändringar, som inleddes under 50-talet, engelska wikipedia har en del matnyttigt.
http://en.wikipedia.org/wiki/Economic_history_of_Spain#The_Franco_Era.2C_1939-75
Kommentar ang. Saudi och andra resursberoende enpartistater;
Jag tror att det i närmaste är garanterat att huset Saud i Saudiarabien, familjen Goodluck i Nigeria och för all del det defacto enpartistyret i Venezuela inte kan överleva utan olja, gas eller rare Earths att exportera. Detta för att dessa ekonomier är så kallade "crony-conomys", vilket innebär att centralmakten hålls stabil vid en familj, ett parti eller i extremfall en viss person genom att centralmakten delar med sig av vinsterna från oljan, gasen eller vad det nu är till strategiskt utplacerade underhuggare ("eng. "cronies"), vanligen inom säkerhetsapparaten, de statliga extraheringsmonopolen eller liknande. Försvinner möjligheten att köpa denna lojalitet, genom att tex. oljan sinar, så börjar denna maktstruktur, som kan liknas vid en hög, smal pyramid, med ledaren i toppen och underhuggare i fallande rang och skala undertill, att erodera, och slutligen (vanligen våldsamt) kollapsa. Centralmakten kan inte längre köpa stabilitet, och platsen i toppen är nu plötsligt "up for grabs". Konkurrensen blir extremt brutal, och våldet tar över. Först till kvarn…
Exemplen är otaliga; Liberia, Sierra Leone, Mexico, Idi Amins Uganda, Mobutos Zaire, bägge Kongo i varierande form osv.
Med andra ord så kan man säga att demokrati naturligtvis underlättar för tillväxt, men den dominanta variabeln är hur politiken utformas. Dagens "petrostates" kommer förr eller senare slå i glastaket som alla andra auktoritära system gör, när det inte längre går att tvinga fram tillväxt på grund av resursbrist (som ex. Saudi snart kommer att erfara) eller på grund av den tröghet och naturliga ineffektivitet som följer med auktoritära ekonomiska system, vilket östblocket är ett exempel på. Oavsett är effekten densamma; ledaren eller ledarskiktet kan inte längre efter en viss period betala fakturorna. Systemet (vanligen dyrbar rustning) konsumerar mer resurser än vad det producerar. Vilket gör att de inte längre kan byta pengar och privilegier mot stabilitet. Systemet börjar då rasa.
Det finns en mycket intressant bok som berör detta; "Why nations fail". -Rekommenderas.
Egypten använde väl en del av sina olje-export-pengar till subventioner på basvaror. Sen minskade utvinningen och/eller den inhemska konsumtionen ökade, och då fanns det inga exportpengar kvar att subventionera mat med. Det sägs ha bidragit till revolutionen.
Vidare i resonemanget vill jag hävda att Iran som definitivt faller inom ramen för Petro-state och diktatur ändå har valt att närma sig väst. Man har en demografisk vinter och kommer dö ut om man inte agerar, man har en ung generation som inte känner något direkt hat mot vare sig västerläniningar eller judar. Man kommer inte hålla i hop landet endast med vapen och konservativa värderingar och små pengar till folket vilket det under upploppen 2009 visade tydligt, glöm inte att Arabiska våren startade ironiskt nog i Persien.
Efter resultaten av den härliga våren så insåg man nog med fasa hur underlägsen diktatorklubbens "argument" för det monstruösa väst och försöker öppna landet för en fredlig övergång mot vad jag förmodar är en Persisk-Islamisk demokratiseringsprocess där man kan nyttja ungas drivkraft för att locka investerare. Ungefär det Kadaffi drömde om men inte kunde implementera, det kan dock Iran som har helt andra förutsättningar när det gäller att rikta om befolkningen mot omvärldens krav utan att släppa på sin identitet men fortfarande sälja olja och bibehålla sina mycket stora propaganda segrar man åstadkommit de senaste åren i mellanöstern.
Det hela menar jag kommer leda till en deeskalering och en omställning i MENA regionen och den nya striden kommer handla om vilka av de tävlande som lyckas möta kraven bäst.
Få länder har enligt mig bra demokrati och demokratin är på tillbakagång. Dessutom kan man tvista om vad tillväxt är, om det är att skuldsätta sig högre (förslavning) så har man lyckats bra på många ställen
Tryck in korruptionsindex i diagrammet!
Jao, lite så. Demokrati är komplicerat, särskilt i ett land som inte befinner sig i vår västerländska kultur/historiesfär. Även om man officiellt har en demokrati så lever det kvar en massa gamla strukturer. Lojaliteten mot ortodoxa kyrkan gick att damma av i Ryssland trots typ 80 års ateism och utrensningar. Samma sak gäller korruptionsnätverk.
Ben, är det inte ett roligt faktum att religonen är så stark i öst trots aktivt motarbetande, här har den motarbetats passivt och det är nästan en helt fulländad process. Sen har du USA som börjat likna det avkristnade Europa i vissa delar men i andra håller fast vid
Fast Sverige är ju enormt extremt i det avseendet. Kolla längre söderut så är nog skillnaden inte lika stor.
Men visst kan man tycka det är märkligt.
Du har ju menat tidigare att det utbildas för mycket och för allmänt, men det är visat att de bästa prediktorerna för demokrati (i nära framtid) inte är välstånd, eller rättssamhälle, utan allmän utbildningsnivå och resultat på IQ-tester.
http://emilkirkegaard.dk/en/wp-content/uploads/Relevance-of-education-and-intelligence-for-the-political-development-of-nations-Democracy-rule-of-law-and-political-liberty.pdf
Det finns därför en poäng i att inte göra som du menar, skära ner på "onödig" utbildning, utan tvärtom se utbildning som en preventiv åtgärd för en mera demokratisk, och mindre våldsam, utveckling inför sannolika välståndsnedskärningar som en följd av peak oil.
IQ tycks ju öka stadigt över tiden förstås, vilket visar att det inte är en oberoende faktor, utan att det finns något självförstärkande i cykeln.
Flynneffekten, att IQ ökar över tiden är i genomsnitt förstås, tyvärr kan jag inte säga att den gäller subjektivt, utan förmågan att begripa något känns konstant eller fallande och samma jädrans trånga sektor som alltid.
Det har ju gått bra i Irak, Libyen, Somalia, Egypten och Afghanistan, så det är väl bara att fortsätta att påtvinga alla världens länder den heliga västerländska demokratin.
I Kina har det ju gått riktigt dåligt förstås. Men snart skall väl Kina också bombas till demokrati?
Fördelen med diktatur i tillväxtsynpunkt är att många åtgärder som gynnar tillväxt på lång sikt är svåra att genomföra i en demokrati. Detta eftersom folket röstar bort en när de kortsiktiga effekterna är negativa. Tillväxt mäts ju oftast i längre perioder som sträcker sig längre än mandatperioder. Tillväxt på lång sikt gynnas av investeringar av olika typ. Att investera i utbildning ger t.ex. effekt först på lång sikt.