“Detta mina vänner är symtomatiskt för västvärldens förfall och på vad som väntar runt hörnet.” – rttck angående cosplay
Kommentatorn rttck skrev en halvsur kommentar om cosplay, som föranleder frågan om västvärldens förfall. Tvärt om skulle jag vilja hävda att förekomsten av ett samhälleligt överskott av tid, resurser och kapital, som kan gå till hobbies och att folk gör det de älskar, är ett kvitto på vårt välstånd, och inte vårt förfall.
Det spelar egentligen ingen roll vad för hobbies det handlar om – även golfspelande är ett tecken på välstånd.
Tillväxtoptimeraren menar kanske att folk istället skulle sitta hemma på kammaren och starta företag, men hobbies är konsumism och konsumtion, vilket i sig skapar jobb.
Dessutom har det varit alla ideologiers ursprungliga mantra att när man når tillräckligt välstånd ska folk ges tid över till arbetstidsförkortningar och möjilgheten att ägna sig åt högre värden, som konst och kultur, istället för att jobba och slita för brödfödan.
Tvärt om kommer västvärldens förfall gestalta sig i att hobbies försvinner, när vi som kollektiv inte längre har överskott att låta de som tar chansen göra något de älskar eller brinner för.
Idag behöver de allra flesta inte slita sexton timmar per dygn för brödfödan. Det är positivt, även om det förstås är tillfälligt när vi slår i resurstaken och tillväxtens gränser tids nog. Samtidigt är nedsidan enorm, och lär inte försvinna över en natt – vi hade semester även på 50-talet…
De som ägnar sig åt cosplay lär sig åtminstone användbara färdigheter som sömnad och konsthantverk, medan den som spelar golf bara lär sig att få in en liten boll i ett hål i marken. Men får åtminstone lite friskvård på köpet, om man nu inte åker golfbil…
85 kommentarer
Sanning med modifikation. Jag avstod från att kommentera cos-play inlägget då jag skäms lite när jag ser sånt där trots att jag är infödd sci-fi-nörd och även sysslat med levande rollspel när jag var yngre. Så jag har fortfarande viss inblick i den här världen genom vänner och bekanta.
Alltför många som pysslar med cos-play, levande rollspel och dylikt är arbetslösa, livstidsstudenter, sjukskrivna och dylikt. De har alltså ingen egen försörjning utan försörjs av alla oss andra som slavar många timmar i veckan för att dra ihop till skatten som de sen ska ha del av för att kunna pyssla med sina hobbies.
Om de försörjde sig själva och hade tid över till sina hobbies hade det varit toppen men i många fall är det inte så. Sen kommer de att gnälla när de får låg pension och kräva att jag avstår pension till förmån för dem för jag har ju lyckats spara pengar under mitt yrkesliv.
Det är symptomatiskt för hela samhällsbyggnaden av idag, de som tar ansvar för sig själva krävs i förläningen på ett ansvarstagande även för de som inte tagit ansvar och det gillar jag inte.
Poängen kvarstår dock – det är likväl ett tecken på välstånd. Vi kan försörja ett antal personer som kan göra vad de vill.
Det är då ett otroligt gnäll, nu på arbetslösa, sjukskrivna osv.
Fattar ärligt talat inte varför du slavar D.L.
Om det nu är så jobbigt och du kvävs.
Kanske inte optimalt, men bevisligen så finns det medel över så att dessa kan cosplaya på heltid. Blir det mindre överskott så kommer antagligen dessa allmosor vara bland det första som ryker, först därefter lär ju utrymmet för konsumtion ryka för de som tjänar ihop pengarna.
Så jävla otroligt är inte gnället, skärp dig.
@Gefle
Nja, är man ej arbetsför så är man ej arbetsför att man då ska ha så pass mycket ersättning att man kan lägga stora summor pengar på sina hobbies tycker jag är fel. För de pengarna tas från någon annan.
@Cornu Ja så är det, det jag vänder mig mot är hur välståndet fördelas. De kan gärna få göra 50% av mitt jobb till halva min lön så kan jag gå ner i arbetstid. Men se det går nog inte för det är inte roligt. Ja, jag vet att folk kommer hävda att alla villa ha ett jobb egentligen. men så är inte min uppfattning om folk i min omgivning och då omger jag mig trots allt med folk mitt i karriären i mångt och mycket. De flesta tycker det är roligt att arbeta men det är trots allt ett nödvändigt ont. Sen har vi den lilla klicken som verkligen inte under några omständigheter vill jobba. De studerar tills studiemedlen är slut och då undrar de sinsemellan vad de ska göra nu istället för att plugga då man definitivt inte kan börja jobba. Jag är inte särskilt intresserad av at försörja dessa människor med skyhöga skatter så att de kan leva på sjukpenning, studielån eller dylikt och genom det finansiera sina hobbies. Jag har också hobbies som jag kan använda de pengarna till istället får jag i en del fall avstå pengarna till förmån för någon annans hobbies.
Detta kan man tycka vad man vill om och jag är väl medveten om att många inte tycker som jag.
D.L.
Du menar alltså att ersättningarna till personerna i fråga är för hög?
I vissa fall är den definitivt det enligt mitt tycke. Men det är en helt annan diskussion där båda sidorna dogmatiskt kan komma med anekdotiska bevis för att bevisa sin tes. Så den diskussionen kommer jag inte att ta här.
Har precis D.L.s erfarenhet av de många inom de hobbiesarna. Gärna kung eller adelsman i fantasivärlden men i den verkliga, betyder solidaritet att jag skulle försörja dem med mina skattepengar.
D.L.:s synpunkt har förstås inget med just cosplay att göra. Hobby som hobby. Men det är ändå en principiellt intressant fråga, det där med hur de som jobbar "tvingas" försörja dem som inte har lust att göra det. Det är ju en ganska naturlig instinkt hos den som jobbar och sliter i sitt anletes svett att titta snett på den som sitter bredvid och latar sig men ändå blir försörjd.
Instinkten riskerar dessutom att gå till överdrift, så att alla som av en eller annan anledning inte kan jobba dras över samma kam och misstänkliggörs, oavsett vilka reella problem som ligger bakom. "Är du verkligen sjuk? Men lite kan du väl jobba i alla fall?" Dvs precis en sådan njugg inställning som sossar m fl anklagar nuvarande regering för att ha gjort till officiell politik. (Anklagelserna har dessutom mer än en gnutta fog för sig.) Hur många av dem som inte arbetar som har skäl till det och hur många som är "slackers", det är en öppen fråga.
Låt oss för resonemangets skull anta att det faktiskt finns en ganska stor grupp som är fullt arbetsför och skulle kunna försörja sig själv, men som inte har lust utan ägnar sin tid åt cosplay och andra hobbies istället, varför D.L. och hans gelikar tvingas jobba för dem också. Hur sållar man agnarna från vetet och får dessa att göra rätt för sig? Är det ens önskvärt? Och hur undviker man att samtidigt klämma åt de svaga som faktiskt inte kan jobba och redan har det svårt nog utan att storebrors piska viner över dem?
Lösningen är busenkel (även om den tycks politiskt närmast omöjlig): Medborgarlön! Anta att alla (vuxna) får en liten slant från det allmänna varje månad, oavsett vad man har för behov eller brist på sådana, vare sig man jobbar eller inte. Säg 6500 kr i månaden, skattefritt förstås, bara för att ge en idé om storleksordningen. Om alla får de här pengarna (även D.L.!), utan några andra villkor än att man är vuxen medborgare, då får alla samma val. Vill man leva sitt liv på absoluta existensminimum så kan man det, utan skam. Vill man ha mer pengar så tar man ett jobb, och då är man medveten om att en del av pengarna man skapar med sitt arbete går till att bekosta denna medborgarlön. Men då har alla, även D.L., precis samma val och behöver inte känna den minsta irritation över vad andra gör och inte gör.
Balansgången för samhället är förstås att hitta rätt nivå på medborgarlönen, så att den räcker till det allra nödvändigaste men inte mer, och så att en så stor andel väljer att jobba att det räcker för att bekosta systemet. (När jag räknade på det för några år sedan kom jag fram till att det krävdes någonstans kring 4 miljoner heltidsarbetande för att detta system skall kunna bekostas med enbart arbetsgivaravgiften.)
Medborgarlön torde ej fungera.
Alltid många som ej klarar att hantera pengar.
Mycket vill ha mer.
Folk lär sig nog snabbt att pengar kom ju trots att man inte gjorde ett dugg.
Självklart måste dock dessa få hjälp när de svälter.
För att inte glömma: törstar.
Då är vi där igen.
Eller har jag missat något?
@skepparn
Finns lite olika konstruktioner med lite olika egenskaper. En är att avsätta en viss procent av beskattningsbara inkomsten (eller skatten) till medborgarlöner – det kommer att göra att medborgarlönen krymper ifall för många väljer att slappa (inte generera skatt) och därmed kan man tänka sig att det skulle reglera sig.
En fördel är att man inte får så drastisk marginaleffekt mellan de som jobbar och de som går på bidrag eftersom man får del av sitt arbete från första kronan – man blir inte straffad för att man (tvingas) ta ett jobb.
Skapparn: Bra invändning, i vissa fall kanske "lönen" ej kan betalas ut som pengar utan som mat o husrum.. ?? Det kommer man nog aldrig undan.
@ Anonym
Jag tror ju inte att det reglerar sig själv. När tillräckligt många lever på endast medborgarlön och den börjar sjunka kommer man inte kräva att folk börjar arbeta för att medborgarlönen ska höjas. utan istället kommer man börja kräva överföringar från andra pengar till medborgarlönen. Tex höjda skattesatser på riktiga förvärvsinkomster.
Systemet havererar nog relativt fort av sig självt pga såna tendenser.
@D.L.
Även på det sättet reglerar det sig med tiden…
Intressant att Börjesson väljer att skriva om betraktarens överdrift och instinkt. Ett annat sätt är att se det är ur den som vill has överdrift och instinkt.
skepparn: I mitt förslag, som jag skissade på för några år sedan, blir den som inte klarar sig på sin medborgarlön omyndigförklarad och "tvångsförvaltad" tills den kan stå på egna ben igen. Det finns alltså inga ytterligare pengar att vinna på att bränna sin medborgarlön på V75 och sedan komma och tigga mer, utan bara sin frihet att förlora. Men det finns säkert de som har invändningar mot en så "inhuman" lösning. Och det finns säkert andra sätt att lösa det på.
Anonym och D.L.: Tror ni verkligen att så många skulle välja att leva på absoluta existensminimum snarare än att jobba att systemet inte kunde bära sig? Det vore väl inte precis någon eftersträvansvärd tillvaro. Däremot kan jag tänka mig att många skulle välja att jobba lite mindre än (nuvarande) heltid om det var möjligt, eller kanske jobba som fan i ett antal år och sedan pensionera sig betydligt tidigare än snittet i dag. Men vore det ett problem? Det finns ju betydligt mer folk än jobb i dagsläget, och utvecklingen går mer och mer åt det hållet, så det är bara bra om fler delar på de jobb som finns.
kgb35: Jag begriper inte vad du vill ha sagt.
@Börjesson
Nja, jag tror inte något speciellt – när det gäller drastiskt annorlunda system så tycker jag man borde vara lite mer ödmjuk och inte bara ta för givet att folk skulle agera si eller så för att ditt eller datt. Man kan ha teorier hit och dit och liksom många teorier på ekonomiska området så finns det viss risk att de visar sig stämma rätt illa med verkligheten när man testar.
Av denna anledning är det inte så "bara" att göra en sån reform och frågan är då hur man kan göra ifall man försöker införa ett sånt system utan att riskera binda sig i ett system som kanske inte funkar så bra.
Anonym: Jag håller med! När jag skrev det där förslaget en gång i tiden var det som ett nytt och bättre system att sträva mot, att gradvis gå över till steg för steg. Man kan självklart inte bara byta rakt av från en dag till nästa! Jag har inte funderat närmare på hur en övergång skulle gå till, men under dess gång borde man kunna hitta de svagheter som säkert finns och justera dem, eller i värsta fall backa ändringen.
Börjesson, det förstår jag. Jag gör ett nytt försök:
Intressant att Börjesson väljer att skriva om betalarens överdrift och instinkt. Ett annat sätt är att se det är ur den som vill has överdrift och instinkt.
Dvs. varför skall betalaren granskas, och eventuellt klandras ön den inte vill försörja.
Snart slutar jag skriva på småskärmar där man inte sett hela texten…
Ön skulle vara om, i mitt andra försök.
@Börjesson
Ett steg som framlagts här är att man börjar genom att införa ett rimligt tilltaget grundavdrag. Medborgarlön är ju i praktiken fråga om att man har en skatteskala där man låter skatten gå ner under noll (tänk en linje där man har skatt på minus medborgarlönen ifall man saknar inkomst som därifrån ökar – någonstans blir då nettoskatten noll och den inkomsten bör vara grundavdrag).
Sen kan man kanske fortsätta genom att ha någon slags succesiv reduktion av bidragen för ökad inkomst – som jag förstått så får man socialbidrag upp till en viss nivå vilket gör att måttliga inkomster inte premieras då man förlorar socialbidrag i exakt samma omfattning. Man kan också anpassa övriga (obligatoriska) bidragssystem så att bidragen bara utgår ifall man har inkomster under en viss gräns och på samma sätt göra bidraget gradvis beroende på övriga inkomster.
Alternativt kanske man kan göra någon slags successiv interpolation – säg att man börjar med att man får bidrag utifrån 100% av dagens system plus 0% av medborgarlönssystemet och sedan justerar man successivt procenten från dagens till det nya systemet tills systemet är 100% det nya?
Anonym: Jag skulle inte vilja jämföra just min variant av medborgarlön med en skatteskala som går ner under noll. Den ack så viktiga grundprincipen i min variant är att alla får samma medborgarlön, oavsett om man jobbar eller inte och oavsett vad man tjänar. Det är detta som ska göra att alla känner att de har samma grundtrygghet, samma val, och därför inte behöver titta snett på vad någon annan väljer.
Därför tror jag mer på din andra variant, där man gradvis går över från nuvarande till nytt system. Man skulle kanske kunna börja med t ex tusen kronor i månaden? Som då alla i myndig ålder får hem, oavsett vad de sysslar med i övrigt, och som finansieras av motsvarande sänkning av alla heltidslöner och sänkning av socialförsäkringarna. Det skulle alltså inte göra någon som helst skillnad i plånboken totalt sett för någon, men en stor skillnad känslomässigt i och med att just dessa pengar är helt villkorslösa.
@Börjesson
Att du inte vill jämföra din variant med skatteskalan innebär ju inte att det faktiskt råkar vara i grund och botten samma sak. Säg att vi får medborgarlön på 7tkr/mån och betalar 40% skatt så är det PRECIS samma sak som att vi har en skatt på -7tkr/mån plus 40% av inkomsten. Är det du vänder dig mot att man betalar ut medborgarlönen från skatteverket istf medborgarlönverket?
Problemet är väl om man konsumerar bort sitt välstånd.
Se på det gamla Rom. Staden Rom erövrade världen och använde sitt välstånd till konsumtion.
I stort sett ingenting producerades i staden Rom. Istället levde man på bidrag.
En stor och utvecklad nöjesindustri utvecklades med bland annat gladiatorspel.
Folket i Rom levde på skattepengar från imperiet och gav endast poolitisk legitimitet åt kejsaren tillbaka.
Så småningom förlorade man sin betydelse. Politisk legitimitet fick kejsaren av armen och snart var det ingen om orkade åka till Rom för att få sin makt bekräftat. Då sinade även bidragen och nöjesindustrin kollapsade (Se Colluseum i Rom som ett monument över detta)
I efterhand var det konstigt att rommarna ägnade sig åt meningslösa nöjen som att se någon bli ihjälslagen på arenan istället för att skaffa sig en utbildning och ett jobb.
Kanske håller vi på med samma sak som de gamla rommarna
Ja, knäckfrågan är ju om folk håller med x istället för y, eller om de håller på med det som ett komplement. Cornus resonemang går ju ganska mycket ut på det senare.
Hur det verkligen förhåller sig med det vetefan.
Grejen är väl att moral är något som kan utvecklas positivt eller negativt.
Jag såg en utredning om amerikanska miljardärer. De flesta arbetade heltid ända upp till 80-års åldern. Om de istället skulle ägna sig åt konsumtion, som att köpa fotbollslag eller bygga konstmuseum, så skulle det vara en moralisk försämring.
Det finns Inga garantier för att det ska sluta lyckligt.
Utvecklingen kan gå åt vilket hall som helst.
Det är en vanlig missuppfattning, men nej, det dekadenta levernet i Romarriket var inte vad som ledde till romarrikets fall.
När rom i stort sett besegrat allt runtomkring så fanns helt enkelt inga kvar att plundra. Därav skatterna som blev drakoniska, då de fortfarande höll sig med en enorm militärmakt, inte minst då det behövdes ockupationsstyrkor. Folk övergav sina gårdar i drivor, då de inte längre kunde betala den skatt som krävdes.
Den verkliga politiska makten mot slutet hade militären, det började redan på Julius Ceasars tid, då han införde en form av "vinstdelning" för roms soldater, som fick del i vad de kunde plundra från omkringliggande länder. När det senare inte fanns så mycket kvar att plundra, så blev "vinstdelningen" istället en stående bonus, för att bibehålla soldaternas lojalitet. När sen Nero kom till makten, så "firade" han sin kröning med en offantlig bonus till militärmakten, som också det sen blev ett stående inslag när en ny kejsare kom till makten, och det gick till slut så långt att militären själva slog ihjäl kejsaren när de tyckte att de behövde lite mer deg…
Romarrikets befolkning runt år 150 var cirka 70 miljoner, och år 400 hade det sjunkit till ca 50 miljoner. Befolkningen i Rom var över 1 miljon runt år 200, men sjönk stadigt, år 273 var det en halv miljon, och någon gång under den tidiga medeltiden så låg som 35000 (trettiofemtusen!!!)
När rom till slut gick under sisådär 370 år efter kristus, avslutades antiken och medeltiden började. Det närmaste ett "Mad max scenario" vi har i historien. I samband med roms undergång upphörde också mycket av historieskrivningen och därför vet vi också ganska lite om vad som hände under den tidiga medeltiden mellan år 400 till år 1000 (ca)…
Det finns två sidor på myntet här och Cornu bemöter nog inte riktigt den ursprungliga tanken.
JA, det är ett tecken på välstånd att människor har ett överskott på tid, pengar, resurser etc.
JA, man kan (trots att man instämmer i ovanstående) tycka det är skrämmande att folk lägger sina resurser på just det här.
Men som sagt – i den liberala teologin är det ju så att man inte kan fördöma någonting. Bygga rymddräkt av plastic padding eller arbeta som frivillig med att poliovaccinera barn i tredje världen? Båda är naturligtvis lika fint.
Eller, är det det egentligen?
Poliovaccinera barn i tredje världen => ökad befolkning => mer lidande när kraschen väl kommer.
Den som bygger rymddräkter av plastic padding gör ju i alla fall ingen större skada.
Case in point.
Enligt Thomas Larsson torde alltså abortläkare vara den mest moraliska sysselsättning som finns. Ja, om man nu exkluderar massmördare då – båda bidrar ju till att minska befolkningstrycket.
Är man förresten orolig för överbefolkningen kan man alltid börja med sig själv och hoppa från en bro. Vad sägs om det, Thomas?
@Ben Dover
Har dock framförts att det inte är "deras" resursers om de lägger på just det där. Liberala ideologin förutsätter väl att man skall tjäna ihop sina pengar själv och att man därefter själv avgör vad man gör med dessa?
Vems resurser är det då?
Du kan ju dra igång hårkklyverier om att det är andra människors pengar de spenderar, men det spelar ingen roll.
Det är pengar, tid etc som de här personerna disponerar på ett eller annat sätt, och de använder dem till att bygga rymddräkter. Hur de kommit till att disponera den här resurserna är inte särskilt relevant för mitt resonemang.
@Ben Dover
Frågeställningen var varför liberalister inte skulle kritisera detta och det baserar ju som du kanske förstår att de gör det på bidrag som avtvingats andra. Det ligger alltså illa i liberal ideologi att på bidrag hålla på med cosplay, men helt i linje ifall man själv tjänat ihop pengarna – ja iaf ifall man vill hårddra det lite.
Å andra sidan när de väl fått pengarna att disponera enligt eget tycke så är det väl rimligt att de får göra det (annars fick de ju inte pengarna att disponera enligt eget tycke).
Den dagen det inte finns något socialt skyddsnät löser sig detta automatiskt. Inte för att jag önskar ett sånt samhälle men dagens åsikt att alla i hela världen har rätt till svenskars skattepengar kommer att föra utvecklingen i den riktningen. Personligen blir jag mer och mer ovillig att betala skatt och letar idag aktivt efter sätt att minska den. Tidigare brydde jag mig inte då jag ansåg att den gick till en god sak.
Och Ben Dover jämför abortläkare med massmördare…
Bara om man inte kan läsa. Vilket du uppenbarligen inte kan.
Säg mig förresten Thomas, är det bara tredjevärlden-barn du inte tycker ska ha vaccin, eller gäller det barn generellt? Dör det för lite barn i Sverige också, eller bara i fattiga länder?
Godwins lag-varning. (Läste om den hos en bloggranne)
Cornu, generellt håller jag med dig. Mänskligheten har alltid haft ett behov av kultur och "fritid", och att man ser att det förekommer är ett bevis för att vi fortfarande är "människor".
Men att se det som ett tecken på välstånd är att gå lite långt, eftersom det välstånd vi har idag till stor del är lånad från "framtiden" genom vårt penningsystem, med fraktionella reserver.
På det glada (och dekadenta) 20-talet fanns det också många "kulturyttringar". Hur gick det sen, när kreditbubblan sprack?
@Anders Matsson
Nej, kostymerna är riktiga och producerade i det förgågna (för du tror väl inte att scifi-folket har tillgång till tidsmaskiner så de kan transportera välstånd från framtiden). Pengarna är ju bara betalningsmedel för att få handeln att gå smidigare, vissa blir kanske lurade till det, men banken trollar ju inte fram saker och tjänster ur tomma intet.
Du förstår uppenbarligen inte hur pengar och krediter fungerar, en liten hint:
"There is no means of avoiding a final collapse of a boom brought about by credit expansion. The alternative is only whether the crisis should come sooner as a result of a voluntary abandonment of further credit expansion or later as a final and total catastrophe of the currency system involved."
– Ludwig von Mises
@Anders Matsson
Jodå, men förklara gärna vad som händer med alla maskiner och människor när kreditexpansionen försvinner. Försvinner då folk och maskiner som kan utföra arbete? Knappast.
Det som har producerats idag har producerats i det förgågna och vi har totalt sett inte producerat något på lån från framtiden (visst kan man resonera att vi förbrukat råvaror som kunnat användas i framtiden, men det är liksom inte på "lån").
Du verkar stirra dig blint på pengarna som att det är pengarna som utför produktionen och glömmer de människor och maskiner som gör jobbet och de råvaror som går åt.
Jag stirrar mig inte blind på pengarna, men de har en mycket viktig funktion i ekonomin, nämligen att representera sparandet.
Säg mig, om du lånar en ett par hundra tusen kronor och sedan konsumerar upp dem på lyxrestauranger och resor, och tar ett saftigt billån och köper en bil. Är det riktigt välstånd för dig? Det är det inte, för du måste betala tillbaka det i framtiden annars går du i personlig konkurs. Precis samma är det för samhället i stort. Vi lever på lånade pengar, som till stor del konsumeras upp och baksmällan kommer förr eller senare, och den kommer alltid. Vad är det som är svårt att förstå med det? Det som händer med maskiner när kreditexpansionen försvinner är att ingen vill ha dem längre, för ingen kommer att ha råd att köpa de saker som maskinerna producerar, för våra besparingar kommer vara förbrukade.
Enligt dina "teorier" kan vi alltså skapa oändligt mycket krediter och få oändligt välstånd? Vad bra, keep on dreaming!
Om jag förstått det rätt var tjugotalet ett helvete i Europa men glatt i USA. I så fall är det ett fint exempel på att vi lär oss en används historia.
@Anders Matsson
Maten, resorna och bilen har faktiskt vid det laget redan producerats – där är alltså inte frågan om att man skapat något på bekostnad av framtiden.
Att du får för dig att man skapar välstånd genom att producera pengar får stå för dig själv. I min värld skapar man välstånd genom att skapa nåt som är värt något på riktigt snarare än någon slags bokföringspost.
Ursäkta, men var har Anders skrivit att välstånd skapas genom att skapa pengar? Han skriver ju tvärt om, en kreditexpansion är ju en ökning av penningmängden!
@Markus Klaus
Kanske inte explicit, men det verkar ju som att han driver tesen att välståndet skapats på bekostnad av framtiden. Det vi skapat i dag har vi skapat idag och det förhindrar inte framtida skapande på det sättet. Man kan iofs tala om att den som skapat välståndet må ha blivit lurad då han kanske i slutändan inte får betalt eller liknande, men det är ju inte på bekostnad av framtida aktiviteter.
Om alla sysslade med "vettiga" hobbies som volontärarbeten, fritidsjordbruk och liknande skulle det för de allra flesta inte kallas för hobbies, utan för ett andra arbete (eller enda, om nu den typiske hobbyutövaren är arbetslös bidragstagare). Jag tycker det är bra att folk kan ägna sig åt "värdelösa" hobbies som cosplay, måleri, drejning, frimärkssamlande, bloggande eller vad det nu må vara (själv bygger jag stridsvagnar och flygplan av små plastdelar) bara för att man trivs med det och vill göra det. Kanske skulle fler behöva någon slags hobby som får dem att antingen komma från tevesoffan och det passiva konsumerandet av intryck, eller någonting för dem som färdas genom livet i Mach 5 med arbete arbete arbete, som får dem att koppla av och varva ner någon gång emellanåt?
Så länge folk finansierar sin hobby själva finns det inga krav på "vettigheten" i verksamheten och tillför bara glädje för utövaren. Finns den inget behov för vinst i verksamheten ökar kreativiteten och kan faktiskt skapa nya inkomstkällor.
En del skribenter här verkar vara av en annan uppfattning.
Vilka skribenter då? Jag tycker inte det verkar finnas skribenter som är av en annan uppfattning än att man ska själv finansiera sina hobbies. Hur nyttigt en hobby än må vara så är och förblir det en hobby om man inte kan försörja sig på den.
Att folk då ska kunna avstå att försörja sig själva för att kunna förverkliga sig själva genom sin hobby på andras bekostnad anser nog de flesta vara fel. Det är faran med en del hobbies. Som ett exempel finns det åtskilliga ungdomar som fastnat i diverse dataspel så pass illa att de i princip slutat gå i skolan till förmån för sitt dataspelande. Detta är inget man ska rycka på axlarna åt och finansiera och genom det också uppmuntra.
Det du beskriver om dataspelande är inte en hobby, det är ett sjukligt beroende.
Det finns många hobbies som kan gå ut över ens möjlighet att verka och försörja sig själv i "verkligheten". Dataspel var ett exempel och jag håller med dig i att det är ett beroende.
D.L
Samma faror finns ju överallt. Jag har i egenskap av datorspelande farsa både indirekt och direkt uppmuntrat mina barn att spela datorspel. Men jag är också en närvarande förälder som kräver att skolarbeten och andra ansvarsområden kommer först. Det är en helt enkelt en del av uppfostran att lära sig att hobbies ska vara hobbies och inte ta över ens liv fullständigt (såvida de inte kan tjäna pengar på det, så om IFK erbjuder grabben en anställning som fotbollsproffs kommer jag inte ha några invändningar).
Men bara för att man spelar datorspel är man inte automatiskt beroende, lika lite som att alla som någon gång dricker något alkoholhaltigt är alkoholister.
När det gäller cosplayutövarna så kan man ju inte fördöma en hel hobby utifrån grunden att några av de som utövar hobbyn är bidragstagande parasiter. För det första finns det gott om liknande människor inom andra hobbies med (kanske främst billiga hobbies då. Antar att mängden socialbidragstagande golfare eller powerboattävlande är rätt liten), för det andra så kan man inte anta att bara för att några individer saknar arbete fast de borde ha det, gäller det samtliga utövare.
Sedan vad gäller att många är studenter, så hade man gott om tid till annat som student, så länge man klarade studierna och fortsatte få studiemedel. Men studier är en investering och dagens studenter är framtidens arbetande skattebetalare. Så man bör nog inte likt D.L döma ut en grupp för att en del är studenter.
Även D.L kanske studerade och var en skattepengdiare på den tiden?
Korrelationen vissa hobbies och studenter är nog snarare att man inte har grävt ner sitt liv i villa, volvo, vagga, vovve, utan har gott om tid till annat.
@ er båda
Givetvis är det så. jag borde lära mig att inte använda exempel någonsin då det blir en diskussion kring exemplet och inte den bakomliggande argumentationen. men utesluter man exempel blir det abstrakt och svårt att greppa för många. Svår balansgång.
Jag har själv spenderat all min vakna tid i flera års tid till att spela onlinespel på nätet. jag jobbade, kom hem, slog på datorn, började fixa några mackor, sen spelade jag från hemkomst till läggdags, cirka 6-8 timmar varje dag på helgerna var det 15 timmars spelande som gällde. Skillnaden var att jag försrjde mig själv, det gick nog ut över jobbet i viss mån men inte så att jag inte var självförsörjande. men man ligger farligt nära gränsen för att haverera sitt eget liv och bli sittande hemma och göra det för att det är roligt. Mina omkostnader var nära noll, jag gjorde ju inget annat än att betala månadsavgiften på ett par hundra. Det hade gått utmärkt att göra detta på diverse ersättningar utan att på något sätt ha det knapert.
Jag dömer inte hobbyn som sådan. Däremot är jag rätt hård mot denna form av yttringar då jag själv varit där och en del av den. Både avseende mmorpg, lajv osv och jag vet hur det ser ut i de kretsarna i mångt och mycket. Vad hände egentligen med blå lajvfront?
Sorry Cornu, har inte varit skattepengdiare någonsin i mitt liv. Varken avseende bidrag, studier eller offentligt anställd.
Kontentan för det jag försöker säga är att folk får pyssla med vad de vill.men det blir tråkigt när det går ut över deras förmåga eller vilja att försörja sig själv för det går bra ändå. Det här sker överallt i samhället, jag avhåller mig dock från att exemplifiera dfå det kommer leda till diskussion kring exemplet.
Att de dyra och kunskapskrävande långsamma hobbiesarna minskar och de som utövade dem dör av, det ser man på blocket och alla loppisar. Ersättare verkar vara krogen (numera uppmuntrat av politiker som ser en levande stad i en stad fylld av krogar) och datorspel.
Väl observerat!
De behövde emellertid inte alltid vara dyra.
Men gemensamt för de långsamma hobbiesarna var att de möjliggjorde reflektion, en öppenhet för en inre "stream-of-consciousness". Samuel Johnson sa, med tanke på långsamma hobbiesar förmodligen, att "All intellectual improvement arises from leisure".
Han hade nog rätt, men jag måste göra inget lite först innan jag är helt säker!
Här ligger jag och duger (Bob Hansson).
Yep, stämmer.
I Malmö Radioflygsällskap (modellflygklubb altså) där undertecknad är aktiv har vi bara 60 medlemmar hittils i år. Detta i Sveriges tredje största stad.
Medelåldern är dessutom gott och väl över 35, skulle tro att den är närmare 40. Kidsen orkar inte med att bygga, lära sig, lyssa på de erfarna och ha tålamod. Pang-pang i Battlefield är enklare…
(Lite intressant är att jag själv lirar Battlefield och varit top 10 jaktflygare i Sverige när jag höll på som bäst. Dataspelskidsen hade nog faktiskt blivit bra på modellfyg om de försökt!)
Att man klär ut sig, och lägger ner tid på kläder, sömnad etc är en betydligt äldre och anrikare hobby än t.ex att putta ner en liten vit boll i ett hål 😉
So? Människooffer beskrivs i gamla testamentet och är därmed flera tusen år gammalt.
Bra grej att syssla med enligt din logik?
Människooffer är ju knappast en hobby, om du inte menar att religion är en hobby. Det skulle man väl i och för sig kunna diskutera.
Är golf en moraliskt rimlig sysselsättning?
Inte om man måste bedriva artificiellt jordbruk för att få fram golvbanan
Kan det göras på betesmarker som finns I alla fall så tycker jag att det kan vara OK
@ErikG
När det begav sig var det ju ett förvärvsarbete precis som andra. Man lyckades helt enkelt att skrämma upp folk i den omfattning att de var villiga att betala för att någon gjorde denna "till synes" nödvändiga syssla…
Samma sak gällde ju kläder och sömnad – folk insåg ju att detta var nödvändigt för att kunna ge sig ut och jaga ren mitt i vintern…
Precis. De som offrade människor till gudarna FICK BETALT FÖR DET, alltså var det ingen hobby.
Utklädnad är uppenbarligen en kul grej att göra sedan urminnes tider. Och det är harmlöst.
Människooffer är varken kul, en hobby eller särskilt fredligt, speciellt inte för offret 😉
Harmlöst har det inte alltid varit. Att klä sig utanom sin status kunde vara beläget med stränga straff. För mycket färg eller spets till exempel. Liknande gäller väl fortfarande i indiska kastsamhället? Fel färg på pannpricken, aj, aj.
Helt klart finns det en sociologisk innebörd i vilka fritidsaktiviteter man ägnar sig åt. Golf, jakt (enligt somliga dödande för nöjes skull) = fint. Cosplay = inte lika fint. Segling = inte medelålderskris, motorcykel/sportbil= medelålderskris. Pierre Bourdieu var en pionjär inom detta område, att kartlägga hur fritids- och konsumtionsvanor är kopplat till identitet och klasstillhörighet etc. Hund och fritidsfiske kan man nog säga är klassöverskridande hobbies, golf, segling är det inte. Längdskidor och fjällvandring börjar bli lite övre medelklass, för att inte tala om allt vasaloppsåkande och svensk klassiker som folk koketterar med. Även mat är typiska identitetsmarkörer: jag säger bara teppanyakihäll…
Problemet är väl att om man ägnar sig för mycket åt nöjen eller kultur så går civilisationen under.
Så på Påskön. Träden utrotades för att bygga stora stenhuvuden (alltså kultur)
Sedan fans inte förutsättningar för den existerande civilisationen
En kvinna i Grekland analyserade deras kris så här: Alla problem började när vi skulle anordna OS
Jo, och om man ägnar sig åt för mycket av något så brukar det gå åt pipan. Jag ser inte cosplay som något stort hot mot civilisationen då mängden utövare är ganska begränsat. Jag är mer orolig för de som fyller sin fritid med sprit, knark eller aktivism av olika slag. Jag tror att de är många fler och ett större hot mot samhället än några drömmare i mario-kostym.
Hur olika aktiviteter värderas är högst kulturellt, och utsatt för modenycker. Om man tar ett vidare perspektiv och tänker sig att man är en utomjordling som tittar ner på människorna skulle man nog tycka att det mesta var väldigt underligt, ineffektivt och mycket helt obegripligt. Man kan även tänka sig att man försöker förklara för en utomjordling varför människan håller på med dessa aktiviteter. "roligt" och "tävlingsmoment" är ord som dyker upp. Men även psykologiska aspekter som grupptillhörighet, att tillhöra och utesluta, känna sig bättre än andra, etc.
Utomjordingarna vill kanske inte ha direktkontakt med oss. Utgår från att de då klarar sig bra med mikroskopiska drönare som ger dem en överblick över vad de vill uppleva i vår värld. Kanske kan de ha robotar som är "exakt" som vi men med obetydliga tillägg. Dvs uppleva oss fast på säkert avstånd. Roligt och tävlingsmoment kanske också ingår i deras spaning. Några psykologiska aspekter finns säkert hos dem med.
En annan sorglig variant är att det inte finns några utomjordingar och beviset är att vi inte sett dem.
Har arbetat en del under de nyutslagna körsbärsblommorna idag och är på bra humör. De få humlorna är lite oroande och kondensspåren av jetflyg låg kvar länge vilket får mig att sucka över konstiga ideer.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Hobbyverskamhet, föreningsverksamhet och annat "slöseri" med tid är ju livskvalitet. Är själv modellflygare och tävlar i pistolskytte, två budgethål som käkar både timmar och pengar, men har väldigt kul på fritiden.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
*ironi* Ja just det, det finns ju nytta med hobbies också. Jag har ju både skjutvapen och spaningsdrönare hemma den dagen ryssen kommer. 🙂 */ironi*
Akta dig, du kan finnas med på en lista över misstänkta!
Ryssens eller din?
Tyvärr är det ju fipplande med smartfånen som dominerar som fritidssysselsättning numera. Inte bara på fritiden förresten, undrar hur många arbetstimmar som "fipplas" bort med den?
Jo det är verkligen sant att såna här hobbyister är ett positivt inslag. De är kreativa och lär sig olika färdigheter. De ställer till med väldigt mycket mindre problem än övriga människor. Det är såna här low-tech sociala sammankomster som har en framtid i en fattigare framtid. De som kan roa sig utan ovanliga jordartsmetaller i Iphoneform kommer ha mycket lättare att anpassa sig. Ännu bättre är det med medeltidsentusiasterna som ju också håller liv i många halvdöda men nyttiga hantverk som smedjor, skrädderi och att tillverka pryttlar av natur.
Dönickarna som super skallen av sig på fredag, lever sitt liv genom sin iphone, inte kan förflytta sig utan bilen mfl mfl är ett mycket större tecken på problem i samhället.
Cornu; Hedrande att Du uppmärksammat min korta kommentar om fenomenet Cosplay. Tyvärr kunde jag inte igår följa upp ev. reaktioner då det fina vädret gav mig andra impulser och uppgifter.
Du skriver om hobbys och progressivitet. visst kan man tycka det ena är ett uttryck för det andra, dvs att "utvecklingen" medgett människorna mer tid för annat än arbete. Tyvärr, enligt min mening, används nämnda "fri tid" trendmässigt(och cykliskt) alltför mycket(aggregerat) till hedonism vilket i sig är ett uttryck för dekadens. Men det är inget nytt. 1920-talets "Roaring 20-ties" liksom 60-talets slut var likväl liknande episoder som vi nu bevittnar. Oftast är katalysatorerna till denna s.k exponentiella tid snabb teknikutveckling(boom) med tillhörande kreditexpansion(boom) samt en understödjande demografi. Denna gång är dock den privatekonomiska skuldsättningen i många länder utan motstycke(vilket är särskilt deflatoriskt!).
Demografiskt handlar det i bl.a Sverige om "baby-boomers" och deras barna(Du) som visar sig i fenomen som "pengar och tillgångsvärden är prioriterat"(föräldrarna), uppfostring = curlingmodellen,
uppväxt med låga krav("frihet och gör som du vill"). 70-och 80-talsbarnen är även präglade av psykosaktiviteter som Rave(90-tal), rollspel/fantasy, hög sexuell promiskös-faktor(00-talet). "Vuxna" människor upptagna med dataspel liksom t.ex de som klär ut sig för att likna deras barndomsupplevelser.
De som växt upp från 90-talet vet ännu inte vaqd som ligger i korten då de helt saknar erfarenheter och perspektiv(orsak/verkan). Därför utgör de en allt större grupp(konsumtionsgruppen) inkl. deras föräldrar(gyllene pensionen som riskerar att utebli) som bara lever i nuet för sin hedonism.
Så det Du beskriver som "progressivitet" är i själva verket den extrema period som förebådar en ur-toppning före en väntande lång period av stagnation(ev. även med krig).
När jag skrev att allt fler idag(yngre generationen särskilt:30-40-åringar)är självcentrerade så menade jag att färre ägnar tid åt att reagera(varför skulle de göra det så bra som det går!) mot det "oundvikliga" i samhällsutvecklingen vilket kommer att få för just denna grupp oanade konsekvenser då de själva är en del av processen.
Om jag inte minns fel förespråkar du själv, Cornu(inkl mp), att samhället bekostar "övertaliga" en s.k medborgarlön. Jag anser att tanken är naiv och ett uttryck för att välståndet är "evigt". De flesta har ännu inte fattat att vi står inför en lång utförslöpa t.ex i ekonomiskt hänseende. Politiker gör som "vanligt" allt värre genom icke-anpassning då de hellre väljer att maximera fallet, t.ex genom skuldsättning.
Psykosaktiviteter? Vad ska det betyda? Det är ju ett brett spektra intressen du klumpar ihop där. Rave är rytmisk musik. Det har existerat över långa tidsperioder över hela klotet. Rollspel och sagor är ett av de äldsta mänskliga nöjena och dessutom grundläggande för samhällsbyggnad. Sex likaså. Det här är företeelser som funnits sen hedenhös, för unga som gamla. Nöjen och lek är inget hinder för mänskligheten, det är en förutsättning för att hålla sig frisk. Vad jag kan läsa mig till historiskt har utrymmet för lek och samvaro istället minskat idag jämfört med tidigare tidsåldrar.
Jag kan inte se att någon av de här kulturyttringarna i sig är något negativt. Problemet är snarare att samhället har varit så rikt och beskyddande att många tror att vi är osårbara. Det gör att man inte reagerar och förbereder sig för förändringar.
Sen ger du dig på 30-40åringar för att inte reagera på framtidsoro. Jag tror inte att det är en åldersfråga. Är det inte en övervikt på 30-40 åringar bland preppers tex? De som inte reagerar har helt enkelt inte kunskapen. Inte alla läser den här bloggen. Mainstreammedia som rimligtvis har kunskapen håller folket ovetande. Det oberoende av dataspel, rollspel, rave och sex.