Hur kan Ryssland och ryska flottan försvara Syrien?

743

I svensk media, t ex Bonnier/DN, står det att den ryska flottan i Medelhavet, som håller på att förstärkas, ska “mota bort” eller på förstasidan rent av “attackera” de amerikanska robotjagare som förmodas skjuta kryssningsrobotar mot Syrien. Men i utländska media hittar åtminstone inte jag några sådana uttalanden, utan det handlar om ett antal amfibiefartyg avsedda för evakuering av ryssar i Syrien, samt eskort av dessa. Det hela verkar vara en överdriven svensk mediagroda i syfte att skrämma upp läsare. Tillägg: Sist i inlägget länkar jag till rätt övertygande bevis om att det är Assad-regimens trupper som ligger bakom den kemiska attacken och jag har alltså i så fall haft fel.

Vad Putin har sagt är att man kommer fortsätta hjälpa Syrien även om USA attackerar och sedan ger Putin en lång lista över hur man hjälper Syrien, inklusive export av vapen, ekonomiskt samarbete, men också att man tittar på hur man humanitärt ska hjälpa landet.

Putins uttalande enligt Global Reserarch:

“Will we help Syria? We will. And we are already helping, we send arms, we cooperate in the economics sphere, we hope to expand our cooperation in the humanitarian sphere, which includes sending humanitarian aid to support those people – the civilians – who have found themselves in a very dire situation in this country”

Men låt oss nu låtsas att Bonnier/DN mfl svenska armviftande media har rätt och att ryska flottan aktivt ställer sig på Syriens sida. Till en början har de med stöd av internationell lag och folkrätten full juridisk rätt att sänka amerikanska fartyg om Syrien anfalls, eftersom det är ett olagligt anfall då det saknar stöd ifrån FN:s säkerhetsråd. Svaret ska dock vara proportionellt, vilket t ex sänkande av amerikanska jagare skulle vara.

Nu finns det dock flera andra sätt som den ryska flottan kan bistå Syrien med utan att behöva skjuta ett skott. Detta är förstås att föredra, eftersom man annars riskerar eskalera konflikten till ett fullskaligt regionalt krig, där USA anser sig ha den moraliska rätten att angripa ett annat land i brott mot internationell rätt och dessutom av principskäl inte kan backa, och där Ryssland har internationell rätt på sin sida och av principskäl inte kan backa och visa sig svaga. Ett regionalt krig kan sedan eskalera till ett globalt kärnvapenkrig om man ska måla fan på väggen.

1. Signalspaning och luftövervakning

Ryssland har skickat ett signalspaningsfartyg, vilket kan användas till just signalspaning för att kunna ge Syrien förvarning kring förändrad aktivitet hos de aggressiva flottstyrkorna.

Till detta kommer en rysk flotteskader ha omfattande kapacitet för luftövervakning, speciellt från robotkryssaren RFS Moskva, som är utrustat med den marina versionen av det strategiska luftvärnet S-300, SA-N-6 Grumble, med tillhörande långräckviddiga radarsystem, och kan alltså ge Syrien information och förvarning i händelse av en attack.

Risk för eskalering: I princip noll.

2. Elektronisk krigföring

Flera ryska fartyg, åtminstone RFS Moskva, är utrustade med antenner för elektronisk krigföring.

Man kan alltså ägna sig åt störsändning, t ex för att försöka störa ut kommunikation mellan fartyg och flyg, mellan fartyg och kryssningsrobotar etc. Det kräver dock att man är relativt korrekt placerade för bästa effekt. Man kan också skicka ut falska radarekon. Och så kan man åtminstone i teorin (likt i min roman Midsommargryning) störa ut GPS-systemet, alternativt skicka felaktiga GPS-signaler. Huruvida Ryssland har denna förmåga är inte dokumenterat och man skulle därmed avslöja tidigare hemlig förmåga. Det är dock sannolikt att man har förmågan, man vore korkad annars och GPS är relativt enkelt att störa ut.

Tomahawk-kryssningsrobotar använder GPS för navigering. Även om man har tröghetsnavigering, så blir navigeringsfelet hela tiden större och större och man måste regelbundet korrigera tröghetsnavigeringen med GPS, så länge robotarna befinner sig över vatten. Över land har Tomahawk ett system för att med radar läsa av höjdlinjerna i terrängen och matcha detta mot digitala kartor. Men störs GPS ut över havet kommer felnavigeringen ganska snart vara så stor att man når kusten på helt fel plats och eventuellt inte kan hitta till sina mål, ens via terrängnavigering. Nu kan Tomahawk programmeras om på distans, men inte om RFS Moskva eller andra ryska örlogsfartyg ligger emellan och störsänder.

Amerikanska flottans EA-6B Prowler Källa: Wikipedia Licens: Public Domain

Man ska komma ihåg att USA brukar kriga mot teknologiskt underlägsna motståndare och själv regelmässigt använder just elektronisk krigföring i sådana här lägen, för flottans del specifikt EA-6B Prowler och den nya elektroniska krigföringsvarianten av F-18, EA-18G Growler, för att t ex störa ut kommunikation och radar vid ett anfall. Hur amerikansk teknologi klarar sig när de själva blir utsatta för elektronisk krigföring återstår att se – man är extremt beroende av modern elektronik och kommunikation – t ex blir drönare i princip verkningslösa i en telestörd miljö, då de inte kan styras.

Nu finns det en risk för en eskalation här, då USA kan se rysk elektronisk krigföring som ett angrepp, alternativt rent reflexmässigt avfyra signalsökande HARM-robotar från inblandade flygplan i rent självförsvar och därmed anfalla ryska örlogsfartyg. Vilket i sig kommer leda till självförsvar från de ryska fartygen och så är eskaleringen ett faktum.

Risk för eskalering: Låg.

3. Luftvärn mot kryssningsrobotar

Eftersom det amerikanska (och franska?) anfallet mot Syrien saknar stöd i folkrätten och är olagligt har alltså Ryssland full rätt att skydda Syrien. Ett sätt att skydda Syrien, utan att direkt anfalla amerikanska fartyg och flyg, är att använda ryska örlogsfartyg som luftvärn mot kryssningsrobotar.

RFS Moskva Källa: Wikipedia Licens: Public Domain

Tittar vi specifikt på RFS Moskva, så har hon 64 st tuber med SA-N-6 Grumble strategiskt lutvärn. Räckvidden är dock inte lika stor som för S-300, utan bara ca 90 km. Rätt positionerad kan dock RFS Moskva alltså skjuta ner upp till 64 st kryssningsrobotar. Ännu mer om hon också har ytterligare lager ombord och inte bara robotarna i tuberna.

Det finns fyra amerikanska Arleigh Burke-klassens robotjagare i området. Var och en av dessa har 90 tuber som kan vara laddade med Tomahawk, antiubåtsrobotar eller luftvärns- och sjömålsroboten RIM-66M, alternativt den ballistiska luftvärnsroboten RIM-161 (inte på alla Arleigh Burke-klassens jagare) mfl alternativ. Mediauppgifter talar om att hälften av tuberna är laddade med Tomahawk, vilket innebär att man kan avfyra upp till 180 robotar från jagarna, varav högst 64 st kan skjutas ner av RFS Moskva. Som jämförelse ska 159 Tomahawk avfyrats mot Libyen.

RFS Moskva har därefter fortfarande kvar självskyddsluftvärn i form av tuber för 40 st SA-N-4 Gecko-robotar med ca 10 km räckvidd, plus närskyddsluftvärn (eng close in weapons system – CIWS) i form av sex AK-630 och elektronisk krigföring och radarstörande remsskjutare (eng chaff). Hon kan alltså bränna av i princip samtliga SA-N-6 Grumble mot amerikanska kryssningsrobotar och fortfarande försvara sig själv, med reservation för att man måste kunna skydda eventuella amfibiefartyg med evakuerade ryssar man eskorterar.

Det finns dock en påtaglig risk att RFS Moskva felidentifierar mål – misstag begås i krig – och istället för att skjuta ner en kryssningsrobot kanske skjuter ner ett amerikanskt flygplan, t ex en Prowler eller Growler, som garanterat kommer användas även om man inte skickar in bombflyg mot Syrien. Det skulle leda till en eskalering.

Risk för eskalering: Medelhög (=alldeles för hög). Risken för eskalering gör att Ryssland förhoppningsvis inte går in som aktivt luftvärn, då man kan hamna i en situation man inte kan backa från.

Relaterat kan man belysa amerikanskt flyg med luftvärnsmålradar, vilket är extremt provocerande, stressande och hotande, men utan att avfyra luftvärnsrobotar. Risken finns då att amerikanskt flyg i självförsvar släpper en HARM-robot och alltså inleder ett anfall mot RFS Moskva. Vill USA undvika situationen måste man flyga minst 90 km bort från RFS Moskva, som därmed kan “mota bort” USA från en del av den syriska kusten.

4. Regelrätta anfall mot amerikanska örlogsfartyg

Om de i regionen närvarande amerikanska örlogsfartygen, fyra robotjagare av Arleigh Burke-klassen (och okända ubåtar), avfyrar Tomahawk-robotar mot Syrien, så sker det i brott mot internationell rätt. Ryssland har enligt folkrätten rätt att försvara Syrien och utföra motanfall.

USS Barry, en av de fyra Arleigh Burke-klassens robotjagare som är på plats i östra Medelhavet. Källa: Wikipedia Licens: Public Domain Egna anteckningar i bilden.

RFS Moskva har viss offensiv förmåga i form av sexton tuber SS-N-12 sjömålsrobotar. Det handlar om P-500 Bazalt-robotar, med en räckvidd på 550 km och som färdas på låg höjd i Mach 2.5. På grund av sin höga hastighet är de extremt svåra att bekämpa med närskyddsluftvärn och när de kommer in i radar eller visuellt över horisonten handlar det om minuter eller sekunder som en befälhavare har chans att agera på.

De amerikanska jagarna skulle få försvara sig mot detta dels med de eventuella luftvärnsrobotar man har i några av sina 90 st tuber, Mk 41 VLS (vertical launch system), två Phalanx närskyddsluftvärnsenheter, elektronisk krigföring, aktiva skenmål (avfyras och skickar ut falska radarekon som ser ut som fartyget) och radarstörande remsor.

Oddsen är relativt dåliga för de amerikanska jagarna om RFS Moskva eller andra ryska fartyg skulle avfyra P-500 Bazalt-robotar eller andra ryska överljudssjömålsrobotar. Det är dock inte säkert att en jagare sjunker av en träff, men det kommer kosta många amerikanska sjömäns liv och göra fartyget operativt obrukbart. Ett amerikanskt svar skulle förstås bli mycket våldsamt med motanfall mot den ryska flotteskadern. Eskaleringen skulle vara ett faktum och leken min-pappa-är-större-än-din-pappa-pilutta-dig-va kan i teorin gå hela vägen till ett kärnvapenkrig.

Som jag tidigare skrivit om har även Syrien landbaserat kustartilleri sjömålsrobotar med motsvarande förmåga, som dock de amerikanska jagarna kan hålla sig på säkert avstånd från. Det finns dock en risk att syriskt kustartilleri kan blandas ihop med sjömålsrobotar från ryska fartyg och alltså provocera fram ett amerikanskt anfall mot ryska örlogsfartyg och eskaleringen är igång.

Risk för eskalering: Mycket hög. Sannolikheten för att Ryssland tar sådana här åtgärder får man nog hoppas är extremt låg.

Sammanfattning

Läget är antagligen betydligt mer spänt än vad som framgår i media. Bägge sidor är i skarpt läge och bevakar vad den andra sidan gör. Detta sätter en press på amerikanska sjömän som de inte är vana vid när de normalt bara skjuter kryssningsrobotar mot bondarméer utan ryskt skydd. Man ska inte underskatta denna psykologiska effekt, som förstås kan motverkas genom att man försätter de amerikanska sjömännen i ett informationsvacuum, vilket i sig är stressande.

Men för att återknyta till inledningen så har jag inte i internationell media sett ett ord om att Putin avser anfall mot amerikanska fartyg som definitionen av ryskt stöd till Syrien. Det är en än så länge svensk medianka och vi får hoppas att det stannar där.

Det finns dock alltid en risk att vapen används på ett olyckligt sätt när de koncentreras till ett område av nationer på olika sidor om stängslet. Det bästa vore förstås om både USA och Ryssland kom överens om att sticka svansen mellan benen och bägge lämna området. Men så fungerar tyvärr inte leken min-pappa-är-större-än-din-pappa-pilutta-dig-va.

Tillägg: På följande blogg finns foton och analys av de förmodade projektiler från raketartilleri som eventuellt är de som spritt kemiska stridsmedel i Damaskus. Ypperlig OSINT och det mest övertygande jag läst i frågan. Det är tämligen övertygande bevis för att det är regimstyrkor som avfyrat projektilerna. Om det är dessa som spritt kemiska stridsmedel – FN:s inspektörer detekterade spår av kemiska stridsmedel på resterna av projektilerna, och de har inte varit utrustade med sprängladdningar utan möjlig användning är rök eller kemiska stridsmedel – så är det regimstyrkor som ligger bakom den kemiska attacken. Kvarstår dock frågan om det var på eget lokalt initiativ eller om det var med godkännande från regimledningen. I så fall har jag fel och det är Assadregimen som ligger bakom. Det ger dock fortfarande inte USA rätt att bryta mot internationell rätt och anfalla Syrien, ett anfall som förblir ett brott mot folkrätten. Dock är det tämligen sorgligt att det ska krävas en OSINT-analys på en blogg för att lägga fram bevis för att det är Assads styrkor som ligger bakom den kemiska attacken. Det hade varit mycket enkelt för Kerry et consortes att ge samma information till media och allmänheten.