Slut på semestern och med det ingen sovmorgon längre. Lite tidigt att dra några slutsatser kanske, men i Asien är börserna upp och även S&P 500-terminen stärks under tidigt morgon. Det innebär dock inte per automatik att börsen kommer stiga i öppningen i Sverige.
S&P 500 stängde igår kväll på 1685.73 och S&P 500-terminen ligger i skrivande stund upp marginellt på 1688.50. Dock låg S&P 500 uppe på 1694 vid tidpunkten för europeisk stängning, så terminen är fortfarande ner.
Mycket kan förstås fortfarande hända innan börsen öppnar om tre timmar, men just nu får Europa åtminstone inget stöd ifrån S&P 500-terminen.
Annars stiger börserna i de asiatiska tidszonerna. Tokyos Nikkei 225 är plus 1.15%, Hong-Kongs Hang Seng-index stiger 0.52%, Singapores Straits Times är upp 0.53% och Australiens All Ordinaries rör sig marginellt plus med 0.08%.
 |
| Månadschart S&P 500 |
Börsöppningen i Europa ter sig alltså tveksam, men det säger inget om utvecklingen under dagen.
S&P 500 ligger för övrigt mycket nära all time high och juli 2013 kommer vara den månad som indexet stänger högst på någonsin.
USA har annars kommit på hur man ska få ner statsskulden i förhållande till BNP. Man lägger till vad som ska räknas som BNP och räknar om BNP tillbaka hela vägen till 1920-talet, specifikt det så passande året 1929, vilket höjer landets BNP med 550 miljarder USD. Ett tips till Anders Borgfot alltså. T ex skulle vi i Sverige kunna lägga till hushållsarbete och privat gräsklippning etc till BNP, vilket i det senare fallet speciellt skulle stärka BNP det svaga tredje semesterkvartalet. Trots allt tillfaller gräsklippning BNP om man låter en RUT klippa det, då borde ju det samma gälla privat klippning av gräs. Samma sak ser vi ju med toalettorkning. Helt orättvist att vi som torkar våra toaletter själva inte bidrar till BNP, medan de som betalar för det höjer svensk BNP.
Även de skuldkrisande euroländerna kan ta till sig USA:s goda exempel och räkna om sin BNP genom en omdefinition och på så sätt minska skulderna i förhållande till BNP. Vilket bara visar att begreppet BNP är allt mer urvattnat i vår nya sköna värld, där statistik manipuleras för att visa det man vill, om inte annat genom felaktig omdefinition av BNP-deflatorn.
26 kommentarer
BNP är våra politikers sovjetiska femårsplan. Statistik är en siffra på ett papper, det är lätt för politikerna att dividera om decimalerna i det kvartal för kvartal. BNP uppfanns förresten av en statlig amerikansk utredare 1933, efter det började man samla statistik för att mäta denna summa av alla bokförda nettobetalningar. Alla beräkningar av BNP före dess är grövre uppskattningar i efterhand av statistik som inte samlats in för det ändamålet.
Ekonomin (economy) är vad vi alla gör till vardags. Vetenskapen om ekonomin (economics) måste baseras på logisk härledning om mänsklig handling. Tyvärr dominerar i massmedia och politik bara en arkivarievariant där ekonomin misstas för en statligt uppmätt siffersamling.
Det intressanta är välståndsskapandet, men BNP mäter bara betalningar, det som är lätt att mäta snarare än det som är relevant att mäta. T.ex. skapar obetalt hushållsarbete välstånd. När hemmafruarna började jobba i offentlig sektor så ignorerade makroekonomerna det uteblivna arbetet och bara adderade det nya avlönade arbetet. Och värnpliktiga soldater ansågs vara gratis därför att värdet av deras frihet inte adderades till BNP. Men som handlande individ vet man ju att det alltid är *alternativet*, det som man väljer att *inte* göra och som därför inte kan mätas, som är avgörande för all ens ekonomiska handling.
Hm. Om man alltså hade räknat det oavlönade hushållsarbetet till BNP, så skulle 60- och speciellt 70-talet sett ännu sämre ut, eftersom kvinnorna redan jobbade, fast med icke BNP-skapande.
@Kapitalist:
Nej, huvudsaken för vetenskapen är inte "logiska härledningar".
Falsifierbarhet och empiri är de viktigaste komponenterna av den vetenskapliga metoden.
Den svenska boomen under 1960-70-talen var delvis en statistisk artefakt som kom av att man började bokföra betalningar för kvinnornas arbete när offentliga sektorn mångdubblades. I USA och Sydeuropa behölls hemmafruar i högre grad. Och åt andra hållet skapas nytt välstånd som inte bokförs i BNP, t.ex. gör ju IT att man kan använda sin tid mycket bättre. Det är värdefullt, men går inte att kvantifiera (om inte nån byråkrat hittar på nån blind schabloon som att varje "klick" ska öka BNP med 1 öre).
Ett språkligt svenskt problem är att ekonomin och vetenskapen om densamma har samma ord. Det blir som med evolutionen, att somliga påstår att "det är bara en teori". Som om vetenskapen om vatten hette vatten och folk därför påstod att vatten bara är en teori. På engelska har man olika ord för dessa två mycket olika fenomen, ekonomin och vetenskapen om den. Jag föreslår att vetenskapen om ekonomin på svenska ska kallas "ekonomik" med k som i mekanik.
@Kapitalist:
Goddag yxskaft.
Nu diskuterade vi ju inte ordet "ekonomi", utan ordet "vetenskap". Om nu semantik och terminologi är så viktigt hade man ju kunnat tro att du kunde kolla upp ord som "vetenskap" innan du börjar slänga dig med dem.
Men då är vi överens då. Vetenskap är a posteriori och ska inte förväxlas med religiösa "a priori"-axiom och annat sånt trams.
@Cornu
Det man missar med BNP-mätningar är som sagt att de inte återspeglar vad som produceras och än mindre nyttan av vad som produceras. Även på 60-talet var det säkert folk som uppskattade att det var rent på toan – att man sen inte har haft med produktionen av tjänsten i BNP ändrar inte verkligheten.
Sen missar ju BNP på målet även att varje tjänst kanske inte är till nytta då vi har politruker som kan beställa varor och tjänster för andras pengar som gör mindre nytta än vad de kostar.
Vidare missar BNP på målet genom att den mäter bruttoproduktionen och inte bara det värde som produktionen tillför (om jag förstått det rätt). Om man lägger till en extern hantlangare till toa-tvättaren så kommer man alltså öka BNP ytterligare då man även producerar tjänsten ge toaborsten till toatvättaren, men det är ändå i slutändan bara ren toa som blir nyttan av allt.
Dessutom verkar/riskerar BNP-hysterin leda till att man missgynnar verksamhet som leder till varaktig nytta eller nytta som vida överskrider kostnaden då BNP endast tar sikte på kostnaden för produktionen och inte vilken nytta man har av den.
Ben Dover,
Utan apriori teori, axiom, så existerar ingen vetenskap. Då är allting bara den ena j-a saken efter den andra. Axiom som är en förutsättning för empiri. Positivismen är axiomatisk. Den ansatsen har som axiom att det bara finns två slags påståenden, empiriska och godtycklgia definitioner. Det axiomet är dock falskt eftersom det förutsätter en tredje form av påstående, nämligen axiomatiska, psåtåenden som inte kan härledas logiskt eller verifieras empiriskt, men som är sanna ändå. T.ex. kausaliteten.
Med hjälp av självsanna axiom kan man bevisa att pythagoras sats gäller för precis alla rätvinkliga trianglar. Även om ingen rätvinklig triangel någonsin observerats, så vet man att pythagoras sats alltid gäller för dem ändå. Det är ju mycket smidigt att 100%:igt säkert kunna bevisa saker utan att behöva observera dem.
Ekonomin består av mänsklig handling och Ludwig von Mises har utgått från de axiomen om mänsklig handling som är självklart sanna. Som ömsesidigt uteslutande, för att göra en sak måste man avstå från att någonting annat. Och eftersom det räcker med att agöra vilket ömsesidigt uteslutande handlingsalternativ som är bäst, så bara rangordnar den handlande individen sina olika alternativ utan att kvantifiera dem. Det spelar ingen roll huruvida alternativ A är 1% bättre än B eller 1000 gånger bättre. Man väljer ju A i vilket fall.
Så när person X väljer A så vet vi att A har ett högre värde än B, men vi vet ingenting om hur mycket högre värdet är. Värden är subjektiva moraliska och inte kvantifierbara. Vetenskap om ekonomin måste befatta sig med det, inte bara sortera statlig statistik om sånt som mäts för att det är lätt att mäta.
Ett gigantiskt cirkelargument med andra ord.
Om person väljer A vet vi i efterhand att B var mindre värt. Däremot kan du inte säga det på förhand.
Begreppet "Gud" innebär fullkomlighet. Att inte existera är ofullkomligt. Gud existerar därför.
Tror du på Gud, kapitalist?
Det s k "ontologiska gudsbeviset" är alltså ett precis likadant cirkelargument som att "A är mer värt för att nån valde det".
För övrigt tycker jag inte du ska skälla andra för arkivarieverksamhet och statistikinsamling när din egen definition på "vetenskap" är att se vilket folk väljer och tillskriva det ett värde i efterhand. Det är ju precis lika mycket arkivarieverksamhet det.
Anonym; BNP mäter värdet av vad som produceras. Med värde menas att någon betalar för det. Alltså en produkt eller tjänst. Man pratar t.ex om förädlingsvärdet vilket motsvarar ett leds förädling av d:o. Bruttoproduktion minus kaptialförslitning är Nettoproduktion(NNP). Det "fina" med att lägga till immaterialrätter är att man sällan skriver av dessa eller så skriver man av väldigt fort, t.ex pga avsaknad av marknadsvärde eller korta livscykler(IT t.ex). IT-investeringar t.ex ingår redan i BNP. Obetalt arbete bidrar förstås till produktionen på sitt sätt men genom att hemmmafruarna började arbeta på 60-talet så steg levnadsstandarden betydligt(BNP). Tyvärr klarar idag dubbelarbetande hushåll sig sämre idag än enkelarbetande på 50-60-talet. Det säger en del om hur det är ställt.
@rttck
Det jag menar med att förädlings-värdet är mer intressant är att man annars blåser upp totala produkten ifall man har underleverantörer i flera led som trots allt i slutändan inte leder till något större värde (någon gör halva jobbet, säljer halvfabrikatet för halva priset till någon som slutför arbetet som sedan säljer den färdiga produkten – och vips så har BNP ökat med 50% utan att något egentligen blivit till det bättre).
Obetalt arbete bidrar? Hurdå? Genom att inte utföra betalt arbete berövar BNP på produktion som skulle kunna gjorts för betalning? Obetalt arbete minskar alltså BNP eftersom genom att utföra arbetet så visar det ju på att arbetet är till nytta (dvs har ett egentligt värde).
Cornucopia,
Här är ett tips angående teknisk analys. Du har här valt glidande medelvärden som är 50, 100 och 200 dagar långa. Och vilka medelvärdeslängder bör man välja?
Varje dag skär två glidande medelvärden med någon längd varandra. Varför inte producera en graf över vilka medelvärdeslängder som ligger över och under varandra? Du skulle kunna skapa en helt ny TA-"indikator" och sätta ditt passande bloggnamn på den.
Finns redan. Kallas Fishnet(tm).
Borde det inte först inrättas handelsplatser och finansiella instrument som möjligör handel i t.ex egen gräsklippning så att man kan få en korrektvärdering av tjänsternas värde och möjlighet att spekulera, förlåt investera ska det vara, i dem? Rätta mig om jag har fel men det är väl först när man kan skuldsätta sig genom att inte utföra tjänster åt sig själv som det blir något reellt tillskott till BNP i våra fiatekonomier.
BNP-deflatorn är den värsta av manipulatörerna. Inflationsfusket började under 70-talet i USA och flera andra länder har kopierat. Dessutom borde BNP räknas om så att man exkluderar konsumtion baserad på kredit. Detta därför att man lånar av framtida konsumtionsutrymme vilket är lika med produktion och i viss mån även investeringar. Särskilt pikant blir det när den exponentiella skuldkurvan når sitt maximum som idag.
Skall man exkludera konsumtion på kredit så borde man ju inkludera uteblivet konsumtionsutrymme pga tidigare krediter. Att exkludera den helt bara för att man tidigarelägger konsumtionen blir ju helt missvisande – vi skulle då helt exkludera saker som lönearbete, hyra, telefonräkningar.
De enda rimliga alternativen (ifall den mån man alls finner BNP intressant) är att faktiskt inkludera allt som produceras/konsumeras – frågan blir bara när: när det produceras, när det levereras till konsument, när det konsumeras eller när det betalas eller när konsumenten levererar arbetskraft för att finansiera köpet (eller kanske något annat tillfälle?).
Våra inflationsjägare på centralbanken sysslar även med kvantifiering av potentiell BNP och produktionsgap när de på religiöst vis försöker maximera tron att BNP kan ökas genom ränteförväntningar trots att deras häxmodeller helt saknar en värdering av ekonomiernas största variabler nämligen skuldsättning och strukturbrister(t.ex inkonsistener i utbud- och efterfrågan).
För att inte tala om hur man underblåser missallokeringar av resurser. Lite "ledsamt" är det att till slut få höra erkännandet bland flera mainstream-ekonomer att 50 år av makro-modellering helt missat skuldsättningen som beroende variabel. Betänk att den stora karriärvägen inom makro-ekonomin gått via kommersiell banking. En näring som gått från nytta(renodlad intermediär) till försäljning och vinstmaximering. Alla med lite under huven förstår att när räntan faller bör man inte låna annat än om kalkylen visar att avkastningen kommer att överstiga låneräntan under kreditens totala löptid. Detta är helt omöjligt när det gäller konsumtion eftersom avkastningen redan från början är negativ. På individnivå skulle man dock kunna hävda att man omfördelar viss kreditkonsumtion mot högre framtida inkomster. Det kan gälla individen men inte på aggregerad nivå. Det ser bl.a inflationen till förhindra p.g.a inflationsmålet(problemet). Om vi däremot bejakar en sådan ekonomisk syn så bör vi även tillbedja teorin om The Broken Glass. Men då är vi illa ute.
@Anonym; Vad representerar de tidigare krediterna? Hur kan uteblivet konsumtionsutrymme ändå skapat en utnyttjad kredit?
Förstår inte hur du resonerar? Du tänker väl inte på krediter för produktion nu och blandar till det!
@rttck
Att om man inte räknar med produktionen som beror på att konsumtion på kredit bara för att den inkränker på framtida konsumtionsutrymme. Genom att bara göra så exkluderar du produktionen två gånger – dels för att du exkluderar den när konsumtionen sker och dels för att du faktiskt inskränker på framtida konsumtion.
Skall man över huvud taget göra något åt konsumtion på kredit så skulle det i så fall vara att fundera på vilken tidpunkt motsvarande produktion skall räknas till – inte bara stryka massa produktion sådär lite godtyckligt för att man inte tycker om kredit.
BNP mäter man ANTINGEN från konsumtionssidan eller produktionssidan. Värdet man skapar eller det man förbrukar…förenklat! Ett tredje alternativ är att räkna utifrån sammanlagda löner + vinster hos företagarna etc.
När jag pratar om konsumtion på kredit räknar jag inte in företagens och offentligas konsumtion. Bara "konsumenterna", dvs slutförbrukarna. Anledningen till att det finns något som heter lågkonjunktur handlar om att folk och företag överkonsumerar och överinvesterar under affärscykeln. Helt normalt. Lågkonjunkturen innebär då motsvarande underkonsumtion/investeringar. Att (över-)konsumera på kredit är dock något annorlunda enligt min tes ovan
som baseras på att aggregerad kreditkonsumtion(på privatpersonnivå) saknar logiskt grund pga utebliven avkastning(axiom). Något som inte är fallet ifråga om t.ex investeringar som har en normalräntabilitet till skillnad från ren konsumtion.
Jag tycker att du inte tar dig min tanke här. Utgångspunkten i dagens ekonometriska modeller är väl att "maximera/öka" tillväxten genom att öka den faktiska produktionen/konsumtionen mot potentiell produktion/konsumtion genom att de fakto stimulera kreditkonsumtion och investeringar. Jag hävdar att en ökad privatskuldsättning motverkar hela modellens rimlighet eftersom det sker på bekostnad av framtida produktion/konsumtion pga risker för överskuldsättning. Därför att den alltid leder till ekonomisk depression….till slut. Historien visar det gång på gång.
Vitsen med att urskilja BNP-bidraget från ren privatpersonlig kreditkonsumtion är först och främst rent statistiskt, dvs det ökar medvetenheten om riskerna i ekonomin. Om du vill kan du göra en liknelse med KPI och KPIF. Om verkligheten är som jag säger så måste förstås all konsumtion/produktion registreras när den uppkommer eftersom utebliven d:o pga dess tidigareläggning aldrig kommer att registreras! Antar att det var din invändning.
@rttck
Om konsumtionssidan inte är samma som produktionssidan på sikt så har man ju gjort en miss. Om konsumtionen är större så har man bara räknat fel, men är produktionen större så har man alltså producerat varor/tjänster i onödan.
Din tanke att man inte skall räkna konsumtion på kredit tycker jag iaf borde innebära att man borde räkna in den konsumtionen isf när krediten är betald. Att bara ta bort konsumtion bara för att man inkräktat på framtida konsumtionsutrymme är ju bara fel eftersom man även räknar bort framtida konsumtion (som uteblir pga minskat konsumtionsutrymme). Det enda rimliga är att räkna all konsumtion – frågan blir vilken tidspunkt man skall räkna den till. Rent strikt talat sker ju (nästan) all konsumtion mot antingen kredit eller förskottsbetalning (även om tidsskillnaden är tämligen kort), det är ju bara undantagsvis som man betalar och konsumerar samtidigt.
NB att jag för övrigt inte hävdat att det är en bra ide att se BNP-tillväxt som ett självändamål. Att ha det som utgångspunkt att man skall maximera tillväxten blir alltså att man jagar fel mål (IMHO).
@Anonym; obet arbete bidrar förstås genom att männen annars skulle tvingas stanna hemma och göra obetalt arbete.
USA:s BNP-hopp beror tydligen på att man börjat definiera kostnader för immaterialrätt som investeringar. Alltså, betalningar för sånt bokförs bara som en förflyttning mellan två tillgångskonton, från kassan till immaterialrättstillgångskontot. Så kan man göra även med marknadsföringskostnader (investering i varumärken) och varför inte med löner (personalinvesteringar) och energi (miljöinvesteringar)?
Makroekonomerna är överlyckliga, de har hittat på hur man kan eliminera alla kostnader, så att allting blir gratis, genom ett enkelt bokföringstrick!
Här kommenterar en bloggare det nya BNP-måttet i USA:
http://stefanmikarlsson.blogspot.se/2013/07/us-gdp-increased-national-income.html
Stefan Karlssons blogginlägg där är perfekt och säger allt.
Sedan är nog BNP-siffrans absoluta tal inte så spännande, utan snarare förändringen inom samma land mätt med samma metod.
Som Stefan är inne på så kommer nu jämförelser mellan USA och andra länder att bli svårare att genomföra.
För övrigt ligger avkastningsindex (inklusive utdelningar) på rekordnivåer redan, dvs över toppen 2007, som i sin tur låg över toppen år 2000.
Svårt negativ dubbeltopp i Nikkei index (23 maj, 19 juli) efter en uppgång på 85% sedan november. Lämna Japan innan det är försent!