Kvalitetssäkrad dokumentation, inte kvalitetsverksamhet

jag själv har jobbat nära Ericsson med processer, omorganisationer och SAP även koppling till verksamhetshandboken.

Problemet från mitt perspektiv är definitivt in kvalitetsmetoder eller processarbeten, utan brist på respekt för gedigit hantverk när det gäller både marknadsföring, design, ledarskap, målarbete, personalvård osv. undersökningar jag såg visade att det fanns öar av världsklass kompetens och resten rena slaffs.

Det började med bolagisering som var så populärt för att ABB hade gjort det. Det betyder att mellanchefer blev påvar som målade var sin kyrka i olika färgar. Det krävs kompetens att leda en sådan organisation och den fanns inte. Det tog år att städa upp för att göra det till Ericsson AB igen. Eftersom bolaget expanderat med 100% varje år så döljdes alla misstag av nästgående års resultat och eftersom alla fakturerade varandra (för att sälja ett system krävdes 14 order system)gick det inte att se var vinst eller förlust gjordes.
Ett litet exempel: efter en omorganisation kom den nya chefen till en av Ericssons och världens experter i fabriks och produktions organisering. (Killen var en gedigen hantverkare som sparat bolaget millioner) "jag vet inte vad du gör det verkar inte viktigt så jag avskedar dig"

Det är inte kvalitetsarbeten (som iför sig bygger på "best practice") utan bolagskulturen som är roten till problemet. Bolagskulturen är i sig en avspegling av var eliten befinner sig. Tänk på att gamla Ericsson annonser avbilder folk som arbetsmyror som gick förbi varandra utan att möta blick, att slogan "make yourself heard" saknar en djup av människosyn – att Svanberg kallar folk "the little people". Elitens syn favoritiserar chefer som är socialpsykopater – inte hantverkare.
Ericsson kanske en gång i tiden var, som många arbetsplatser kan vara,en plats med trevliga, kunniga folk som pratade med varanda, löste problem över kaffekopp och höll varandra om ryggen. Med det finns en nyliberal agenda som handlar inte om "the joy of work" eller den tillfredstellese som kommer från att göra ett bra jobb men bra arbetskamrater. Det handlar om att skapa kontroll genom teknik, att göra människor till vad du vill göra med dem, att ge dem illusion att dem är mnaktlös men dem har val "Make yourself heard" betyder att du inte kan det redan.
Ericssons företagskultur speglar elitens agenda och Sveriges kultur i stort. Cornu visar med analys efter analys att Sverige elite ignorerar rent förnuft, och är fast i antigen en illusion eller medverkar (omedvetet måvara) till denna 1984 Brave New World agenda.

Porena: Vi har anammat en amerikanskt managementkultur i Sverige som går ut på att göra de anställda så ersättningsbara som möjligt. I detta ingår att noggrant dokumentera driften av företaget så att själva jobbandet kan reduceras till en serie "processer". De anställda behöver bara tränas i att genomföra de moment som ingår i processen, dessa ska vara av så enkel karaktär som möjligt, sen är det bara att hyra billigast möjliga personal – i och med att företaget är så noga dokumenterat, kan man flytta det kors och tvärs i världen utan men. Det är bara för de nya anställda att följa processen så kommer allt att fungera som förut.

Jag läste en gång en rapport av en amerikan som handlade om varför Kodak rasade ihop i och med övergången till digitalteknik trots sin dominerande position inom kamerateknik – amerikanen menade att det skedde för att Kodak inte hade etablerat en "kreativ process". Grejen är den att kreativitet eller entreprenörskap är något man hittar i individer och inte styrelsekommitter och den överväldigande majoriteten av individer är inte kreativa eller entreprenörer. Processer har inte ett skit med kreativitet eller entreprenörskap att göra. Kodak gick under för att de inte medvetet rekryterade nyskapande individer till utvecklings eller ledningspositioner och gav dem makt. I USA har man också ovanan att bemanna styrelserna med marknadsförare eller ekonomer. Dessa tenderar att anse teknikutveckling vara en kostnad och inte en investering. HPs sorgliga öde är ett fint exempel på detta.

Det är oerhört vanligt att företag inte hänger med i ett paradignskifte från produkt A till produkt B med mindre vinstmarginal. Ericsson vägrade att befatta sig med olukrativa IP-nät i nån större utsträckning och lämnade det öppet till Cisco. Sist jag kollade höll Nokia-Siemens på att ta över tronen i mobilinfrastruktur, så att Ericsson är ohotad herre på täppan är inget jag tror på. Vad jag hoppas är förstås nåt annat.

Likaså har jag svårt att tro vår fordonsindustri kommer se en grann framtid. Rena elbilar saknar väsentligen komponenter som behöver lukrativ service. Bilindustrin jobbade runt detta genom att producera hybrider. Men fracking är en miljöskandal som kommer få DDT att verkar som en naiv Astrid Lindgren-bov och sen har vi ingen mer billig olja/diesel/bensin. Återstår gör att elektrifiera rixvägsnätet (för att begränsa hur stora batterier som behövs), och då kommer bara rena elbilar behövas. Jag har svårt att tro att Volvo etc klarar av att få lönsamhet då.

Sett tidigare i historien kommer det komma en uppstickare (tex Tesla som började modest med att köpa lite Lotus-chassin och nu är en värdsledande elbilsaktör). Och nu kommer vi till vad jag anser vara pudelns kärna – tillväxten av nya värdeskapande företag är kass i Sverige. Företaget Elvolvo kommer osannolikt startas i Sverige.

– Men, säger rökridåminesteriet, vi skapar massa företag i Sverige!!

Hur skapar en tobaksaffär på ett avfolkningstorg välstånd i samhället? Det gör den inte. Det är företag som förädlar en produkt vi kan exportera som skapar välstånd. Men 35 års svenskt företagarhat har skrämt iväg dom flesta med lite go i.

Baron: har man studierat framgångsrika företag ser man inga med utbytbarhet som strategi. Dock ser man det i boken Brave New World. Det som ligger närmast till hands som förklaring är att der det är en agenda på gång. Vår välstånd offras. Ser hur det är med politiken. Det har gjorts till ett jobb där du ska tävla om att komma till ett i förvägsuppgjort uppgift. Det krävs ett uppvaknandet och samarbete mellan folk om vi ska undvika det allmerliknande planerat kollapsen. Samtidigt som vi drunknar i komplexitet.