Dags för en rad citat om bostadsbubblan och bostadsmarknaden, speciellt i Stockholm.
“Ständigt nya rekord för bostadsrättspriserna.”
“Mäklaren Ingemar Bjerkborn menar att dessa köpare främst köper rena trivselvärdet.”
“Vi har jobbat från stadens sida för att få bostäder för ungdomar och att tillföra den allmänna bostadsmarknaden nya lägenheter genom att lösa tekniska problem och skapa rutiner för en snabb vindsvåningsexpansion i Stockholm. Sedan upptäcker vi att det som är är att det spekulativa tar totalt överhanden. […] När vi började arbeta med vindsvåningarna beräknade vi att vi på Östermalm och i Vasastaden skulle kunna få fram mellan 3 000 och 4 000 nya lägenheter. Vi fick en bråkdel. […] Det handlar om vilken sorts stad vi ska ha. Stockholm har hittills på ett unikt sätt skilt sig från övriga världsstäder. […] Vi måste bygga i fatt i Stockholm. I Stor-Stockholm fattas i dag nära 15 000 lägenheter. […] Vi hoppas på ett par tusen nya per år under de närmaste fem-sex åren. Detta liksom att näringslivsboomen rimligtvis nått sin kulmen, bör ha en inverkan även på bostadsrättsprisnivån.” – Mats Hulth (s).
“Idag byggs det knappast något av betydelse innanför tullarna. Själv menar Bjerkborn att den som är ute efter värdestegring ska satsa på Söder. Stadsdelen ökar alltmer sin status och där bör man ha de största chanserna att snabbt öka den procentuella värdestegringen. Där går det nämligen fortfarande att köpa till vettiga priser.”
“Ingemar Bjerkborn ser knappast några faror för bostadsrätterna i framtiden.”
“Prisökningarna på villor, bostadsrätter och fritidshus fortsätter, men takten blir lugnare. Exklusiva fritidshus går dock mot ett rekordår.”
“Priserna på sjöställena har ökat 20-25 procent under året. Det ser nu ut som marknaden har hunnit ikapp sig själv. De prisförväntningar folk hade förra året har de fått ut nu i år.”
“Det blir ett rekordår, både när det gäller priser och prisökning.”
“För bostadsrätternas del tror flera av mäklarna att de senaste årens våldsamma prisutveckling nu är över. Men det är fortfarande riskfritt.”
“Många har tagit ut pengar från börsen och satt in på en bostadsrätt. Hushållen blir också allt mindre vilket ger en stadig efterfrågan på mindre lägenheter. Priserna ligger nog på rätt sida om inflationen några år framöver, men med lägre ökningstakt.”
“Undantaget är Malmö igen. Där finns fler bostadsrätter och svagare marknad till följd av den svaga tillväxten i regionen.”
“Om man tittar inom Stockholms centrala delar så ser jag inga tecken på att det inte ska fortsätta med kraftiga prisökningar. Det är stor efterfrågan nu på att bo i innerstad.”
“Lägenheterna i Stockholm vid en internationell jämförelse är ganska billiga.“
“Om någon ska köpa ur kapitalplaceringssynpunkt så rekommenderar vi idag Söder. Prisnivån är lägre än på Östermalm och i Vasastan, men efterfrågan ökar konstant.”
“Ja, ett slott är betydligt billigare om man ser till kvadratmeterpris.”
“Från ett höginflationssamhälle med ett högt pris på pengar, alltså en hög räntenivå, har vi nu gått över i ett normalinflationssamhälle och desto lägre räntor och räntenivåer.”
Året var 1987. Allt detta är citat ur Privat ekonomisk årsbok 1987. Man kunde låna med amorteringskrav på blott 69 års takt och till endast 12.9% i ränta. Allt pekade uppåt. Lågräntesamhället var här och inflationen var under kontroll.
1989 stagnerade bostadsbubblan för att börja falla tillbaka kraftigt. De riskfria bostadsrätterna förlorade upp till 90-95% i värde i enskilda fall fram till botten i mitten på 90-talet, även om medelpriserna föll mindre än så, eller så gick föreningarna rent av i konkurs. Många BLT som torskade dit betalar fortfarande på sina skulder i all tysthet, 20 år efter kraschen i början av 90-talet.
Det var inte annorlunda då, det är inte annorlunda nu.
Idag sitter en majoritet av bostadsköparna med amorteringsfria lån och räntor ner mot 3%. Framtiden är så ljus att man måste ha solglasögon.
Ej att förglömma: Inredningsreportagen, kläderna, frisyrerna! Det lyckliga folket i sina bostadsrätter, gärna vindsvåningar (bild).
24 kommentarer
Fantastisk illustration! Underbart att bli lurad att tro att det är dagsaktuella kommentarer, för att sedan konstatera vilken utveckling som faktiskt skedde! Tack för ett kul inlägg!
Min syster köpte och sålde vid den här tiden i Sthlm. Det blev förlust men ändå hanterbart. Köp och sälj skedde till under 1 miljon, samma lgh idag går gissningsvis på 5 miljoner kr…
Låt mig gissa, du tror det kommer bli 25 miljoner om 25 år? 🙂 Även om lönerna bara går upp 100%?
Inte alls. Däremot hade Ingemar Bjerkborn förbannat rätt eller tur som man säger på den här bloggen 😉
Låt mig gissa, du förstod inte vad gefle skrev…?
Mm tack för den! Trodde också först att det var dagsaktuella kommentarer 🙂 Jag har aldrig varit förtjust i historia, men i sådana lägen ska den inte underskattas.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Lite OT, ett lite anorlunda sätt att råka illa ut:
Motpartsrisk vid husköp
Fullträff! var själv med på den tiden när detta skedde. Hade turen att inte drabbas personligen men kände till andra som hade det svårt.
Glöm inte att viss bobubbla förekom även andra hälften av sjuttio-talet och med en kraftig nedgång som varade 1981-85.
Runt millenieskiftet var jag tillsammans med en tjej vars mamma köpt en lägenhet i en göteborgsförort 1989. Då var lägenheten värderad till hälften av köpeskillingen och det fanns skulder kvar. Nu var inte det här ett jätteproblem, lägenheten var köpt för att bo och restskulden uppgick väl inte till 100% av hushållets nettoårsinkomst en gång men jag kommer alltid att minnas det…
Jag har bott på Östermalm sedan 1989, så det här är ett ämne jag känner till.
I början av januari köpte jag min första lägenhet. Tack vare ett arv kunde jag drygt 20 år gammal flytta in i en BR på 32 kvm på Öfvre Östermalm. Kostnad 550.000:-. Vid den här tiden var alla överens – tiderna var så ljusa att man behövde solglasögon och det skulle aldrig gå ner i Stockholms innerstad.
Sedan slog krisen till. Jag hade jobb hela tiden, så jag lade undan pengar och bidade min tid. 1993 tyckte jag att det började se billigt ut. Under våren 1993 gick jag på 30+ visningar innan jag slog till på min nuvarande lägenhet – en trea på 90 kvm ett stenkast från Strandvägen. Den kostade 990.000:- (jepp, det blir 11 000:- per kvm, det var tider det). Krisen gick givetvis ut över försäljningspriset på min första lägenhet, där jag gjorde en förlust på 200.000:-.
Priserna ligger väl sju gånger så högt idag (75-80,000:- per kvm), så fallhöjden är oerhört stor.
Mig spelar det ingen roll om det går upp eller ner. Pengarna jag lånade till lägenhet nummer två amorterade jag av på fem år. Nu betalar jag 2 000:- i månaden i en skuldfri förening och har inga planer på att flytta (sitter även med i styrelsen). Men jag vill gärna påminna om hur det såg ut när jag gick på visningar våren 1993 – många desperata säljare som blivit av med jobbet eller skulle skiljas eller både och. Historien upprepar sig visserligen inte, men ibland får den hicka.
Edit: "I början av januari" – skall stå: "I början av 1989"
Mycket intressant vittnesmål. Många påstår ju att priserna inte kan gå ner pga att så många betalat dyrt för sina bostäder och vägrar därför sälja med förlust. Det är ju dock så att många som tex du kan sälja lägenheten till väsentligt lägre priser än idag utan att gå i förlust. Det skulle vara intressant att se en grafisk representation av hur många år nuvarande ägare ägt sin bostad. Då skulle man kunna bilda sig en uppfattning om hur många som skulle kunna tänka sig att sälja till betydligt lägre pris.
Bra inlägg Sara. Min känsla är ändå att priserna toppade 2007. Det är möjligt att kvm-priset är ännu högre idag men så är oxå standarden pga rot och rut.
Bra inlägg Sara. Min känsla är ändå att priserna toppade 2007. Det är möjligt att kvm-priset är ännu högre idag men så är oxå standarden pga rot och rut.
Vilken pricksäker skrift!
De har ju fått rätt i alla påståenden. Den som köpte på söder vid den tidpunken kan idag bada i pengar!
Bostäder är som med aktier, det går upp och ner. Så länge du inte säljer till förlust har du fortfarande inte gjort någon förlust. Köper man en villa som ska ha i fyrtio år har jag svårt att tro att det blir förlust även om man köpte till maxpris mellan 07-09.
Men om man vill göra snabba klipp är den tiden över.
Så kan det vara men hur vet man att man har jobb på orten i fyrtio år?
Precis. Det är en gigantisk ekonomisk elefant som behöver skötas om. Och det går inte bara att dra om förhållandena drastiskt ändras. På sätt och vis är det ännu värre och mera riskabelt än att sitta på samma summa i börsen.
Lucius! Det är inte alltid du själv som väljer om du ska sälja med förlust eller inte. Därför gäller det att välja ett boende som man har råd med även om man får en betydligt lägre inkomst än idag.
Klockrent! Ja blev lurad till 100%! Historien är skrämmande ibland. Och det är skrämmande att vissa inte lärt sig, ännu.
En otäck grej i husfinansieringen är att många har använt 'ingen amortering' o jobbavdraget som delfinansiering.
Vid arbetslöshet så dels försvinner jobbavdraget på typ 1500 i månaden,
MEN dessutom sänks lönen ända ner till runt hälften.
Enda möjligheten för dessa är väl att 'kompisarna' som inte riskerar sparken, sänker sina löner med 60-tusen, då är det bara typ 40-tusen som försvinner ur börsen.
Annats som arbetslös, försvinner runt 10-tusen kontant varje månad för en med 3oo-tusen i årslön.
Trist att dina profetior om kommande krasch för bostadspriserna inte har infallit (under de 3-4 år du hållit på), och att det inte finns minsta tecken på att det kommer ske heller. Men lycka till i alla fall, människor behöver läsa om domedagsprofetior
nä det finns ju inte det va? Då måste jag fråga något enkelt, hur långt före finans och lehmancrashen 2008 förstod du att den skulle inträffa, Och vilka tecken var det mer exakt du reagerade på och som gjorde dig övertygad ca 6 månader innan?