Jag anser att man bör skilja på att spara pengar man inte behöver, vilket vi kan kalla att investera, och att spara för avsedda och kända ändamål, vilket vi kan kalla för målsparande eller behovssparande.
Exempel på målsparande kan vara att spara ihop pengar till en fin platt-TV – när man sparat ihop tillräckligt med tillgångar (för att inte blanda ihop med pengar = kontanter, men jag använder antagligen felaktigt ordet pengar istället för tillgångar nedan – “pengar” på bankkonto/fonder/aktier är en tillgång bokförd i svenska kronor men är inte pengar) så köper man den där TV:n. Exempel på behovssparande kan vara att man vet att man behöver lägga om taket, gräva om infiltrationen, köpa en barnvagn och barnsäng pga växande mage etc. Även nödvändigt buffertsparande kan räknas hit.
Speciellt i det skede i Kondratievcykeln vi verkar befinna oss, dvs när det blir allt svårare att tjäna pengar på papper och aktiemarknaden snarare gått kräftgång och lär fortsätta göra det, så ska man inte spara i aktier eller aktiefonder för mål- eller behovssparande. Även om tänkt användning för målsparandet är frivilligt så finns risken att man aldrig når fram när exempelvis aktierna eller aktiefonderna faller i värde. Och för behovssparande ska man aldrig riskera pengarna på riskfyllda marknader som aktier eller råvaror – då kanske det inte blir någon barnvagn till bebisen utan man får gå med bebisen i famnen till banken och låna pengar.
Kort sagt ska sparande sättas i ränteplaceringar medan investeringar kan sättas i vad helst man har lust att förlora pengar på.
Det senaste året (eller åren) har många (svenska) obligationsfonder gått alldeles utmärkt. Kanske 4-7% om året före skatt. Detta beror på att när räntorna faller stiger värdet på befintliga obligationer, eftersom de betalar högre ränta. Även om dessa obligationsfonder gått bra så kommer de snarare falla i kurs när räntorna stiger igen för att omvärlden vill ha betalt för att riskera pengar på den svenska skuldbubblan. De flesta obligationsfonder sätter som bekant sina tillgångar mestadels i bolåneobligationer och när bostadsbubblan och skuldbubblan blir uppenbar för internationella investerare kommer räntorna stiga och svenska obligationsfonder att falla. Penningmarknadsfonder handlar dock papper med mycket kort löptid och drabbas inte väsentligt vid stigande räntor, men kan å andra sidan inte öka kraftigt i värde vid fallande räntor heller.
Ett alternativ är förstås bankkontot, vilket är utmärkt. Man kan utan problem få 3% ränta idag. Dock dras 30% skatt varje år. På tre år blir alltså 10 000:- SEK hela 10000*(1.03-0.03*0.3)^3=10643 efter skatt.
Kan du dock få 3% ränta via en penningmarknadsfond så ger den ränta på ränta till du säljer, eller (10000*1.03^3-10000)*0.7+10000=10649 efter skatt. Marginell skillnad.
En tredje variant är att sätta pengarna i en penningmarknadsfond i en kapitalförsäkring eller på ett investeringssparkonto, där schablonskatt (säg 1% på hela värdet) dras varje år. Det ger 10000*(1.03*0.99)^3=10602 efter skatt på tre år. Sämsta alternativet.
Kan man få högre ränta via obligationsfonder är det förstås önskvärt. Säg att man kan få 6.5% på ett år. På vanligt fondkonto ger det alltså (10000*1.065^3-10000)*0.7+10000=11455 kronor efter skatt på tre år. ISK/KF ger 10000*(1.03*0.99)^3=11720 under samma period.
Det är också en avgift för att sätta in pengar på investeringssparkonto, vilket gör att ISK helt går bort för ränteplaceringar enligt mig.
Nu kan de flesta svenska privatpersoner inte avgöra när man ska välja obligationsfonder eller när man ska välja penningmarknadsfonder. Vid de relativt låga avkastningarna vi ser i dagens stagnerande ekonomi och lågräntesamhälle lönar det sig inte att välja någon annan förvaltningsform för räntefonder än vanligt fondkonto. Dock blir det reavinstskatt vid omplacering.
Ett alternativ är att välja en aktivt förvaltad räntefond som pendlar helt mellan den kortsiktiga penningmarknaden och långa obligationer. Exempel på detta hittar man hos Enter Fonder, som har två aktivt förvaltade räntefonder. Jag vill kalla dem hedgefonder, men Enters ränteförvaltare Anders Wilson menar att det är en felaktiv definition.
“Jag skulle nog inte gå så långt som att säga att de är hedgefonder. En hedgefond kan ju ha negativ duration, d.v.s. även tjäna pengar på en ränteuppgång. Vi kan ha mycket låg duration, ner till 0 i båda fonderna vilket innebär att vi kan undvika kursförluster. Men vi kan inte ha negativ duration. Därvidlag är det i mina ögon en stor skillnad mot en räntehedgefond.”
Enters två fonder är dels den strikt tekniskt förvaltade Enter Trend Räntefond, som jag nämnt tidigare som ett intressant case i PPM. Utifrån en teknisk analysmodell placerar fonden i penningmarknaden eller obligationsmarknaden. Utvecklingen på ett år har varit 6.86%. Man har också sedan några år Enter Return, där man istället använder mänsklig analys av vilken duration man ska använda på fondens obligationer. Utvecklingen här är 6.37% på ett år.
Nu ska man vara fullt medveten om att det varit ett utmärkt år för obligationsfonder. Vilket inte 2010 var. På två års sikt har Enter Trend bara gått 8.73% och Enter Return 7.78%. Även där slår alltså teknisk analys den mänskliga fundamentala analysen, men med tidigare stigande räntor gav inte obligationer någon vidare avkastning utan man fick nöja sig med sämre ränta via penningmarknaden.
Fördelen med denna typ av räntefonder är iaf att man som sparare inte behöver fokusera på när man ska välja obligationsfonder och när man ska välja penningmarknadsfonder och alltså även slipper reavinstskatt vid omplacering. Kan speciellt rekommenderas för den som pga ålder väljer räntefonder i PPM. Pensionssparande kan ses som ett behovssparande – man är ju säker på att pensionen kommer och behovet finns definitivt.
För att komplicera det hela finns även realräntefonder som investerar i uteslutande svenska statens realränteobligationer som styrs av inflationen. Detta lämnas som överkurs, men jag är generellt väldigt nöjd med dessa.
Med stigande räntor framöver, eller åtminstone obligationsräntor som bottnat kan mycket väl bankkontot vara bästa valet just nu. För sparande är inte min rekommendation att man riskerar pengar i aktiemarknaden. För investeringar är det förstås annorlunda, men det finns få anledningar att investera i den stagnerande västvärlden.
Ingen form av ersättning har getts till vare sig mig eller någon till mig närstående för att skriva detta inlägg. Enter Fonder var bara ett exempel.
11 kommentarer
Hrrmmm….har du inte glömt en sparform?
Om man inte behöver pengarna kan man även skicka dem till bättre behövande.
Allt annat sparande är väl tanken att man skall ha tillgångar för framtida bruk? Möjligen med skillnaden att man med olika syften har olika krav på att tillgången skall ha ett visst (möjligen okänt) värde vid en framtida tidpunkt (möjligen okänd).
"Det är också en avgift för att sätta in pengar på investeringssparkonto, vilket gör att ISK helt går bort för ränteplaceringar enligt mig."
Det gäller väl även kapitalförsäkringar?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Bra inlägg.
En fråga, vet att du vurmar för att amortera på bolånen; om man får en högre sparränta på ett räntekonto än kostnadsräntan på bolånet,
ska man ändå amortera? (insättningsgarantin gäller)
Mitt svar skulle vara ja. Det är inte många promille bättre ränta du kan få på räntekontot.
Men först en rejäl buffert på några månadslöner förstås.
Platt Tv ??? Asså. Nej du jag målsparar för en sån här.
http://www.surprisesoundlab.com/ssl-24_006.htm
Platt-TV är en gammal floskel. Alla målsparar vi för något, mer respekt till dig.
Nu har du ändå fantiserat väl mycket och framställt ISK som sämsta alternativ när det är det bästa alternativet.
För 2012 är skatten på ISK 0,495 % (30 % av 1,65 % upplåningsränta november 2011) om du sätter in alla 10 000 kr första kvartalet, mindre om du sätter in dom senare. Man betalar 1/4 av skatten för varje kvartal man har pengar i ISK, oavsett om det bara är för en dag i kvartalet. INGA andra avgifter tillkommer.
NEJ, det kostar inte att sätta in, det räknas bara som de nyinsatta pengarna fanns på kontot vid starten av kvartalet. (Så man ska inte sätta in och ta ut flera gånger under ett kvartal).
Räknat på skatten för 2012 ger ISK i dina exempel:
Penningmarknadsfond: 10 000 * (1,03 * 0,99505) ^ 3 = 10 766 kr
(Klart bättre än de 10 649 och 10 643 som de två andra alternativen ger)
Obligationsfond: 10 000 * (1,065 * 0,99505) ^ 3 = 11 901 kr
(Klart bättre än de 11 455 kr som vanligt fondkonto ger)
Kom också ihåg att de 1,65 % man baserar ISK-skatten på räknas som kapitalinkomst och kan kvittas mot ränteutgifter. Har man ränteutgifter så tjänar man ännu lite mer (0,09 * 1,65 = 0,1485 % på kvittade beloppet) på ISK mot andra alternativ, inklusive KF som inte räknas som kapitalinkomst.
I grova drag kan sägas att ISK är fördelaktigt jämfört med vanligt depåkonto precis då man får högre avkastning före skatt än statens upplåningsränta november året innan. I lägen där man inte hittar bättre alternativ än räntebärande papper så är det frågan om man får bättre avkastning än så. Skillnaden mellan den räntan du får i en fond och statslåneräntan är marginellt lägre så situationen är att om korta räntan är signifikant högre än november året innan (kan väl anses vara sant nu) så är korta räntefonder bra (*) och om den långa räntan kommer falla (skulle inte tro det nu) är obligationsfonder bra.
(*) med bra avses här ge avkastning som är stor nog att motivera schablonskatten på ISK med marginal.
Det bästa är ju att man med ett kvartals varsel kan flytta mellan olika sparformer och maximera sin avkastning. De närmaste åren kommer dock ISK vara överlägset.
För att ISK ska vara bättre än vanlig depå/räntekonto så måste din avkastning vara högre än statslåneräntan november året innan. Så om din avkastning är högre än 1,65 % i år ska du använda ISK för att få lägre skatt. Om din avkastning blir under 1,65 % är ISK sämre.