“Kors vad det vimlar av segel idag, är det kappsegling? Nej, det är lördag! Ja, vesst då förstår ja’ vart pôjkarna ska, de har änna som ledig idag!” – Dans på Brännö brygga, Lasse Dahlqvist
Måndagens uppgift om Securitas intåg på Ryds Båtindustri, ett dotterbolag i Nimbus-koncernen, som även innefattar potensförlängarvarumärken som Storebro och Paragon Yachts, visade sig handla om den sannolika spekulationen om konkurs. Tisdag morgon lämnade man in konkursansökan för i princip hela koncernen sedan banken tröttnat (Bonnier/DN, Stampen/GP, Schibsted/SvD).
Riskkapitalbolaget Altor får stå i skamvrån med en halv miljard bränt på en döende bransch – fritidsmotorbåtar, ett av de dyraste nöjen man kan ta sig för idag.
Nu anser jag förvisso att båtfritidsnöjet har framtiden för sig av peak oil-skäl, men det handlar om back to basics – billiga relativt små segelbåtar som inte har TV, tvättmaskin, WC, GPS, radar, satellituppkoppling mot Internet etc. Tillbaka till 70-talet när yacht (uttalas “jott” för er som undrar) innebar en segelbåt (mast, segel och förnyelsebar vind som främsta drivmedel) eller i värsta fall motorkryssare (en segelbåt med inombords motor som inte bara möjliggjorde manövrering vid angörande av en brygga utan även att man kunde förflytta sig från A till B utan vind om än i ett tempo som skulle få dagens potensförlängarskeppare att kikna av skratt) om mer än säg 35 fots längd. Ett 70-tal där skärgården var vit av segel, och motorbåtarna kunde räknas på ena handens fingrar. Ett 70-tal där det var skickligheten i sjömanskap och seglandets hantverk som räknades, när man kryssandes navigerade efter sjökort med kompass, inte att kunna ratta en motorbåt mot sjö och vind efter en GPS. Ah, nostalgi tillbaka till gamla DDR-Sverige.
Om man ser på Paragon så innebär yacht idag en stor motorbåt, en motorbåt som inte bara ökar hushållets belåning med ett antal miljoner, utan även är (raljant) dyrare i bränsle per timme än att låta hela familjen gå på bio. Framtiden för detta är noll och intet i takt med att peak oil kommer slå allt hårdare, i första hand mot tillväxt, jobb och möjligheten att fortsätta ta lån för att finansiera nöjen och i andra hand mot bränslepriserna.
Ja, jag är torrseglingsnobb. Sist jag seglade var det på egen hand med en Laser i 20-årsåldern, dvs ca 20 år sedan. Men jag växte upp 4 – 8 veckor ombord på en Hallberg-Rassy Rasmus (detta var före HR gick över till fot-beteckningar på sina motorkryssare) varje sommar. Hur man som 6 – 7 år gammal överlevde på egen hand i bohuslänska naturhamnar och ur föräldraperspektiv fullkomligt livsfarlig terräng medan föräldrarna hängde vid båten övergår mitt förstånd, men överlevde gjorde man tydligen. Iaf jag. Minns för övrigt ett besök hemma hos Hallberg i hans (med via i efterhand skaffad kompetens avgjort 60-tals) sutterängvilla bakom varvet i Ellös. Han hade då (1978?) dragit sig tillbaka och varvet styrdes av Rassy (d.y.?). Själv svarvade Hallberg istället skålar i trä i sitt garage. Jag har fortfarande ett halvt dussin vackra handgjorda större lackade träskålar i underliga träslag signerade Hallberg här hemma, får väl återkomma med foton tids nog.
En Rasmus var en stor båt med sina 34 fot (10.3 m). På den tiden. Vanligare var väl storleken på en Maxi 77 (7+ meter), konstruerad av legendariske Pelle Pettersson. Så ser inte verkligheten ut idag.
Men när flyget blir helt ohållbart pga peak oil så har åter riktig segling (en motorkryssare räknas nog trots allt inte dit, men en Maxi 77 med utombordare för navigation i hamn kvalar nog in) en lysande framtid. Frågan är dock hur mycket utrymme det finns för kringnäringen som servar de som har råd att låna X miljoner till en potensförlängare?
Nu kommer säkert Nimbus, Storebro, Ryds och Paragon att leva vidare som varumärken. Den siste riskkapitalistmuppen har inte fötts än. Frågan är bara hur många miljarder man ska bränna på näringar utan framtid, miljarder som kunde använts för att bygga en framtid istället för att brännas på det vi kommer lämna bakom oss?
Sedan finns det andra obalanser i näringen. Överetablering, utländsk konkurrens, skuldbubblan – både för företag och privatpersoner. Även utan peak oil är det nog rätt kört för många tillverkare, inklusive de svenska motorkryssartillverkarna. Hallberg-Rassy har inte kursat (än), men andra klassiska märken har gjort det, t ex Vindö.
En hel generation har gått förlorad kompetensmässigt i spåren av det teknologiska motorbåtsseglandet och frågan blir då om man någonsin kan återta vindseglandets konst eller om våra skärgårdar kommer gapa allt tommare framöver? Frågan är om MTV-generationens krav på resultat och tillfredsställelse här och nu, helst nyss, någonsin går att förena med det tålamod och den pragmatism som behövs för att segla med vinden? Motorbåtar ligger helt i linje med vad bortskämda 70-talister kräver idag. Peka och kör. Plug-and-play. Detta talar emot att segel någonsin blir dominerande igen.
Som ren nöjes- och lyxnäring så har och är båtbranschen en näring med dubbel hävstång. Dels kräver den idag enorma skulder från kundernas sida och dels har båttillverkarna dragit på sig allt mer skulder själva. När tillväxten nu stagnerar i västvärlden är förstås skuldbördan helt ohållbar och att slakten i näringen dragit igång är inget förvånande.
Men än har den siste tokige riskkapitalisten inte fått slut på pengar, så ur konkursboet lever nog varumärkena vidare ett tag till. Vi har som bekant inte fått slut på idioter än.
11 kommentarer
Lite synd att man inte hängde mer över morfar som var båtbyggare och byggde Pojkbåtar (Stjärnbåt utan kapp), Folkbåtar och på slutet även en och annan GKSS- eka i södra skärgården.
Kanske kan peakoil vara räddningen för vår skärgård för som det ser ut nu går där inte att vistas. Iaf inte under juli månad. Säkra naturhamnplatser lämnar ingen frivilligt ifrån sig och ockerhamnarna är fullbelagda redan vid 15- tiden.
Det kanske stämmer att Altor pumpat in en halv miljard i Nimbus, men hur mycket har de hämtat ut i sina räntesnurror sen de köpte dem?
En tolvåring kan lära sig segla. Så svårt är det inte.
Båtbranschen liksom byggbranschen lever helt på att folk kan få enorma mängder kredit till lågt räntepris. Ta bort den källan och deras marknad torkar in. Vi ser här ett fint exempel på hur vårt amerikaninspirerade ekonomiska system muterar och sen kvaddar en hel bransch.
Det är inte första gången denna fritidsbransch går i kvav.
Nästa till rakning blir kanske NW som har stora skulder men kompetent ledning.
HR har motsatsen.
hahaha mitt i prick. För tre säsonger sedan skaffade jag som 80-talist en Maxi 77. En mycket rymlig men hånad båt. Skitsamma för mig som inte kunde något om segling när jag skaffade den! Idag kan jag navigera a la 70-tal och hantera båten väl även om det säkerligen tar några år att bli riktigt bra. Människorna på sjön var lika trevliga och hjälpsamma som jag trodde. Tänker ha båten tills den sjunker, om den kan det =)
Konsten att framföra båtar eller till och med större fartyg för segel tror jag vi kan räkna med kommer att bevaras. Dels kan man hålla på med det långt upp i åldrarna så att även om inga nya förmågor började så skulle det finnas folk som kan konsten 50-60 år framåt i tiden, till och med med avseende på fartyg, dels verkar förmågan att återta kunskap god om man ser på hur man lyckades bygga en ostindiefrarare efter ritningar från 1700-talet. I och för sig inte gratis, och så slängde något ljushuvud gigantiska mängder dokumentation och reservdelar när det uppfattades som klart, men ändå, det gjordes.
Å andra sidan, när man rör sig i skärgården på sommaren verkar konsten att framföra annat än mycket små leksaksbåtar vara helt bortglömd. Emot ett återupplivande av sjömanskap som ideal talar att det är svårt att veta vad man borde lära sig om man inte har en blekfet aning om vad man håller på med, och det är den kunskaps nivån skrämmande många är på, även människor som kan ha tillbringat varje sommar i fyrtio år i en (fritids-) segelbåt.
Skönt att höra. Hoppas att jag kan ha varit en av de trevliga och hjälpsamma.
Det är rätt trevligt att man kan få en båt som Maxi 77 för ett par månadslöner. Fast det kostar en del att ha den också.
Har man en segelbåt under 10 meter (t.ex. en maxi 77) så ligger man under gränsen för sjöfylleri, dvs man får segla runt så länge man håller sig under en promille. En återgång till segelbåtar skulle kanske kunna liva upp skärgårdskrogarna igen.
Nimbus sponsrar stena match cup Sweden 2012 (den just nu pågående segelveckan i Marstrand alltså)
http://www.stenamatchcupsweden.com/en/Sponsors/SponsorStartPage/
Undrar hur de tänkte där?
Infomercial om företaget Fairtransport som omnämndes i senaste numret av klimatmagasinet Effekt, http://www.youtube.com/watch?v=qxNAkxTFKY8 . Tanken är ju god, synd bara att lastkapaciteten på "Tres Hombres" endast är 55 kubikmeter/13 ton, dvs som en normal lastbil utan släp. Deras Ecoliners som än så länge endast är på ritbordet är ett intressant koncept med en kombination av segel och motordrift, även om jag inte tror att det kommer bli någon direkt konkurrent till de gigantiska fraktfartygen ännu på många år. Men kanske markerar det startskottet för segelfartygens comeback?