Under tisdagen framkom det i ljuden från Almedlen att (mp) vill se amorteringskrav på bolånen och att (s) stabschef mycket väl kan tänka sig det samma, trots att besked från ledningen varit annorlunda nyligen.
Till en början är det (mp):s Per Bolund som går från klarhet till klarhet. Jag misstänker att han sedan länge läser min blogg, då han i flera arrangerade seminarium (före Almedalen) fokuserat både på bostadsbubblan, skuldbubblan och även peak oil. Bolund kan också tänka sig sänkta ränteavdrag och ett ännu hårdare bolånetak då hushållens skulder är ett mycket allvarligt problem. Schibsted/SvD:
“Miljöpartiets ekonomisk-politiske talesperson Per Bolund sade vi samma seminarium att han ser hushållens skuldsättning som ett mycket stor problem och att han också är öppen för amorteringskrav. Han kan även tänka sig att bolånetaket kan behöva justeras och är inte främmande för att lyfta den politiskt känsliga frågan om minskade ränteavdrag som sätt att kyla av hushållens skuldsättning.”
Nu vill tydligen (mp) begå politisk harakiri här, då överbelånade lattemiljöpartister på Södermalm lär tömma maginnehållet på caféborden så fort de får höra om detta.
Men mer intressant är att (s) nu börjat tala om amorteringskrav. Och vi får regimskiften vid valet 2014. Frågan är bara vilken regim som tar över. Inte lär det vara fortsatt alliansregim iaf.
De politiska tankarna finns där iaf. Ännu hårdare bolånetak, amorteringskrav, sänkta ränteavdrag. Inte mycket BLK-medelklass som kommer rösta grönt 2014…
Avslutningsvis ett citat från Bolund som i princip är en sammanfattning om vad jag om och om igen skrivit på bloggen:
”Regeringen har varit alldeles för enögd och bara sett på statsskulden, inte hushållen skuldsättning. Det är en farlig väg att gå att öka skuldsättningen i samhället.”
37 kommentarer
Borgarna vann två val på att låta människor fortsätta leva i en dröm. Kanske kan de vinna ett 3e på samma sätt. Fast vad kommer sen ? En äkta depression ?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
OT: Åsa Romson, SD:s nya Mona?
Den senaste överenskommelsen mellan Alliansen och (MP) är en fjäder i hatten för (SD).
Hur tänker man? Vad är nästa steg?
Följer överenskommelsen en generalplan vars slutliga mål är en SD-majoritet i riksdagen?
När Alliansen tog det förnuftiga beslutet att ta betalt av utländska studenter, så visade man prov på att rationellt tänkande visst går att förena med politik, vad hände?
Ur Alliansens synvinkel så kan överenskommelsen ses som ett förnuftigt strategiskt grepp inför valet.
Man benkapar socialdemokraternas största stödparti genom att ingå en överenskommelse inom områden som arbetskraftsinvandring från länder utanför EU och papperslösas rätt till fri sjukvård. Tanken är att Alliansen förlorar färre röster än Miljöpartiet, eftersom human flyktingpolitik är en av deras profilfrågor, samtidigt blir företagens lobbyorganisationer nöjda.
Detta är ett strategiskt misstag, ett kortsiktigt tänkande som kommer leda till långsiktigt negativa följdverkningar, för Alliansen och för mig, som inte vill att SD:s tungt vilande bila mot min nacke ska bli ännu tyngre.
Från Almedalen kablas somriga bilder ut av en sommarfager och avspänd Jimmie, ståendes sval och skön framför en stor banner med texten ”Ingen lämnas utanför”.
Ingen lämnas utanför, ingen som måste använda solkräm på sommaren, tänkte jag.
Kan Alliansen och Miljöpartiet bekräfta ymnighetshornets existens, genom att visa upp det i TV, innan nästa frikostiga överenskommelse?
Det finns inte tillräckligt med pengar för att projicera bilden av det goda världssamvetet, till att utbilda och bota alla gratis, även sådana som bryter mot lagen genom att gömma sig i landet.
Reinfeldt, tag en klunk av morgonkaffet och reflektera över dagens politiska realitet, innan du ingår nästa överenskommelse med de trädkramande kinesiska exportföretagens ambassadörer i Sverige, eller har skilsmässan från din fru berövat dig bollplanket som tidigare lett till förnuftiga beslut?
Miljöpartiet (och Socialdemokraterna under Juholt) drog felaktiga slutsatser efter valförlusten. En vänstersväng kommer inte vinna nästa val, tvärtom. Alliansen å andra sidan kan göra rätt hela tiden och ändå förlora valet, eftersom väljarna blir trötta på makthavare oavsett hur bra de är.
Alliansens minskande siffror är ett tecken på det och inte ett tecken på att Sverige vill återgå till det gamla välfärdssamhället, där allt var gratis eller åtminstone betalt av någon annan.
SD:s tjat om folkhemmet är något helt annat, de menar heimat, det etniskt homogena folkhemmet, nödtorftigt maskerat till det sociala folkhemmet.
Det sociala folkhemmet fungerade på 50 och 60-talet pga det industriella försprånget mot den krigsskadade omvärlden och på 70 och 80-talet genom ökad statsbelåning. På 90-talet hölls servicenivån uppe genom ökad utförsäljning av statlig egendom och på 00-talet med den ökade privata skuldsättningen.
Ett socialt folkhem är en temporär lyx man kan unna sig efter generationers hårt slit och vinstlotter som att Hitler satte på en svenska, med följden att Sverige inte drogs in i kriget.
Nu är det lyxiga över och det är dags att konkurrera med omvärlden på lika villkor.
Detta görs bäst genom lägre skatter på långsiktiga investeringar, lägre bidrag och lägre skatt på övertidsarbete.
Universitet med utbytesprogram har avtal med universitet som utbytet sker med. Avtalen fastslår att avgifter så som terminsavgifter och liknande betalas till modersuniversitetet även under tiden för utbytet. På det sättet förlorar inget av universiteten någon inkomst och studenterna behöver inte betala några extra avgifter.
Sååå, var var jag, ja just det, vi har inte råd. Det finns inte tillräckligt med pengar för ett rent samvete och hög välfärd, vi måste välja.
Min platta TV börjar bli tjock, jag vill köpa en ny. Ska jag använda pengarna till att bota gömda sjuka eller till att förbättra betraktningsvinkeln med en ny dum n hum apparat?
Miljöpartiet och Alliansen vill vi ska bota, okej, men vinner man val på det?
Jag tror inte det. Man vinner val genom att lova väljarna en ny TV, dvs en förbättrad välfärd.
Jimmie fattar, han lovar allt möjligt utan att precisera hur, mer än att det är besparingar på invandrare, som om vi enbart utgjorde en kostnad. Vi bidrar också, vi hjälper också att dra vagnen.
Tv med inbyggd brödrost åt alla, alltså alla som måste använda solskyddskräm på sommaren.
Vi andra för nöja oss med enbart brödrosten, om vi lämnar landet frivilligt…
Miljöpartiets känns ännu mer vänster på riksplanet efter bytet av språkrör, vilket i förlängningen kan leda till en tripolarisering av den politiska kartan. En ny karta där (M), (S) och (SD) dominerar, medan resten antingen trillar under spärren eller i bästa fall marginaliseras till en politisk distraktion, med P1 och närradio som sin huvudsakliga kanal till nya väljare.
Dessa representanter för den träskoklampande, fågelholkslaserande vänsterfalangen, riskerar att tappa stödet bland väljarna i storstäderna i sin jakt på förlorade landsortsröster.
Det finns hopp. De verkar ha insett bilens betydelse för landsortsborna och kan kanske framöver formulera en tvåspårig politik som kan tillfredsställa både pomme chateau chic och stekta pantollbor.
Mona, jag menar Åsa, gå åt höger om du vill att (MP) ska behålla sina storstadsväljare, samtidigt så kan ni subventionera gödselspridarnas bilkörning med skatteavdrag som betalas med höjd bilskatt för de urbant medvetna. Ni kommer vinna röster på det, vi storstadsbor mår själsligt bäst när vi blöder ekonomiskt för den högre sakens skull.
Försök att övertyga din kollega, han som rent visuellt avger moderatvibbar, men låter som en kommunist, ja, jag menar pappaledige Gustav Fridolin. Låt honom inte läsa Das Kapital medan han går med barnvagnen i parken.
Ni kanske kan lära av (SD), lova en TV med ett inbyggt krasseväxthus åt alla.
Jag menar alla…
trots att jag läser denna blogg rätt frekvent (och amorterar) så har jag glömt vad BLK står för… BLT minns jag däremot.
BLK är BostadsLåneKollektivet
Thank you, mi Lord
Måste bara ställa frågan vilka som ser någon poäng med amortering? Sparande borde vara ett krav men amortering? Det är ju helt förkastligt ur precis alla synvinklar. Vem är vinnare på att pengarna amorteras (förstörs) istället för att de sätts in på ett konto med lika/bättre ränta än utlåningsräntan?
Du är vinnare – banken förlorare..
Du är en förlorare som inte tänkt igenom situationen. N. Foss varnar för deflation. I ett sådant scenario är det bra att ha pengar på fickan som du snabbt kan använda om tillfälle ges. Har du amorterat har du inte samma möjlighet som om du sparat. Om både in- och utlåningsränta är densamma (som alla banker med lite vett har skaffat, ex. Danske) är alla vinnare på denna lösning. Du har möjligheten att slå till snabbt och banken får en bättre balans med eget kapital.
In och utlåningsränta detsamma? Skämtar du med mig aprillo?
Det är idag väldigt svårt, för att inte säga omöjligt för gemene man att investera riskfritt till 4-6% avkastning. För det är ju vad amortering är, en riskfri investering med bra avkastning.
Givetvis ska du först och främst ha en ordentlig buffert. Det ena utesluter inte det andra.
@Gustav: I händelse av deflation kommer du att upptäcka att du är utblottad eftersom din miljonbostad numera är värd hälften så mycket. Jag tror du inte riktigt tänkt igenom detta ordentligt.
@Stringfellow: Om man köper en bostad i syfte att hyra ut den, då investerar man. Om man köper en bostad i syfte att bo i den, då konsumerar man. Ett konsumtionsobjekt är inte en investering. Investeringsstrategier som bygger på att man hittar en ännu större dåre än en själv att sälja vidare till med vinst när man behöver kliva av är inte investeringsstrategier, det är hasardspel.
Det är bara att ringa danske bank och välja duoflex så får ni samma ränta för in och utlåning. Pratar inte heller om 4-6%, själv har jag 3,1% men det är irrelevant. Åter till frågan: vem vinner på amortering? Mig synes det som att alla är förlorare på detta? Det spelar ingen roll om min lägenhet gått ner i värde sålänge jag sparat istället för att amortera, då klarar ändå banken sitt kapitaltäckningskrav vilket de inte skulle gjort om man amorterade.
Även om du ser scenariot med deflation så är det ju i det läget de som sitter med skulder som förlorar på det hela – därmed hade det i ett sådant läge varit smart att ha amorterat…
För övrigt förstörs inte pengar per automatik av att man amorterar.
Miljöpartiet har ju alltid varit något av en sanningssägare i miljöfrågor (det mäste man ju erkänna). Peak-oil har ju även legat i deras intresse.
Jag tror de klarar tappet av "stureplansmulle".
Ingen partsinlaga…jag tål inte Fridolin.
Lånefinansierade bubblor är inbyggda i vårt finansiella system och det alexanderhugg som krävs för att fixa problemet en gång för alla är inte möjligt inom ramen för vårt politiska system. Sverige är ju en politisk allmänning där politiska beslut köps av diverse särintressen och inte en rationellt styrd nation.
Varför kan man inte kräva av svensson att de amorterar iaf den summas som de får tillbaka på skatten? Jag tycker man skall införa amorteringskrav motsvarande den summan och sedan tillåta en klumpsumme amortering när skatten kommer tillbaka. Det är ju inte mycket men med åren blir det lite pengar.
Amorteringskrav är inte fel i sig men det får en konsekvens, betalar vi tillbaka lånen till bankerna så minskar penningmängden och det dödar ekonomin.
Ett lån tas och banken tar med säkerheten i lånet, och går till riksbanken och ber om mer pengar (digital sedelpress) så ökar penningmängden.
Betalar vi skulden så får riksbanken tillbaka pengarna och dom delitas digitalt.
Minskar vi på penningmän och behåller våra löner oförändrade så går vi snabbt mot den matematiska omöjligheten.
Nu finansierar inte bankerna våra bostadslån genom riksbanken utan genom bostadsobligationer som tex våra pensionspengar investeras i. Det är du och jag som indirekt är fodringsägare. Penningmängden minskar inte överhuvudtaget när man amorterar på sitt bostadslån.
Penningmängden har ökat och bostadsobligationer kan inte öka penningmängden, endast riksbanken kan tillverka mer papperspengar och digitala pengar.
Senaste decennierna så har staten och riksbanken inte fört ut några pengar direkt i ekonomin, bankerna är dom som har fört ut riksbankens nya pengarna i ekonomin.
Vi har mig veterligen inga digitala pengar. De pengar vi har är sedlar och mynt.
Varför inte fasa ut ränteavdraget mot ett "amorteringsavdrag"? (dvs man får göra avdrag för 30% av sina amorteringar upp till motsvarande nivå som de årliga räntekostnaderna – exempel, betalar man 50 000 SEK i ränta årligen så får man dra av 30% av möjliga amorteringar upp till 50 000 SEK).
Systemet skulle i princip bli kostnadsneutralt för staten jämfört med dagens och dessutom gynna amorteringar. För rättvisans skull borde sedan även räntan på vanligt sparande slopas upp till en viss nivå.
På vilket sätt är ett avdrag kostnadsneutralt menar du? Var nånstans får staten intäkter?
Mer krystade konstruktioner i syfte att måla över allvarliga svagheter i systemet är ingen lösning.
Per Bolund på valpejl:
Klimatet
Kärnkraften
Kemikalier.
http://valpejl.se/politiker/40973/Per_Bolund
Han har väl utvecklats efter att ha läst den här bloggen.
Ett fint exempel på degenererad överklass.
Per Bolund är utan tvekan den modigaste och mest visionära politikern vi har i Sverige just nu. Vilket även uppmärksammats av bland annat Företagarna som utnämnde honom till den mest företagsvänliga politikern i riksdagen.
Nu börjar även journalister koppla ihop klimatet(regn i Sverige, bränder i USA) med vad forskare längre sagt och varnat för. Den globala uppvärmningen som påverkas av människans utsläpp kommer leda till såna här saker. Folk får gnälla och raljera bäst de vill om Miljöpartiet. Innerst inne så vet ni alla att det handlar om att ni är bekväma och inte vill anpassa er till verkligen och att Miljöpartier har rätt.
Miljöpartiet är heller inget maktparti så det gör inte så mycket om Per säger såna här saker. Direkt demokrati, folkomröstningar och decentralisering står inskrivet i partiprogrammet. Makten i sig har aldrig varit målet för Mp. Det vet ni alla (ja, även ni arga sd-troll).
Slutligen så kan det påpekas att de flesta Miljöpartister bor i hyresrätter enligt SCB väljarundersökning.
Bränderna i USA beror ju inte på global uppvärmning utan på att man hela tiden släcker skogsbränder, så att det blir kvar en massa brännbart material i skogen. I sverige låter man det brinna, och har inte detta problem.
Här duggar de facistoida förslagen…
Nej, man kan inte bestämma vad människor skall köpa för sin skatteåterbäring.
Man kan däremot ställa upp regler för att få ett banktillstånd. Och kräva att bankerna inte riskerar hela samhällsekonomin, i synnerhet då vi skattebetalare genom insättningsgarantin garanterar hela verksamheten. Det är alltså bankerna som skall regleras…inte medborgarna.
Varför inte? Om alternativet är ett inte få någon alls? Detta är ju bara ett enklare sätt att kräva en amortering utan att medborgarna eller huspriserna blir lika hårt drabbade.
Nu har ju redan bankerna amorteringskrav på BLK på topplån. Om de även skulle införa amortering på en rimlig tid, säg 30 år på ett bottenlån (ej onormalt med 3 Mkr), skulle förmodligen köpkraften kraftigt beskäras och ekonomin i storstadsområdena gå ner rejält, ungefär som att tvärt höja räntan med 3%. Om räntan sen mot förmodan också stiger 3% till blir många BLK istället BLT. Och förmodligen blir Ingves i panik tvungen att sänka reporäntan till 0% och ge intravenösa injektioner med homeopatiskt förtunnat kapital för rädda banker.
Jepp, banken (SEB) kräver idag amortering ner till 75% inom 10 år.
Återstår bara frågan med vilka pengar räntorna ska betalas när nu penningmängden ska minska via amorteringar. Pyramiden faller och depressionen blir ett faktum. Ivrigt påhejad av Cornucopia. Hungriga vargar jagar bäst, kanske?
Ja, det är bättre att låta pyramidspelet fortsätta och låta någon annan generation ta en större smäll.
Införs amorteringskrav vågar Riksbanken sänka räntan. Om inte fylls bolånebubblan bara på vid räntesänkning!