USA är världens största producent och exportör av livsmedel, men frågan är om man i år kan prata om nya rekordskördar eller om en katastrofskörd på grund av den extrema torkan i landets kornbodar?
USA:s jordbruksmyndighet USDA har förklarat den största naturkatastrofzonen någonsin och ca 61% av USA upplever torka, en torka som inte ger med sig. Bland annat sägs ca 60% av de vattenkrävande majsodlingarna vara drabbade. Läs t ex hos Reuters eller New York Times, som talar om knähög majs istället för grödor höga som en människa. 30% av skörden ska vara i väldigt dåligt skick och ca 50% av betesmarken ska vara drabbad.
Men speciellt majs (am eng corn) är intressant, som världens viktigaste gröda. Från Wall Strett Journal:
“As of last week, about 60% of U.S. corn acreage was experiencing moderate to extreme drought, up from 49% a week earlier, according to the U.S. Department of Agriculture. Moderate drought indicates dryness levels that occur once every five to 10 years, while extreme drought occurs every 20 to 50 years.”
Majspriset är på väg mot rekordnivåer, men även vetepriserna rusar.
 |
| Veckochart majs. Senaste veckan är bara dagens handel. |
Då majs även används för att tillverka etanol i USA och denna etanol räknas in i den amerikanska oljeproduktionen och det amerikanska undret inom “råoljeproduktion”, så blir det intressant att se hur den officiella oljeproduktionen påverkas av årets skörd. Kan etanolproducenterna prisa bort livsmedelsindustrin kan man fortsätta att se ut att öka sin oljeproduktion i USA.
Högre priser på etanol blir det nog oavsett. Och inte osannolikt oljepriset, då priset på majs och priset på olja följer varandra väldigt väl de senaste åren. När man till USA:s oljeproduktion räknar majsetanol så blir det också så.
Läget för det amerikanska jordbruket fortsätter alltså att bli sämre, inte bättre, och vi kommer för varje dag som går närmare skörden.
Bloggrannen Flute har en intressant artikel där han refererar till en studie om en global finanskrasch och hur snabbt en sådan kan slå. Man kan fundera på om den kan börja med en missväxt hos världens största livsmedelsproducent, USA?
På den positiva sidan, klarar världen en extrem missväxt i USA har vi inte så mycket att oroa oss över. Vi i västvärlden klarar oss förstås som alltid även vid missväxt i USA, vi har köpkraften att köpa oss svält i fattigare länder, för hos oss kommer maten från ICA. Oavsett torka i USA.
15 kommentarer
Majs som växer bra är inte manshög, den är uppåt dubbelt så hög. Har själv varit med när min far plockat fyrametersmajs i Sverige…
http://rymdiz.blogspot.se/2012/07/den-pagaende-torkan-i-usa-i-en-bild.html som du säger kan inte de fattiga länderna konkurrera om maten när det skall tillverkas etanol åt de rika istället för att bara ta ett av många exempel.. och eftersom detta inte är bara ett enstaka år utan missväxt kanske är något vi behöver vänja oss vid i klimatförändringarnas tid. Med extrem torka flera år på raken börjar matjordarna även förstöras så att även goda år så växer det inte lika bra som tidigare…
Eller så beror torkan på att just jorden har eroderat, typ de senaste 150 åren i USA;-) där öken är slutfasen. Och nej det går inte att låta marken vila några år för att bygga upp ett nytt jordlager, eftersom torkan gör att gräset inte förmultnar utan oxiderar i stället. Är du intresserad av ämmnet kan du ju kolla upp The ogallala aquifier Påminner mycket om ghawarfältet, fast det handlar om vatten i stället.
Vill minnas att de flesta länder har blivit självförsörjande på mat de senaste 10-20 åren. Och eftersom många länder vill ha en viss självförsörjandegrad och subventionerar så åker därmed världsmarknadspriserna ned ordentligt.
Det borde därmed vara billigt att ordna mat till hungrande. (Ett helt annat problem att få den till rätt mun). Så det är kanske inte något större problem att av det skälet, att majs kan användas till etanolproduktion.
Och med ökande världsmarknadspriser blir det åter lönsamt att börja odla åker som idag ligger obrukad. Bara inom EU har vi 10 % – bönderna får tom betalt för att INTE odla! Länder som Tanzania och etiopien beräknas ha 90 % av marken obrukad (FAOstat). Någon brist på mat lär det knappast bli på mycket länge.
Siffrorna tar ej hansyn till arealen som ar bevattnad. Hittar dock inga siffror pa det http://ga.water.usgs.gov/edu/wuir.html Skulle tro att det ar kanske 50%. Bonderna brukar satta majs pa bevattnad yta och annat pa icke bevattnad yta, tex soja, lima.
Dock sa ser det var valdigt illa ut.
Investera i bevattningsforetag infor nasta sesong?
Hur forsakringarna ser ut
http://www.cattlenetwork.com/cattle-news/You-have-droughty-corn-Now-what-162574006.html?ref=006
"EU goes neck to neck with the US as the leading agricultural exporter". Kanske EU kan dumpa lite subventionerat överskott i USA och ta ytterligare marknadsandelar.
Det tråkiga är ju att majs används i nästan alla sötade saker i USA och dessutom subventioneras av "the Government"
Kanske inte så länge till enligt ATL: http://www.lantbruk.com/lantbruk/usa-skrotar-frikopplade-stod
Det verkar som stödet för odling av vete, majs och soja tas bort och bönderna får en slags subventionerad försäkring mot högt prisfall. Ja just det det skall, som det ser ut just nu, finnas ett pristak för hur stort stödet kan bli. Stämmer det kommer det att bli ett högriskprojekt att driva ett stort jordbruksföretag i USA.
Vad resultatet av torka i USA blir går inte att överblicka. Redan dagens etanolproduktion har ju bidragit till "den arabiska våren" (det finns mindre mat på världsmarknaden att köpa för den egyptiske taxichauffören). Vi kan förmodligen se fram emot en "arabisk höst" eller liknande uppror i länder där folk lever på marginalerna.
Det här är naturligtvis väldigt obehagligt. Det kanske är dags att ompröva gamla prioriteringar, och satsa mer på bönder och militärer och mindre på genusvetare. Även om EUs jordbruksstöd knappast har varit optimalt hittills.
Apropå att ompröva gamla sanningar så skriver Assar Lindbäck en debattartikel i dagens DN.
Varför inte kombinera? Att köra traktor och noga observera hur odlandet går är utmärkta arbeten för kvinnor, det borde uppskattas av genusintresserade som en kombination av moderligt skyddande av det växande och maskulina traktorer.
Kvinnor brukar ha ett genuint intresse för odling och trädgårdsland. Det är antagligen samlagenen som kommer till uttryck så att säga.
Men genusvetare har väl ett jobb ogjort när de ska förmå kvinnor att inte försöka grabba monopol på jobb med frisyrer och mode. Genusvetarna behöver ta i ordentlig där. Straffskatt på kvinnor minst. Men det hör man inte så ofta framföras. Kanske finns det någon brist i genusvetarutbildningen.
Det här med genusteori var kanske onödigt. Mycket av utvecklingen de senaste åren har fått mig att bli riktigt orolig, och när jag blir rädd tenderar jag att låta arrogant. Kanske inte ett helt sympatiskt drag, men sån är jag.