Förnekare av bostadsbubblans existens använder som bekant alla möjliga argument för att stödja sin uppfattning, t ex höjd disponibel inkomst, bostadsbrist, inflation, höjda löner eller att låga räntor är här för att stanna.
Jag har i ett antal inlägg påpekat felaktigheten kring tramset om bostadsbrist. Det finns ingen bostadsbrist, det finns dock inte heller någon brist på bortskämda människor som vill ha allt omedelbart och är villiga att sätta sig i livslångt skuldslaveri för att kunna skryta med lånta fjädrar.
Skuldkostnadsindex 1985 – 2011 |
Justerat för disponibel inkomst, KPI-inflation eller BNP så är priserna på rekordnivåer. Men det tittar förstås bara på avbetalningsförmågan, förmågan att amortera sina skulder, något som folk i allt mindre utsträckning gör och tror att den mycket låga KPI-inflationen på något magiskt sätt skall göra åt dem.
Istället kan man göra en sammanvägning av disponibel inkomst, totala skulder, räntekostnader och amorteringskostnad. Jag kallar det för ett skuldkostnadsindex. Gör man en sådan sammanställning så finner man (förstås) att vi ligger på de högsta nivåerna sedan första halvan av 1990-talet, men att skuldkostnadsindex faktiskt var högre runt krisen på 1990-talet.
Mest avgörande för skillnaden är amorteringstakten. Skulle man titta på 20 års amorteringstakt så ligger svenskarnas skuldsättning idag nästan lika illa till som år 1990. Men idag ligger amorteringstakten på över 100 år eftersom folk inte har någon som helst avsikt att betala sina skulder under sin livstid och än mindre inte tror att det skall komma några sådana krav på dem. Men för nya bolånekunder så kommer det i allra högsta grad just sådana krav idag, där man i allt större utsträckning åtminstone skall amortera ner skulderna till runt 75% av marknadsvärdet på bostaden. I takt med att marknadsvärdet faller så kommer det också komma fortsatta och utökade amorteringskrav.
Skuldkostnadsindex är nu högre än det var 2007, när bostadspriserna toppade och började falla senast.
Som kollektiv finns det en gräns för hur mycket svenskarna har lust att betala i räntor och amortering till banken. Många vill trots allt göra annat för sina ihoptjänade pengar än att göda banker. När index för 100-årsamortering går över 600 så kan man dra en möjlig slutsats att skuldsättningen är i en bubbla, skuldbubbla, och förr eller senare börjar falla. Då belåningen idag är så hög verkar det finnas en tendens att det blir alternativet förr och inte senare. Och när vi är i en skuldbubbla orkar vi inte uthålligt pressa upp bostadspriserna speciellt länge längre.
Medelränta Swedbank |
Den generella prisbilden bottnade nominellt i stora delar av Sverige i intervallet 1994 – 1996, vilket också stämmer bra med värdet 600 för det 100-års skuldkostnadsindex. Det här kan alltså ge en indikation på vad som måste hända för att bostadspriserna skall börja stiga igen.
Förutsätter vi att skulderna fortsätter öka med 5% under 2012 måste medelräntan ner till 3.8% mot dagens 4.36% igen. Medelräntan för index är medlet av 5-, 2-årsräntan och 3-månadersräntan hos Swedbank.
Disponibel inkomst har hämtats från SCB och skuldsättningen kommer från SCB:s sparbarometer.
Index = (skuld*medelränta + skuld/amorteringstakt)/disponibel inkomst
Det finns en trubbighet i graferna och det är att jag tittat på den 31:e december respektive år. Därmed suddas en del räntedrivna toppar ut, då räntan förstås inte alltid är på sin högsta (eller lägsta) nivå just vid årsskiftet.
Viktigt att tänka på är att disponibel inkomst medräknar inkomst av kapitalvinster. Det är alltså inte bara arbetslöshet som kan sänka hushållens disponibla inkomst, utan även börsen och marknaderna påverkar i förlängningen skuldkostnadsindex via disponibel inkomst.
Helt avgörande är amorteringskraven. Enda alternativet för att uthålligt behålla bostadspriserna på dagens bubbelnivåer är livslång skuldsättning. Som kollektiv har vi helt enkelt inte råd att amortera skulderna. Svensken har i praktiken valt livslångt skuldslaveri, speciellt i storstäderna. Alternativet blir brutalt rent ekonomiskt.
Bibehållna priser förutsätter också helt frånvaron av negativa svarta svanar. Minsta oväntade/oönskade störning av status quo skulle rubba den mycket känsliga balans som råder och trots dagens medelränta på 4.36% kasta svenska skuldslavar in i ett läge som är lika illa som på 90-talet, men nu med rejält mycket större skulder.
Det som dragit upp bostadsbubblans priser är tillgången till billiga krediter, dvs låga räntor och låga eller inga krav på amortering. Inget annat. Upphör amorteringsfriheten eller de låga räntorna sitter svenskarna mycket illa till, så det sannolika utfallet är istället evigt skuldslaveri.
Avgörande blir att se om svenskarnas bolåneräntor faktiskt faller väsentligt. För att få ner 100-årsskuldkostnadsindex under 600 igen måste bolåneräntan ner nästan 1% samtidigt som skuldökningstakten måste fortsätta att avta.
En positivt slutsats av ovanstående är att om vi kan få rejält sänkta räntor kan humlan fortsätta flyga trots sin totala avsaknad av aerodynamik. Men någon uppsida i bostadspriserna till nya höjder existerar inte. Bara evigt skuldslaveri.
Om man/jag sedan tror att vi får rejält sänkta marknadsräntor är en annan sak.
41 kommentarer
Jag tänker på en intressant artikel som stod i Dagens Svenskbladet:
http://www.svenskbladet.se/ekonomi/index.php?alias=bankerna_ska_lana_dig_dina_egna_pengar.html
Det är bra förklaring på hur det finansiella systemet fungerar just nu.
Tror du samhället kontrollerar ekonomisystemet?
Vi vet det är tvärtom. Oftast ser man inte the whole picture med dessa perspektiv.
När vi sparade i madrassen, dödade vi nästan penningsystemet. Därför ändrade man till högre cirkulation som är avgörande för funktionen. Se det som en partiell andnings-mekanism.
Den som lånar först vinner. Vill vi att funktionen ska fortsätta vara så?
Inte jag..
Då svenska folket är trött på att öka sina skulder innebär det att penningmängden inte ökar. Om folket dessutom amorterar på sina skulder innebär det att penningmängden minskar och det är per definition samma sak som att Sverige går i recession.
Det ser allt annat än ljust ut!
Intressant jämförelse. Förvanande att skuldkostnaden faktiskt var högre vid 1990, men räntan pa 14% ändrar ju förutsättningarna lite.
Sedan kan man ocksa konstatera att majoriteten av svenskarna, även majoriteten av svenskar i eget boende, inte är kritiskt högt belanade, skulden är ohyggligt ojämnt fördelad. Vi vet hur manga av husköprna som har 85% belaning, men hur manga av alla husägare har 85%, eller säg >70% belaning? Det är en minoritet.
Definitionsmässigt är <50% en minoritet, ja.
Se
http://cornucopia.cornubot.se/2011/09/grafer-och-inga-visor-fran-swedbank.html
Upp till 49 års ålder är genomsnittlig belång 70% eller över, dvs 50% har mer än 70% i belåning i åldern 20 – 49 år. För gruppen under 30 år är genomsnittet i belåning ca 84%.
Om hälften äger sitt boende så pratar vi alltså om 25% av de i åldern säg 25 – 49 som har över 70% i belåning.
Priserna på bostäder har fallit något javisst, men svensken fortsätter som nästan enda befolkning i Europa att skratta finanskrisen rakt i ansiktet genom att ogenerat och tanklöst skuldsätta sig över öronen.
En recession är inte detsamma som mindre hälsa för samhället, bara för ekonomisystemet. Alla de naturliga resurser som inte betalas för utan bara dräneras av ekonomin, får ökad produktion vilket samhället behöver för sin hälsa
Att påstå att det inte finns någon bostadsbrist i Sverige är ungefär som att påstå att det inte finns någon matbrist i världen.
Det är korrekt i teorin att antalet bostäder räcker till alla svenskar, om folk tränger ihop sig eller flyttar dit det finns lediga bostäder. Men så funkar det ju inte i praktiken.
På samma sätt vore det ju möjligt att mätta hela världens befolkning om vi i väst delade med oss av vårt överflöd. Men så funkar det inte heller i praktiken.
Cornucopia hävdar ofta att om det saknas bostäder i Stockholms innerstad så får man flytta till Märsta eller Jakobsberg. Och det är ju det folk tvingas göra. Men om en miljon människor vill bo i Stockholms innerstad och det bara finns bostäder till 500 000, har vi inte en lokal bristsituation då?
Somliga i den här debatten vägrar inse att bostadspriserna är orimligt höga, och kommer med allsköns "argument för att stödja sin uppfattning, t ex höjd disponibel inkomst, bostadsbrist, inflation, höjda löner eller att låga räntor är här för att stanna."
Det lustiga är att Cornucopia intar exakt samma tjurskalliga (men motsatta) position. Disponibel inkomst ska ner, bostadsbristen är ett luftslott, arbetslösheten ska upp, räntorna ska upp, etc., etc. För mig är det svårt att se att detta nattsvarta scenario ska bli verklighet, eftersom det bygger på motsägelsefulla argument (t.ex. konjunktur-krasch och höjda räntor)
Cornucopia kommer fram till att bostadspriserna ska ner 50-60%, vilket i mitt tycke är lika extremt som att säga att de ska fortsätta upp.
Svårt att ta någon som inte är läskunnig på allvar, Makro e kul. Jag säger 30% ner för villapriser, 50-60% ner för bostadsrätter. Inte att bostadspriserna ska ner 50-60%. Dessutom kommer jag ha fel.
Men fortsätt lägga ord i min mun om det får dig att må bättre.
För er andra som kan ta till er information så vad gäller trångboddhet:
A) Svensken flyttar hemifrån i yngst ålder i hela EU
B) Svensken bor på den största boytan per person i EU och antagligen en av de största boytorna per person
Vi kan alltså knö in 500 000 människor till i centrala Stockholm enbart genom att gå ner i boyta till internationell nivå, t ex att singlar under 30 delar lägenhet med varandra utan att kn**la med varandra, samt genom att höja åldern när man kräver en egen lägenhet från 20.5 år till mer normala 27-28 år.
… per person i världen skulle det stå på B).
Makro e kul: Som läsare börjar jag störa mig på att du inte läser Cornus argument och kommenterar "goddag yxskaft" allt oftare. C har sagt det många gånger tidigare: Bostadsrätter ska ned storleksordningen 50-60%, inte "bostadspriser". Medan villor ska falla ca 30%. Håll rätt på fakta om du ska kritisera.
C har likaså flera gånger sagt att nedgången kommer att variera mycket och att detta är genomsnittlig nedgång. Det har nästan alltid uppfattats som bostadsbrist i centrala Sthlm, men som C säger så har alla någonstans att bo. Med ditt resonemang kanske priserna faller lite mindre just i centrala Sthlm om nu så många så gärna vill bo där. Men det påverkar inte genomsnittspriserna i Sverige så mycket (och jag tror oavsett inte nedgången blir mindre där). Efter förra bostadskraschen var det stor utflytt från Sthlm då man plötsligt tyckte det var alldeles för dyrt. Då fanns "bostadsbristen" på andra platser. Det som driver upp priserna är rimligen framförallt de låga räntorna och om du hittar några hål i den argumentationen från C så angrip den på ett konstruktivt sätt i så fall.
Varför behöver det förresten vara motsägelsefullt med konjunktur-krasch och höjda räntor? Reporäntan visst, men den är så låg redan. Men marknadsräntorna kan ta rejält fart när bankerna ska kompensera fallande priser/risker, Basel 3, mm, och måste överleva. Oavsett så har C flera gånger visat engångseffekterna med t ex låga räntor så det finns ingen logik i ytterligare uppgång pga det.
Själv tycker jag C är för positiv och kan verkligen inte se att hans prognos är nattsvart. Jämför med depressionen på 30-talet, där vi har sämre förutsättningar nu. Plus att peak oil gör att vi inte kan växa oss ur den här krisen. Vilket hela penningsystemet bygger på – enda sättet att överleva för bankerna blir att öka sina intäkter från skuldslavarna.
Och varför är det oavsett extremt att säga att något som gått upp extremt mycket under lång tid, kommer troligen att gå ned lika mycket igen. Vad vill du säga Makro e kul?
Ett alternativ är förstås avskaffad centralbank. Varför folkomröstar vi inte om det?
Mvh Guldnisse
@ Cornucopia:
Ditt skuldkostnadsindex är inte justerat efter någon form av inflation, eller? Har jag missuppfattat?
Bodde du kvar hemma hos mamma tills du blev 30 cornu. Hade du tyckt att det varit OK ?
15:00, det handlar om nominella priser, inflationen kommer in i form av disponibel inkomst, som man alltså dividerat skuldkostnaden med.
15:00 I flera EU-länder gör man det, ja. Men medlet är lägre än 30, 25-27 har jag för mig.
Orkar inte läsa allt-men du är den ökande skuldsättningen på spåret-när du konstaterar att de äldre är mindre skuldsatta än de yngre.
Vem köper av vem!
20 års innehav blir säkert 5% ökning om allt är amorterat!
Index ovan är lite svårt.
Menar du att skuldräntan plus ev amortering ligger 6 ggr disp ink? dvs 600 i grafen?
Jag tror du har blandat bort matten i diagrammet ovan.
Disp ink ligger säkert på 6 ggr kostnaden för skulderna-detta stämmer bättre med Swedbanks 15% som ger 100 i deras index.
Fast det är fredag så jag kan ha fel.
Okej, okej, Cornucopia förutspår inte ett ras i bostadspriserna på 50-60%, utan i lägenhetspriserna. Jag medger att jag skarvat lite.
Men Cornucopias jag tycker ändå att Cornucopias argument kring trångboddhet är väldigt märkliga. Ja, vi skulle i teorin kunna knö in 500 000 personer till i Stockholms innerstad genom att folk flyttar hemifrån senare och att alla hyr ut ett rum i sin bostad. Men kommer det verkligen ske? Förmodligen inte. Och om det sker, kommer förändringen i våra preferenser gå fort? Nej, definitivt inte. Denna faktors påverkan kommer därför bli marginell. Och som jag påpekat förut, det är just det här fenomenet som gör det svårt att ta Cornucopias analys på allvar – han drar allt till sin spets.
Till 14:29:
"Efter förra bostadskraschen var det stor utflytt från Sthlm då man plötsligt tyckte det var alldeles för dyrt."
Nu kan jag varken säga bu eller bä om detta, för jag vet faktiskt inte. Men det låter konstigt att folk skulle börja flytta ut från Stockholm EFTER att priserna kraschat för att det då var för dyrt. Borde inte flyttlassen ha gått innan kraschen? Och var det inte så att brist på arbetstillfällen gjorde att folk flyttade?
"Varför behöver det förresten vara motsägelsefullt med konjunktur-krasch och höjda räntor? Reporäntan visst, men den är så låg redan. Men marknadsräntorna kan ta rejält fart när bankerna ska kompensera fallande priser/risker, Basel 3, mm, och måste överleva. "
Tja, reporäntan som du är inne på är ju huvudanledningen. De rörliga boräntorna är idag 4,5%, reporäntan 2%. Här finns 2%-enheters nedåtjustering att göra. Basel III, ökad risk, visst, men det har man redan börjat prisa in. Bankernas marginaler har redan ökat ganska ordentligt. Kanske ska de upp ytterligare, men knappast mer än några tiondelars procentenheter.
"Oavsett så har C flera gånger visat engångseffekterna med t ex låga räntor så det finns ingen logik i ytterligare uppgång pga det."
Jag håller med om att låga/sänkta räntor inte ska driva upp bostadspriserna. Jag tror också att de ska ner. Men inte 30-60%. Snarare 15-20%.
"Och varför är det oavsett extremt att säga att något som gått upp extremt mycket under lång tid, kommer troligen att gå ned lika mycket igen."
För att reallönerna har ökat. För att en del av ökningen drivits av ett paradigmskifte från höga till låga räntor och det är svårt att se vad som ska få pendeln att svänga tillbaka i närtid. För att man nu, även efter bolånetaket, kan låna en större andel än man kunde när uppgången började i mitten på 90-talet. Visst, alla de här förutsättningarna kan ändras, det enda jag påstår är att vi inte ska tillbaka till 90-talets reallönenivå, 90-talets räntenivå och 90-talets insatskrav. Och att vi därför inte ska tillbaka till 90-talets bostadspriser.
"Jag säger 30% ner för villapriser, 50-60% ner för bostadsrätter. Inte att bostadspriserna ska ner 50-60%. Dessutom kommer jag ha fel."
Men är det inte lite tramsigt att hedga sig genom att säga att "jag kommer ha fel"? Jag menar, varför göra det? Det är nog ingen läsare som tror eller förväntar sig att du kommer ha rätt på decimalen när. Är det för att om det visar sig att du har fel så ska du kunna säga "MEN, jag sa att jag visste att jag hade fel, alltså hade jag rätt"? Kan du inte ge intervaller på dina prognoser, och säga att "med 95% sannolikhet tror jag att priserna faller si och så mycket"?
Det sista var alltså riktat till Cornucopia…
"Index = (skuld*medelränta + skuld/amorteringstakt)/disponibel inkomst"
Detta uppgår till 600-1000 i diagrammet ovan
Jag hade en disskusion igår om mattekunskaper.
Så jag slår ur underläge-jag fattar noll!/Oppti
Somalierna bor 10 personer per lägenhet i Biskopsgården. Ett föredöme för oss alla.
re Makro e kul
Du får svar på dina frågeställningar med gott med motivering om du orkar bemödar dig lite att läsa det Cornu redan har skrivt – och det många gånger om.
Kom med i matchen, läs det som redan är uttalat. Det är hopplöst tjatigt att upprepa sånt som du frågor om och påstår.
Återkom när du kan reflektera över ämnet från ett annat håll än det som redan diskuterats och dokumenterats.
De unga som idag sitter på miljonlån har förmodligen föräldrar som sitter på (nästan) lika stora tillgångar. När dessa tillgångar realiseras (läs arv) minskar de ungas lån även om bopriserna sjunker. Där kommer vi att få en stor skuldavskrivning.
18:04
Det är förmodligen ett realistiskt antagande.
Jag har läst att fler och fler tjugisar använder föräldrarna för att täcka kravet på 15% i handpenning. Man kan säga att arvsskiftet har accelererats av denna lag.
re 18.04
Det är väl i många fall föräldrar som ökar sin belåning för att fixa insats till barnen.
Och teoretiskt, om priserna sjunker innan de realiseras så kvarstår skulderna men inte tillgångarna.
Jag har för mig att en gång, för MYCKET länge sedan, ansågs det att 2 till 3% av hyreslägenheterna borde stå outhyrda för att kunna erhålla nödvändig rörlighet.
Kunna flytta närmare jobbet, till större, mindre, dyrare eller billigare lägenhet. För att kunna byta jobb och flytta till annan stad etc.
Lyxlägenheter och rena ruckel ej medräknade.
Och första oktober var stora flyttdagen.
Ingen som faktiskt kan känna att det är tragiskt och synd om de människor som dragits med i bolånandet ?
Detta är samma människor som sedan 2005 och framåt utgjort moderaternas marginalväljare, dvs. de som tippat över till det borgerliga, dessa människor verkar inte vara de smartaste och de kommer att få betala för sin dumhet.
18:30
Men om jag som sitter med 3 miljoner i lån på mitt nya hus/lägenhet idag och får ett arv på 1,5 miljon så behöver jag bara amortera 1,5 miljon innan jag är helt skuldfri och kan lämna över mina tillgångar till mina barn. Amortera 1,5 miljon på 40 år ser jag inte som en omöjlighet.
Så om priserna går upp eller ner spelar egentligen ingen större roll i det långa loppet.
Arv är ett intressant ämne som skulle förtjäna en egen artikel. Förr var arv väldigt viktigt, därför att det utföll när man hade maximala kostnader (relativt nyligt inköpt hus, hemmavarande barn etc). Idag är arv väldigt felriktat som förmögenhetsflyttning; det kommer alldeles för sent.
Mina föraldrar har stralande ekonomi, men när de ärvde mormor respektive farmor, sa var de själva redan pensionär resp nästan pensionär. Inga barn hemma sedan aratal, avbetalat hus och flera ar bakom sig med utflugna barn och 2 heltidslöner. Och da ärver man! Helt fel! Det borde skapas en kulturell press att överföra resurser tidigare. Idag finns bara tva alternativ; antingen ger man pengar alldeles för tidigt; da blir det skitungar som vaskar champagne pa Stureplan, eller sa ärver man när man pensioneras. Det borde finnas nagon tradition att föra ned resurser när barnen är 30-40 ar istället.
Det finns inget ekonomiskt egenvärde i att vara skuldfri. Hur många gånger ska man behöva påpeka det. Med andra ord finns det heller inget egenvärde i att nödvändigtvis amortera av hela boendet inom sin livstid. Så länge man kan hantera kostnaderna med att låna av banken; så kan det förstås vara ekonomiskt rimligt och rationellt (beroende på alterantiven förstås).
Här verkar många dock drivas av en rent moralistisk syn på privatekonomi där man är satt i "slaveri" om man har skulder. Säg rakt ut då att ni baseras er syn på ekonomin på någon slags religiös eller kvasi-religiös livssyn.
Kapitalmarknader är fantastiskt. Det är oerhört bra för att individers och länders välfärd att kunna omfördela sin konsumtion över livscykeln. Kan det finnas problem, javisst. Är kanske bostadspriserna nu på väg ner, ganska mycket dessutom,kanske det. Och? Det motiverar verkligen inte krav på amorteringstakter på 30-50 år eller andra dumheter (räntesubventionerna kan man däremot ta bort, eftersom det snedvrider konsumtionen).
Nu är det så här : Alla som har skuldsatt sig i dagens bolånehysteri är mycket väl ekonomiskt välbärgade och behöver inte tänka på diverse kronor och ören. Det är värre för de som inte har förstått att det här är inte någonting för vanliga arbetare, utan har utan kunskap köpt med ett banklöfte på x mille SEK utan att ens kunna normal %-räkning, som vi vanliga dödliga lärde oss i 4:e klass i folkskolan.
Håkan Larsson
22:31, jo. Nu är klockan 23:49 så jag orkar inte leta reda på inlägget, men den som amorterar kommer på 30 – 50 år att ha betalt mindre inklusive amortering, inte bara räntor än den som inte amorterar. Så det finns visst ett ekonomiskt egenvärde.
Makro e kul, har ett inlägg ngnstans om in- och utflyttningen från Stockholm om du inte tror det, men som sagt, 23:48. Sök på Stockholm och inflyttning.
Re, Håkan Larsson.
Vet inte riktigt om ditt inlägg var ironiskt eller inte… men, grejjen är väl att det just är personer som inte är ekonomiskt mycket välbärgade som skaffat lånelöfte på några millar. Jag har några i bekantskapskrets.
Ser igenom inläggen och finner ingen som reagerat som jag-fattar ni grafen?
Vad är det som ligger på 600-1000
Lönen eller kostnaderna?
Det har en viss betydelse för tolkningen av riktningarna!/Oppti
Skuldproblemet blir inte lika stort om man tar hänsyn till att obelånade tillgångar går vidare till nästa generation. Därför inget konstigt med skylånga amorteringstider för unga idag.
Oppti, det är ett index. En siffra. Betyder inget annat än relativt, ungefär som vad OMXS30 975 betyder.
@Cornu 23.50: Tja, det beror ju helt på vilka räntor vi räknar med. Ta ett enkelt exempel med ett lån på 1 mkr som betalas av på 30 år. Med en ränta på 5% så är totalkostnad inkl.amortering högre än att bara betala räntekostnader under 30 år. Med en ränta på 10% är det tvärtom. Och så vidare.
Men det är ju föga intressant. Så länge räntan förväntas vara högre än bästa alternativa avkastning av pengarna så är det ju (i absoluta kronor) bättre att amortera av. Om bästa alternativa avkastning av pengarna är högre än räntekostnad på ditt bolån (på sikt) är det inte (i absoluta kronor) lönsamt att betala av.
MEN, detta bygger också på att vi antar konstanta tidspreferenser och att de stämmer överrens med marknadsräntorna. För jag behöver väl inte ta upp det triviala att nytta/välfärd/lycka (kalla det vad du vill) inte är detsamma som att räkna kronor i absoluta tal. Med en amorteringsplan på 30 år så innebär det att mina kostnader är avsevärt högre idag, men avsevärt lägre i framtiden. Huruvida det är ekonomiskt rationellt för mig som individ att amortera, beror då också (givetvis) på hur mina tidspreferenser (eller min individuella diskonteringsränta) ser ut. Hög? Amortera inte. Låg? Amortera.
Så nej, man kan inte säga att det generellt finns ett ekonomiskt egenvärde i att amortera.
Cornucopia
Men du bör nog kolla indexet och din def av det
Det blir lättare att förstå då!/Oppti
Så många män och ändå inga ingenjörer?
Att humlan inte skulle kunna flyga är en faktoid. Fåglar och flygplan kan glidflyga, vilket insekter inte kan (och inte helikoptrar heller, men ändå påstår ingen att helikoptrar inte kan flyga). Men att humlor nyttjar en annan flygmetod där Reynolds tal inte är viktigt och att det finns en annan förklaringsmodell till varifrån lyftkraften kommer, innebär ju inte att det skulle trotsa vetenskapen eller naturlagarna. Det finns en vetenskaplig förklaring till humlans flykt.