NATO lägger ner danska Finderup-bunkern

Under semester i Danmark passerades Operations Centre Finderup, NATO:s ledningscentral för nordvästra Europa, dvs England, Norge, Island och Danmark. Finderup är en bunker 70m ner i marken intill det danska militära övningsfältet med samma namn, och byggdes på 80-talet. Anläggningen kan klara direktträffar med kärnvapen, men är antagligen inte lika härdad som de svenska motsvarigheterna i Grizzly i Bålsta eller Cobra i Hästveda, som ligger i hårt svenskt urberg och inte är att klassas som bunkrar utan som bergrum.

Med den svenska konstruktionen att bygga stötsäkrade byggnader inuti bergrum så kommer anläggningarna inte ens förstöras av bergpenetrerande kärnvapen. En bunker är däremot en annan sak, då det antagligen finns vapen som kan borra sig ner 70m ner i den danska porösa myllan och berggrunden.

Men NATO lider iaf av ekonomiska neddragningar och besparingar. Hur läget är räcker att titta på insatsen i Libyen, där NATO:s ammunition helt enkelt tar slut även i enkla operationer mot ett land i tredje världen. NATO, undantaget USA, skulle helt enkelt inte klara av någon längre strid mot en jämlik fiende då ammunitionen helt enkelt tar slut. En nedläggning av Finderup och koncentration till allt färre Air Operations Centers känns kanske logisk i sammanhanget. Varför leda flygstridskrafter vars enda beväpning efter några skarpa vändor är att visa fienden långfingret? För övrigt gäller det samma det svenska försvaret, och speciellt flygvapnet. Vi kan inte ens flyga en enda vända med fullt laddade flygplan. Ammunitionen förutsätter att majoriteten av de svenska JAS-planen förstörs på marken i sina oskyddade plåthangarer innan de ens kan sättas in för att försvara landet.

Sveriges Försvarsmakt ville som bekant även lägga ner Cobra i Hästveda, men enligt uppgift stoppades detta via idogt fotarbete och gerillakrigföring hos inblandade departement och myndigheter som resulterade i att regeringens regleringsbrev uttryckligen sade att Hästveda skulle vara kvar. Till saken hör är att en nedläggning skulle kosta mer än driften av anläggningen, samtidigt som svenska försvarets förmåga till flygstridsledning skulle halveras. Enskilda svenska tjänstemän kan tackas för att anläggningen får vara kvar och att vi inte både förstör investerat kapital för miljardbelopp, utan också ökar försvarets kostnader samtidigt som förmågan minskar.

Norge har iaf sin nya anläggning i Reitan för att säkerställa de nationella behoven. Återstår att se om Finderup lever vidare för danskt nationellt behov.

Passerar man Finderup så slås man av att NATO inte förlitar sig på security by obscurity. Anläggningen är rent av skyltad från vägen. Google Streetview enligt nedan.

Visa större karta
Själva bunkerns anläggningar ovan mark, liksom den artificiella kullen syns utmärkt i satellitbilderna hos Google.

Visa större karta
Det gäller visserligen även för Hästveda och Bålsta, även om dessa är censurerade hos t ex hitta.se eller kartor.eniro.se, vilket bara gör dem ännu enklare att hitta när man jämför med Google Maps. Som skyddsobjekt får man dock inte beskriva dessa, så jag länkar inte.

Men danska försvaret har själv lagt ut flygfoton på anläggningen på sin hemsida och det går att hitta gott om bilder inifrån anläggningen på Internet. Det samma gäller för övrigt norska Reitan.

Kontrasten mot Sverige är extrem. Bålstas existens annat än som “Berget” var hemlig fram till efter sekelskiftet, medan Finderup var känt redan vid konstruktionen.

NATO förlitar sig nämligen inte på security by obscurity. Liksom inom IT-säkerhet så är obscurity not security. En anläggning blir förr eller senare känd, och då måste den klara angrepp både direkt och mot dess infrastruktur (=infrastrukturen måste snabbt kunna repareras av stående förband med förråd för detta, vilket vi inte har idag).

Både Bålsta och Hästveda klarar angrepp, antagligen från tyngre kärnvapen än vad Finderup gör. Men med de massiva neddragningarna i kringliggande understödssystem så går det antagligen med mycket små medel göra anläggningarna obrukbara, vilket sker med Bålsta i min roman Midvintermörker (när boken skrevs skulle Hästveda varit nedlagd till 2012, men det förändrar inget i boken i sig, samma metoder sattes in även mot Hästveda i boken). Ett blint och dövt bergrum är meningslöst. Visserligen bättre än att som för den svenska insatsledningen, insatsstaben INS, sitta på ett kontor ovan mark, med enbart security by obscurity som skydd, men fortfarande inte bra.

Men vad som är extra lustigt är att de som försvarar nedläggningen av det svenska försvaret tror att NATO skulle hjälpa oss vid ofred. Det tog mer än än månad att alls ta beslut om insats mot Libyen, och som sagt så räcker inte NATO:s ammunition långt. Att lägga ner Finderup säger också något om prioriteringen av norra Europa. Som bekant har även Polen gett upp tanken på att enbart förlita sig på NATO eller EU, trots att de är ett medlemsland, och har istället börjat samöva och sätta upp enheter på egen hand med övriga grannar i den sk Visegrad-gruppen (Polen, Slovakien, Tjeckien och Ungern). Visegrad-länderna skapar sitt eget försvarssamarbete utanför NATO och EU:s strukturer som de själva ingår i. Själv är bäste dräng.

Kanske vore det lämpligt att det samma sker i Norden? Fast vem vill dra ner sin försvarsförmåga genom att vilja samarbeta med det i sammanhanget svaga Sverige? Att ingå någon form av allians med Sverige sänker alla våra grannars försvarsförmåga, då Sverige har det avgjort svagaste försvaret och dessutom största landytan i Norden.

Och sluta tro att security by obscurity kan skydda Bålsta eller Hästveda. Speciellt när man tar dit utländska höga militärer på studiebesök.

Det tragiska och eventuellt katastrofala med NATO:s ammunitionsbrist är att man vid en riktig konflikt ganska snart skulle tvingas förlita sig på kärnvapen. Konventionell “kirurgisk” krigföring med moderna vapen är något man kan hantera i några dagar, kanske någon vecka. Sedan är de moderna vapensystemen obrukbara pga ammunitionsbrist. Kvarstår bara fötter och larvband på marken, vilket man dragit ner på kraftigt. Släng på drivmedelsbrist så är man tillbaka på första världskrigets fotinfanteri. Därmed återstår bara kärnvapnen.