Inför det farsartade omvalet till landstingen i Västra Götalandsregionen så har partierna nu börjat skräpa ner byn med floskler om vården. För att förtydliga så bort jag på ett starkt borgerligt fäste där (m) har fler röster än (s) och senaste riksdagsvalet gav drygt 57% till den borgerliga alliansregimen och endast drygt 35% till den rödgröna axelmakten.
Så än så länge verkar det mest vara just alliansregimens partier som brytt sig om att förfula landskapet lokalt. Västra Götalandsregionen har ingen avgjord majoritet i landstinget, iaf inte mellan de innan valet 2010 klassiska två blocken, utan (sd) eller sjukvårdspartiet har en vågmästarroll.
Det lustiga är bara att alla partier nu har reklam om hur mycket bättre vården skall bli. Eller iaf ställer retoriska frågor som “Vem vill tillbringa hela dagen på akuten?” Vet inte vad man menar med det, hamnar man på akuten om man inte röstar på partiet? Eller är det de som vill tillbringa hela dagen på akuten som skall rösta på partiet? Eller skall partiet göra så att man får tillbringa hela dagen på akuten? Eller är det bara en meningslös fråga?
För inget parti går väl till val på att de skall göra vården sämre? Så här röstas 100% av platserna in och alla vill göra sjukvården bättre. Men ändå sker det antagligen inga förbättringar. Vi som läser den här bloggen vet förstås varför, då vi i lite större utsträckning har mer realistiska förväntningar på framtiden och vårt successivt kollapsande samhälle.
Men det är lustigt hur alla säger att de skall ordna bättre vård, men det i praktiken inte blir några förändringar.
Sedan tycker jag att vården fungerar utmärkt. Det går alltid att få en tid samma dag på min vårdcentral, ambulansen kommer när man behöver den osv. Det går rent att storma in akut på vårdcentralen och få vård utan att ens bokat tid, och trots att man håller på att stänga för dagen, och personalen är kompetent, trevliga och tillmötesgående, kanske med undantag en och annan läkare av den diagnostiska skolan “det kan bli så”. OK, för icke akuta åkommor kan man få vänta några veckor innan en vidare undersökning hos specialist på sjukhus. Men överlag så är det inget att gnälla över. Men så bor jag förstås inte i Göteborg.
Och ja, det går alltid att hitta anekdoter när vården inte fungerar bra.
Men än sak är säker. Ointresserade läkare kommer inte bli mer intresserade och engagerade i sina patienter bara för att man röstar si eller så i landstingsvalet.
Det finns ett sätt att ordna fram ett hundratal miljoner kronor till vården och lika många fler vårdplatser. Och det är att lägga ner det meningslösa forum som kallas Landstinget, som bara är ett sätt att ordna lite utkomst åt sk sjukvårdspolitiker. Ledtråd: Cancer är inte politiskt. Cancer är en sjukdom. Den botas inte av politiker.
47 kommentarer
Det blir ingen effektivitet förrän läkarna fått minskad makt. Det måste finnas en balans.
Har utbildningsplatserna på läkarlinjen ökat än. Sökande som har kompetensen finns det rikligt.
Jag är också överlag nöjd med vården och tillgängligheten. Mer nöjd med tillgängligheten nu är för ett antal år sedan, så det har blivit bättre. Här går det att ringa på morgonen, ange sitt telefonnummer med knappinmatning och så ringer de upp en kvart senare som utlovat. Inga timslånga telefonköer som förr.
På ett ställe tipsade jag om en förbättring för patienterna, två veckor senare var denna (enkla) förbättring genomförd. Då känns det som att man verkligen kan påverka – sådana saker hänger helt på vilka personer som arbetar på stället och vilken kultur som råder på arbetsplatsen.
/LC
Ja, LC, och din förbättring har inget som helst med vilka politiker som sitter i Landstingen att göra.
ja jösses, lägga ner Landstingen är något jag också tyckt länge. Där kan alla de som tycker att "ett JAS-plan istället för dagis" faktiskt kunna få t ex bättre/billigare sjukvård.
Det är väl bara Sverige och Australien som har en Landstingsnivå?
Det parti som vill ta bort Landstingen får min röst omedelbart…
Cornucopia, nej precis, inget alls. De enskilda människorna som arbetar där och den kultur som råder på deras institution.
Jag upplever att många gnäller över ditten och datten, men de gör inget för att påtala problemen för de som kan göra nåt åt dem. Om man inte känner till vad som inte funkar ur andras perspektiv är det svårt att ändra på något. Öppna munnen och gör det på ett trevligt och konstruktivt sätt.
/LC
Sjukvården är inte ok i Sverige! Landstingen är en stor kapitalförstörare.
http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=6069
Anonym – den tid då läkarna hade makt ligger i det förgångna. De som har makt idag är administrativ personal. Det tidigare fria läkaryrket har reducerats till ett arbetaryrke, där man är hårt styrd uppifrån och det enda som räknas är att man plockar "pinnar" (dvs patienter, och egentligen diagnoskoder) åt lanstinget. Ingen annan yrkesgrupp skulle acceptera liknande arbetsförhållanden, men ingen lyssnar på läkare eftersom vi "har så mycket makt" och dessutom inte får strejka. En majoritet av läkarna ångrar sitt yrkesval – som idag i liten grad går ut på att praktisera medicin men i desto större på att under tidspress administrera, ansvara för folks försörjning och lugna inbillat sjuka. Ökad utbildninslängd och högre socio-ekonomisk status brukar medföra låg självmordsfrekvens – men läkare har högre än arbetslösa. Yrket håller på att gå samma väg som läraryrket.
Och utbildninsplatserna har på 10 år nästan dubblerats, och fler utbildas utomlands än i Sverige. Detta trots att vi efter Japan har flest öäkare per capita i världen. Vi behöver inte fler läkare – vi behöver läkare som gör det de är utbildade för och orkar arbeta heltid under ett helt yrkesliv. Dessutom innebär föer läkare att varje läkare ser färre verkligt sjuka patienter – och dessa därmed får sämre vård. För att bli en duktig läkare krävs erfarenhet och "volym" vad gäller patientfall.
Får en alltid en oemotståndlig lust att skriva av mig när jag ser dessa oinitierade jante-pk-argument…
Det här med politisk styrning av den "operativa nivå" som ett Landsting utgör har jag egentligen aldrig förstått:
Hur man lägger stygnen när man syr ihop en skada – kan man ha någon politisk uppfattning om det?
Anonym – vårdanställda gnäller eftersom de, likt jag, någon gång verkligen försökt påverka organisationen men upptäckt att alla initiativ på något märkligt sätt bara försvinner i den stalinistiska landstingskolossen. Landstingen tror att man har monopol på arbetskraften och behandlar den därefter. Privata arbetsgivare har inte råd att behandla personalen så nonchalant.
Anonym 10:30
Du skriver bara "Anonym" utan att ange tidpunkt, men av ditt inlägg att döma gissar jag att det är ett svar till mig (det går bra att skriva LC isf, då jag använder en signatur för att underlätta kommunikationen).
Med folk som gnäller syftade jag inte på vårdpersonal, utan på patienter och folk i största allmänhet. Jag menar inte heller att det inte finns problem inom sjukvården, och jag är medveten om att man inom sjukvården ofta är högt belastad. Liksom på många arbetsplatser. Och har man gjort vad man själv kan för att förbättra eller påtala missförhållanden så tycker jag att man har rätt att gnälla.
/LC
Tillägg: jag, en "mäktig läkare", upptäckte vid ett tillfälle att en betydelsefull och lätt åtgärdad flaskhals på akutmottagningen var att det saknades ytterligare en dator att diktera vid. Vi läkare fick stå på kö och vänta på att en dator skulle bli ledig (medan folk låg och hade ont och väntade på att få träffa doktorn). Påtalade detta upprepade gånger under ett års tid och fick varje gång svaret att man "arbetade på det". Ett "stort" problem var att det också behövdes ett nytt bord, och detta var tydligen mycket svårt att ordna fram. Såg vid ett tillfälle en vaktmästare som var nere och mätte lite med en tumstock mellan borden i läkarrummet, men sedan gick månaderna och det hände inget mer. Till slut verkade det hela rinna ut i sanden och jag tröttnade på att låta patienter vänta eftersom jag på telefon hänvisades runt i landstingskolossen efter någon som kunde fixa bord och dator till oss läkare. Vid detta sjukhus står läkarna fortfarande och köar för en dator eftersom landstinget inte förmår förse dem med deras arbetsverktyg. Detta medan politiker och vårdchefer i storvulna ordalag lovar befolkningen snabb och effektiv vård…
Anonym 10:43
Antar att du är samma Anonym som skrev 10:30 och 10:22.
Bedrövligt, det du beskriver. Tror du att detta problem löses i första hand av politiker eller av kulturen och de enskilda personerna som arbetar på detta sjukhus? Ja, man blir galen av denna typ av sega administration som bara gör att saker faller mellan stolarna.
För övrigt vill jag förtydliga att mina inlägg snarare kan tolkas som beröm för personalen inom vården, inte kritik som du kanske uppfattade det som.
/LC
10:22: Jag tror också att läkaryrket kommer att gå samma väg som läraryrket. Yrken med många kvinnor brukar sällan få hög lön eller status. Detta är något som är oerhört svårt att göra något åt. Och lyckades vi med det till den grad att t.ex. vårdbiträden och byggarbetare hade lika hög lön är det ytterst tveksamt om det på det hela taget skulle vara bra för samhället.
Som enskild lärare eller läkare spelar det dock inte så stor roll. Både män och kvinnor har som individer inom dessa yrkesgrupper stora möjligheter att få både bra lön och status. Men det kräver sin man eller kvinna. Tiden då man som man eller "borgare" kunde glida in på en räkmacka och få status är på många sätt borta.
Rörande landstingets vara eller icka vara så ett lands sjukvårdssystem oerhört komplext. I ett rikt land som Sverige är det lätt ge alla människor, eller nästan alla, en god möjlighet att äta bra mat. Det är betydligt svårare att ge alla möjligheten att ta del av god vård. Men just nu finns det resurser och jag hoppas vi fortsätter satsa på sjukvården.
Men så enkelt som att ge mer pengar eller avskaffa landstinget är det knappast. Norges sjukvårdsköer minskade t.ex. när de avskaffade landstingen men för att snabbt öka igen och Norge har knappast bättre vård än Sverige. USA lägger betydligt mer med pengar på sin sjukvård men inte har de bättre vård än i Sverige. Knappast ens för de allra rikaste om än de kanske får lite bättre service (det är dock högst sekundärt om man verkligt sjuk, då vill man bara bli frisk). Så satt jag inne med enkla lösningar på sjukvårdens utmaningar skulle jag inte sitta här utan ge mig in i politiken.
/Pu
10:22 Tja, vi har nyss fått två läkare avstängda i varberg. Den ena lämnade en patient nedsövd och gick på stormöte. Den andre fackligt engagerad och gjorde allt för att sätta käppar i hjulet för verksamheten.
Många samlar komptid. Istället för välbehövlig vila sticker de till Norge och tjänar grova pengar. När de kommer tillbaka till den ordinarie tjänsten är de så trötta och slöa att de skiter i verksamheten.
Avskaffa landstingen gjorde Danskarna redan på 80-talet om jag inte minns fel. Den är onödig och kostar en massa pengar som kunde användas bättre.
LC – du har rätt, jag är anonym 10.22, .30 och .43. Vi kan kalla mig "läkaren".
Hur vården bäst organiseras är en svår fråga. Jag är dock helt övertygad om att vi i Sverige är inne på helt fel spår – läkaren är reducerad till en anonym tjänsteman som bombas med propåer och riktlinjer uppifrån. Allt handlar om tillkrånglade rutiner och kvantitet (eftersom kvalitet nästan är omöjligt att mäta). Arbetsglädjen och kärnan i läkaryrket – det personliga och direkta ansvaret för patienten – försvinner eftersom läkaren allt mer endast ser sig som en arbetare och verkställare av direktiv uppifrån. I Norge arbetar man i primärvården på små enheter och med korta beslutsvägar, och där känner man att man verkligen är patientens läkare, inte landstingets. Av detta förtroende växer ansvarskänslan och lusten att förkovra sig etc, och patienterna känner att de verkligen har en personlig husläkare. Mycket negativ stress undviks. Sjukvården borde decentraliseras och makten ges tillbaka till de enskilda vårdgivarna. Kanske borde man satsa mer på kvalitetsuppföljning. Någon borde lyssna på läkarnas åsikter – men detta sker inte eftersom vi ju är "priviligerade" och undermedvetet finns nog lusten att "sätta oss på plats", och pga arbetssituationen inte har tid eller ork att organisera oss. Detta går i slutändan ut över patienterna.
I landstinget gäller verkligen att "the bureaucracy is expanding to meet the expanding needs of the bureaucracy".
/läkaren
När vi ändå är igång kan vi ta upp landstingens korkade lönesättningar. Där de som är flitiga,duktiga och ger patienterna en god omvårdnad, blir föbisedda framför de slöfockarna, ofta är de helt värdelösa i patientkontakterna, får upp sina löner genom att springa på olika värdelösa kurser.
Har läkarnas makt minskat beror det nog på att de missbrukat den.
läkaren,
kloka ord. Hoppas det kan förbättras åt det håll du beskriver. Ur ett patientperspektiv kan det vara att man inte vet om man ska hälsa på läkaren utanför vårdcentralen eller inte, då man själv väl känner igen läkaren man varit hos flera ggr, men man anar att man som patient kanske bara är en av de defekta och anonyma produkterna som ska repareras på löpande bandet. Och det är inte läkarens fel.
Träffande citat.
/LC
Läkaren, du vet väl att man inte får surfa på Landstingets datorer.
Det blev tyst. Så tydligen vet han det nu då.
Anonym 12:12 och 13:08
Om läkaren t.ex. arbetar på en akutmottagning får man förmoda att h*n kan ha andra arbetstider än vanliga 8-5, och kan alltså lika gärna suttit hemma och surfat. Om du/ni nu inte är Cornucopia? som ser varifrån inlägget kommer. Dock tvivlar jag på att Cornucopia? skriver anonyma kommentarer i sin egen blogg. Hur är det på ditt/ert jobb, funkar det bra att surfa och göra inlägg privat där? Lunch kanske? (Själv är jag hemma och inte på jobbet idag.)
När folk seriöst försöker ge sitt perspektiv på situationen och med vettiga resonemang försöker göra sig hörda, är det verkligen trist när detta ignoreras till förmån för respektlösa kommentarer utanför själva ämnet. Som att vada i knäck ungefär.
Luktar Jante.
/LC
Oavsett om jag ser var någon som kommenterar sitter så kommer jag vare sig bekräfta eller förneka om personen gjort detta från jobbet. Det är inte min sak att sprida uppgifter om enskilda användare.
Läkare kan för övrigt även ha jour, under vilkas vilopauser i jourrummet åtminstone jag tycker det är legitimt att nöjessurfa.
till Pu @ 11:06:
Nej, det är inte arbetsplatser med många kvinnor som skapar låga löner och låg status.
Det är arbetsplatser där arbetsgivaren har monopol på arbetskraften och tillsammans med facken håller tillbaka lönebildningen som skapar dessa förutsättningar. Jämför med försvaret så har du ett exempel på låg lön och låg status där majoriteten är män. Också monopol på arbetskraften.
Inom sjukvården har det börjat privatiseras, vilket lett till högre löner. Men vare sig landsting eller staten har styrt upp det så profithungriga företag har skapat ett dåligt varumärke för privat sjukvård, med undantag för några enstaka goda exempel.
Jag tror definitivt på att ta bort landsting, mixa regionala och privata sjukvårdsinstanser under lagom kontroll. Det torde leda till över tiden bättre konkurrens och därmed högre status och löner.
Om man är egenföretagare (eller har privat flis – ca 6000-7000 SEK/år) så rekommenderar jag en privat sjukvårdsförsäkring. Snacka om VIP-service. Det går ringa in 03:00 och be att få en tid och klockan 07:30 ringer de och säger vart man skall åka (har testat). Och så får man träffa specialist direkt. Inget remiterande kors och tvärs.
Så om ni tror på en samhällskolapps så är det kanske dags att risksprida med privat sjukvård.
/ Lowrisk
Svansen mellan benen. Håller med dig /LC. Onödigt kaxigt.
Men att ge läkare mer makt tror jag inte på. Risken är stor att de bara berikar sig själva.
14:01
Cred till dig för att du backar och säger det. Det är väldigt få som har … öh … stake till det. 😉
/LC
Intressant att kommentarerna ovan dyker upp, där det insinueras att jag surfar på arbetstid. För läkare får ju inte använda pauser i arbetet åt att t ex surfa?
Nu är situationen den att jag befinner mig på semester och surfar från min telefon. Då jag arbetar mina pass på akuten är jag nödgad att avstå från mina lagstadgade raster – förutom då 15 minuter mitt i passet då jag slänger i mig en sallad. Ofta tar det emot att t ex gå och skita eftersom patienterna blänger och (inbillar jag mig) undrar varför jag springer iväg.
Ang jourkomp och arbete i Norge: I de flesta landsting tvingas läkare ta ut 70% av kompensationen i ledighet. Detta innebär att man är ledig i en vecka om man gått tre 12 timmars nattpas. Åtminstone jag (som är relativt ung) behöver inte en veckas vila efter detta och skulle gärna arbeta mer för att få mer erfarenhet och tjäna extra. Man kan fundera om man verkligen kan bli en bra läkare med EU:s arbetstidslagstiftning – många med mig anser att det krävs mer än 40 h arbetsvecka (eller 20-25 h om man går nattjourer) för att bli detta. Jag ser inget fel i att jag som läkare arbetar extra på min fritid om jag orkar. Även patienterna borde uppskatta detta då vi har "läkarbrist".
Och så något ang jourersättningen: enligt avtal har läkare på vardagar enkel ersättning t o m kl 21. 21-00 x 1,5. 00-07 x 2. Vilka andra arbetsgrupper har enkel lön tom 21 på kvällen? Övertidsersättning har jag aldrig haft – har arbetat gratis många veckor åt landstinget eftersom de gett mig mer arbete än vad som är möjligt att klara på en vanlig arbetsdag.
/läkaren
Av egen erfarenhet vet jag att vården kan organiseras på andra BRA sätt.
Jag hade knäproblem när jag bodde i Tyskland. Det jag gjorde var:
1. Via ett obokat samtal med "primärvården" fick jag direkt remiss till specialistläkare.
2. Efter ett telefonsamtal till en av "primärvårdens" rekommenderade läkare fick jag tid 2 dagar senare.
3. Besöket hos ortopeden tog drygt en timma och omfattade – undersökning och ultraljud av läkaren, röntgen, fastställande av diagnos och recept på medecin, sjukgymnastik och knäskydd.
Samma resa genom vårdapparaten i Sverige hade varit betydligt krångligare:
1. Ringa vårdcentralen för att boka besök två veckor senare alt. vänta i 2 timmar under jourtid
2. Fått rådet av allmänläkaren att vila och komma tillbaka om inte besvären går över
3. Återkomma till allmänläkare en månad senare (1-2 igen)
4. Med "tur" fått remiss till specialistläkare. Garanterad tid inom tre månader.
5. Besök hos specialistläkare.
6. Remiss till röntgen och med lite tur även ultraljud samtidigt
7. Utlåtande/diagnos av specialistläkare när han fått röntgenbilder och ultraljudsbilder
8. Medecin/behandling
Summering:
Min väntetid (tidsåtgång från första kontakt till recept): Tyskland < 1vecka / Sverige ca 5 månader
Antal kontakter med "sjukvårdsapparaten": Tyskland 2 st / Sverige minst 5 st
Sjukvårdens insatser i Tyskland ("belastningen på sjukvårdsapparaten") var minimala och trots detta fick jag snabb och korrekt behandling som hjälpte.
Jag utgår från att läkarna i Sverige är lika kompetenta och drar samma slutsatser, d v s att jag i slutändan hade fått samma diagnos och behandling, men med betydlig längre väntan och fler besök vid "vårdapparaten"
/Stefan
kan bekräfta Stefans utsaga kring stegen i Sverige till punkt och pricka. Precis samma erfarenhet och tidsförhållande.
Nu är problemen tillbaka och jag har en privat sjukvårdsförsäkring…
Men Landstingen finns väl egentligen bara för att tjänstemännen i Första kammarens valkretsar hade så pass bra kontakter med grundlagsutredningen att de kunde rädda sina jobb när tvåkammarriksdagen avskaffades?
Det finns väl inget naturligt storkommun-mässigt över Landstingens nuvarande uppgifter?
Hur som helst så måste ju den svenska regionala och kommunala indelningen vara någorlunda anpassad till situationen post peak oil som Du ofta tar upp, om den ska klara sig. Annars blir det ju spänningar som lär leda till autonoma regioner och allt möjligt. Det är ju först på 50-talet som de 290 storkommunerna skapas. Innan dem när transportmöjligheterna var annorlunda fanns 2 500 kommuner i landet.
Den sortens småskalighet, liksom nu glömda vattenvägar m.m. lär ju på ett eller annat sätt återuppstå så fort olje- och energikriser börjar synas.
Tobias Wallin
Håller med Stefan. Mina erfarenheter från Ryssland: Haft ett tiotal kontakter med både primär- och sekundärvården. Det har aldrig hänt att jag fått vänta mer än ett par timmar från att ha ringt till vårdcentralen till mitt besök där. Att få tid till specialister brukar ta ett par dagar, oftast inget remisskrav, så om man vet vad man har kan man hoppa över primärvården. Undersökningar, dvs ultraljud, röntgen etc brukar utföras på plats i vårdcentralen (!), medan mer krävande sådana utförs vid sjukhus och diagnostiska centra och väntetiden där är endast i sällsynta fall mer än en vecka.
Vad gäller sjukhusvården är den förvisso kass i det avseendet att servicen är obefintlig, men det är aldrig några problem att bli inlagd även "för säkerhets skull" och väntetiden på akuten är under en timme.
Och är man ändå missnöjd med något (vilket man inte är om man har haft med den svenska vården att göra) finns det alltid privata alternativ till högst överkomliga summor.
Om ett så fattigt land som Ryssland klarar av att ha en hyfsad vård fattar jag inte varför Sverige inte kan.
Med risk för att bli kaxig igen. Vem vill möta eller bli opererad av en läkare som jobbat tre nattpass (utöver din dagtidstjänstgöring?) och därefter drar till Norge i en vecka. Inte jag.
Lösningen på det här problemet är att schema-lägga läkarna precis som för all annan vårdpersonal. Det är alldeles för dyrt för landstingen att betala all den här jourkompensationen. Varför skall det vara skillnad på läkare och ex.vis en civilingenjör.
stefan – jag håller helt med. Intressant är att Tyskland har lika många läkare per capita som Sverige (3,6 per 1000 inv, källa OECD). Dock lägger man en något större andel av BNP på sjukvård (10,5 mot 9,4%). Jag kan inte se varför vårdbehovet (och därmed behovet av läkare) skulle vara högre i Sverige än i Tyskland. Allt tyckande om att den bristande tillgängligheten i Sverige beror på läkarbrist borde därmed kunna avskrivas.
Sjukvårdens organisation skiljer sig mycket mellan Sverige och Tyskland. De praktiserar till största delen "fee for service" vilket kanske ger mer incitament åt att effektivisera organisationen. De har ett betydligt större inslag av privat vård. Försök införa detta i Sverige och jantekören skulle direkt yla att läkare bara vill öppna privata mottagningar för att sko sig på sjuka…
/läkaren
Re anonym 16.28
Självklart går jag inte tre nattjourer i rad plus dagtjänstgöring. Endast nattjourer.
Arbetsgivaren har möjlighet att schemalägga läkare nattetid men gör det oftast inte eftersom det blir dyrare. Om läkaren är schemalagd skall full ersättning betalas ut hela natten. Enligt jouravtalet skall full ersättning endast betalas ut vid arbete – om det blir lugnt framåt småtimmarna har man endast ca 20% av lönen. Jag har flera civilingenjörer i familjen, och de skulle aldrig acceptera de avtal vi läkare har (ingen övertidsersättning, enkel lön till kl 21, 20% av lönen på natten om det inte dyker upp några patienter). Även sjuksköterskor och undersköterskor som arbetar natt kompenseras med ledighet. Men vi läkare borde väl hålla käften och arbeta varje natt och leva på att käka CSN-inbetalningarna, eller…?
/läkaren
Lågt och obildat att köra med jantekören. Anser att man kan kräva lite mer finess av en läkare. Även om de flesta av oss här tillhör den s.k. begåvningsreserven.
Alla sjukskötersor och undersköterskor är schemalagda. De kompenseras inte med ledighet. Det är sällan det är så lugnt fram på småtimmarna att ni endast får 20% av lönen. Många läkare som har en heltidstjänst är i verkligheten 50% på sitt arbete p.g.a sin kompledighet. Det finns läkare som har upp till ett års kompledighet. Inget ovanligt.
Re anonym 17.18
Tror du på fullaste allvar att usk och ssk som är schemalagda nattetid arbetar 40-timmarsveckor!?
Hur lugnt det är på småtimmarna beror helt på var du arbetar. Litet sjukhus i glesbygdn – lugnt. Stort sjukhus i storstaden – fullt ös hela natten.
Läkare får "kompberg" eftersom de av arbetsgivaren schemalagts att arbeta på natten. Enligt avtalet mellan läkarförbundet och SKL kan arbetsgivaren neka att betala ut jourersättningen i pengar, varför s k "kompberg" kan byggas upp. Arbetsgivaren kan slänga ut ledigheten lite som den behagar, så lönen för att man arbetat natt kan t ex bli en oönskad vecka ledigt i november. De flesta läkare hade nog föredragit att få ersättningen i pengar. Jag har redogjort för läkarnas jouravtal ovan – det är inte oskäligt på något vis, snarare sämre än andra arbetsgruppers avtal. Vad tror du en revisor skulle debitera för att arbeta 12 timmar över en natt?
/läkaren
En sjuksköterska dagtid jobbar 40 timmar/vecka. En sjuksköterska natt jobbar 34 timmar/vecka.Detta är inget kompberättigat. Nattarbetare inom alla andra yrken i sverige har enligt avtal 34 timmars vecka.Är man inte ren nattarbetare har man alltså inte 34 timmarsvecka.All vårdpersonal är alltid schemalagda, det är bara läkare som inte är det, jag kan inte förstå varför en läkare som har en heltidstjänst endast är i tjänst i praktiken 50 % /år pga jourledighet, detta är mycket förmånligt och dyrt för skattebetalarna, dessutom finns det läkare, framförallt överläkare med specialist utbildning, som även har en fast anställning i bla. norge upptill en heltidsanställning i sverige. Detta är mycket vanligt. Det finns avdelningar i Norge som så gott som helt drivs av svenska läkare det finns även de läkare som efter dom varit på sin Norge turne som säger att de är väldigt trötta när de kommer till sin svenska arbetsplats och delvis skjuter upp sitt arbete. Kontuniteten på arbetet i Sverige gentemot patienten blir lidande, det kan ingen säga någonting annat om.Så här ser verkligheten ut.
Du som är bra på att ta fram siffror Cornu, titta på hur många vårdrelaterade skador och dödsfall som sker årligen i Sverige. Det är inga vackra siffror. Sjuksköterskor på vårdavdelningar och akuten hinner inte med sitt arbete och det är ett under att inte FLER skadar sig. Det är svårt att förstå detta om man inte upplevt det med egna ögon men jag ser nästan varje gång när jag arbetar hur farlig situationen är och det HJÄLPER INTE hur mycket man än gnäller, skriver på listor eller strejkar, uppenbarligen. Jag undrar vad som måste ske för att det ska bli en ändring. Tyvärr försvinner jag ifrån sjukhus så fort jag fått den grundläggande erfarenheten jag behöver, jag har kommit fram till ganska snabbt att det är en för farlig arbetsplats att vara på. Stackars patienter som inte har en aning om hur illa ställt det är…
Det är jobbigt när man är två sköterskor på 22 patienter på kvällen, en är nyopererad, dement och förvirrad och försöker klättra över sänggrindarna och behöver något lugnande, en annan har lågt Hb och behöver på blodtransfusion och blodet har legat framme snart den maximalt tillåtna tiden innan transfusionen måste påbörjats men du har inte hunnit eftersom en tredje har ont och behöver smärtlindras. Samtidigt kommer maten och tre stycken skall ha insulin i samband med det. Två av dem har avvikande värden, den ena alldeles för högt och den andra alldeles för lågt och den patienten vill dessutom inte äta alls, du måste kontakta jouren som ordinerar andra insulindoser (och eventuellt dropp till den som inte äter). Samtidigt har narkosdoktorn kommit och skall narkosbedöma en patient som måste opereras akut. När allting börjar lugna sig och du ser möjligheten att gå och äta någonting innan man måste börja dela kvällsmedicinerna till alla så ringer de ifrån akuten och vill flytta över en patient. När du lagt på ringer de ifrån postop och säger att en patient är färdig för att komma upp.
Ungefär såhär rullar de flesta kvällarna på där jag arbetar. Det är ett under att jag inte skadat någon patient allvarligt men jag är livrädd för att det skall ske och vågar inte arbeta på sjukhus längre än absolut nödvändigt. Min legitimation är för dyrbar för det. Det värsta är att patienterna inte har en aning om hur illa det är… det visar sig genom att de larmar och berättar att urinpåsen från katetern börjar bli full (är halvfull i praktiken) och de sedan blir irriterade för att man inte tömmer den direkt. Ursäkta mig men på vägen när jag skulle hämta en urinflaska så kom undersköterskan och berättade att en patient har frossa, 40 graders feber och har ett ilsket rött operationssår och måste blododlas och få antibiotikabehandling snarast..
…för att ta fram en annan sida av det hela alltså. Tänkte på det du skrev om att du var nöjd med vården. Det är jättebra! Och det är jag också om jag ska vara ärlig men det kanske är för att jag är ung och frisk och aldrig behövt läggas in på sjukhus. Men jag bävar för den dagen då det kanske är dags. Det är bara att hålla tummarna för att det inte är sommar och en massa vikarier som måste hålla i trådarna…
Läkaren: Du gnäller på jante och att om det inte vore för honom så skulle somliga privata lösningar vara av goda för alla. Det är en trist argumentation i min mening. Jag har vänner från hela västvärlden och jag har rört mig över hela världen. I min mening är "Jante" ungefär lika utbredd över hela västvärlden.
De lösningar du lyfter fram från Tyskland är intressanta men att de inte används här beror knappast på Jante. Jag har massor av kompisar från Tyskland och svenskar och tyskar är i princip samma folk. Bra lösningar som fungerar i Tyskland har alltså ofta goda möjligheter att fungera i Sverige. Tror man Jante sätter kämpar i hjulet måste man vara bitter eller extremt obildad.
…
Någon lyfte fram sjukvården i Ryssland som ett föredöme. Klart det finns bra vård i Ryssland, det är ett makalöst land på många sätt, men jag har ytterst svårt att tro att den ryska vården är bättre än den svenska. Här har ni några starka bilder från sjuka människor i Ryssland:
http://www.youtube.com/watch?v=awTSoiKR6zs&NR=1
http://ajuaa.com/lookme/play.php?vid=4249
http://www.ogrish.tv/play.php?vid=215
Obs, varning för vidriga bilder.
…
Sen var det någon som sa att anledningen till att kvinnors arbete värderas lägre är diverse monopol. Det är i min mening att förenkla problemet allt för mycket. Men det orkar jag inte argumentera för utan framtiden får visa vem som har rätt. Oberoende av samhällsorganisation så tror jag läkarnas status kommer att sjunka i framtiden eftersom så många tjejer ger sig in i yrket. Men som sagt spelar det ingen roll för den enskilda manliga eller kvinnliga läkaren. De kan få bra lön o.s.v. trots det.
/Pu
Christine: Jag har genomgått avancerade behandlingar under lång tid och är extremt nöjd med den vård jag fått. Det säger inget om det svenska sjukvårdssystemet i stort men det är en rolig anekdot mitt ibland allt "gnäll" 🙂
/Pu
Anonym
Det är bra att du är nöjd med vården du fått! Härligt! Jag tror att det kan skilja sig mellan avdelningarna men jag tror också att patienter sällan vet vad sköterskorna pysslar med på kvällarna. Självklart är det en del av ens professionella roll att inte visa sina patienter att man har mycket att göra eller inte ens hinner göra allt man egentligen måste… Det är tråkigt att känna att man inte ens hinner lyssna till patienters "tack" för att man står och tänker på en akut sak som måste åtgärdas på nästa rum. Men som sagt, jag blir glad att höra att du i alla fall är nöjd. Då är en av oss nöjd i alla fall 😉
Pu: som läkare vågar jag påstå att man upplever extremt mycket jante. Och jag tror att den är mer utbredd i det socialistiska och egalitära Sverige än i många andra länder. Detta är en upplevelse jag delar med många kollegor. Av någon anledning verkar unga kvinnor vara mest utsatta. Ditt påstående att upplevelsen måste härröra ur obildning och bitterhet avslöjar nog mest din egen bildning och vidsynthet.
/läkaren
läkaren: Är man så obildad och korkad att man tror att Sverige är ett socialistisk land och att Jante är grunden till problemen i sjukvården så kan man lika gärna pensionera sig.
Som jag beskrivit ovan så har jag fått god vård när jag behövt det och dessutom har jag massor av läkarkompisar som varken klagar på jante eller tror att vi befinner oss i något slags socialistisk land.
Plz, kom in i matchen! =)
/Pu
Pu: jag skulle återigen kunna bemöta och korrigera dina vantolkningar och vanföreställningar, men då du uppenbarligen inte förstod att jag inte syftade på statsskicket då jag kallade Sverige "socialistiskt" inser jag att det är lönlöst. Jag rekommenderar att du diskuterar lite med dina "massa läkarkompisar". Om de inte är helt orepresentativa kommer du upptäcka att flera delar mina åsikter. Och släpp lite på din fixering vid bildning – alla delar inte ditt dåliga självförtroende kring detta. Därmed är detta tarvliga och genanta meningsutbyte avslutat för min del. Puss.
/läkaren
"Jante!" "Socialism!" När du inleder ett meningsutbyte på en sådan låg nivå får du skylla dig själv.
/Pu