Hur skulle ditt hushåll klara att alla dina bankkonton fryses och att du endast får ta ut en begränsad summa pengar, samtidigt som matpriserna på kort tid stiger med 200% och du eventuellt även blir av med jobbet? Säg att du är en barnfamilj med ett matkonto på 6 000 kronor i månaden. Nu får du istället betala 18 000 kronor i månaden för maten, samtidigt som dina besparingar blivit värdelösa?
Jag har länge tänkt skriva en artikel om Argentinas ekonomiska sammanbrott 2001, men har tidigare inte tagit mig tid att sätta mig in i vad som hände. Det finns många paralleller till vad som just nu pågår i PIIGS-länderna, och även delvis vad som skett i Sverige. Vad som slutligen fick mig motiverad att skriva om det hela var ett inlägg på survivalisbloggen Den svenske Argus, med en recension av boken The Modern Survival Manual: Surviving the Economic Collapse av argentinaren Fernando Arguirre, aka FerFal. För ett smakprov av vad boken kan innehålla se t ex inlägg från Ferfals blogg sammanställda på Silverbear Café (1, 2, 3, 4). FerFal var arkitekturstuderande och familjefar och fick som alla andra hastigt och lustigt gå från att leva till att överleva i ett land som på kort tid föll samman på många plan när medelklassen i princip utraderas över en natt.
Men nog om survivalistvinklingen, annat än visdomsord som att “det enda som är värt sin vikt i guld är guld”, “om jag hade fått förbereda något hade det varit minst sex månaders matförråd” eller “ha alltid en kontantreserv i lämpliga utländska valutor”.
Skall man på några rader sammanfatta vad som drabbade Argentina så ockuperades landet av nyliberalismen under ledning av president Carlos Menem med start på 1990-talet. Man knöt sin valuta till dollarn, precis som PIIGS-länder och andra euroländer har infört euron och inte längre hade någon egen växelkurs. Från att i princip bara importerat textil och vissa matvaror och varit en bred industriell exportör så slog valutapeggen mot dollarn successivt ut landets exportindustrier och gjorde landet allt mer importberoende, samtidigt som statsskulden sköt i höjden. Den argentinska peson var helt utbytbar mot dollar, och man kunde betala över disk med dollar och få peso som växel.
Under det nyliberalistiska anfallet och med ivrigt påhejande av bl a IMF, USA, EU mfl så såldes alla statliga tillgångar av för spottstyver. Fossilgasbolaget såldes för 1/10 av sitt värde, oljebolaget för hälften, liksom en lång rad andra bolag. I försäljningarna ingick också att köparna skulle få sparka 100 000-tals anställda som argentinska staten tog ansvar för. Pengarna som utförsäljningarna drog in täckte inte ens arbetslöshetskostnaderna. Naturligtvis var det mutor inblandade, och sedermera har det t ex framkommit att t ex Siemens mutade president Mendes, men det är bara toppen av isberget.
Situationen blev naturligtvis till slut ohållbar och i och med att Menem kastades ut i samband med korruptionsanklagelser som naturligtvis avfärdades av det korrumperade domstolsväsendet blev det ett regimskifte. Till slut var situationen akut och 2001 började argentinarna förvänta sig att dollarpegen skulle upphöra och började växla över sina pengar till dollar och flytta dem ur landet. Den nya presidenten de la Rua införde 12 månaders stopp för uttag från bankerna och utraderade över en natt medelklassen. På sina håll gick stora delar av den lokala ekonomin över till ren byteshandel när det inte längre fanns pengar.
Till slut släppte man peggen mot dollarn, och inflationen som resulterade landade på 80%, men inom t ex mat stack den iväg till 200%. 53% (drygt 20 miljoner människor) av stadsborna hamnade under fattigdomssträcket, vilket innebär att de inte längre hade råd med mat, kläder, bostad och skolgång. När situationen var som värst levde 20% (8 miljoner) av argentinarna på under 2 USD om dagen.
Detta i ett land som en gång var en av världens 10 största ekonomier, och länge var en ledstjärna i Sydamerika. Jämförbart med Sverige i förhållande till Europa. Argentina var en gång en av världens största exportörer av mat, men 2002 led 80% av alla barn i landet av undernäring som en följd av den ekonomiska krisen.
FerFal konstaterar i princip att det hjälpte inte att som survivalist ha preppat, för brottsligheten exploderade i desperationens spår. Hade man något fick man försvara det med sitt liv. Inga barn lekte till slut utomhus längre, då de antingen kunde bli kidnappade för att öva utpressning mot föräldrarna, eller om de t ex visade sig på cykel så blev de omedelbart nedslagna och cykeln stulen för att bytas mot mat på någon av de bytesmarknader som uppstått. Även om folk på de rikare delarna av landsbygden klarade sig bättre, så var egentligen enda skillnaden att på landet kunde ingen höra dig skrika på hjälp när plundrarna, inte sällan poliser, kom. Man stoppade inte bilen vid rödljus av rädsla för att bli rånad av hungrande människor.
Argentinas ekonomi har återhämtat sig, även om det kommer ta många år att läka de sociala skadorna, om det någonsin går att göra. En del i detta är att man till skillnad mot t ex Irland, Baltikum eller Grekland ställde in sina betalningar på statsskulden och omstrukturerade den (eng default). Men som man ser ovan är man inte nere på de fattigdomsnivåer som gällde innan krisen än, även om Världsbankens data tyvärr inte är fullständigt.
Arbetslösheten har dock fallit rejält, men siffrorna skall tas med en nypa salt. När den var som värst var de verkliga siffrorna högre. T ex försörjde sig ca 40 000 personer enbart i Buenos Aries på att nattetid gå ut och plundra alla soptunnor efter papp och kartong, för att sälja till återvinningsbolag. Dessa personer räknades aldrig som arbetslösa, trots att deras inkomst i princip inte ens räckte till mat om det inte vore för de matrester de hittade i soptunnorna…
Livet efter betalningsinställelsen går iaf vidare och det ser allt ljusare ut för landet för tillfället.
För den som vill få ett argentiskt perspektiv på det hela rekommenderar jag regissören och socialisten Fernando Solanas mästerliga film Argentina’s Economic Collapse (Memorias del saqueo, 2003), som finns i sin helhet på Youtube (1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12). Solanas har sedermera varit presidentkandidat, men fick bara någon procent av rösterna, men blev 2008 vald till national deputy (borgmästare, kommunalråd?) i Buenos Aries. Tidigt 1990-tal, när han som politiker motsatte sig utförsäljningen av statliga tillgångar blev Solanas utsatt för attentat och skjuten, men överlevde.
Första delen av filmen nedan. En normalbegåvad liberal som mig kan filtrera mycket av de socialistiska inslagen, och filmen förutsätter en del bakgrundskunskaper, men är ändå en ypperligt strukturerad genomgång av vad som ledde fram till krisen. Den börjar med våldet på gatorna, och sedan Argentinas moderna historia, och slutar sedan där den började. Det framgår med all tydlighet att vi inte har att göra med ett U-land här, utan när man ser bilderna kunde det lika gärna varit i Europa. Det kan vara Grekland, Portugal, Spanien eller Italien vi ser här. Eller de fattigare delarna av EU:s östra delar när man visar misären.
Som alltid utgår all makt från folket. Det gäller alltså för eliten att hålla folket vilseledda och liknöjda. Bröd och skådespel. För när väl folket reser sig faller alltid makten (ex DDR, Sovjetunionen, Rumänien mfl mfl exempel), vilket också visade sig när den folkliga resningen i Argentina avsatte presidenten 2001, även om det krävde ett 30-tal liv på gatorna och ett för mig okänt antal sårade. Inte för att det blev bättre de närmsta åren därefter.
De styrande skall vara rädda för (den fd) medelklassen. Reser den sig är det kört. Vad som hände i Argentina var att man tog bort brödet. Och hungriga magar går före skådespel.
Det finns ett antal viktiga paralleller till EU och den aktuella skuldkrisen. Argentinas sammanbrott kom efter ett decennium av IMF:s nyliberala dekret, tillsammans med en valutapeg, i praktiken avsaknad av egen valuta. Argentinas hade en allvarlig ekonomisk kris 1989, varefter den nya politiken infördes.
På samma sätt hade Baltikum sin kris 2008-2009, Island sin 2008-2009 och PIIGS-länderna Grekland och Irland har fått sina nu 2010. Och resultatet är att de tvingas införa motsvarande politik som Argentina förde på 1990-talet. Fortsatt valutapeg mot euron för Baltikum, och fortsatt euro som valuta för PIIGS-länderna, tillsammans med utförsäljningar av statliga tillgångar och kraftiga besparingar.
Detta kan i det korta perspektivet fungera, likt Argentinas konstgjorda andning 1990-1999, då den nya krisen började. Men förr eller senare kommer situationen bli ohållbar, och skadan för PIIGS-ländernas eller Baltikums folk kommer då bli mångdubbelt värre. Man måste förr eller senare överge valutapeg eller gemensam valuta, och man måste förr eller senare ställa in betalningarna och omstrukturera skulderna.
För svensk del har vi sedan krisen 1992 genomfört kraftiga besparingar och blivit anfallna av nyliberalismen. Men vi har åtminstone en egen valuta. Annars kunde vi mycket väl följt efter Argentina. Förhoppningsvis är korruptionen också så pass låg även fortsättningsvis i Sverige att vi inte säljer våra tillgångar för billigt, även om t ex kommunala elbolag har sålts alldeles för billigt av inkompetenta amatörkommunpolitiker. Inkompetens istället för korruption. Men på många andra sätt liknar vi Argentina, t ex liberaliseringen av järnvägarna som leder till ett sammanbrott i sektorn, speciellt som staten erkänner underhållsbehovet men i själva verket drar in anslagen till underhåll.
Jag vill iaf avslutningsvis höja ett varningens finger. Kanske kan den europeiska skuldkrisen i PIIGS-länderna (och åtminstone Frankrike och Belgien. Storbritannien har liksom Island eller Sverige egen valuta och därmed en annan situation. Island ser dessutom ut att repa sig mycket fort tack vare den försvagade valutan.) mildras och skjutas upp några år. Men då kommer vi få en ännu värre smäll om några år, och då kan vi samtidigt vara mitt uppe i effekterna av peak oil.
I slutändan kan en gemensam valuta leda till medelklassens utradering, hungersnöd och våld på gatorna. Argentina skiljer sig inte mycket från Europa, annat än att landet har betydligt större naturtillgångar än de flesta EU-länder…
23 kommentarer
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Off-topic, raderar innehållet av den anledningen. Återkom när det är relevant för blogginlägget.
"ockuperades landet av nyliberalismen"
"anfallna av nyliberalismen"
Dessa påståenden är inte korrekta.
Är valutapeg nyliberalt? Inte alls i ett nyliberalt system prissätts valutan på och av marknaden.
Att sälja ut statliga tillgångar för under marknadsvärdet är det nyliberalt? Inte alls. Det säljs då ut till marknadsvärdet.
Ett nyliberalt system kan bara utvärderas i sitt hela sammanhang. Inte genom enskilda privatiseringar inom ramen för ett i övrigt socialistiskt samhällssystem.
Är du avsiktligt intellektuellt ohederlig? Eller bara okunnnig?
Nej, du har helt rätt och som intelligent läsare så kan du liksom jag konstatera att det inte handlar om riktig liberalism. Men slutsatserna är ändå relevanta, eftersom många EU-länder sitter med gemensam valuta eller valutapeg mot euron.
För övrigt är det få länder, om något, där vi fått se riktig liberalism. Betyder inte att liberalism skulle fungera bättre om den vore "på riktigt", det är en teoretisk och ideologisk konstruktion. Pss sätt som alla misslyckade liberaliseringar kan avfärdas med "inte riktig liberalism" så kan alla misslyckade kommunistregimer avfärdas med "inte riktig kommunism".
Betyder inte att 100% riktig liberalism eller 100% riktig kommunism skulle ge ett bra utfall, bara att det aldrig testats.
Mycket bra inlägg C. När det gäller utförsäljningar bör vi ha klart för att dessa ofta är "ideologiska". Man säljer ut verksamheter till underpris för att man helt enkelt fattat ett beslut om att det ska säljas ut. I Stockholm har man sålt verksamheter som omsätter cirka 30 miljoner kronor på årsbasis för en spottstyver. Redan första året kan köparna plocka ut flera miljoner i vinst.
Nyliberalism är ett problem som till största del dykt upp eftersom det är i princip omöjligt att avveckla välfärdsstaten. Den som läst Ferfals blog (rekommenderas) vet vad han tycker om den. Det som fällde Argentina var inte enbart en naiv tro på valutapeggar och omedelbar utförsäljning av statliga tillgångar, utan samtidigt en enorm korruption där makteliten (som i USA ungefär) var samma personer som finanseliten.
Jag vågar hävda att det hela handlar om maktövertagande av privata intressen, i detta fall handlar det om stor-företag, i Venezuela handlar det om socialist-rörelsen.
I slutändan är det gammel-liberalism eller kollaps som gäller. Finns inget som säger att man inte kan ha kollektivt ägande under liberalt styre, så länge som man inte tvångsbeskattar folk för att ta del av det. T.ex. så borde statlig utförsäljning av vägar, järnväg, och annat ske till de som använder det, inte till någon slumpmässig börsnoterat konstruktion som sedan leker finanskarusell.
Faktum kvarstår dessvörre att vi förstört all privat kapitalbildning med skatter och regleringar ända sedan 60-talet, så det finns ingen som har råd att köpa loss sin lokala infrastruktur eller andra kritiska tillgångar. Staten har lagit beslag på allt, och nu slumpar den ut det via konkursaktion när välfärdsstaten håller på att krevera.
Håll i hatten, säger jag, det kommer bli en stökig resa på väg nedåt. Boken som nämns rekommenderar f.ö. även jag, mycket läsvärt om livet efter kollapsen av ett till synes fungerande samhälle.
Argentinas krasch borde fler ägna en tank åt då många i sverige tror det inte kan hända här.
Skatt *suck* själv har jag inget problem med betala skatt så länge jag upplever den går till något vettigt för samhället men visst har vi skatter som slår snett. Problemet med skatt verkar finnas på de flesta kontinenter även i USA finns det de som tycker de har ett skruvat skattesystem samtidigt som många här beskriver det som förträffligt så vem skall man tro på?
I USA går det utmärkt med privat kapitalbildning men det tyx inte förbättra läget där för det.
Du nämner tex IMF och USA:s inblandning och eller påhejande av Argentinas politik.
Du har kanske tid att skriva lite om hur dom internationella privata företagen styr och ställer i världen.
Tänk på tex vem som äger rättigheter till GMO grödorna som iofs är en företeelse i sig som kan diskuteras men gå ett steg till; Apple kan begränsa den "fria" pressen genom apparna som skall godkännas av Apple. Google styr som du redan tidigare berätta om vilka ord som skall vara sökbara på Google + att dom kartlägger världen både genom bilder/foto och genom att kopiera böcker mm. VISA & Mastercard stoppar enväldigt transaktioner till högaktuella Wikileaks utan domstolsbeslut.
Gemensam nämnare är att det är amerikanska företag och att det tydligen är amerikansk rätt som gäller även i världens övriga länder.
Det är ett stort svaghetstecken i samhället att vi är så beroende av och lätt kan bli utstoppade på samhällsviktiga funktioner av utländsk makt.
Vi kloka realister förstår att hela västvärlden kommer sluta på samma vis. Staterna och deras rättighetssystem har vuxit sig allt för stora för att samhället ska orka bära dess kostnader och samtidigt tappar export till BRIC länder.
Svenskar köper en Kia och handlar på Ullared, samtidigt gnäller de på sämre välfärd och arbetslöshet.
Många verkar tro att ett tjänstesamhälle kan ersätta exportindustrin. Ska riksbanken då ersätta exportinkomsterna och så får alla köpa tjänster av varandra internt i landet. Klockren idé om man tror på den "nya ekonomin". Borg och Rensvält är inne på denna linje, RUT och ROT ska ersätta exportinkomsterna.
Kollapsen kommer att komma som en blixt från klar himmel, ingen av oss är beredda, många av oss kommer gå under är jag säker på. Kvinnor är de som kommer förlora mest på att det enkla samhället dör.
Ja, vi har en egen valuta. Och den har mindre än 0,8% av sitt ursprungliga värde kvar (relativt de guldmynt som man förr kunde lösa in sina sedlar mot). Men har man inte bröd så kan man äta pålägg!
/Guldkalle
Gnäll bäst du vill, men det är färre som svälter i Sverige idag än när kronan var peggad mot 0.4g guld under den skandinaviska myntunionen i början av 1900-talet. Så även en guldmyntfot kan leda till obalanser och för stark valuta.
Vill tillägga att jag inte avser att använda guld för att köpa pålägg när det krisar, utan silvermynt. Gamla hederliga enkronor och tvåkronor, präglade inom cirka 100 år från valutans införande!
/Guldkalle
Och tillväxten under perioden saknar motstycke. År 1900 var många fortfarande fattiga, men det blev snabbt bättre. Vi har varken förr eller senare haft en så enastående utveckling som mellan 1870 och 1970.
/Guldkalle
Det var inte bara Anders Borg som räddade Sverige genom krisen. Skog, undervärderad krona och övervärderad dollar var viktigare, se tex Danske Banks analys. När dollarn kollapsar så kollapsar vår export. Jordbruket är den viktigaste näringen av alla i ett land, och där har Sverige haft rutschkana utför i många år.
Jag tycker inte heller att man kan utesluta korruption och egenintressen i utförsäljningen av allmänna tillgångar i Sverige, vem hade trott att det stod så illa till som i Gbg?
Som jag förstått så fick man ta till byteshandel i Argentina och det fungerade någorlunda, läkare blev förstås tvungna att reducera priset på sina tjänster kraftigt. Den yrkesgrupp som fick störst problem var offentliganställda tjänstemän, ingen ville byta väsentligheter mot deras tjänster.
/Disehall
Har med intresse följt din blogg en tid. Inlägget om Argentina är mycket tänkvärt, hoppas många får möjlighet ta del av och begrunda det.
@Disehall
Enl författaren till boken så fungerade byteshandeln ganska så dåligt och man gick i mångt och mycket tillbaka till pengar (föredragsvis dollars – men även pesos dög).
Ännu ett strålande inlägg.
Är det inte så att just Argentina för ca 100 år sedan var ett av världens mest utvecklade länder, med lysande ekonomisk utveckling och framåtanda? Var bl a därför vår nationalskald Evert Taube m fl lycksökare hängde där. Även då lyckades man köra i diket och tappade allt.
Korruption och övermod är farliga saker.
/Morfar
De kommunalpolitiker som sålde de lokala elbolagen är landsförrädare och borde arkebuseras! Jag jobbar i branshen och har sett hur långsiktigheten, servicen och vetskapen om hur klimatextremer påverkar elnäten är borta, ersatta av kortsiktig profithunger.
Det är konstigt att alla sådana händelser direkt ställer "nyliberaler" mot "kommunister" eller socialister.
Cornu skriver ju ganska bra ovan också att ingetdera funkar i praktiken 🙂
Problemet är inte "nyliberalismen" utan att man säljer ut samhället och för den delen företag till kortsiktigt spekulerande storföretag som inte är ett dugg intresserade av långsiktighet och samhällsbyggande – eller dom tror sig iaf inte vara det eftersom "kapitalägarna förväntar sig en hög avkastning" – och varje kvartalsrapport skall om möjligt visa på bättre siffror.
Samtidigt är det vi som är kapitalägarna (bla via pensionsfonder) och å ena sidan gnäller vi på kapitaltokiga storbolag, samtidigt som vi sitter och uppdaterar fondbankens hemsida för att se hur våra aktiefonder och pensionsförsäkringar går- och gnäller över att vi komemr få så lite pension !!
/K
Klas: Just därför som samhället behöver individualiseras igen, folk har inte längre koll på sitt ansvar då pappa staten vaggat in dem i falsk tillit. En människa som inte lever på sitt eget förnuft är en död människa.
Ismer gör ingen skada så länge inte folk tar dem för bokstavligt (vilket tyvärr en del kommentatorer gör). Problemet är när de ska ut i verkligheten.
I Argentinas fall hade man ett ambitiöst industriutvecklingsprogram för att komma ur det ensidiga beroendet av köttexport, vilket var helt riktigt tänkt. Men till skillnad från t.ex. Ostasien förekom inte tillstymmelse till inhemsk konkurrens varför industrierna förblev ganska ineffektiva. Det hade man förstås kunnat överleva, men sen kom IMF och liknande organisationer och krävde att man ändå skulle konkurrera på världsmarkanden eller dö.
Och då dog man, på det sätt Cornucopia beskriver.
Argentina är ett land som ofta används som exempel i ekonomisk studentlitteratur. Fantastiska förutsättningar som totalt förstördes genom införandet av "felaktigt ekonomiskt system" (vill inte bli politisk här).
Politikerna i Europa tappade kontrollen över världens största ekonomiska experiment EMU och nu sitter de där handfallna och vet inte vad de skall göra – hur krisen skall lösas.
Vi är på väg ned i ett stort mörk hål om inte något kraftfullt görs fort. Det primära är att få igång tillväxten och det borde man lärt sig av allt som skrivits om den amerikanska krisen på 30-talet. Tillväxt ökar skatteintäkter och minskar behovet av subventioner men samtidigt måste naturligtvis förutsättningarna för tillväxt skapas iform av bättre lagstiftning, skatteindrivning, minskat slöseri med skattemedel etc etc.
I Argentina har man nu tagit ett stort steg tillbaka i och medv förstatligandet av ett spanskt oljebolag. Vem törs nu investera i detta fantastiska land – inte jag!