Anders Jallais bok Spionen på FRA (Bokus för 169:- SEK eller Adlibris för 168:- SEK, priser ex frakt), som jag recenserat tidigare toppade försäljningslistan på åtminstone Bokus vecka 14.
Detta trots att boken i princip inte alls blivit recenserad, och i den mån den har recenserats har det varit hos mindre tidningar i landsortspressen, eller på Internet.
En tes i boken är att många/alla svenska journalister förr var avlönade av Sovjetunionen, och i åtminstone ett fall så finns det ju dokumentation nämligen att Jan Guillou var avlönad (“agent”) åt KGB. Kanske ganska oskyldigt, men vänstersympatiserande journalister skall iaf inte sällan ha haft lönetillskott från öster.
Idag har media liberaliserats allt mer, men hos åtminstone SVT/SR och även på tidningarnas kultursidor så är vänstern fortfarande stark. Kanske konsultar en del av dessa fortfarande åt Ryssland, eller så har de iaf väldigt svårt att lyssna på kritik mot kommunismen eller forna Sovjetunionen.
Kanske är det en anledning till att de stora tidningarna valt att inte recensera Jallais bok, eller så är bara anledningen att huvudpersonen inte är en kvinna och det alltså saknas bra genusperspektiv, och inte heller handlar boken om någon klassresa eller om konflikter mellan klasser eller för den delen hur svårt det är att vara en makedonsk bonde med en get.
När det gäller svenska deckare är ju annars en träffsäker formel att om inte författaren själv är en kvinna så bör man göra huvudpersonen till kvinna, så kultursidorna kan applådera över ännu ett starkt kvinnoporträtt.
I övrigt så har jag hittat en websida som identifierat förebilden för en möjlig “Mr X” som förekommer i romanen. Samma förnamn som i boken, samma bostadsort, samma slags bostad, radioamatör/hobbyist och har jobbat på FRA och är den person som finns med på bilder på Jallais hemsida. Och har dött de senaste åren, dvs efter intervjuer med Jallai. Verkligheten glider över i dikten, men å andra sidan så sägs det kanske inte heller uttryckligen i boken att denna person var Mr X, åtminstone säger inte romanfiguren detta själv. Men det tål att spekuleras i att huvudpersonen Anton Modins möten med romanfiguren relativt väl återger vad de talat om i verkligheten.
Tänker dock inte lägga ut en länk av respekt för en verklig person. Och det är värt att notera att inget säger att denna person verkligen var en spion, utan kan bara vara en oskyldig inspirationskälla för romanen.
1 kommentar
Har för mig att du funderat på att skriva en roman. Hör av dig om du behöver inspiration. Du kan få bo hos min släkt i bergen i Serbien och valla får. Tyvärr fick de telefon i mitten av 90-talet och jag tror att man numera även kan ta sig fram med bil och behöver inte oxe och kärra längre, så det kanske är lite väl modernt? Jag är dock ganska säker på att det går att hitta ställen där de fortfarande inte har det, så kan du skriva en kritikerosad debutroman.
😉