Ett litet minne från verkligheten.
Regnet slår mot rutorna på terminalbyggnadens fönster. Men så är vi förstås i London, eller närmare bestämt några mil ifrån världsmetropolen. Terminalen ligger på flygplatsen Stanstead, som är kliniskt ren och välstädad. Det har ännu inte blivit septeber 2001, så det syns inte till några beväpnade vakter.
Mot en vägg lutar sig en välklädd man. Han är kanske i 35-årsåldern och klädd i mörk kostym, blå skjorta och slips. En typisk stekare, även om man i London på den här tiden inte anlade stekarfrisyrer för att överdriva storleken på huvudet och antyda att man är intelligent. Istället blåstes huvudet på den här stekaren upp i storlek genom ett svart krulligt hår.
Mannen var lång, nästan två meter. Han tog ett bloss från sin cigarett och slog bort lite aska ner i en papperskorg bredvid honom. Över papperskorgen står det “No smoking” på en skylt med en överkryssat cigarett.
Terminalbyggnadens högtalare sprakar till och en inspelad kvinnoröst tar till orda, som hon gjort åtminstone var 15:e minut.
-“This is a non smoking terminal. Please refrain from smoking.”
En annan man kommer gående, dragandes på en kabinväska. Även han är klädd i en blå skjorta, vilket antyder affärsresenär, men han har tagit av sig sin kavaj och har den över armen. Mannen är kort, säkert inte längre än 170cm, men annars välbyggd. Han ser ut att ha tagit väl hand om sin hälsa och sin kropp, trots att han ser ut att vara närmare 50 år gammal.
50-åringen stoppar upp framför den rökande stekaren, tittar på honom och tar två resoluta steg fram till rökaren. Affärsresenären tittar up mot stekarens ansikte 25 cm högre upp. Sedan tar han till orda med hög och tydlig röst.
-“I’m sorry Sir, but I was wondering if you are blind or if you are deaf?”, och pekar på skylten som förbjuder rökning.
Rökaren flinar, men säger ingenting. Han tar ett djupt andetag och blåser ut ett stort moln rök, och fimpar lite mer aska i papperskorgen. Den kortare affärsresenären fortsätter.
“I apologize. I just now realized that you are both blind, dumb, deaf and stupid.”
Affärsmannen vänder på klacken och går därifrån och säger högt och tydligt rätt ut i luften.
“What an ar**hole!”
Rökaren fortsätter att röka, och fimpar till slut hela cigaretten i papperskorgen. Det har slutat regna.
4 kommentarer
Ha ha! Jag känner igen det där. Jag har sagt till folk att sluta röka på offentliga platser många gånger. Det roliga är när de sedan försöker vända det till att det är jag som är otrevlig efter att ha blåst cigarettrök eller dylikt i mitt ansikte.
Trevliga kommentarer man kan få är "Bror Duktig", "slappna av för fan" eller "vad är det för fel på dig" samtidigt som de blåser rök i ansiktet på en. Senast det hände vägrade personen släcka cigaretten. Han sade att han skulle gå ut och röka, varpå jag eskorterade honom och hans kvinnliga sällskap ut ur tunnelbanestationen.
Men det finns ju givetvis gränser.
För någon vecka sedan skulle jag åka tunnelbana en fredagsnatt, för ovanlighetens skull, och gick ner vid Medborgarplatsens tunnelbanestation. Det första jag såg var två polismän som stod och språkade med varandra på början av perrongen. Jag fortsatte att gå mot mitten, eftersom det var färst människor där.
På den korta sträckan såg jag minst 4-5 personer som rökte cigaretter, inomhus, i större sällskap. De flesta verkade berusade. Civilkurage i all ära, men har man blivit misshandlad en gång tidigare och polisen inte har brytt sig om att anhålla gärningsmännen, ja då är man inte så sugen på att prova sin lycka igen. Därför fortsatte jag gå, utan kommentarer, trots att det började koka av ilska inombords.
De främsta sakerna som gjorde mig upprörd var:
1. Att polisen inte gjorde ett skit. Om de ändå var där kunde de ju faktiskt patrullera längs med perrongen. Men det var tydligen för mycket begärt av statligt avlönade att de faktiskt också ska arbeta.
2. Den allmänna inställningen att det under nätter är "okej" att bete sig som ett arsel. Nästan ingen av dessa rökare hade under dagtid, ensamma på väg till jobbet, vågat tända en cigg. Men när de står bland sina vänner, på fyllan, ja då kan de tydligen bete sig hur som helst. Den typen av gruppmentalitet är riktigt motbjudande.
Vilken bra början på en bok…
Börjar få lite fason på den skönlitterära formuleringsförmågan, även om ovanstående också är i typisk form för mig.
Jag tycker att rökaren vann med hästlängder.