Val av hedgefonder

Under gårdagen uppmärksammade SvD/E24 att de börshandlade fonderna, ETF:er, dominerar allt mer i handeln på börsen. Viss kritik yttras mot att dessa skulle vara svåra att förstå eller innebära större risk.

Ingen i media lyckas dock påtala urholkningseffekten för ETF:er, som gör dessa till olämpliga långsiktiga placeringar. Däremot uppmärksammar Flute detta, och man läser förslagsvis mer om detta på hans blogg.

Däremot anser åtminstone jag att börshandlade fonder med hävstång faktiskt kan vara en möjlighet och inte bara en risk för den insatte mindre spekulanten. Med hävstången, t ex x2 i XACT Bull 2/Bear 2, så kan man även med mindre summor daytrada mot index utan att all vinst äts upp av courtaget. Exempelvis kan man komma ner i courtage hos Avanza, och med en belopp på 50 000:- blir courtaget 65:- SEK. En köp, respektive säljaffär kostar alltså 130:- SEK, och det räcker därmed med en rörelse på 0.27% för att nå en vinst. Med hävstången i Bull och Bear, är inte detta speciellt svårt.

Allt förutsätter förstås att man vet vad man gör, och kan sin trading. Men dessa relativt enkla ETF:er kan vara en låg inträdesbiljett för den som vill testa sin (o)skicklighet. Det finns alltså också fördelar för småsparare, inte bara nackdelar. Att handla mot index är mindre riskfyllt än att handla mot enskilda bolag, där plötsliga nyheter kan ge mycket stora kursrörelser.

Oavsett så måste man läsa prospektet för en ETF för att sätta sig in i vad man köper. Ett exempel på det är Bull/Bear El H, där man både måste ha koll på underliggande handelstider och terminsrullningen.

Nu tänkte jag inte skriva om ETF:er mer, utan om hedgefonder, eller specialfonder som de formellt kallas på svenska.

En hedgefond kan i princip ha vilken förvaltningsmodell som helst, och även vilken modell för avgifter som helst. Detta i skillnad mot en ren aktie- eller obligationsfond, som generellt måste vara minst 90% investerad i sin inriktning, oavsett om detta är bra eller dåligt, och som bara kan ta en fast procent på värdet i förvaltningsavgift.

En hedgefond är inte begränsad på det viset, utan det varierar från fond till fond. Man kan t ex ta ut en förvaltningsavgift på 20% av vinsten, gå helt likvid, ändra placeringsriktning etc, allt beroende på fond. Medan ETF:er är börshandlade och kurssätts likt aktier hela tiden, och aktiefonder bara kurssätts en gång om dagen, så kan hedgefonder ofta rent av bara kurssättas och handlas en gång i månaden eller rent av en gång i kvartalet. Detta beroende på att man behöver en viss långsiktighet i sina förvaltningsstrategier, och inte bara kan sätta in och ta ut pengar hur som helst i de inte sällan avancerade investeringskonstruktioner man har, inklusive belåning. En vanlig fond kan aldrig ligga belånad.

Att hedga betyder att säkra. En hedgefond skall idealt alltså inte visa högre avkastning än börsen, utan en stabil avkastning oavsett hur marknaderna utvecklar sig. Den skall agera en säkring mot allt som kan hända på marknaderna. I sig skall den alltså egentligen betyda lägre risk, och borde vara vad de flesta skall investera i.

Samtidigt har många hedgefonder höga inträdeskrav på minimibelopp, och inlåsningen av pengar gör också att småsparare får svårt att investera i dessa.

Det har förstås dött tusentals hedgefonder under finanskriser, fonder som byggt på teorier och teser om evig ekonomisk tillväxt eller andra falsarier som visat sig vara fel.

Men jag vill hävda att vi nu har ett ganska bra läge att objektivt välja hedgefonder. Men man skall inte välja någon ny, smart fond vars förvaltare kommit på något nytt sätt att investera på.

Nej, man skall titta efter hedgefonder som överlevt i kanske 15 år, och gett positiv avkastning genom en serie kriser, svarta svanar och börskrascher. Några exempel följer.

– Asienkrisen 1997.
– Den ryska finansiella krisen 1998.
– IT-kraschen 2000-2003
– 11:e september 2001
– Argentina 1999-2002
– Finanskrisen 2007-2010

Om förvaltarna och förvaltningsmodellen lyckats leverera någorlunda stabila vinster genom alla dessa kriser, så har man kanske ett vinnande koncept värt att satsa på.

Men jag skulle inte satsa mina pengar på något som saknar ett sådant trackrecord. Vem som helst kan komma på en kul ekonomisk modell eller teori, som ser bra ut på pappret. Men det är i blodet på gatan utanför börsen som teorierna bevisas. Ett klassiskt exempel är hedgefonden Long Term Capital Management (LTCM), med nobelpristagarna Scholes och Merton i styrelsen.

Trots alla fantastiska ekonomiska teorier, så klarade de inte av att Ryssland ställde in betalningarna, och fonden kraschade.

Tyvärr kan det vara svårt att veta vad för svarta svanar som kommer flygande i framtiden, men det är antagligen bättre att satsa på något som överlevt med gott resultat 1995-2010 än någonting nytt. LTCM gick bra i fyra år innan det tog stopp.