Kommer ni ihåg det så trumpetade fantastiska djuphavsoljefyndet i Jack 2-brunnen i Mexikanska Gulfen? För nästan exakt tre år sedan, den 5:e september 2006, lyckades djuphavsriggen Cajun Express från Transocean finansierad av licenshavarna Chevron (NYSE:CVX), Devon (NYSE:DVN) och Statoil (OSE:STL, numera StatoilHydro) hitta olja på ett djup av över 8500 meter, i vad som kallas för lower teritary Gulf of Mexico (LTGOM). Detta var inte det första fyndet i strukturen, två år tidigare hade man gjort en liknande träff i brunnen Jack-1, även om Jack-2 slog i stort sett alla världsrekord som fanns för djuphavsborrningar.
Jack-2 bekräftade därmed att det fanns olja i LTGOM, och hela LTGOM förväntades sedan tidigare kunna innehålla 3-15 miljarder fat olja (ca 80 – 180 dagars världskonsumtion). Detta missuppfattades lite i världspressen, som trumpetade ut fyndet som att enbart Jack skulle innehålla 15 miljarder fat olja. Vilket aldrig sades från vare sig Chevron, Devon och Statoil (länkarna leder till respektive pressmeddelande), eftersom det helt enkelt aldrig var frågan om det.
I praktiken förväntas nog Jack-fältet vara ungefär lika stort som andra stora djuphavsfält, dvs kanske en miljard fat (12 dagars världskonsumtion av olja, dvs man måste hitta en Jack varannan vecka för att försörja världen med olja). T ex närliggande Thunder Horse, med världens största oljeplattform, designad av vår svenska stolthet GVA Consultants nere på Gustav Adolfs Torg i Göteborg. Thunder Horse tog för övrigt nästan åtta år att driftsätta från beslut till första oljan.
Problemet är att man sedan 2006, trots allt högre oljepris, inte borrat något mer i Jack. För man vet helt enkelt inte hur man skall lyckas utvinna oljan, och det var allt annat än billigt att borra de två hålen Jack-1 och Jack-2. Innan man ens kan börja bygga ut fyndet måste det dessutom borras fler utvärderingshål. Får man se olja från Jack-2 kan det blir framåt år 2020, och då är vi redan på utförsbacken efter peak oil.
Idag vet man alltså alltjämt inte hur mycket eller lite olja det finns därnere, och än mindre om det alls är lönsamt att med dagens låga oljepriser försöka utvinna olja på ett sådant djup. Tre år har gått och inget har hänt. Ett stort fynd tar minst fem år att bygga ut, oftast i intervallet 5-15 år (jmf Thunder Horse med åtta år), när man väl tagit beslut om investering efter ytterligare provborrningar. Inget av detta har vi sett röken av på tre år, och frågan är om vi får se det alls. Det har redan gått fem år sedan Jack-1…
Men när Jack-2 seglade runt i världspressen var det många som gick ut och förklarade att peak oil bara är struntprat, titta på Jack-2.
Till dem säger jag återigen, ja, titta på Jack-2. Gör det. Var är oljan? Var är fler utvärderingsbrunnar? Var är utbyggnadsplanerna?
Jack-2 var däremot en fantastisk teknisk bedrift för Transocean, som ju fått betalt oavsett om det blir något kommersiellt oljefält eller inte, och har en fjäder i hatten för att ha slagit de flesta världsrekord med sin teknik, utrustning och personal. Är det någon aktie man skall köpa pga Jack-2 så är det Transocean (NYSE:RIG).
Vad som kan vara intressant är att Exxon misslyckats med att borra djupare än Chevron gjorde med Jack-2. Trycket och värmen blir helt enkelt för stort på större djup, oavsett om det finns något att hitta där eller ej. För de som pratar om ny teknik, så var tekniken för att alls borra Jack-2 så bleeding edge att den inte ens har något namn.
Det finns en del andra haussade fynd som motsvarade XYZ antal dagars världskonsumtion, med efterföljande struntpratsförklaring av peak oil. Men vi har ännu inte sett röken av någon produktion från dem heller, lika lite som vi fått se dementier i media…
