Bloggaren Sloped Curve tar upp problematiken kring KPI, konsumentprisindex, och att denna får agera mätare för t ex Riksbankens inflationspolitik. Problemet är att KPI inte på något sätt är inflationen, och dessutom inte avspeglar inflationen.
Inflation är och förblir ökningen av mängden pengar i förhållande till produktionen av varor, tillgångar och tjänster.
KPI är istället ett försök att spegla någon form av icke existerande Medelsvenssons levnadskostnader, ner på en nivå som säger att om kött blir dyrare så börjar Svensson äta fisk istället (geometrisk vägning, substitution om en vara går upp i pris köper man mer av den som faller i pris istället) osv, eller att Svenssons levnadskostnader sänks eftersom en platt-TV för 10 000:- är så mycket bättre än en tjock-TV för 4000:- (kvalitetsprisberäkning, hedonics – även om en produkt blir dyrare så räknas den som billigare eftersom den är bättre).
Sloped Curve berör dock främst beräkningen av bostadskomponenten av KPI, vilket är dubbelt missvisande. Vad man mäter i KPI är nämligen kostnaden för boendet beroende på räntan. Det vägs därmed inte in hur tillgångsinflationen är för boendet. Nu stämmer detta förvisso överens med hur folk i allmänhet agerar – de bryr sig inte om vad bostaden faktiskt kostar att köpa och amortera av utan tittar enbart på månadskostnaden.
Sänkt ränta ger minskad ökning av KPI, vilket med inflationspolitiken gör att Riksbanken kan sänka räntan ännu mer. Tvärt om så innebär höjd ränta högre inflation, vilket gör att Riksbanken måste höja ännu mer etc. Och allt utan att egentligen ta hänsyn till prisökningen av de faktiska tillgångarna.
Sloped Curve föreslår att man istället skall styra efter det alternativa indexet KPIF, men även detta handlar fortfarande mest om folks levnadskostnad och tar fortfarande inte hänsyn till inflationen av tillgångar, prisökningen på tillgångar om som aktier, råvaror och fastigheter. Oavsett så skulle Riksbanken titta på KPIF istället för KPI så borde räntan höjas redan nu, och räntan borde även sänkts tidigare än vad man nu gjorde. Även om KPIF fortfarande inte speglar riktig inflation så skulle centralbankens styrning av ekonomin via räntan fungerat bättre om inflationsmålet sattes utifrån KPIF istället för KPI.
Därmed hade bubblan inte fått pågå lika länge, och vi hade heller inte fått en överdrivet stor sänkning av räntan. Totalt sett hade vi haft en bättre styrning av ekonomin om Riksbanken använt KPIF som inflationsmål.
Men bäst styrning av ekonomin får man förstås om marknaden får sätta styrräntan istället för Riksbanken. Men det är en annan fråga. Att styra efter KPIF skulle åtminstone vara ett steg i rätt riktning.
10 kommentarer
Hade det inte varit enklare att länka istället för att skriva hans inlägg med dina ord?
Tyckte jag gjorde en länk i början. Skrev inte hans inlägg, skrev en del eget också.
J:
Cornucopias inlägg är inte en kopia av mitt. Vi tar båda upp hur KPI fungerar, men vi ser delvis olika problem med måttet. Jag tycker tvärtemot Cornucopia att man ska försöka väga in kvalitetsförändringar (till det bättre och sämre), även om det ofta är svårt i praktiken.
Kvalitetsförändringar kan vara relevanta om det existerar alternativ. Men ofta när det gäller teknikutveckling så finns inte det gamla alternativet kvar. En produkt, t ex en bil, kan därför bli dyare, men räknas som billigare kvalitetsmässigt, men eftersom det i princip inte går att köpa en bil utan allt fler finesser så är realiteten att konsumenten måste betala mer pengar, även om produkten är bättre.
Exempel: Försök att köpa en bil idag utan förarairbag. Bilen räknas som högre kvalitet, rent av sänks i pris i KPI, men priset har i realiteten stigit.
Det har inte för kunden i detta fall blivit billigare att köpa en bil, men enligt KPI har bilen fallit i pris.
I realiteten är det i liten utsträckning man faktiskt försöker uppskatta kvalitetsförbättringar och i de fallen gör man det väldigt försiktigt och underskattar troligen förbättringarna.
Ett exempel är just bilar som du nämner. Den tyngst vägande faktorn för kvalitetsjusteringen för bilar är hur bränsleförbrukningen förändras. Ifall två årsmodeller är ekvivalenta, men den nya årsmodellen fått lägre bensinförbrukning och samma pris, så är det faktiskt rimligt att se det som att man nu får mer för pengarna än man fick förra året. Bränsleförbrukningen är objektivt mätbar och är något som verkligen kommer konsumenten till del.
Men, detta är som sagt undantag i beräkningarna. Oftast jämförs äpplen med äpplen, utan kvalitetsförändringar.
Men, om vi nu inte ska ta med kvalitetsförbättringar så kan vi ju knappast heller ta med kvalitetsförsämringar, av symmetriskäl. Ifall en vara försvinner ur sortimentet och ersätts av en vara som är klart sämre, tycker du då att det är rimligt att rakt av ta med den sämre ersättningsvaran med det nya priset utan justering? Ska det räknas som deflation ifall en viss bil får sämre specifikationer och ett lägre pris? Om man inte tar hänsyn till kvalitet så skulle det bli så.
Du kan läsa om hur kvalitetsbedömingen görs för bilar här: http://www.scb.se/statistik/PR/PR0101/Ny%20metod%20avseende%20nya%20bilar%20i%20KPI.pdf
Vi har diskuterat detta tidigare, just detta att Riksbankens mål är att hålla "inflationen" inom två procent. Om priset på aktier och bostäder sticker med 50 procent så räknas inte det. Denna inflation (prisökning på bostäder och aktier) gör att vi blir rikare. Andra prisökningar (på falukorven) gör att vi blir fattigare. Att kompensera ökat pris på falukorven med höjda löner driver inflationen, enligt Riksbanken.
På något sätt tycks det mig som om detta sätt att räkna lämnar en del i övrigt att önska.
Men det är väl meningen att man inte ska begripa hur ekonomer tänker.
Hedonics är rent flum. Inflation ska jämföras på varor som är så lika som möjligt, annars är det nya varor som inte har tidigare motsvarighet och då blir inflationen på den varan 0%.
Hur man räknar priser på en bil tex behöver inte vara så knepigt. Ha ett par olika fordonsklasser och använd därefter schablonmetoden. Energiförbrukningen ska inte vara i bensinpriset utan i wattpriset för aktuellt drivmedel i förh till förbrukningen. Servicekostnader får man slå ut som en prognos för nya produkter, elbilar tex, och därefter revidera det när man fått in sina 3-års stats.
Att sätta schablonbelopp på alla detaljer, xenonbelysning, delbart ryggstöd etc är irrelevant ur prissynpunkt. En Trabant med Xenonlampor och färgade (tonade?) rutor är fortfarande en trabant, det är ingen ny unik produkt. Därav ska prisskillnaderna räknas rakt av med hänsyn till förbrukningen i watt och underhållskostnaderna. Jämför tex möjlighet att välja färg kontra kostnaden att måla bilen själv, är den möjligheten värd något i pengar? Ska man kvitta det mot xenonlampor? (Det jag försöker visa är att tillbehör är tillbehör, inte något som förändrar en likvärdig bil sett till kostnader i underhåll och för funktionen, att transportera x personer i ett objekt om z m3 i volym osv. Barnstolar osv kommer sluta säljas separat och därmed viktas de mindre i jämförelserna och inflationseffekten blir i slutändan ändå +/-0)
Om man ska kvalitetsvärdera allting så bör man ju göra det ordentligt. Hur påverkar mängden hälsoskadliga kemikalier i frukt det verkliga värdet? Faktum är att det är en ny produkt. Det är ekologiska grönsaker som ska jämföras med grönsakerna på 30-talet, inte besprutade.
Med kvalitetsvärdering så försöker man jämföra äpplen och päron genom att sätta koefficienter på allt, tyvärr blir resultatet missvisande.
Huspriser som går upp är ett praktexempel på inflation, i den sektorn är inflationen 6% per år ungefär, även råvarupriser är tydliga benchmarks på inflation. Koppar nu är samma koppar som för 100 år sedan, samma med guld, fastigheter/skogsmark osv. Där är varor som i oförändrat skick ska tas med i KPI-beräkningarna.
Räntan är nog ett av grundproblemen med dagens ekonomiska system. Vare sig räntan är låg eller hög så förutsätter den alltid att man i morgon har mera att betala med än vad man har idag, eftersom ju även räntan måste betalas.
Ett alternativ för att rädda världsekonomin är att helt förbjuda ränta som begrepp, precis som detta historiskt sett varit förbjudet på grund av religiösa skäl och precis som det alltjämt fortfarande är förbjudet i länder där Islam är den dominerande trosinrikningen. Därmed skulle bankerna inte tillåtas att profitera på den reala ekonomin och Riksbankens ränteproblem skulle försvinna när 0% ränta införs.
Samtidigt skulle de flesta banker övergå från att skära guld med täljkniv som de gör idag när de får låna gratis av staten för att sedan låna ut dyrt till konsumenter och företag till att bli en samhällsnyttig institution som utan ränta och vinstsyfte servade den övriga ekonomin med krediter. Banker som inte klarade denna omställning kunde med fördel förstatligas och sedan fortsätta att tjäna samma syfte. Bankirer och bonusprogram skulle försvinna i samma ögonblick som ränteekonomin och en stor kostnad och tillika belastning för ekonomin skulle därmed vara undanröjd, vilket torde innebära bättre förutsättningar för faktiskt välståndsskapande i den reala ekonomin samtidigt som den sjukliga finansiella ekonomin skulle få stå tillbaka och inta en mera marginell plats i den totala ekonomin, precis som den alltid gjort under historiens gång.
Alternativet att vi fortsätter med samma räntekonomi som vi har idag innebär å andra sidan att vi garanterat kommer att få en total systemkollaps nu eller senare, eftersom hela detta ekonomiska system bygger på den orimiliga förusättningen att vi alltid skall ha evig tillväxt.
Kan man jämföra skog med guld?
Guld idag är väl samma sak som guld för 100 år sedan?
Skogen däremot, växer fortare nu och används till fler saker nu jämfört med för 100 år sedan.
Skulle var kul att höra vad Cornu tänker om skogens utveckling i framtiden.
När oljan blir svindyr så borde det ju bli större tryck på alternativen?
Skogen äter koldioxid. Om det kommer ett beslut på att kalhuggningen måste minska för att rädda klimatet. Blir skogen billigare eller dyrare då?
/Björn
Björn, därom tvista de lärde 🙂
Skogsmark är samma vara nu som förr, vissa skillnader finns pga av att klimatet konstant förändras osv men det är samma och fullt jämförbara varor nu som då.
Skog och guld ska inte jämföras med varandra utan prismässig skillnad mot sitt egna benchmark. dvs guld med guld, skog med skog. Hoppas det förklarade mina tankebanor.