Bygg ditt eget kärnkraftverk

Råvaror blir som bekant hela tiden allt svårare och dyrare att utvinna. De enklaste och billigaste fyndigheterna utvinns först.

Det är ju rent av så att de råvaror som präglat mänskligheten genom historien har upptäckts därför att de har legat synliga för alla att plocka. Trä. Stenåldern inleddes med att homo sapiens upptäckte att man kunde slå vassa flisor av flinta, respektive forma verktyg av stenen. Även om det än idag går att hitta flinta, så är det långt ifrån lika lätt som det antagligen var på stenåldern. Förnekare av peak oil brukar säga att “stenåldern tog inte slut för att man fick slut på sten“. Någon arkeolog kanske kan uttala sig i frågan, men en sak är säker; Det finns inte tillräckligt med flinta för att en miljard människor skulle kunna leva ett stenåldersliv, än mindre sex miljarder.

Brons och bronsåldern baserar sig på en legering av koppar och tenn. Bägge dessa metaller gick på bronsåldern att hitta i tillräckliga mängder för behoven genom att helt enkelt plocka dem som stenar från marken vid rika fyndigheter. Idag är det inte riktigt lika enkelt att utvinna koppar i de mängder som samhället kräver.

Man skall ju inte glömma att i forntiden behövde man såväl flinta, brons och tids nog järn främst för hushållsbehov. För metallerna – en kniv, en yxa, pilspetsar, spjutspetsar, lite verktyg, lite spik och tunnband. Tids nog vapen och rustning. Det var inga stora volymer som krävdes. Inte tusentals mil med kopparledningar.

Även järn gick att plocka från marken och utvinna ur malmsten. Eller tids nog fiska upp ur myrar, vi har alla lärt (?) oss i skolan om myrmalm. Kanske går det fortfarande att dragga efter myrmalm, men några volymer som fyller samhällets behov kan vi nog drömma om. Jag har för mig att det finns hobbysmeder som fortfarande roar sig med detta i Sverige.

Även olja har kunnat utvinnas för hand på sina platser, där olja sipprat ut ur jorden i t ex Kina eller Mellanöstern. Idag borrar man istället flera kilometer ner i jordskorpan i jakten på de volymer som samhället kräver.

Något som man inte plockat för hand och nyttjat har däremot varit uran. Processen för att anrika uran och andra radioaktiva grundämnen till de isotoper som behövs för kärnkraft har varit en lite för komplicerad process för att våra förfäder skulle komma på den genom lite experimenterande. Dessutom krävs det alltjämt ganska storskaliga anläggningar och det rör sig inte som på brons- eller järnåldern om små volymer för personligt behov.

Men tänk om det gjord det? Tänk om du hade din lilla fast breeder-reaktor ute i garaget, och allt du behövde var lite tålamod och en geigermätare så kunde du leta upp lite uran liggande löst som sten? I de uranrikare trakterna i Sverige är det säkert möjligt, ex runt Ranstad eller bergen i Västergötland. Berggrunden i Sverige är som bekant rätt radioaktiv, vilket alla med radonhus känner till, så man kan nog ha gott hopp om att göra fynd både här och där. Sedan behöver man förstås en neutronkanon för att upparbeta uranet till en mer instabil isotop.

80-talet var en härligt teknikoptimistisk tid. Kommer ni ihåg alla fantastiska filmer om högstadiepojkar som bygger en atombomb till sitt science project? Eller kanske en robot? Rent av så kunde högstadiepojken vara en robot. Stor dramatik, komik och spänning.

Men verkligheten överträffar som vanligt dikten. Storyn har några år på nacken, så alla av er känner förstås till David Hahn, den radioaktive scouten? Om inte annat, läs artikeln. Kom ihåg att det är en amerikansk artikel, dvs består av den sortens journalism man inte hittar i Sverige och alltså kan ta en bra stund att läsa.

1995, alltså efter filmerna, så Hahn var inte vad filmerna baserade sig på, byggde Hahn en breeder-reaktor i morsans vedbod. Det var en tämligen lång och komplicerad process, vilket innefattade bland annat byggandet av en neutronkanon, såväl som “utvinnandet” av radioaktiva ämnen.

David Hahn misslyckades med sin prospektering. Visserligen hittade han radioaktiva stenar med en geigermätare, men det var effektivare att helt enkelt beställa dessa under förespegling att han jobbade på ett universitet. Detta var som bekant före 9/11 2001. Däremot misslyckades han med att utvinna uranet då han räknat lite fel på lösligheten.

Men radioaktiva ämnen fick han istället prospektera ifrån samhället. Brandvarnare, radiumfärg i gamla klockor osv. Genombrottet blev när han hittade en liten flaska med radiumfärg i en gammal väggklocka.

I slutändan tyckte han att den färdigställda breeder-reaktorn gav ifrån sig allt för mycket strålning, så han monterade ner den. Det hela avslöjades först när han vid en poliskontroll varnade poliserna för att hans verktygslåda var radioaktiv.

Saneringen av vedboden resulterade i trettionio tunnor med radioaktivt avfall som skickades iväg till slutförvar. Vanliga föremål från vedboden gav ifrån sig tusentals gånger den normala bakgrundsstrålningen.

Det hela är intressant för det visar att det är möjligt att bygga en fast breeder så pass liten att den får plats på ett bord. Frågan är om Hahns reaktor gav ifrån sig tillräckligt med radioaktiv strålning för att man skulle kunnit utvunnit elektricitet? Antagligen. Med lite bättre ingenjörskonst och någon form av säkrare reaktorinslutning vore det fullt möjligt. Att förhindra radioaktivt läckage var aldrig Hahns tanke.

Vad David Hahn gör nu förtäljer inte historien. Han gick vidare till flottan, där han när berättelsen slutar tjänstgjorde som en enkel sjöman ombord på det kärnkraftsdrivna hangarfartyget USS Enterprise. Han hade antagligen redan samlat på sig mer än sin livsdos av radioaktivitet, vilket förhindrar honom från att göra en karriär i ämnet. Enligt Wikipedia dyker Hahn upp i media igen 2007, då han fälldes för att ha stulit ett antal brandvarnare från hyreshuset där han bodde. Verkställandet av fängelsedomen fick skjutas upp i sex månader då Hahn behövde läggas in för att behandlas mot strålsjuka. En bild på hur David Hahn såg ut vid det laget finns hos Fox News.

Journalisten Ken Silverstein skrev sedermera en bok om Hahns lilla science project, The Radioactive Boy Scout: The Frightening True Story of a Whiz Kid and His Homemade Nuclear Reactor, för den som tycker att artikeln är för kort och saknar detaljer.

Men som sagt, det här är gamla nyheter som alla redan känner till. Har du koll på vad dina tonåringar gör på fritiden?

Det börjar dyka upp lite företag i USA som vill erbjuda black-boxkärnkraftverk. En påstådd helt säker reaktor, kanske stor som en container, som installeras i t ex ett bostadsområde och producerar elektricitet och fjärrvärme konstant och underhållsfritt under en tidperiod av kanske 10-15 år, varefter den helt enkelt kopplas bort och transporteras bort för slutförvar. Hur man nu kunnat verifiera och testa detta. Jag har tappat bort länkarna till företagen, men ni som har länkar får gärna posta dessa som kommentarer.