Räntorna är på väg ner mot noll i västvärlden, och det väntas att även Sveriges Riksbank sänker till i princip noll i april.
Man får ställa sig frågan hur man kan minska skadeverkningarna av nollränta på bland annat bostadsmarknaden, så vi undviker fortsatt överbelåning och bubbelvärderingar.
Swedbank har börjat visa vägen på två sätt. Dels den kritiserade höjningen av 2-månadersräntan och dels om man lyssnar på vad nya VD:n Michael Wolf har att säga i Veckans Affärer. Han anser att man bör amortera mellanskillnaden mellan nuvarande ränta och 5%, alternativt sätta den mellanskillnaden på bankkonto. Varför inte bara anse det, utan istället kräva det?
Veckans Affärers Cecilia Aronsson föreslår att kraven på kontantinsats vid bostadsköp skall ökas.
Själv föreslår jag alla tre åtgärderna för att undvika en ännu mer uppblåst bostadsmarknad, som därmed kommer krascha. Nu skulle de åtgärderna iofs antagligen leda till en krasch. En kvantitativ åtstramning av bostadsmarknaden, arrangerad av bankerna, samtidigt som Riksbanken kommer köra med kvantitativa lättnader när räntan väl är noll.
Inför krav på 20-25% i kontantinsats vid bostadsköp.
Kräv en amorteringstid på 20-30 år.
Höj räntorna på bostadslånen, så bankerna tjänar ännu mer pengar på räntesänkningarna och inte behöver statligt stöd.
De som har höga lån på sin bostad, och alltså ligger bakom delar av bankernas problem blir då också de som får betala för härvan. Har man låga ansvarsfulla lån, redan en hög amorteringstakt, eller rent av inga lån alls, så behöver man alltså inte via skattesedeln eller försvagad krona vara med och betala för andras överbelåning.
Ovanstående åtgärder borde överlag sänka priserna på bostäder till en rimlig nivå, trygga bankernas lönsamhet, minska folks skuldsättning och efter 20-30 år göra dem skuldfria. Och framför allt så kan vi undvika nya bubblor på bostadsmarknaden.
Helt utan ironi. Sätt igång och skäll ut mig.
29 kommentarer
Tycker du har rätt i det mesta, förutom kanske kontantinsatsen som blir väl hög i t.ex. Sthlm och gör det svårt för yngre att öht komma in på bostadsmarknaden. Det är en svår fråga, kanske kan man lösa den med det gamla hederliga topplånet med lite högre ränta och högre amorteringstakt.
Vet inte om att ta lån som är större än de någonsin kommer kunna betala av under sin livstid kan kallas att “komma in på bostadsmarknaden”.
Till skillnad från Stringfellow tycker jag tvärtom att kontantinsatsen borde vara högre än 25%.
/RD
Klokt är det att kräva kontantinsatser och amoertringstakt. Men att lagstifta om detta är nog högst tveksamt då blir banksystemet i mångt och mycket statlig verksamhet. Bankerna och dess ägare måste enligt mig själva ta ansvar för sin egen verksamhet.
Ett stort problem med bostadsmarknaden idag är att det är en stor generationsklyfta. FÖräldrar belånar sig i dag i stort sett i storstäderna för att betala sina barns bostäder och det är inte direkt sunt.
Sedan tillhör jag dem som faktiskt inte riktigt tror på en krasch av sällan skådat slag. Bostadspriserna kommer givetvis gå ned då prisniovån generellt är för hög i relation till inkomsterna främst gäller detta storstäderna.
Men den genomsnittliga villan i Sverige? Om vi exempelvis tar 1981 (lågkonjunktur och dåliga utvecking 10 år innan) som indexår, 100 så har vi idag ca. index 175 om vi justerar för inflationen. Villan har såldes på 28 år stigit realt med 75% och man skulle då kunna argumentera för att ett prisfall på ca. 40% (minus inflation) vore troligt för att gå tillbaka till index 100.
Vad som däremot har skett i Sverige och i många andra länder är just det faktum att kvinnor nu arbetar i stort sett lika mycket som män vilket gjort att inkomsterna i familjen i mångt och mycket följt inflationen+75% på 28 år.
Men givetvis skall bostadspriserna ned, kanske 20%? Men en halvering tror jag inte på förutom då på bostadsrätter i storstäder och särskilt nybyggda sådana.
“Problemet” med dagens högs bostadspriser kanske löses precis på samma sätt som i slutet av 60-talet då huspriserna också var uppspelta av inflation..
Intressant det där med kvinnors arbetande. I praktiken så tjänar vi alltså inget på det, och i mycket är det höjda bostadspriser som kräver två heltidsarbeten.
Som vi själva kan intyga så behövs det lång ifrån två heltider om man inte har lån på huset… 1.2 heltider gör att vi lever gott, och vi kan överleva på 0.75 heltider.
Alla ska inte ha råd att bo överallt.
Unga och studenter har normalt inte råd att bo på bästa sätt i andra delar av världen heller.
Om de inte skulle kunna köpa BR i Stockholms innerstad vore varken konstigt eller orättvist, bara högst normalt. De är välkomna senare när de skapat sig ett liv med god ekonomi.
Dessutom, åtgärderna kommer ta ner prisnivån generellt vilket faktiskt gör att fler får råd att bo överallt.
Angående topplån – Att låna in blanco till höga räntor via GE finance, SMS eller bankerna kan man alltid göra. Här pratar vi väl främst om vad som ska säkras mot bostaden och att kräva 25% eget kapital borde inte vara kontroversiellt – åtminstone inte om bankerna ska åtnjuta statsgarantier. Hur man får ihop till EK:t, t.ex. via blancolån i en annan (ickegaranterad) bank, spelar ingen roll.
Höjda krav på kontantinsats skulle kanske få intressanta effekter för hyresfastigheter?
Låter bra med en hög kontantinsats, fattiglappar ska inte kunna köpa bostäder. Har man inte råd så får man bo i rosengård eller rinkeby.
Cornu, du är ganska naiv och visar helt enkelt att du själv är på rätt sida av genereationsklyftan.
Visst kan du kanske vara obelånad och leva gott på 1,2 och överleva på 0,75 av heltid i din familj. Men detta gäller såldes om man inte har lån. Det är svårt för de som är 10 år yngre än dig och kanske inte gjort vinster på bostadsaffärer, aktier mm. Den genomsnittliga 25-30 åringen som sparat och gnetat och levt förnuftigt har idag knappast 1 mille i fickan. Den genomsnittliga 40 åringen idag (30 åring 1999) har det utan problem om man nu inte bor fullständigt över sina resurser idag.
Men hur har du dragit in pengarna? Kanske ärvt? Eller haft turen att vara runt 30 år 1999 då börsen hade haft enorm utveckling i kombination med bostadspriser som fortfarande var på 90-talsnivå.
Generationsklyfta som sagt. Själv är jag 56 år och har betalat av mitt hus flera gånger om mestadels tack vare inflationen och reallöneökningar såklart. Men mina två söner kommer verkligen inte ha det lika fördelaktigt som jag haft det.
Dina två söner skulle ha allt att tjäna på en halvering av bostadspriserna. Som det ser ut nu så har de bubblats upp till nivåer som är orimliga, speciellt för singelhushåll.
Huruvida vi har tjänat på att kvinnor i högre utsträckning än tidigare arbetar mer eller inte kan man ju alltid diskutera. Ur ett samhällsekonomiskt och jämställdhetsperspektiv så anser jag att det är bra, fler människor har idag större frihet än tidigare.
Men uppenbart har många familjer använt detta extra utrymme till att bo bättre/dyrare. De som bor billigare har idag betydligt högre trygghet skulle jag vilja säga. Att någon i familjen blir arbetslös det överlever alla familjer idag på 70-talet var det ofta en större katastrof om familjeförsörjaren inte fick lön.
Samtidigt har många familjer idag en väldigt stressad tillvaro och givetvis så kan man lägga en folkhälsoaspekt, har vi det bättre idag? troligtvis inte i många familjer även om många fler skulel just ha möjligheten till detta om man inte lånar sig upp över öronen.
Dessutom skulle det du föreslår öka utrymmet för att ge lån till produktiva investeringar. Vilka gökungen bostadslån trängt ut.
Bostadslån är inte produktiva.
cornu, de flesta sätter bo och bildar familj runt 30 års ålder alldeles oavsett om det är tidernas högkonjunktur som år 1999(då ändå bostadspriserna var modesta) eller världens depression. Den biologiska klockan är inte något vi kan skjuta upp och anpassa till konjunkturcykeler. ett stort mått av tur helt enkelt. Själv byggde jag ett helt nytt hus 1979, 390 000kr. hade jag byggt huset 1989 hade livet inte varit lika roligt då hade huset kostat över miljonen.
Min ena son skulle definitivt tjäna på ett rejält bakslag då han bor i hyresrätt och är ensamhushållare.
Min andra son däremot har precis flyttat in i ett lite mindre hus han had enog inte tjänat på ett rejält ras. Han får helt enkelt försöka göra som jag gjorde spara, amortera och rätta mun efter matsäck. En klok pojk och klok tjej också så dem är jag inte oroliga för.
Bodde själv i ett hus på 70 kvadrat i nästan tio år. Amorterade som bekant bort det mesta, och bytte sedan upp familjen rejält genom att sälja av i bubblan och flytta längre bort samt löste alla skulder.
Man måste inte börja “boendekarriären” med en herrgård.
I allmänhet skall inte politiker in och pilla i detaljer tycker jag – det var sådant tänk som hjälpte till att göra den senaste konjukturnedgången till en global finanskris !!
Så en lagstiftning om 25 kontantinsats och 30 års amortering – nej tack !
Däremot kan jag tänka mig lagar om att utlånaren måste ta mer ansvar och ah en större säkerhet – som i praktiken ger effekterna att man bör ha 20-25% kontantinsats och inte kunna låna amorteringsfritt hur länge som helst…
Exempelvis skulle man kunna kräva att baknen i större grad måste ha likvida medel som motsvarar de säkerheter som ställts för lån: exempel: Om någon långa 1 milj på ett hus som i nuläget är värt 1 miljon – så måste banken inneha likvida medel för att täcka upp säg 50% av detta – dvs 500 kkr.
Men om denne person bara får låna 500 kkr – så behöve banken bara ha tillgångar för 250 kkr för att täcka upp det osv !?
Detta torde innebära att låneinstituten blir mer restriktiva med lånen.
Tycker man sedan att detta i alltför stor utsträckning utesluter mindre bemedlade från att äga egna hem så för staten (dvs folket genom almänna val) se till att ge lån eller täcka upp mellanskillnaderna direkt – istället för att som idag riskera att behöva gå in och täcka upp med miljardbelopp i efterhand… Ngt som företag som SBAB tex skulle kunan göra (dvs gå in och ge topplån som är lite dyrare kanske, men som ger chansen att låna upp mer än 75% för de som behöver)
När det gäller amtortering så är det också så att man tycker att ett “lån” skall betalas tillbaka. Men dagens “lån” är mer en “avgift” – och avgifter behöver väl inte betalas tillbaka ?!
Om dom finansiella systemen ändras så att inflationen blir lägre, och bostadspriserna inte går uppåt så kommer rimligen amorteringar börja krävas igen av långivarna – så det tror jag kommer naturligt…
/K
Hyreslägenheter är ett problem iom att hyran inte är marknadsanpassad. Det kommer aldrig att bli bra ekonomi i att bygga hyresrätter så länge vi har bruksvärdessystem.
Jag har inte föreslagit lagstiftning. Jag har föreslagit att bankerna tar ansvar.
Att alla och envar skall ha rätt att kunna låna pengar för att äga sitt eget boende är ju en av orsakerna till finanskrisen, iom den lagstiftning (i USA) som tvingade fram utlåning till de som kanske inte borde lånat alls.
@Cornucpoia: Precis.
Så OM en regering anser att så skall var fallet så måste regeringen också finansiera detta direkt och “up front” som jag ser det.
Dvs tex genom att dirket ge högrisklån i statliga bolag så att man inte riskerar att skapa en okontrollerad bubbla in den privata sfären (som ju strävar efter vinster och ytterligare riskera att blås upp effekterna – som har setta nyligen) som man sedan måste täcka upp med statliga pengar iaf….
Och har man en eregeringen (som vi röstar fram) som inte tycker att sjkattebetalrnas pengar skall användas till sådan typ av riskprojekt – well då får inte alla ha “rätt” till eget hus helt enkelt utan får se till att tjäna ihop tillräckligt med pengar själva först…
/K
Boendekarriär vilket flumbegrepp!
Grattis till Cornucopia som sålde av ditt hus med vinst och betalade av dina skulder.
Hur många 25-30åringar har idag ett övervärde i en egen ägd bostad? i stort sett ingen!! Priserna är redan idag ned 10-20% på de flesta ställe
Vi som är unga måste helt enkelt amortera av våra skulder. Några vinster finns INTE hos dem som är 25-30!!
Vad många glömmer är att hyresrätten är ingen trygg tillvaro. man måste likt förbannat betala ränta på värdestegring. Ökar fastigheten i värde ökar kapitalkostanden enligt bruksvärdeprincipen (man räknar med 75% belåning i bruksvärdesprincipen)
Att bo i hyrsrätt 10-20år är definitivt en förlustaffär. Här i Degerfors där jag bor är det en dubbel förlustaffär iom att genomsnitts bostadsrätten och villan ä betydluigt billigare än hyresrätten även om räntan är 5% så är det i en bygd med stor arbetslöshet.
Men på några års sikt är det säkert hyresrätt det bästa. Oss andra vi skall amortera!!
Sunda åsikter, men “politiskt” ogenomförbara.
Bostadsmarknadens öde kommer att bestämmas av räntenivån 2012-2015. Jag tror att vi då kommer att ha relativt hög inflation, men jag är mer tveksam till om RB vågar hålla fast vid sitt mål om 2%. Om vi inom en snar framtid får bostadsräntor på 8-10% kommer detta att knäcka många överbelånade hushåll med mångmiljonlån.
Ja, det är ett av skälen till att krisen kommer att bli lång. När inflationen tar fart pga bättre konjunktur kommer räntorna att stiga och knäcka många högbelånade. Klarar man räntebetalningarn däremot fixar inflationen amorteringen.
Dock ganska vidrigt av bankerna att i högkonjuktur friskt låna ut utan ansvar till Baltikum mm för att sen i lågkonjuktur försöka casha in sina utlåningsförluster av sina trogna kunder.
Om man ska kräva 20-25% insats från bolånare så borde man definitivt kräva att banker inte får låna ut mer än till kanske 50% kapitaltäckningsgrad. Som det är nu tar bankerna ränta för pengar dom inte har.
Jag tycker att det är för hårt att lägga ansvaret på låntagarna, dom är inga experter och har endast följt dom råd som bankerna har gett dom.
Sen är kraven på täckningsgraden på låntagarna hos bank också låga men det tycker jag är upp till banken själv, vill dom ta stora risker så får dom göra det, men då riskerar dom även att gå omkull i dåliga tider vilket är ett alternativ som inte ska ses som omöjligt.
Låt dom banker som har misskött sig gå omkull.
så här är kraven idag:
Låntagares faktiska täckningsgrad från 1 Jan 2007 enl. BASEL II
1. Stat, centralbank 0%
2. Kommuner och jämförbara myndigheter 0%
3. Företag 4-12%
4. Hushåll 6%
5. Hushåll med säkerhet 2.8%-8%
6. Fonder 4%-12%
Jag tycker det är vettiga förslag C. Såhär borde det givetvis vara redan, men någonstans har det skett konstiga värderingar.
Nu verkar staten så oroliga att huspriserna ska gå ner som i USA och därmed försätta bankerna i trubbel. Så man håller folk under armarna (extremt låg reporänta) istället för att låta marknaden korrigera sig.
Marknaden vill korrigera (ha ett stålbad, fort och kvickt och samtidigt lära folk något), men motarbetas av staten/centralbanken som därmed drar ut på problemen och kommer att göra detta till något långvarigt. INSTABILT helt enkelt.
Vissa i Sverige har god ekonomi och en del har redan lånat alldeles för mkt. Klart de kommer ta stryk, men iom statens som indirekt säger “spendera” mera, låna mera så är det många som följer statens rekommendationer.
Den dag räntorna höjs har vi stora problem i Sverige igen.
Sunt förnuft, det finns inget annat. Idag är man VÄLDIGT konstigt om man köper något kontant. Hur snedvridet har det inte blivit?? Låt folk bränna sig. De är de enda sättet de lär sig verkar det som..
Systemet måste rensas ut ordentligt så att investeringar kan komma igång igen. Vem vill investera långsiktigt i denna marknad? (som kan falla i snar framtid)
Spenderar man idag, får man betala imorgon.
Vi har väl en hel del personer som har “spenderat” idag och nu borde få betala.. Sluta håll dessa under armarna. Dumhet ska inte löna sig.
Obalanser måste balanseras innan det här blir bra.
PD
Det är inget fel på ditt förslag Cornucopia. Problemet är bara att det är systemfrämmande. För att mätta kaptitalet vinstbehov har vi de senaste decennierna sett en utveckling i tre steg:
1. (Ny)liberalisering.
2. Globalisering
3. Finansiealisering
Vi har idag ett system som kräva dessa drycker för att kräftan ska slinka ned. Trots detta klarar inte samhället av att sätta svenska folket i arbete. Skaran av onödiga (för produktionen) växer.
Genom att driva ner räntorna mot nollpunkter vill man tvinga folk och företag att sätta på sig spenderbyxorna igen. Så kan vi surfa en stund på ännu en lånebaserad uppåtsväng i konjunkturen.
Så blir det nog. Ett litet fåtal med gott om kapital kommer att förmera sina förmögenheter även i denna uppgång, precis som vid tidigare uppgångar.
Att göra det svårare att leva på lånade pengar slår hårt mot konsumtionen.
Någon lösning på problemet. Men det har förstås alla andra.
@Bosse:
Snicksnack !!
Jag håller med om att Cornucopias tänk idag går mot “systemet” – men inte resten !
1. Nyliberalisering – polulärt slagord, framförallt inom vänsterkrestar – innebär i praktiken en friare marknad – någon som iaf det senaste decenniet INTE varit framträdande – iaf inte i västvärlden. tvärtom införs det fler regleringar och lagar och regler för att styra marknaden – åt fel håll enligt mig…
2. globalisering – med andra ord en otroligt bra utveckling – har också hindrats de senaste decenniet. En sann globalisering med en global handel och en global rättvisa har vi ju knappt börjat se ännu. Vem skulle INNT vilja ha en globalisering egentligen !? Jo dom som redan tycker att man har tillräckligt och vill skydda sig – dvs en konservatism !! Sedan kan kritik mot globaliseringen ibland komma från vänsterauktoritära kretsar och ibland från höger.
ATTAC och liknande organisationer är helt fel ute enligt mig – vill dom ha global rättvisa och se till de svagare så bör dom ju var för en ÖKAD globalisering, men också se till att verka för en rättvisare värld utan statliga subventioner, nationell skattehjälp, handelshinder och tullar !
3. Finansiealisering – här vet jag inte riktigt vad du är ute efter ? Menar du ett för stort fokus på tillväxt bara i ekonomiska termer ? I så fall är jag med dig – BNP och tillväxt räknas idag på helt fel sätt – och framförallt tar man inte hänsyn till, och tar inte “betalt” för naturresursutnyttjande, och ser inte till att de som utnyttjar en naturresurs också MÅSTE se till en långvarig utveckling av denna resurs!
Det är definitivt för mycket “slit och släng + köp nytt”. Inte för att produkter i sig MÅSTE vara miljöovänliga att producera och frakta, men tänke i produktion och frakt idag möjliggör inte den konsumtionskultur som vi har…
Jag är dock övertygad om att vi på Jorden kommer att behöva lösa dessa problem oerhört snabbt framöver. Dvs. skaffa energikällor som är hållbara på medellång och mycket lång sikt (solkraft, vinkradft,vattenkraft, kärnkraft (fission+fusion)) och återanvända till att börja med 80-90% och senare 100% av råvarorna !
Det finns redan idag system som möjliggör en hel del mer än vad vi gör men dessa är “för dyra” – det kommer att ändras är jag övertygad om !
Spara och dra ned strategin har ett par riktigt stora problem !
1. Då förutsätter man att man bara behöver minska till en viss gräns – en relativt snar gräns med tanke på att vi är exponentiellt ökande befolkning och redan är uppe 6,5 mdr människor !
2. Minskad konsumtion men fortfarande med “släng” mentaliteten är INTE hållbar ! Man drar bara ut på “plågan”…
Ett exempel på vart jag tror vi är på väg är de nya plasmaverken som bla finns i provdrift i Florida: Man matar med sopor, och får ut grundämnen samt energi – och i dagsläget lite spill (men något skall man ju förbättra också :)).
Redan idag finns det “skrivare” som givet ett råmaterial (plast eller metall i dagsläget) och en ritning “skriver ut” en produkt. Jag ser framför mig att vi mha nanoteknologi kan göra sådana “skrivare” som matas med de råvaror som behövs ,e n elektronisk ritning och sedan får man det man vill ha – tänk att ladda ned mobiltelefonen via nätet!
Sen “slänger” man produkten – den tas om hand och omvandlas tillbaka till råämnen osv osv
/K
Avskaffa bankgarantin och deklarera att insolventa banker går samma öde till mötes som Bosses mek när den blir insolvent – konkurs.
Då blir bankerna försiktiga med utlåningen, och inlånarna försiktiga med till vem de överlåter förvaltningen av sina pengar.
en sak som jag tycker blir lite ensidig är när vissa persooner anser sig vara utan “skuld” till finanskrisen och att de med lån skall betala.
Det är självklart så att den som inte lånat en massa pengar har varit smartare. Men det är ändock så att de som lånat pengar skapat en ekonomi som gett enormt många människor jobb. jobb med inkomster som de inte kunnat ha annars.
Så man kan säga att de levt på lån de oxå. (andra människors lån iofs)
Det är fel att säga att det bara är låntagarnas fel alltihopa. Jag skulle lägga större del av skulden hos det banksystem vi har. artificiellt låga räntor skapar bubblor och det är näst intill omöjligt att skilja bra investeringar ifrån dåliga i en bubbelekonomi.
jag tror att den enda lösningen som folk kommer att gå med på är att alla får betala. och det är inflation.
Det är ingenting jag själv gillar. men jag tror att det blir upplopp ifall något annat sker.
/M
Varför skulle kvinnors ökade sysselsättningsgrad påverka *enbart* bostadspriserna?
Tidigare fick ju mannens lön räcka till alla utgifter, inte bara räntor och amorteringar.
Hur dramatisk är sysselsättningsökningen bland kvinnor de senaste 30 åren? Svar ges här:
http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____23330.aspx
När startade bostadspriser att ta fart? Det verkar inte finnas något svenskt Case-Shillerindex. Jag hittar lite anekdotisk information (någon får gärna komplettera med bättre data):
http://www.stjarnbrackan.se/index.php?option=com_content&view=category&layout=blog&id=28&Itemid=68
Gissningsvis har den stora ökningen i priser skett från 1995 och framåt, efter lågkonjunkturen på 90-talet. Den delen kan *inte* förklaras av ökad förvärvsgrad bland kvinnor.
Inte mycket talar för att bostadsmarknaden i Sverige skulle avvika från USA, Spanien, Irland och resten av världen.
Robert Shiller har grävt i orsakerna bakom den globala husbubblan i böckerna "Irrational exuberance" och "The Subprime Solution". En lösning i hans anda vore att upplysa befolkningen om att bostadspriser historiskt inte stigit snabbare än inflationen.
Johan