Räntorna är på väg ner mot noll i västvärlden, och det väntas att även Sveriges Riksbank sänker till i princip noll i april.
Man får ställa sig frågan hur man kan minska skadeverkningarna av nollränta på bland annat bostadsmarknaden, så vi undviker fortsatt överbelåning och bubbelvärderingar.
Swedbank har börjat visa vägen på två sätt. Dels den kritiserade höjningen av 2-månadersräntan och dels om man lyssnar på vad nya VD:n Michael Wolf har att säga i Veckans Affärer. Han anser att man bör amortera mellanskillnaden mellan nuvarande ränta och 5%, alternativt sätta den mellanskillnaden på bankkonto. Varför inte bara anse det, utan istället kräva det?
Veckans Affärers Cecilia Aronsson föreslår att kraven på kontantinsats vid bostadsköp skall ökas.
Själv föreslår jag alla tre åtgärderna för att undvika en ännu mer uppblåst bostadsmarknad, som därmed kommer krascha. Nu skulle de åtgärderna iofs antagligen leda till en krasch. En kvantitativ åtstramning av bostadsmarknaden, arrangerad av bankerna, samtidigt som Riksbanken kommer köra med kvantitativa lättnader när räntan väl är noll.
Inför krav på 20-25% i kontantinsats vid bostadsköp.
Kräv en amorteringstid på 20-30 år.
Höj räntorna på bostadslånen, så bankerna tjänar ännu mer pengar på räntesänkningarna och inte behöver statligt stöd.
De som har höga lån på sin bostad, och alltså ligger bakom delar av bankernas problem blir då också de som får betala för härvan. Har man låga ansvarsfulla lån, redan en hög amorteringstakt, eller rent av inga lån alls, så behöver man alltså inte via skattesedeln eller försvagad krona vara med och betala för andras överbelåning.
Ovanstående åtgärder borde överlag sänka priserna på bostäder till en rimlig nivå, trygga bankernas lönsamhet, minska folks skuldsättning och efter 20-30 år göra dem skuldfria. Och framför allt så kan vi undvika nya bubblor på bostadsmarknaden.
Helt utan ironi. Sätt igång och skäll ut mig.
