Karolinska Institutet, Reykaviks Universitet och Columbia University fick för två dagar sedan publicerat artikeln Electronic screen use and mental well-being of 10–12-year-old children hos The European Journal of Public Health Advance Access (länk), som vetenskapligt och tydligt fastställer att barn mår dåligt av att sitta framför en elektronisk skärm, t ex TV eller dator. Ju mer tid de spenderar framför skärmen dagligen, desto mer dåligt mår barnen.
Latest in vetenskap
Vetenskap utmärks av att man kan verifiera hypoteser genom upprepningsbara experiment, och därmed förvandla hypoteser till teorier. Går inte detta är det inte vetenskap. Det är inte ens religon, utan bara humbug. (Finns det för övrigt ngn som utfört en långtidsstudie med två grupper, den ena som dagligen ber “… och fräls oss ifrån ondo”, respektive en grupp som inte gör det, och sedan kontrollerar utfallet. Med lämplig definition av “ondo”, ex döden, olyckor, arbetslöshet, brottslighet etc. Kan ju vara intressant att se om Gud lyssnar.)
Man kan t ex testa gravitationen och räkna ut gravitationskonstanten (och lufttryck, luftmotstånd och andra indata) genom att släppa en boll från en viss höjd och mäta tiden. Detta kan man sedan använda för att med mycket hög precision lämna en prognos på hur lång tid det tar för en boll att nå marken från en viss höjd, något som sedan kan bekräftas vetenskapligt genom upprepade experiment. Det är vetenskap.
Tyvärr så finns det de som tror att ekonomi är fysik, och att det går att göra modeller av ekonomi som säger något om utfallet av olika indata, t ex något så banalt som styrräntan.
Det är förstås helt fel.
Inom åtminstone nationalekonomi, som påstår sig vara en vetenskap, så kan man inte genomföra upprepningsbara experiment, ex sätta styrräntan till 1.0% ett hundra gånger och jämföra resultatet med att ha satt styrräntan till 2.0% ett hundra gånger. Alltså förblir alla modeller inom (national)ekonomi bara hypoteser, och är inte vetenskap. De är lika bevisbara som om jag framlägger hypotesen att var hårfästet ligger på Riksbankens chef fastställer den ekonomiska tillväxten.
Nu kan man förstås kontrollera hur alla dessa högavlönade, högutbildade och högkvalificerade nationalekonomer lyckats med sina prognoser. Förlåt, gissningar. En ovetenskaplig och godtycklig sammanställning följer.
Enligt SCB var den svenska ekonomiska tillväxten 2005-2009 enligt nedan.
2005: 3.2
2006: 4.3
2007: 3.3
2008: -0.4
2009: -5.2
Nu följer några prognosexempel. Orkar inte lägga in länkreferenser.
Konjunkturinstitutet, KI, lade i augusti 2006 följande gissningar: 2006:4.5, 2007:3.4, 2008:2.7. Fel, fel och fel. I juni 2005 gissade man 2005: 2.1, 2006: 2.8, 2007: 2.8. Fel, fel och fel. I mars 2007 gissade man på 3.9 för 2007 och 3.4 för 2008. Fel och fel. I augusti 2008 gissande KI på 2008: 1.7 och 2009: 1.4. Fel och fel.
När det gäller gissningen för 2007 så sade man faktiskt först 3.3, men sade sedan att med diverse justeringar för arbetstid så var 3.4 mer korrekt. Av ovanstående tio gissningar så gissade man rätt i ett enda fall, men sade att det inte var korrekt och att 0.1 högre var mer riktigt. Ett halvt rätt kanske? 5% träffsäkerhet. Ett fall av tjugo.
Detta är konjunkturinstitutet som i princip bara skall hålla på med detta. KI har 60st anställda högt avlönade och mycket kvalificerade felgissare.
Över till regeringen och finansdepartementet. I september 2009 gissade man faktiskt på att utfallet för 2009 skulle bli -5.2%. Man gissade alltså rätt! Fast då var nästan tre fjärdedelar av året avklarat och träffsäkerheten ökar förstås därmed. Fast i januari 2010 gissade man att BNP-utfallet för 2009 skulle bli -4.5%. SCB var inte klara med siffrorna än, och man lyckades alltså gissa fel i ett senare läge, efter året var slut. April 2009 gissade man på -4.2% för år 2009. Fel igen.
I vårproppen 2006 gissade man på 2005: 2.7, 2006: 3.6 och 2007: 3.0. Det var med socialdemokratisk finansminister. Utfallet blev som väntat. Fel, fel och fel.
Året därpå gissade finansdepartementet ledda av vår väldelige Anders Borg på 2006: 4.4, 2007: 3.7, 2008: 3.3 och 2009: 3.1. Utfallet vet vi. Fel, fel, fel och fel.
Kan inflika att här började jag tröttna, men tittade också upp vårproppen 2008. Resultatet kändes dock förutsägbart. Här gissade man på 2.1 för 2008 och 1.8 för 2009. För då avklarade 2007 gissade man på 2.7. Utfallen blev alltså fel, fel och fel.
Tittar vi på Riksbanken så är det som väntat. I april 2009 gissade man på -4.5 för helåret 2009. Fel. Nu har inte Riksbanken lika strukturerat lagt fram sina prognoser på hemsidan, men i ett dokument framställt för Riksdagen finns följande fantastiska graf för 2006.
För tillväxten 2006 gissade massvis prognosmakare, inklusive Riksbanken, fel 60 av 61 gånger. Det är en träffsäkerhet på ca 1.6%.
Orkar inte titta upp IMF:s gissningar, vilket lämnas som en övning åt läsaren. Misstänker att de är lika skickliga som Finansdepartementet, KI och Riksbanken.
Faktum är att grafen ovan och att alla verkar lämna olika prognoser bevisar att nationalekonomi inte är en vetenskap. För även om man bara använder modeller även inom fysik, approximationer till verkligheten, så blir dessa modeller med tiden bättre och bättre. De ger inte annorlunda resultat, bara mer exakta resultat. Inom ekonomi så får man uppenbarligen vilt skilda resultat, dels pga att man använder olika modeller och dels pga att man använder olika indata. Man gissar helt enkelt indata och man gissar vilken modell man skall använda. Vore det vetenskap skulle alla modeller ge ungefär samma resultat.
Jag anser att man med stor säkerhet kan säga att eventuella korrekta gissningar har med ren tur att göra. Även en blind apa kan ibland träffa rätt. Antagligen oftare än ovanstående prognosmakare.
Nationalekonomi fortsätter att inte vara en vetenskap, kanske inte ens en religon. Utan rent och skärt kvacksalveri och junk science. Men visst, det finns ju även åtminstone en professorstjänst i parapsykologi i Sverige, så man kanske kan behålla en enda professur i nationalekonomi. Resten av de parasiter som låtsas vara akademiker inom “vetenskapen” nationalekonomi kan förvisas till arbetsförmedlingen, liksom deras studenter.
Så sluta nu att lyssna på alla prognoser om BNP. Oavsett antalet högskolepoäng så har de ingen som helst aning, ibland kan de inte ens gissa rätt på plus eller minus. Det är dags att dessa skandalöst dåliga gissningar slutar få uppmärksamhet och legitimering via media.
Fooled by randomness, anyone?
Kan tillägga att om jag i investeringar eller trading bara skulle investera korrekt i 2-5% av fallen så skulle jag idag vara väldigt fattig.
Det går inte att prognosticera något som beror på alldeles för många variabler. Ovan ser vi att man inte ens kan gissa rätt för år som redan är avslutade, och där man ändå haft rätt bra sifferunderlag. Modellerna man använder överensstämmer helt enkelt inte alls med verkligheten.
Som vanligt rekommenderas läsning av The Black Swan – The impact of the highly improbable (2007, Bokus 104:-) och Fooled by Randomness (2001, Bokus 94:-).
Avslutar med ett citat från alla (politiska) nationalekonomers husgud Keynes:
“The ideas of economists and political philosophers, both when they are right and when they are wrong, are more powerful than is commonly understood. Indeed the world is ruled by little else. Practical men, who believe themselves to be quite exempt from any intellectual influence, are usually the slaves of some defunct economist.”
Och ett citat av mig:
“… och fräls oss från ekonomer.”
Den publicering kring abitiotisk olja som KTH gjort i Nature Geoscience var inte en artikel (“article”) utan ett brev (“letter”).
Jag citerar definitionen av brev hos Nature Geoscience nedan:
“A Letter reports an important novel research study. Letters typically occupy four printed journal pages. The text is limited to 2,000 words, including the introductory paragraph, but excluding Methods, references and figure legends. Letters should have no more than 3—5 display items (figures and/or tables). References are limited to 30. This format begins with a title of, at most, 90 characters (including spaces), followed by an introductory paragraph (not abstract) of approximately 200 words, summarizing the background, rationale, main results (introduced by “Here we show” or some equivalent phrase) and implications of the study. This paragraph should be fully referenced and should be considered part of the main text, so that any subsequent introductory material avoids too much redundancy with the introductory paragraph.
Letters include received/accepted dates and may be accompanied by supplementary information. They are always peer-reviewed.”
För artikel är definitionen följande enlig samma källa:
“An Article is a substantial novel research study of high quality and general interest to the geoscience community. The main text (excluding introductory paragraph, Methods, references and figure legends) is 2,000—3,000 words. Articles have 4—6 display items (figures and/or tables). References are limited to 50. The maximum title length is 90 characters (including spaces). The introductory paragraph is typically 150 words and is unreferenced; it contains a brief account of the background and rationale of the work, followed by a statement of the main conclusions introduced by the phrase “Here we show” or some equivalent. An introduction (without heading) of up to 500 words of referenced text expands on the background of the work (some overlap with the summary is acceptable), followed by a concise, focused account of the findings, ending with one or two short paragraphs of discussion.
Articles include received/accepted dates and may be accompanied by supplementary information. They are always peer-reviewed.”
Skillnaden ligger förutom storleken på att en artikel är “substantial novel research study of high quality and general interest to the geoscience community” medan ett brev är “an important novel research study”.
Fokus ligger här på “novel”. Det ordet betyder i det här sammanhanget “ny” eller “originell”.
Med tanke på att en av författarna publicerat samma sak redan 2002 så måste man fråga sig om det hela vare sig är nytt eller originellt. Det måste helt enkelt röra sig om en miss från Nature Geoscience, avsiktlig eller ej. Nu rör det sig förstås inte om den så förhatliga vetenskapliga plagiarismen, man kan knappast plagiera sig själv, men Nature Geoscience ställer också krav på att materialet skall vara unikt och inte publicerat någon annanstans tidigare. Visserligen var den tidigare publikationen en artikel och inte ett brev, så frågan är om det är OK att återpublicera gamla rön om man skriver om en artikel till ett brev?
Det är nog en fråga som bäst ställes till Nature Geosciences redaktion antar jag?
Sedan saknas formuleringen “high quality” när det gäller ett brev. Man behöver inte heller göra några utläggningar kring den vetenskapliga metodiken i brevet.
I allmänhetens ögon är dock skadan redan skedd då forskaren har fått massvis med uppmärksamhet för något han redan upptäckte 2002, och baserat på detta slängt sig med vilda påståenden om 4 miljoner år av oljereserver.
Ingen har förstås missat den uppmärksamhet som en rysk gästforskare på KTH lyckats få i media, genom att under året upprepat ett experiment han redan gjort och publicerade år 2002.
Det rör sig alltså återigen om den abiotiska oljan. Redan 2002 lämnade forskaren med kollegor in att man i laboratorium under ett tryck på 50 000 atmosfärer och 1500 grader lyckades skapa metan, etan, propan, butan, pentan, hexan och andra kolväten som vanligtvis kopplas samman med fossila bränslen ur kalciumkarbonat (?? – CaCO3) och vatten (H2O). Den rapporten hittar man här.
Allt man lyckats med Kungliga Tekniska Högskolans och Vetenskapsrådets finansiering är att ha upprepat sitt tidigare experiment. Det är förstås bra, upprepning av experiment betyder att de blir lite mer trovärdiga, men normalt vill man att de skall upprepas av en annan forskargrupp, ledd av någon annan forskare. Att samma forskare upprepar samma experiment men på olika universitet räknas liksom inte.
Det enda man därmed bevisat är det man redan visste, att djupt ner i manteln så finns det metan, precis som det finns metan på andra planeter i vårt solsystem. Man har lyckats visa att det går att skapa metan under de förhållanden som råder där det finns metan. Något man alltså redan gjort 2002, men fick svenska skattepengar för att göra en gång till.
Sedan kunde man vifta runt med detta som att det vore något nytt och få uppmärksamhet i t ex TV4 eller Ny Teknik. Det finns inget som klår möjligheten att få lite uppmärksamhet så mycket som lite hederlig återanvändning.
Det tål att funderas på vad som hänt med oljepriset sedan deras upptäckt 2002? Det verkar inte som att den har sänkt priset på olja.
Den nya artikeln har publicerats i Nature Geoscience, och hittas här. Sammanfattningen inleds med följande mening: “There is widespread evidence that petroleum originates from biological processes“, vilket är lite intressant i sammanhanget. Det enda pappret handlar om är upprepandet av experimentet. Här är det viktigt att påpeka att vetenskapliga tidsskrifter inte skall publicera upprepningar av gamla rön, speciellt inte av samma författare som tidigare, men det kan förstås finnas någon liten teknikalitet som gör att man publicerat ändå.
Att utifrån den publicerade artikeln hävda att den olja vi utvinner och hittar, och kan utvinna och kan hitta räcker i fyra miljoner år är däremot inte något som är publicerat i någon vetenskaplig tidsskrift och utsatt för peer review. Det är bara helt tomma ord tagna ur luften. Formeln är alltså gör ett legitimt vetenskapligt experiment och använd uppmärksamheten för att dra andra långtgående slutsatser utan vetenskaplig grund och få massvis med uppmärksamhet i media för fantasierna.
Man har lyckats göra ett experiment i ett laboratorium, som t ex förklarar hur det kan finnas metan på andra livlösa planeter.
Det är allt.
En liten sanning gör inte en stor lögn sann.
Slutsatser om att oljan räcker i fyra miljoner år finns det inga vetenskapliga belägg för, åtminstone inte i forskarens publicerade artiklar.
Nu tänker ni väl att forskaren ifråga är geolog? Kanske det, men han är gästforskare på Industriell ekonomi och organisation.
Det tål att funderas på vilka det är som talar om evig tillväxt, och om uppfattningen att ekonomisk tillväxt och oljeproduktion hör ihop så är det ju bra att kunna hänvisa till oändligt med olja och man vill prata om evig ekonomisk tillväxt. Vilket man antagligen gör på Industriell Ekonomi på KTH…
För den som tar enstaka oljefynd i granit som bevis på abiotisk olja, så kanske man kan läsa följande snart fem år gamla artikel på The Oil Drum. Fynd av olja i granit har alltid hittats där man har haft olja i sedimentära bergarter runt omkring, och oljan har då varit identisk. Det handlar alltså om att oljan har runnit över från den sedimentära bergarten till håligheter i graniten. Jordskorpan är för övrigt inte statisk, utan oljebärande sedimant kan flyttat sig rätt rejält under årmiljonerna, ibland rent av glidit in under granitformationer och sedan läckt olja uppåt.
Tillägg: Se även senare artikel.
CERN:s nya enorma partikelaccelerator LHC är igång igen. Härligt att se. Jorden står fortfarande kvar.
Rent spelteoretiskt kan man bara vara positiv till detta. Går det bra så kan man säga “vad var det jag sade”, går jorden under så finns det inget att diskutera i frågan, och ingen som kan anklaga en retroaktivt för att varit oförsiktig.
Vi känner ju alla till termodynamikens lagar. Man kan inte skapa energi ur intet, den maximala skadan en partikelkrock i LHC kan orsaka är E=mc^2. Och två protoner är väldigt lite m. Löjligt lite. Hej, jag-fattar-liksom-inte-hur-lite-det-är lite.
Nåja, de stora experimenten blir inte förrän efter årsskiftet.
Vad som är alldeles underbart är att titta på filmen från uppstarten. Några av er kanske tyvärr sett filmen Angels & Demons (Änglar och demoner), baserad på en av Dan Browns dussinromaner. Den öppnar med en scen från CERN och LHC. Där är allting högteknologiskt, folk har vita rockar, välkammat hår och ser väldigt professionella ut.
Men alla som någonsin rört sig på doktorandnivå på akademiska institutioner, eller ens pluggat några år på något av våra universitets naturvetenskapliga fakulteter vet ju hur verkligheten ser ut. Nördar i tofflor. Nördar i pull-overs. Nördar med lång hår. Nördar med rufsig frisyr. Feta äldre nördar med lite hår. Nördar med glasögon. Nördar i T-shirt.
Och ser man på filmen från CERN så är det just detta man ser. Inga labbrockar. Pull-overs. T-shirts. Långt hår. Glasögon. Lönnfeta magar. Nördar i alla åldrar. I tråkiga lokaler. Verkligheten är så långt från Hollywood den kan komma.
När det blev två blippar på skärmen istället för bara en stiger jublet i lokalen. Lagom nördigt jubel.
Hot nerd on nerd action.
Härligt att se.