Karolinska Institutet, Reykaviks Universitet och Columbia University fick för två dagar sedan publicerat artikeln Electronic screen use and mental well-being of 10–12-year-old children hos The European Journal of Public Health Advance Access (länk), som vetenskapligt och tydligt fastställer att barn mår dåligt av att sitta framför en elektronisk skärm, t ex TV eller dator. Ju mer tid de spenderar framför skärmen dagligen, desto mer dåligt mår barnen.
Sedan medger forskarna att det behövs ytterligare forskning för att komma fram till varför det är så här och det sägs inget om kausaliteten. Vad som är hönan eller ägget går inte att säga. Känner barn sig ensamma för att de sitter vid datorn eller sätter sig ensamma barn vid datorn? Sätter sig barn som mår dåligt framför en TV?
Slutsatserna är extremt tydliga rent vetenskapligt. För er som har koll på sådant så är P < 0.001, dvs detta är väldigt vetenskapligt signifikant (99.9% korrekt slutsats). P < 0.05 (95%) är gränsen för vetenskaplighet.
Datat för studien är hämtat från alla isländska barn i åldern 10 – 12 år i en nationell datainsamling 2007. Över 10 000 barn har svarat. Slutsatserna är justerade för familjestrukturer, dvs man har tagit hänsyn till familjeförhållanden, rimligtvis syskon, ensamstående förälder etc. Slutsatserna gäller oavsett hur familjen är uppbyggd.
För samtliga sju indikatorer på psykiskt välmående är slutsatserna vetenskapligt signifikanta – känna sig ledsen eller ha tråkigt, ingen aptit, känt sig ensam, lätt att gråta, sömnsvårigheter, sorgsenhet eller känt att framtiden är hopplös.
 |
| Dålig aptit och skärmtid |
Jag har här skapat några beskrivande exempel utifrån rådatat i artikeln, så kanske även en lekman kan se tydligheten i slutsatserna. Det är för barn som sitter fyra timmar eller mer framför skärmen, oavsett orsak, ofta mer än dubbelt så vanligt med psykisk ohälsa, jämfört ingen eller mindre än en timmes skärmtid om dagen.
Ska man diskutera detta så kan det t ex vara så att barn som sitter mycket vid datorn eller framför TV:n känner sig ensamma därför att de är ensamma. Sitter man framför datorn istället för att leka med kompisar så är det inte så underligt om man känner sig ensam. Samma sak med aptit – det barn som sitter still mycket har rimligtvis mindre aptit.
 |
| Hopplös framtid och skärmtid |
Samtidigt visar det kanske vad man ska och bör göra som förälder – aktivera barnen och se till att de inte sitter framför en dator eller TV, om det så innebär att man som förälder själv ska lägga personlig tid på sina barn eller se till att de leker med kompisar eller är ute istället. Mår dina barn dåligt så är det inte psykofarmaka som gäller, utan bort med dem från datorn eller TV:n och ge dem en bättre fritidssysselsättning.
Oavsett orsak, om man kan se till att ens barn “har ett liv” så att de inte bara sitter framför en skärm, så bör de må bättre.
 |
| Ledsen och skärmtid. |
I den utsträckning barn mår sämre idag än “förr i tiden” så kan det mycket väl bero på tiden framför TV:n och/eller datorn.
Vi som är 60- eller 70-talister, och föräldrar idag, ska komma ihåg att vi inte kunde sitta så många timmar framför TV:n när vi var små. Videoapparater gjorde sitt intåg först på 80-talet och större delen av dagen sändes det helt enkelt inget annat än testbild på TV:n. Idag har barn tillgång till TV-program dygnet runt, plus on-demandtjänster. Videospelare eller DVD-spelare finns i princip i varje hem, liksom dator. Ett barn kan idag lätt sitta över fyra timmar om dagen framför en skärm.
Det hade förstås varit intressant att se samma slags studie på vuxna – mår vuxna som jobbar framför datorn hela dagarna bättre eller sämre?
Vad som förundrar mig mest är varför inte media har uppmärksammat dessa väldigt tydliga slutsatser? Vore om inte annat något för kvällspressen kan man tycka.
37 kommentarer
Huvudförklaringen är förmodligen att barn behöver fysisk aktivitet. Men det kan också vara däggdjurshjärnan som blir svältfödd på äkta mänsklig samvaro.
Ja, kroppen är ju anpassad för ett liv i rörelse på, typ, den afrikanska savannen, med en low-carb kost. Nuförtiden lever ju de flesta precis tvärtom. Sen förundras vi över skenande fetma, diabetesepedemier och andra folksjukdomar. Möjligen kan en viss anpassning ha hunnit ske för spannmålsprodukter sedan jordbruket uppfanns, men inte till dagens high-carb-nivå, och absolut inte till rent fabriksproducerat socker och vitt mjöl. Socker ger insulinpåslag som säger till fettcellerna att lagra fett för sämre tider. Även mjölprodukter bryts ner till socker i magen.
Och när effekten av sockerbombs-JoltColan framför skärmen avtar mår ungarna förstås extra dåligt och blir skakiga av koffeinet.
I pk-Sverige publiceras inte jobbiga saker som innebar att du själv behöver ta dig i kragen. Har du problem är det adhd och då kan en massa skattepengar spenderas och det är inte ditt fel. Inte ens när statistik bevisade att många fick diagnosen felaktigt blev det mer än en snabbt övergående krusning på pk-mediaytan. SR intervjuade adhd/skattediare som fick framföra de mest häpnadsväckande/dåraktiga resonemang till stöd för massdiagnostisering av adhd.
Ja, och när det härmodan konstaterades att förskrivningen av centralstimulerande mediciner mot adhd ökat drastiskt så svarade en läkare förnumstigt: "Ja, det beror på att medicinerna hjälper!" Snacka om att försöka kväsa invändningar.
Klart att medicinen hjälper. Ger du barn centralstimulerande så ökar deras koncentrationsförmåga. Av samma anledning dricker de flesta vuxna kaffe. Vissa går för långt och tar kokain för att orka jobba utan sömn och vila.
Att medicinen hjälper barn som har problem betyder ju alls inte säkert att medicinerna är det bästa sättet att hjälpa, eller att de ens är lämpliga. Kanske är mer fysisk aktivitet och mindre tid framför datorn bättre för en stor del av barnen som diagonsticeras idag.
/Mikael
Alla, inklusive journalister, är för upptagna framför sina skärmar med att läsa enbart det som serveras på ett vetenskapligt Google-sätt. Man läser endast om sånt man är intresserad av och dagligen läser. Annat dyker aldrig upp i Twitter-flödet.
Även om sittandet framför skärmar inte är orsaken, så ska man självklart se det som en signal på att barnet mår dåligt.
"Kan må dåligt" bör det vara.
Som vanligt undviker journalister att ställa frågan om kausalitet, dvs vad som är orsak och vad som är verkan. Är det så att tiden framför bildskärmen är orsak till varför barnen är olyckliga, eller är bildskärmen, dataspelet etc. en flykt från något annat som inte är bra i skolan/familjen etc, dvs en konsekvens av att barnen inte mår bra?
… vilka journalister menar du nu? Vilka har uppmärksammat rapporten?
"Vad som förundrar mig mest är varför inte media har uppmärksammat dessa väldigt tydliga slutsatser?"
De uppmärksammas inte av samma anledning till att bostadsbubblan och kreditökningen inte ges det utrymme och de rubriker de förtjänar: man biter inte den hand som föder en. Gudförbjude att den överbelånade medelklassen skulle läsa något annat och köpa barens julklapps-IPad från en annonsör hos konkurrenten.
Mycket intressanta resultat som definitivt är värda att lyfta fram.
Jag vänder mig dock mot din beskrivning av de statistiska resultaten. Först och främst så är inte p<0.05 någon gräns för vetenskaplighet. Det är en vanligt använd gräns för när man anser en effekt signifikant att rapportera, men säger i sig inget om vetenskaplighet. Mycket forskning/analys bedrivs helt utan p-värden, och även att inte kunna visa på en effekt i ett stort datamaterial (dvs p>0.05) kan vara vetenskapligt intressanta resultat.
Dessutom leder formuleringen "99.9% korrekt slutsats" tankarna fel. P-värdet säger något om hur ofta resultatet skulle kunna påträffas rent slumpmässigt, givet att det inte fanns någon effekt. Enligt modellen de använt så skulle detta bara ske i 0.1% av fallen, vilket ger deras resultat styrka. Detta innebär dock inte att t.ex. den uppmätta effekten är korrekt till 99.9%, vilket man skulle kunna tro efter att ha läst denna text.
Korrekt. Problemet är att enkelt uttrycka den stora styrkan i slutsatserna för lekmän. Man kan skriva "jätte-jätte-jätte-starka slutsatser".
Saker kan vara vetenskapligt intressanta utan signifikanta P-värden, men de är inga vetenskapligt säkra slutsatser.
Det är helt klart en pedagogisk uppgift att förklara och förstå p-värden och även vetenskapsmän går vilse där. Du överskattar dock fortfarande betydelsen av p-värden. För att prata om att slutsatser är "säkra" (ett begrepp jag aldrig har hört en vetenskapsman använda) måste du även ta hänsyn till metodval, alternativa modellformuleringar osv, och då är du ändå bara en bit på väg. För att uppnå någon högre grad av säkerhet behöver resultaten upprepas. Se tex metaanalyser, där olika signifikanta studier ofta pekar åt olika håll och där det är först när resultaten syntetiseras som en mer generell bild kan ges. Att något visats med stöd av ett lågt p-värde betyder i sig inte att det är säkert.
Dessutom finns helt andra metodval, där p-värden inte ens kommer in i bilden, som t.ex. bayesisk statistik med sina "posterior distributions". Detta är fortfarande precis lika vetenskapligt. I slutändan ska man även göra en tydlig skillnad mellan vetenskap (hypotesbyggande, studiedesign, datainsamlande etc) och statistik, där statistiken utgör en metodkälla och inte ett kriterium för vad som är vetenskap.
Word, fuw.
Vetenskap är något som är möjligt att observera, mäta och repetera. Där slutsatser dras är ju allt som ofta där vetenskapen slutar.
Det är ju alltid lika komiskt när gamle media tar vetenskap och bajsar på det.
Det är lite intressant att just p>0.05 har blivit den vetenskapliga guldstandarden. Ingen verkar kunna säga varför det blev just 0.05 inte heller när detta hände verkar någon kunna svara på.
Om jag minns rätt så härstammar det från Fisher själv (30tal), och var hans föredragna nivå för risken att felaktigt förkasta en sann nollhypotes. Han var dock tydlig med att detta var en godtycklig gräns, och att det ofta är rimligt att sätta en lägre (hårdare) nivå.
Apropå att det inte tagits upp i pressen så kan det vara värt att notera att artikeln bara publicerats för två dagar sedan. Om det inte gått ut en pressrelease till media, så är nog den enkla förklaringen att få/ingen i media sett resultaten än. Jag tvivlar på att det finns en stor mängd journalister som sitter och söker på stickord i artikeldatabaser eller följer allt som publiceras i olika tidskrifter.
Korrekt.
Enligt SR förkortar man sitt liv med 22 minuter för varje timme framför TV:n (enligt en Australisk studie). Det framgick förstås inte om de hade löpbandet framför TV:n eller om de satt och drack öl. Man får förmoda det senare.
Av fyra i vårt rum på dataföretag, var det bara jag som inte led av panikångest i varierande grad… Jag vet många fler på företaget som har samma diagnos.
Jag känner inte till någon på det företag (stort börsnoterat IT bolag) där jag jobbar som lider av panikångest. Vi har dock haft en sjukskrivning på grund av stress. Men då har jag också jobbat där 10 år.
Du kanske borde byta jobb?
Det framgår väl inte av rapporten om det är skärmtittande som ger upphov till depression etc, utan det kan ju lika gärna vara så att barn som mår dåligt tittar mer på TV/dator just för att de mår dåligt och inte orkar med annat, eller för att de är mobbade och saknar vänner. Då blir det lätt att fly ut på internet.
Alltså, korrelation är inte lika med samband.
Ja, jag skrev ju det. Svårt att läsa?
Han har suttit för länge vid dator 🙂
Behövdes det forskning för att uppmärksamma detta? Något som jag vetat länge.
Ja, men det här är första gången någon faktiskt visat det vetenskapligt och dessutom med väldigt hög signifikant. Spelar ingen roll vad man gör framför datorn, familjeförhållanden eller kön – mer tid framför datorn, fler som mår dåligt.
Men när det gäller porrsurfning, mår ungdomarna dåligt då? Man kan förmoda att det leder till en viss lokal fysisk aktivitet i alla fall, vilket ju är nyttigt.
Jag är också 70-talist och spenderade nog mer än 4 timmar per dag framför datorn vissa perioder av min barndom/ungdom. Först framför en VIC20, sedan Commodore 64 och slutligen en Amiga 500. Skillnaden mot nu är väl att internet inte fanns så vi var nästan alltid 4-5 polare som spelade (för det var ju i princip det enda man gjorde på datorn) ihop, fysiskt på samma ställe. Många spel körde man ju en mot en på delad skärm och det fanns spel där man körde ända upp till 4 stycken, Gauntlet CoOp t.ex. spelades flitigt. Annars turades man om att slita i TAC 2:an.
http://www.youtube.com/watch?v=XShU61VQ8k8
Efter internets intåg behöver man ju inte träffas live utan man kan köra CS eller WoW online istället, och chatta eller använda nåt "snackprogram", typ Teamtalk.
Min poäng är att datoranvändande inte absolut nödvändigtvis måste innebära att man är ensam, olycklig eller asocial.
Har en kollega som sade till sin son att sluta spela WoW och gå ut och träffa riktiga människor, varpå sonen pekar på skärmen och säger: "Men jag gör ju det hela tiden, titta där springer Olle det är han som är wizard".
ha ha ha ha
Jag betvivlar att de 10-12 åringar som spelar i olika grupperingar som har undersökts här. Jag som 80-talist är uppvuxen framför en dator sen dag 1 (så pass att jag vid 28 års ålder fortfarande lider av ryggproblem pga. att jag satt stilla så pass mycket) har i det stora hela alltid spelat med vänner. Några av mina "bättre" minnen är när jag med vänner klarar av olika nivår i CO-OP i olika spel, t.ex när man tog Memphisto eller klarade Diablo 2 utan några gameguides etc. Jag kan komma hem full efter krogen och gå online och spela med mina vänner och helt enkelt ha "time of my life". Så jag hoppas detta inte leder till att människor drar parallellen dator = asocial etc.
Hoppas att de fortsätter och reder ut vad som är orsak och verkan här, för om inget annat kan det ge bra stöd för vilka ungdomar som man bär sätta extra resurser på så det ej blir problem i framtiden.
Tror ett stort problem är att föräldrar idag dels är upptagna med att arbeta själva samt att de är mycket mer skraja för att barnen skall skada sig eller råka illa ut.
Man bör tänka på att pedofiler finns överallt…
När vi var små hade man inte ens bilbälte i bilen, istället kröp vi omkring på hatthyllan. Om det small så blev bilen bara skrot till skillnad mot dagens höga säkerhet
Dessutom måste alla fysiska barnaktiviteter nuförtiden vara ordnade och under ledning av någon "tränare", och barnen bli skjutsade till och från aktiviteten.
Efter en snabbtitt på graferna ovan tyckte jag mig se att flickorna mådde sämre än pojkarna.
Vore intressant att veta om det är så att _alla_ barn mår sämre eller om det är risken för att må sämre som ökar?
Risken ökar. Rejält. Flickor verkar ha det värst.
Moventia:
Dessutom har jag sett i min omgivning att barn som ser mycket på TV och datorer får synproblem av allt ljus från skärmen. Glasögonanvändningen bland barn har ju exploderat vad jag har läst. Ingen försöker förstå varför. Går väl mot starka ekonomiska intressen.
Barnens ögon är inte färdigutvecklade och behöver som på savannen se mycket på stora ytor och längre avstånd. Detta får de vid utomhuslek och de flesta sporter. Att stirra in i ett ljusfält timme efter timme är förödande för deras synutveckling.
Men detta skrivs det inte alls om.
Jag mår dåligt av att sitta för mycket framför datorn, måste pausa då och då – göra armhävningar, situps och upphopp, även på jobbet (jobbar media). Folk kommer in med en kanelbulle i käften och glor på mig men det sktr jag i. Precis som du skriver så var det ju inte mycket på tv förr, jag hade en iof en atari kopplad till teven men det blev ändå inga längre sittningar. Numera är ju grejorna så bra så att det är ju inga problem att häcka en hel dag framför datorn/telefonen, så det är väl inte bra för nån, oavsett ålder, även om det känns mer tragiskt med att barn som ändå borde få ha så mycket kul framför sig ska vara deppiga. Dessutom kan folk på forum/online-gaming vara så elaka så det finns inte och det kan ju kanske vara svårt för föräldrar att komma åt det, de ser bara att ungen sitter tyst vid datorn.
Bra att detta uppmärksammas! Idag kan man ju den som inte fattar bättre leva nästan hela sitt liv framför diverse skärmar – "allt" finns där (jobb, fritid, tv, musik, spel, film, bloggar….). Kämpar själv emot så gott jag kan, går inte så bra alltid.
Tycker även att smarta mobiltelefoner måste inkluderas. Ser man sig omkring dag på bussar och tåg sitter de flesta (särskilt yngre) och pillar oavbrutet på sina skärmar. Gör de inte de, har de åtm. lurar i öronen.
Frågan är om man inte bör expandera resonemanget från enbart skärmtid till olika former av "teknikdriven stimulans". Det är jobbigt när det är tyst…