vertical wind

I peak oil-kretsar har ofta livet på landet framförts som något eftersträvansvärt och hållbart. Det går att föra en hel del resonemang kring detta. I slutändan måste det dock vara en personlig preferens och ett personligt val, så vi kan bortse från argumenten för tillfället, även om den diskussionen antagligen är intressantare. Vi får återkomma till den i ett senare inlägg.

Stabor framför ofta att landet innebär långa avstånd och ingen service. De blandar då ihop landet med glesbygd. Det är två olika saker. Lämnar man faktiskt motorvägarna och besöker byarna vi har på landsbygden, så finner man inte sällan små, små, små städer med 500 – 1000 invånare, med allsköns service på bekvämt gångavstånd.

Och när det gäller avstånd så skall man inte glömma att 2-3 km med cykel på landet går i ett nafs. Det är inga trafikljus, inga korsningar, ingen störande biltrafik eller fotgängare, och när det väl är några medtrafikanter finns det gott om plats etc. Så vill man bo på landet kan man bosätta sig inom några kilometer från ett mindre samhälle med önskad service.

Nu finns det inte full service i varje by, men man kan titta på en del indikatorer som antagligen innebär bra service. Finns det skola 0-9? Finns det en lokal sparbank? Finns det en lokal mataffär?

Den viktigaste servicen är den man behöver varje dag, och det är skola (och dagis). Många små skolor, 0-3, 0-5, 0-6, hänger ofta löst vid besparingar, men de lite större 0-9 brukar sällan läggas ner. Ett högstadium som samlar ihop eleverna från omkringliggande byar är dessutom en stor arbetsplats. Elevernas sockersug kan också ge en lokal matbutik ett välbehövligt stöd. Så när man letar efter en by skall man titta efter ett högstadium.

Nästa steg är om det finns en lokal sparbank. Närvaron av en lokal sparbank visar på ett starkt näringsliv, oftast via de hundratals småföretagare man hittar på landet, och det är inte bara bönder som är företagare på landet.

Har byn bank och högstadium så har den med stor sannolikhet även en mataffär. Och med detta följer sannolikt mer service. Mataffärer på landet är förstås dyra, men är bra för småinköp. Annars hittar man ofta lokala äldre bland de större kunderna, en grupp som är på tillväxt. Annan service att titta efter är postombud, vilket ofta förbättrats sedan posten lade ner sina kontor, apoteksombud, systembolagsombud mm. Dessutom finns ju fortfarande lantbrevbärare, eller brevbärare med servicekänsla, sådana som knackar på om de har ett paket istället för att lägga ett papper i brevlådan.

De allra flesta måste förstås fortfarande jobba i Stora Staden, och därför är hållbara transportmöjligheter viktiga. Man bör nog söka sig till platser i närheten av en järnvägsstation, och då kan man byta den lilla byn mot den lilla staden. Det går ju fortfarande att bo på landet några kilometer från stan. Tar vi Göteborg som exempel så hittar vi t ex kommuner som Falkenberg, Munkedal eller Vårgårda på hyfsat billigt avstånd från Stora Staden. Oavsett hur utfallet av peak oil blir, så kan man nog chansa på att järnvägarna kommer fungera framöver.

En annan faktor kan vara att välja en kommun utan en enskild utmärkande centralort. Då kan servicen vara mer utspridd över kommunen. Tyvärr ligger dessa oftast avsides, ex i norra halvan av Bohuslän, Dalsland, eller i Bermudatrianglarna i Västergötland, dvs de tre solfjänderformade trianglarna mellan Rv45, E20, Rv40 och E6. Hur många här har varit i Essunga kommun någon gång? Eller Töreboda? Tranemo?

Men tittar man på kommun eller ort på det viset så bör man nog också fundera på den lokala arbetsmarknaden, och med det serviceunderlaget en bit efter peak oil. Tar vi Falkenberg som exempel, så har kommunen utmärkta förutsättningar. Man ligger längs en höghastighetsjärnväg, med nybyggd station alldeles utanför tätorten, och på en dryg timme kan man både nå Öresundsregionen eller Göteborgsområdet. Man har också en lokal hamn, vilket kan gynnas av peak oil då båttransporter om möjligt är ännu mer effektivt än tåg. Vi kan få se ett uppsving i kustnära transporter, på bekostnad av lastbilar och flyg. Kommunen har också en bra policy när det gäller förnyelsebar energi, med massiva utbyggnader av vindkraften. Visserligen dumpas den energin på nätet, och kommer inte specifikt lokalbefolkningen till del, men det ger arbetstillfällen och via delägande hos det kommunala energibolaget även intäkter för kommunkassan. Vertical Wind etablerar som bekant sin fabrik i Falkenberg, och med det arbetstillfällen. Man ligger också i en utpräglad jordbruksbygd, och arbetstillfällen inom jordbruket kommer finnas kvar så länge folk behöver mat, inklusive service kring detta.

Problemet för den som drömmer om leben das Bullerbü (ursäkta den dåliga tyskan) är att det är så fruktansvärt svårt att få tag på en gård. I hela Halland finns det 61 jordbruksfastigheter till salu på Hemnet, och dessa kostar inte sällan över 3 miljoner. Ett antal, speciellt närmare Göteborg, är helt nybyggda sk hästgårdar, där någon uppenbarligen tvingas sälja av personliga anledningar, oavsett om det är arbetslöshet, finanskris, skilsmässa eller att banken tröttnat på finansieringen. I minst ett fall sitter plasten fortfarande kvar på toalettsitsarna i det oinflyttade huset. Enda sättet att få tag på en någorlunda billig gård är att välja en med en standard som de flesta stabor aldrig skulle acceptera, typ 2-3 rum och 50-talsstandard. Sådant går dock att bygga ut och renovera, bara läget är rätt. Man kan alltid ändra huset, men läget går inte att göra något åt. Generellt får man på landet bygga ut sitt hus med 40-50% boyta utan bygglov, och ekonomibyggnader får även de uppföras utan bygglov. Detta gäller utanför detaljplan, ibland kan det finnas en extremt lokal detaljplan som förstör.

I specifikt Falkenberg finns det bara 15 jordbruksfastigheter till salu, och i princip ingen uppfyller de kriterier som kan vara eftersträvansvärda. I hela Västra Götaland finns det bara 155 jordbruksfastigheter till salu, vilket kan sättas i relation till 211 villor enbart i Göteborg. Det är en litet utbud, och varje gård är unik, med unika förutsättningar. Att hitta det man söker, på en plats med närhet till service, är en bedrift.

För den som är intresserad av att flytta till landet för att kunna försörja sig själv med t ex värme (=ved) och viss produktion av mat, så räcker det i södra Sverige ofta med 2-3 hektar skog, för att uthålligt kunna förse hushållet med ved. I extremfallet, att man t ex planterar en hektar åker med hybridasp, så kan man försörja hushållet med ved på bara en hektar skog. Till detta kommer möjligheten att uppföra vindkraft. Det kräver antagligen inga grannar inom synhåll, samtidigt som man måste ha bra förutsättningar för vind. Inte helt lätt att få ihop.

När det gäller matproduktion så innebär faktiskt köttproduktion mindre arbetsinsats än t ex grönsaksodling, även om det tar mer yta. Ett hushåll kan ordna det viktigaste proteinbehovet mha lite äggläggande höns. En höna per person i hushållet, så bör det räcka med att utfodra dem med matrester under vinterhalvåret, och de kan sprätta fritt om sommaren. Går man upp i ambition så kan man beroende på marken försörja kanske fem tackor och en bagge på en hektar bete, och en hektar vall eller slåtteräng för vinterfodret. En hektar slåtteräng klarar man även av att skörda helt manuellt om man lägger en helg, och bjuder in vänner eller grannar. Det kan ge 7-10 lamm om året, och med det 70-150 kg kött. Eller så köper man in lite smågris på våren, och låter dem jobba med markarbete över sommaren, och slaktar dem innan det är dags för vinterfoder. Samtidigt är detta i optimala fall. Grönsaksodling är tidskrävande, även om förstås djur även kräver sina minuter per dag. Bland den enklaste odlingen man kan göra är förstås potatis, bara man ser till att undvika alla sjukdomar genom rätt brukande. Industriell potatis besprutas med olika gifter 10-15 gånger under säsongen, men egen odling blir förstås ekologisk och avkastningen blir därefter. (Off-topic: Om det är något man skall köpa ekologiskt så är det potatis, för mängden gift som används vid “normal” potatisodling är som sagt skrämmande)

Oavsett är tillgången till vatten extremt viktig. I bästa fall har man en aldrig sinande djupborrad brunn av Loka-kvalitet, i värsta fall en förorenad grävd brunn, som kräver tre olika filter och dessutom torkar ut på sommaren när man behöver vattna grönsakerna. Åtminstone är vattnet i princip gratis på landet, då elkostnaden för pumpen är försumbar om man inte är professionell odlare. Enda avgiften är för tömning av trekammarbrunnen 1-2x om året, och den understiger rejält VA-avgiften för stabon.

För den som vill läsa på om självförsörjning är Alternativ.nu en bra start, där man hittar allt från proffs till hustomtar, men med det gemensamma att alla vill eller försöker åtminstone delvis försörja sig själva på något sätt. Eller bara är väldigt ovanliga.

Nu är leben das Bullerbü starkt idealiserat. Läser man faktiskt Astrid Lindgrens Bullerbyn, så framgår det att de vuxna jobbar jämnt, och barnen måste hjälpa till, och har några kilometer att gå till skolan. Så speciellt romantiskt är det egentligen inte. Det är ett hårt slit, även om man bara har några hektar mark att ta hand om.

Skall man hitta den nästan perfekta gården, så krävs det oavsett många år av tålmodig väntan. Eller bra lokala kontakter, vilket man kanske har om man kommer från bygden. Närhet till vänner och släktingar är också en faktor att beakta.

I slutändan är det som sagt ett personligt val att flytta ut, även om det kan vara väldigt lönsamt, även vid nuvarande låga räntor. Lönsamheten med billigare boende på landet blir desto större när vi återigen ser räntor över 4%.

Härnäst skall vi nog utredda debatten stad mot land ur peak oil-perspektiv. Det finns fördelar med bägge.