I peak oil-kretsar har ofta livet på landet framförts som något eftersträvansvärt och hållbart. Det går att föra en hel del resonemang kring detta. I slutändan måste det dock vara en personlig preferens och ett personligt val, så vi kan bortse från argumenten för tillfället, även om den diskussionen antagligen är intressantare. Vi får återkomma till den i ett senare inlägg.
Stabor framför ofta att landet innebär långa avstånd och ingen service. De blandar då ihop landet med glesbygd. Det är två olika saker. Lämnar man faktiskt motorvägarna och besöker byarna vi har på landsbygden, så finner man inte sällan små, små, små städer med 500 – 1000 invånare, med allsköns service på bekvämt gångavstånd.
Och när det gäller avstånd så skall man inte glömma att 2-3 km med cykel på landet går i ett nafs. Det är inga trafikljus, inga korsningar, ingen störande biltrafik eller fotgängare, och när det väl är några medtrafikanter finns det gott om plats etc. Så vill man bo på landet kan man bosätta sig inom några kilometer från ett mindre samhälle med önskad service.
Nu finns det inte full service i varje by, men man kan titta på en del indikatorer som antagligen innebär bra service. Finns det skola 0-9? Finns det en lokal sparbank? Finns det en lokal mataffär?
Den viktigaste servicen är den man behöver varje dag, och det är skola (och dagis). Många små skolor, 0-3, 0-5, 0-6, hänger ofta löst vid besparingar, men de lite större 0-9 brukar sällan läggas ner. Ett högstadium som samlar ihop eleverna från omkringliggande byar är dessutom en stor arbetsplats. Elevernas sockersug kan också ge en lokal matbutik ett välbehövligt stöd. Så när man letar efter en by skall man titta efter ett högstadium.
Nästa steg är om det finns en lokal sparbank. Närvaron av en lokal sparbank visar på ett starkt näringsliv, oftast via de hundratals småföretagare man hittar på landet, och det är inte bara bönder som är företagare på landet.
Har byn bank och högstadium så har den med stor sannolikhet även en mataffär. Och med detta följer sannolikt mer service. Mataffärer på landet är förstås dyra, men är bra för småinköp. Annars hittar man ofta lokala äldre bland de större kunderna, en grupp som är på tillväxt. Annan service att titta efter är postombud, vilket ofta förbättrats sedan posten lade ner sina kontor, apoteksombud, systembolagsombud mm. Dessutom finns ju fortfarande lantbrevbärare, eller brevbärare med servicekänsla, sådana som knackar på om de har ett paket istället för att lägga ett papper i brevlådan.
De allra flesta måste förstås fortfarande jobba i Stora Staden, och därför är hållbara transportmöjligheter viktiga. Man bör nog söka sig till platser i närheten av en järnvägsstation, och då kan man byta den lilla byn mot den lilla staden. Det går ju fortfarande att bo på landet några kilometer från stan. Tar vi Göteborg som exempel så hittar vi t ex kommuner som Falkenberg, Munkedal eller Vårgårda på hyfsat billigt avstånd från Stora Staden. Oavsett hur utfallet av peak oil blir, så kan man nog chansa på att järnvägarna kommer fungera framöver.
En annan faktor kan vara att välja en kommun utan en enskild utmärkande centralort. Då kan servicen vara mer utspridd över kommunen. Tyvärr ligger dessa oftast avsides, ex i norra halvan av Bohuslän, Dalsland, eller i Bermudatrianglarna i Västergötland, dvs de tre solfjänderformade trianglarna mellan Rv45, E20, Rv40 och E6. Hur många här har varit i Essunga kommun någon gång? Eller Töreboda? Tranemo?
Men tittar man på kommun eller ort på det viset så bör man nog också fundera på den lokala arbetsmarknaden, och med det serviceunderlaget en bit efter peak oil. Tar vi Falkenberg som exempel, så har kommunen utmärkta förutsättningar. Man ligger längs en höghastighetsjärnväg, med nybyggd station alldeles utanför tätorten, och på en dryg timme kan man både nå Öresundsregionen eller Göteborgsområdet. Man har också en lokal hamn, vilket kan gynnas av peak oil då båttransporter om möjligt är ännu mer effektivt än tåg. Vi kan få se ett uppsving i kustnära transporter, på bekostnad av lastbilar och flyg. Kommunen har också en bra policy när det gäller förnyelsebar energi, med massiva utbyggnader av vindkraften. Visserligen dumpas den energin på nätet, och kommer inte specifikt lokalbefolkningen till del, men det ger arbetstillfällen och via delägande hos det kommunala energibolaget även intäkter för kommunkassan. Vertical Wind etablerar som bekant sin fabrik i Falkenberg, och med det arbetstillfällen. Man ligger också i en utpräglad jordbruksbygd, och arbetstillfällen inom jordbruket kommer finnas kvar så länge folk behöver mat, inklusive service kring detta.
Problemet för den som drömmer om leben das Bullerbü (ursäkta den dåliga tyskan) är att det är så fruktansvärt svårt att få tag på en gård. I hela Halland finns det 61 jordbruksfastigheter till salu på Hemnet, och dessa kostar inte sällan över 3 miljoner. Ett antal, speciellt närmare Göteborg, är helt nybyggda sk hästgårdar, där någon uppenbarligen tvingas sälja av personliga anledningar, oavsett om det är arbetslöshet, finanskris, skilsmässa eller att banken tröttnat på finansieringen. I minst ett fall sitter plasten fortfarande kvar på toalettsitsarna i det oinflyttade huset. Enda sättet att få tag på en någorlunda billig gård är att välja en med en standard som de flesta stabor aldrig skulle acceptera, typ 2-3 rum och 50-talsstandard. Sådant går dock att bygga ut och renovera, bara läget är rätt. Man kan alltid ändra huset, men läget går inte att göra något åt. Generellt får man på landet bygga ut sitt hus med 40-50% boyta utan bygglov, och ekonomibyggnader får även de uppföras utan bygglov. Detta gäller utanför detaljplan, ibland kan det finnas en extremt lokal detaljplan som förstör.
I specifikt Falkenberg finns det bara 15 jordbruksfastigheter till salu, och i princip ingen uppfyller de kriterier som kan vara eftersträvansvärda. I hela Västra Götaland finns det bara 155 jordbruksfastigheter till salu, vilket kan sättas i relation till 211 villor enbart i Göteborg. Det är en litet utbud, och varje gård är unik, med unika förutsättningar. Att hitta det man söker, på en plats med närhet till service, är en bedrift.
För den som är intresserad av att flytta till landet för att kunna försörja sig själv med t ex värme (=ved) och viss produktion av mat, så räcker det i södra Sverige ofta med 2-3 hektar skog, för att uthålligt kunna förse hushållet med ved. I extremfallet, att man t ex planterar en hektar åker med hybridasp, så kan man försörja hushållet med ved på bara en hektar skog. Till detta kommer möjligheten att uppföra vindkraft. Det kräver antagligen inga grannar inom synhåll, samtidigt som man måste ha bra förutsättningar för vind. Inte helt lätt att få ihop.
När det gäller matproduktion så innebär faktiskt köttproduktion mindre arbetsinsats än t ex grönsaksodling, även om det tar mer yta. Ett hushåll kan ordna det viktigaste proteinbehovet mha lite äggläggande höns. En höna per person i hushållet, så bör det räcka med att utfodra dem med matrester under vinterhalvåret, och de kan sprätta fritt om sommaren. Går man upp i ambition så kan man beroende på marken försörja kanske fem tackor och en bagge på en hektar bete, och en hektar vall eller slåtteräng för vinterfodret. En hektar slåtteräng klarar man även av att skörda helt manuellt om man lägger en helg, och bjuder in vänner eller grannar. Det kan ge 7-10 lamm om året, och med det 70-150 kg kött. Eller så köper man in lite smågris på våren, och låter dem jobba med markarbete över sommaren, och slaktar dem innan det är dags för vinterfoder. Samtidigt är detta i optimala fall. Grönsaksodling är tidskrävande, även om förstås djur även kräver sina minuter per dag. Bland den enklaste odlingen man kan göra är förstås potatis, bara man ser till att undvika alla sjukdomar genom rätt brukande. Industriell potatis besprutas med olika gifter 10-15 gånger under säsongen, men egen odling blir förstås ekologisk och avkastningen blir därefter. (Off-topic: Om det är något man skall köpa ekologiskt så är det potatis, för mängden gift som används vid “normal” potatisodling är som sagt skrämmande)
Oavsett är tillgången till vatten extremt viktig. I bästa fall har man en aldrig sinande djupborrad brunn av Loka-kvalitet, i värsta fall en förorenad grävd brunn, som kräver tre olika filter och dessutom torkar ut på sommaren när man behöver vattna grönsakerna. Åtminstone är vattnet i princip gratis på landet, då elkostnaden för pumpen är försumbar om man inte är professionell odlare. Enda avgiften är för tömning av trekammarbrunnen 1-2x om året, och den understiger rejält VA-avgiften för stabon.
För den som vill läsa på om självförsörjning är Alternativ.nu en bra start, där man hittar allt från proffs till hustomtar, men med det gemensamma att alla vill eller försöker åtminstone delvis försörja sig själva på något sätt. Eller bara är väldigt ovanliga.
Nu är leben das Bullerbü starkt idealiserat. Läser man faktiskt Astrid Lindgrens Bullerbyn, så framgår det att de vuxna jobbar jämnt, och barnen måste hjälpa till, och har några kilometer att gå till skolan. Så speciellt romantiskt är det egentligen inte. Det är ett hårt slit, även om man bara har några hektar mark att ta hand om.
Skall man hitta den nästan perfekta gården, så krävs det oavsett många år av tålmodig väntan. Eller bra lokala kontakter, vilket man kanske har om man kommer från bygden. Närhet till vänner och släktingar är också en faktor att beakta.
I slutändan är det som sagt ett personligt val att flytta ut, även om det kan vara väldigt lönsamt, även vid nuvarande låga räntor. Lönsamheten med billigare boende på landet blir desto större när vi återigen ser räntor över 4%.
Härnäst skall vi nog utredda debatten stad mot land ur peak oil-perspektiv. Det finns fördelar med bägge.
27 kommentarer
Spännande inlägg. Själva har vi köpt skog 3 mil från den lilla staden där vi bor. Tänker oss att vi därmed åtminstone är självförsörjande på ved om det blir illa framgent. Bor annars i en liten stad i ett radhus med cykelavstånd till allt. Enda gången vi måste använda bilen (som drar 0,4 diesel) är när vi ska åka till skogen. Vi använder i dagsläget bilen mer men blir oljan för dyr så krävs det bara transporter när vi ska hämta ved. Har byggt en liten övernattningsbar oelektrifierad stuga i skogen för att kunna vara där några dagar i sträck. Vill inte flytta ut på landet helt men försöker ändå hitta vägar att gardera oss. I den lilla staden har vi satt in en modern vedspis och en modern täljstenskammin som gör att vi klarar uppvärmningen av huset helt själva. Skulle vilja få till en bra lösning med solceller för elförsörjning i bristtider men hittar inte riktigt något system som känns bra. Det största problemet tycker jag är att det är så få människor som är peak-oil medvetna så vänner och släktingar är svåra att få med på tåget. Annars tror jag att sociala nätverk sommer att vara absolut nödvändiga i framtiden.
anonym, vettiga synpunkter.
Vad är din tanke kring att det är så få som är peak-oilmedvetna? Ibland tänker man att man får se om sitt eget hus… men det vore ju så mycket bättre om hela samhället gemensamt satsade mer hållbart = utopi. Så försöker man påverka sina närmaste som förstår problemet rent intellektuellt men som ändå inte tar det till sig. Det ger frustration och så är man tillbaka till att se om sitt eget hus. Går det att få människor att ta till sig peak-oil innan det är “för sent”? Hur tänker du?
Jag hävdar ju att finanskrisen beror på peak oil. Efter att i tre år inte kunnat öka den globala oljeproduktionen väsentligt, så sprack hela den lånebaserade konsumtionsbubblan. Man kan inte blåsa bubblor baserad på evig tillväxt i ett fysiskt begränsat system.
Så det vi ser nu är “demand destruction”, och så här kan det hålla på i många år utan att vi behöver uppleva just en uppebar energikris.
Utan det är krympande ekonomi, arbetslöshet, civil oro (allt mer på olika platser) etc som är de främsta och vardagliga symptomen på livet efter peak oil.
Åtminstone de första 5-10 åren. Sedan blir det värre.
Jag väntar till ditt nästa inlägg innan jag besvarar tror jag, för jag tror att kollektiva energibesparande lösningar är enklare i en stad på landsbygden. Rent spontant känner jag att en västerländsk livstil på landsbygden borde vara mer energikonsumerande på landsbygden än i en stad,
Stabor framför ofta att landet innebär långa avstånd och ingen service.
?
Är Stabor en variant av Stibor- referensräntan som man sätter utlåningsräntan efter ?
😉
Håller helt med dig om att peak-oil inte kommer att bli uppenbart för flertalet utan att det kommer att yttra sig som du beskriver i krympande ekonomi, arbetslöshet, civil oro – men min fråga var snarare – Hur ser du på möjligheten att få folk att förstå de underliggande orsakerna – eller är du själv nöjd med att se om ditt eget hus? (Du gör ju i och för sig vad du kan i och med denna blogg)
Jag försökte runt 1999-2002, sedan gav jag upp. Håller mig enbart på nätet i den frågan numer, om nu ingen annan tar upp den.
Det går inte att övertyga folk som har blockeringar.
En blockerad person kan alltid avfärda frågan med någon one-liner, ex “marknadskrafterna löser det”, “teknikutveckling”, “så har man sagt förr och det var fel då med”, utan att alls läst in sig i frågan. Utan att ge en hel timmes lektion så är det omöjligt att bemöta sådana argument, då frågan är för komplex.
Någon stans hade jag hoppats att du skulle ge ett annat svar…
🙁
En bekväm och praktisk möjlighet är att be aktuell person kultivera sitt sinne genom att plöja (medveten ordvits) igenom denna föreläsningsserie:
http://www.youtube.com/watch?v=mF_anaVcCXg&feature=PlayList&p=92EE5DBE2987982F&index=0
den tar flera timmar. Men nästa gång ni pratar med personen har ni nog en bättre mylla att plantera era frön i.
Denna första viktiga del endast 10 min.
/Kalle
Min erfarenhet av att diskutera denna fråga är att likna vid Parkinsons lag.
Man kan ägna timmar åt att diskutera tex Melodifestivalen då det är enkelt och utomordentligt ytligt. Men tar jag upp frågan om de funderat på oljetillgången och energifrågan för framtiden blir det som Cornu säger: oneliners and end of discussion.
Otroligt frustrerande och beklämmande faktiskt. Därmed har jag tonat ner detta och pratar inte om det annat än om det kommer på tal från annat håll. Man blir liksom inte roligaste killen om man ska älta världsproblemen vid varje middagsbjudning.
Mina tankar går till alla de miljoner eller miljarder människor vår jord inte kan mätta utan tillgång på billig olja. Det är en stor sorg.
Som landsortsbo satsar jag på arbete hemifrån och veckohandlande för att spara in på transportkostanderna. Dessutom har jag så pass tajt kontakt med mina grannar att vi emellanåt kan samåka och uträtta ärenden. Detta gör vi inte bara av ekonomiska skäl utan den sociala och trevliga samvaron spelar stor roll för oss. Det är svårt att isolera sig i en liten by på landet!
Öht tror jag att man löser sina problem på ett annat sätt på landet. Man måste våga släppa in vänner och grannar i sitt liv och man måste våga be om hjälp för att saker och ting ska fungera. Utbyte av tjänster är vanligt och lån av prylar man sällan använder fungerar ofta utmärkt. Alla har t ex inte röjsåg eller motorsåg. På det hela taget brukar sånt där gå på ett ut eftersom man förstår att se till det kollektiva bästa (utan att för den skull lägga några politiska aspekter i det) på ett sätt jag inte tror att man gör i trappuppgången i stora staden.
Man ska förresten inte slarva med definitionerna. De flesta landsbygdsbor har inga långa transportvägar till närmsta samhälle…
Glesbygdsverket definerar områden som ligger 5-45 minuters bilresa från tätorter med mer än 3 000 invånare som tätortsnära landsbygd. Områden som har mer än 45 minuters bilresa till en tätort med över 3000 invånare skall definieras som glesbygd.
Simplicity, håller med dig. Det är så det fungerar på landet, iaf om man har god kontakt med sina grannar. En gång kom en granne mitt i grillmiddagen och hade kört fast sin skogsmaskin och behövde hjälp. Det fick han naturligtvis, ngn ersättning diskuterade vi inte ens, utan det vara bara att släppa biffen och jobba en timme.
Sedan kan det förstås finnas uråldriga grann- eller familjefejder också. Men generellt så är det grannarna man har, det är de som kan mata djuren om man är borta några dagar, det är deras barn man nödpassar vid akutlägen etc.
Vad gäller handling, så tvåveckorshandlar vi, kompletterar med mjölk i den lokala butiken. Alla torrvaror och annat som kan ta slut finns i minst en extra uppsättning i skafferiet, ex diskmedel, tvättmedel, mjöl etc, så undantaget färsk mjölk behöver vi inte rycka ut och nödhandla. Det kan man med fördel tillämpa även i stan, sparar mycket tid att aldrig behöva handla akut.
Annars finns ju Chris Mastersons “Crash Course“
Men visst, försiktighetsprincipen är sällan fel.
Jo Crash Course är nyttig. Handlar nog om tycke och smak. Jag gillar fysiklärarens pedagogik.
Har ni testat att frysa mjölk, så man inte behöver handla så ofta?
Hemtjänsten lägger mjölk i frysen till en jag känner. Tyckte det smakade lite annorlunda, men det kanske var inbillning?
/Kalle
Frysa mjölk? Kanske om man vill ha i matlagning, men då finns (ekologisk) matlagningsgrädde med bra hållbarhet istället. Dricka, nja. Speciellt inte petiga barn.
I värsta fall kan man spä ut matlagningsgrädde med vatten, så blir det nästan som mjölk. Fast godare.
Man kan ju också slippa åka till butiken och slösa med både tid och energi. Det skulle ju också hjälpa de som vill prova att bli cykelburen och inte vill dra kärra då man ska storhandla 🙂
Om många handlar på detta sätt så borde det innebära stora samordningsfördelar då inte alla behöver ta sin stora familjebil 4 mil t or till stormarknaden för att handla varje vecka.
http://www.matservice.se
Det här pedagogiska problemet att förklara för andra om “a bad moon rising” är som mest knepigt när det är ens bättre hälft som inte riktigt vill ta till sig.
Ibland känns det som de kompromisser som blir följden kanske är ännu sämre än att själv direkt ha stoppa huvudet i busken.
Vilka kunskaper tror du att vi kommer att behöva på individbasis i framtiden? Skogsskötsel, får, odling, konservering, torkning, rökning… eller vad?
/Ylva
Tror inte kunskapskraven skiljer sig så värst. Mycket “gammaldags” är a minute to learn, a lifetime to master.
Går vi, som jag tror, mot minskad komplexitet i samhället, dvs en kollaps enligt Tainter, så kommer över tiden en del färdigheter bli allt mindre efterfrågade. Det är nog där man skall fokusera, dvs inte lära sig, i övrigt är det nog som vanligt.
Men det är långa processer, en kollaps, så det blir nog upp till varje generation att anpassa sin kunskapsbas i sin utbildning och sitt yrkesval.
Utan uthållig ekonomisk tillväxt pga begränsade naturtillgångar så är det förstås yrken som inom reklam, finans, IT-konsulting etc som fårra ner, såväl som industrijobb osv. Ungefär det som utspelar sig framför våra ögon idag, fast det blir inte bättre utan fortsätter bli sämre.
Kortare återhämtningar under något år, innan kraschen fortsätter i takt med den minskade resursbasen.
Det här med peakoil skrämmer mig. Jag tycker dock att det är svårt att hitta nyanserad information, det känns som att all information antingen säger “världens undergång är här” eller “det e lugnt”. Själv vet jag faktiskt inte vad jag ska tro, det är för svårt att överblicka. Kommer det verkligen bli så illa att man ska behöva fly ut i en stuga i skogen och ordna sin egen mat? Tanken känns väldigt främmande, finns verkligen INGEN chans att människan löser detta genom att utveckla någon alternativ energi tror ni?
Anonym 2009-02-17 15:14,
som regel skall man nog undvika att försöka ändra på andra. Det tyckte Oscar Wilde i alla fall, och han var väl en klok man?
Dessutom brukar det ofta visa sig att det är de dumma som får rätt i längden 🙂
Man kan ju ha som sin egen hobby att informera och förbereda sig lite.
/Kalle
Äntligen!
Någon som har samma dialekt som mina föräldrar, “staaboor” (stadsbor).
Jag drar alltså slutsatsen att du bor Norr om Falkenberg men Söder om Vaaberg (Varberg)?
Tvååger? (Tvååker) Maurup? (Morup) Vinberg?
Home sweet home.
Problemet med att ersätta all energi som oljan står för är att det krävs mycket energi för att framställa alternativen. Om (när) peak-oil slår till så kommer priset på olja att bli så högt så det blir ekonomiskt svårt att få fram alternativ i tillräckligt stor skala. Problemet är helt enkelt att energin under så lång tid har varit för billig vilket, förutom att det gett oss möjlighet att leva utöver våra egentliga tillgångar, har gjort att inte tillräckliga resurser har lagts på alternativen. Om människan hade insett detta i tid så hade vi kanske kunnat satsa på alternativen och använda den ändliga resursen olja till det där den är svårare att ersätta.
/Ylva
Jättespännande det du skriver …men varför tar du inte upp något som rör “landsbygd – glesbygd” norr om Stockholm. Vi är faktiskt en hoper människor som bor där. Hur skall vi göra vi som bor där – allt läggs ner i rasande fart. Husen står öde som spön i backen (fina hus som säljs för en spottstyver OM??? ngn vill köpa) men servicen drar undan fötterna även på de stackare som väljer att bo kvar. Vilka alternativ har vi???Pratade med Per Åsling för en liten tid sedan när han hade tillfälle att prata c-politik “Hela landet skall leva” – det var länge sedan – och pyttsan säger jag – det har vi inte alls märkt av. Bara prat… Han hade bara lite tid mellan två flyg som vanligt och vi fick inga svar. Varken om Norrbottniabanan eller nåt annat. Det senaste är nu att den nya Pumplagen skall träda ikraft…? Det blir väl spiken i kistan för servicen av både mat – bensin – post – apotek- systemutlämning- service…om det inte kommer någon vilsen AT-läkare som kan driva alltihop samtidigt – den tjänsten försvann nämligen för många år sedan!!!!!!!
Anonym, hur det ser ut norr om Stockholm har jag tyvärr ingen kunskap om, så därför kan jag knappast tillföra något vettigt i den frågan.
Va synd!!! Var inte påläst om din “placering” i Sverige. Borde ha lite fler av din kaliber i vårt avlååånga land. Bästa bloggen alla kategorier! Slicka i dig!