Svenska kärnkraftverk är skyddsobjekt och får inte fotograferas hur som helst. Så här har vi lite fossil reservkraft från ett avhemligat skyddsobjekt istället.
Förvisso ger kärnkraft vissa fossila CO2 utsläpp, precis som vattenkraft eller vindkraft. Det sker via transporter, gruvbrytning, bygge av kraftverk mm eller genom reservkraft för nödsystem vid nödstopp av kärnkraftverk. Grundproblemet ligger där främst och uteslutande i transportsystemets fossilberoende.
Kontrasten mot fossilgaskraften – fossilgas Sverige kommer behöva köpas från diktaturen Ryssland – och kolkraften, som behövs för att ersätta en nedläggning av svensk kärnkraft är enorm – dessa behöver inte bara fossila bränslen för konstruktion, brytning och transporter, utan eldar också 100% fossila bränslen med tillhörande fossila CO2-utsläpp.
En nedläggning av svensk kärnkraft ökar alltså Sveriges utsläpp av fossil CO2 via import av kolkraftsel eller fossilgas. Eftersom Vänsterpartiets ledning också kan ta till sig vetenskapligt verifierade samband som CO2-drivna klimatförändringar, så inser man nu att kärnkraften behöver vara kvar till man fasat ut fossilberoendet. Rätt sak i rätt ordning.
Dock sitter man inte i regeringen, som vill öka biltrafik, flygtrafik, ekonomisk tillväxt och allt annat som ökar utsläppen av fossil CO2, men det är åtminstone ett steg i rätt riktning. Därmed vill bara ytterlighetspartier som “Centerpartiet”, Socialistdemokraterna och “Miljöpartiet” avveckla kärnkraften.
Däremot är svenska reaktorer allt för gamla och vi borde i god tid passa på att bygga nya, moderna reaktorer, så vi betydligt enklare kan fasa ut det svenska fossilberoendet. Dock ville Miljöpartiet att vi skulle öka Sveriges fossila CO2-utsläpp och stoppade planerna på nya reaktorer, samtidigt som man kraftigt vill öka befolkningen på Alaskas breddgrader i Sverige. Inte riktigt ett genomtänkt helhetsgrepp, men just “tänkt” bör sättas inom citationstecken när det gäller Miljöpartiet.
Nästa steg är dock huruvida Vänsterpartiets partikongress kommer acceptera denna helomvändning från Vänsterpartiets ledning.
Göteborgs Universitets SOM-instituts Ulf Bjereld och Karl Ydén har publicerat en ny opinionsrapport i försvarsfrågor. I den framgår att inte ens Miljöpartiets väljare stöder en nedrustning av svenskt försvar längre och att (v):s och (sd):s väljare är de Kremlvänligaste väljarna. NATO-stödet hos svenskarna är också starkare än någonsin.
Rysslands invasion av Krim och sydöstra Ukraina har fått den svenska försvarsopinionen att ändra sig kraftigt när svenska folket vaknat upp till den verklighet de, våra journalister och våra politiker länge mörkat. Dock vände opinionen i t ex NATO-frågan redan 2013, där t ex den ryska påsken antagligen hade stor påverkan.
Endast 24% av Miljöpartiets väljare vill nu se en nedrustning av svenska försvaret, mot 18% av svesnkarna i stort. Mest försvarsvänliga är Centerpartiets väljare, där endast 7% vill se en nedrustning. Det partiets väljare är också de som är mest oroliga över utvecklingen i Ryssland.
Minst oroade över utvecklingen i Ryssland är (v):s väljare och (sd):s väljare. Inget överraskande där, med tanke på hur vänstern hyllar den nationalfascistiska (nafiscter) regimen i Kreml och hur (sd)-väljarna hyllar den samma på Internets olika forum.
Dock är fortfarande majoriteten av dessa partiers väljare oroade, men oron är alltså lägst bland de partier där man hittar flest putinister. Vilket stämmer väl överens med empiriska studier på Internet.
Väljare oroade över utvecklingen i Ryssland 2008 – 2014. SOM har bara ställt denna fråga dessa år. Rimligtvis
var 2008 med på grund av den ryska invasionen av Georgien, vilket inte var i närheten av att oroa
svenska folket så mycket som förra årets invasion av Ukraina. Partier sorterade på Cornu-skalan.
Procentandel som vill rusta ner svenska försvaret. SOM ställde inte frågan 2011 och 2012.
Förändringen i opinionen kan sägas vara massiv. Återstår för politikerna att anpassa sig till väljarnas vilja, vilket man kan se på senaste försvarspropositionen.
Svenska folket är också på väg att vända i NATO-frågan. Som helhet är man fortfarande negativa, men motståndet har minskat rejält 2013 – 2014, och stödet ökat ordentligt, efter att under hela perioden 1994 – 2012 varit i princip ett linjärt brus. Fortsätter läget förvärras kan opinionen slå om till att fler vill söka medlemskap i NATO än inte.
Ska Sverige söka medlemskap i NATO? Källa: SOM/GU
Bland partiernas väljare är NATO-stödet minst hos (fi), (mp) och (v), med 9 – 13% väljarstöd, medan t ex 38% av (sd):s väljare vill söka medlemskap i NATO, trots att detta är tvärt emot det isolationistiska Putinvänliga partiets politik. Detta är alltså ett NATO-stöd som är större än hos svenska folket i gemen. Mest NATO-vänliga är man dock i (m) och (fp) där 47% respektive 50% av väljarna vill söka medlemskap i NATO mot 31% av svenska folket.
Det blir mycket intressant att se hur opinionen utvecklas under 2015. SOM uppmärksammar att bloggrannarna Carl “Wiseman” Bergqvist och Niklas “Skipper” Wiklund numera är kolumnister i media, samt en tidnings rekrytering av en journalist och att försvars- och säkerhetspolitik nu klivit upp som något som faktiskt diskuteras i media. Endast om Ryssland backar undan, både med sin retorik och sitt angrepp mot Ukraina lär opinionen ändras. Men Ryssland kan inte backa, då diktaturen i Kreml då tappar anseende och stöd, då de är helt beroende av att måla upp utländska hot.