val2010

Som bekant har sittande alliansregim avskaffat arvsskatten. Tyvärr finns det röster som höjs om att denna orättfärdiga skatt skall återinföras. Motivet är förstås att det på något vis är osolidariskt mot de som inte lyckats så bra här i livet, att rika kan skicka vidare redan skattade pengar de byggt upp under livet utan att staten skall få ta dem när de dör.

För att ha pengar idag så skall du först betalat skatt på t ex arbete, och sedan investera dessa pengar. När du sedan gör vinst, så betalar du återigen skatt på pengarna, och från visst håll så vill man återinföra en skatt på döden.

Arvsskatten gör att t ex gamla familjeegendomar, t ex en familjegård, måste säljas för att kunna finansiera dödsskatten.

Men majoriteten som drabbas av arvsskatten är inte rika, utan vanliga Svenssons.

Ett fall gäller vanliga barnfamiljer. Man kan säga mycket, men är det något jag inte tycker man skall tumma på så är det barns välfärd. Barn är generellt helt oskyldiga till den situation de hamnat i. Jag skall nu ta ett inte helt ovanligt exempel på hur en återinförd skatt på döden kan slå för en ganska vanlig barnfamilj.

Familjen Svensson, med makarna Adam och Eva, är födda tidigt 70-tal, och köpte sin femrumsvilla på 90-talet. De betalade 1 MSEK för ett hus i ett storstadsområde, och finansierade detta med lån. Sedan dess har marknadsvärdet via bostadsbubblan stigit till 4 MSEK och taxeringsvärdet till 3 MSEK. Lånet är nu nedamorterat till 0.5 MSEK. Familjen har även 50 000:- sparat på banken och i fonder. Adam och Eva fick barn runt sekelskiftet, och barnen är nu 10, 7 och 5 år gamla. Nu återinför en socialistregim skatt på döden, 20% på alla tillgångar över 0.2 MSEK.

Tragiskt nog så omkommer Adam i en bilolycka och lämnar Eva och de tre barnen efter sig. Adams del av tillgångarna är taxerade till (3-0.5)/2+0.05/2=1.275 MSEK. Efter att ha betalat 10 000:- för begravningen så knackar nu Skatteverket på dörren. Det är dags att betala skatt som straff för att Adam har dött. Eva behöver betala 20% av 1.075 MSEK, dvs 215 000:- SEK som straff för att barnens pappa har dött. De här pengarna har inte Eva, efter begravningen har hon bara 40 000:- kvar och banken är inte villiga att erbjuda henne något lån som ensamstående med tre barn.

Istället måste hon alltså sälja huset. Inte bara har barnen just förlorat sin pappa, utan nu skall de också förlora sitt hem och tvingas flytta bort från sina skolkamrater, kompisar och sitt föreningsliv. Med pappans bortgång rycks barnens hela sociala nätverk undan, därför att socialistregimen tycker det är bra med en skatt på döden.

Eva säljer nu huset för 4 MSEK, vilket är en vinst på 3 MSEK, av vilken socialistregimen också bestämt att 20% skall gå i skatt. Tillsammans med arvsskatten ovan behöver nu alltså Eva betala 815 000:- i skatt därför att Adam dog. Kvar har hon visserligen nu 2.725 MSEK när lånen är lösta, men det räcker inte till en likvärdig bostad, utan familjen har nu att välja mellan en trerumslägenhet eller en villa med fyra rum 2 mil längre bort från Evas arbete. Dessutom kostar flytten 20 000:-. Banken är fortfarande ovillig att låna ut pengar till en ensamstående kvinna med tre barn.

Så hur försvarar man ovanstående beskattning? Att den är “rättvis”? Är det rätt att pungslå barnfamiljer därför att en familjeförsörjare har haft den dåliga smaken att gå och dö? Det finns inget rättvist med detta, och det finns inget solidariskt heller. Vad har Adam och Eva gjort för fel? Allt de gjort var att köpa en bostad billigt, och sedan amorterat medan bostadspriserna stigit. För detta skall familjen och barnen tvingas från hus, hem och sitt sociala nätverk när Adam dör.

Det här visar också hur skadliga stigande bostadspriser kan vara. Hade priset varit samma vid dödsfallet som vid köpet, så hade det fortfarande utgått lite arvsskatt, men endast 20% av de 70 000:- som ligger över frivärdet på 200 000:- (Adams andel av huset är värt netto 250 000:- efter lånen, och 25 000:- i övriga tillgångar), dvs 15 000:-. Det hade Eva kunnat betala från sparpengar. Det finns inget positivt med stigande bostadspriser.

Vad jag inte har tagit hänsyn till här är att även lösöre skall värderas och beskattas med dödsskatten. Eva skall också betala 20% av värdet på 50% av familjens inventarier, inklusive värdet på Adams kläder. En tämligen normal barnfamilj kan ha inventarier värde upp mot en miljon kronor, och det blir alltså en möjlig skatt på 200 000:- på detta. Man får alltså betala skatt på t ex möbler man redan äger och köpt för redan skattade pengar. Det här gäller alltså även den goa arbetarfamiljen som bor i en hyrd femrummare hos Allmännyttan. Även de skall pungslås med en straffskatt på t ex 0.2* (1 000 000/2 – 200 000)=60 000:- SEK för att en familjeförsörjare går och dör.

Man kan fortsätta med andra exempel, t ex när Adam och Eva är företagare, och har byggt upp ett företag tillsammans som står för familjens inkomst. Med arvsskatt tvingas Eva sälja företaget och blir alltså också av med sin försörjning.

Glöm inte att ca var sjätte man aldrig når pensionsåldern här i Sverige och inte heller var elfte kvinna. Döden är tyvärr vanligare än vad vi vill tro, och inträffar inte sällan medan barnen fortfarande är omyndiga och med en efterlevande som får ökad försörjningsbörda.

Ovanpå detta vill alltså socialisterna straffa de anhöriga med en skatt på döden.

Man bör som förälder ha en livförsäkring som åtminstone täcker upp möjlig framtida arvsskatt, samt möjligheten att lösa halva lånen på bostaden. Men glöm inte att förr lades också livförsäkringen ovanpå bouppteckningen, och var alltså även den föremål för arvsskatt.

Det är val i år. Socialdemokraterna vill återinföra den orättfärdiga arvsskatten, samt även lägga omedelbar reavinstskatt på försäljning av bostad, en sk flyttskatt. Flyttar man måste man alltså öka sina lån om man vill kunna köpa en likvärdig bostad, vilket är vad vi ser i exemplet ovan.

Så ligger du just nu döende i t ex cancer så bör du se till att dö innan årsskiftet 2010-2011, vilket kan spara onödigt lidande för din familj. Det finns en stor risk att socialisterna med Mona Stahlin i spetsen tar makten igen och från årsskiftet återinför straffskatten på döden.