Kanske Sveriges vassaste försvarspolitiker, Allan Widman, skriver i ett inlägg på sin blogg något som kan tolkas för att han vill se en folkomröstning om NATO-medlemskap och den svenska försvarspolitiken.
Ett citat:
“Organisatoriskt, tekniskt och strukturellt är vi måhända ett andetag från ett medlemskap i Nato. Men vårt beroende är ensidigt och vi har inte på något sätt folkligt förankrat vår relation till den transatlantiska säkerheten.”
Formuleringen folklig förankring kan i mitt tycke bara tolkas som folkomröstning. Transatlantiska säkerheten avser NATO. Svenska politiker har vare sig sökt stöd för rådande NATO-anpassning med förmodade alliansfrihet, eller för den delen en anslutning eller avståndstagande från NATO. Samtidigt har hela försvaret redan NATO-anpassats tekniskt, och även den nya officersreformen är en NATO-anpassning. Engelska är numera standard för bland annat signalkoder, och allt fler militära förkortningar är anglikaniserade, som CAS (close air support), medevac, casevac mm. Man ropar inte längre på Rudolf Ludvig, utan på Romeo Lima efter NATO-standard.
Nu återstår att se om NATO-frågan och en eventuell folkomröstning blir en linje som folkpartiet kommer föra inför valet. Realistiskt så blir det inte mer än så, men det är förstås intressant att man aldrig frågat vad svenska folket tycker om den svenska säkerhets- och försvarspolitiken, dvs kosta utan att kunna verka.
Samtidigt är man ju inte välkommen in i en försvarsallians om man är en belastning för övriga medlemmar, utan en förutsättning för medlemskap kanske något motsägelsefullt är förmågan att kunna försvara sig själv. Ingen vill hjälpa någon som inte har en chans till självhjälp.
Här har Allan Widman och fler folkpartister förespråkat en linje som nästan exakt överensstämmer med vad jag själv har satt upp som minsta kapacitet för det svenska försvaret. (fp) förblir antagligen det bästa alternativet för den som anser att frågan om försvaret är den viktigaste valfrågan.
Afghanistandoktrinen kan dock ses som ett försök att visa viljan att tillföra något, men vi får idag alltså ingenting tillbaka utan som Widman påtalar så är beroendet ensidigt.
5 kommentarer
Ursäkta en okunnig statsvetare men jag skulle vilja veta vad politiker, bloggare, journalister m.m. menar med Afghanistandoktrinen. Finns doktrinen nedskriven eller är den ett modeord som fått ett eget liv och innebörd genom den frekventa användningen??
Jonas
Afghanistandoktrinen är kanske ett meme, men det handlar om att "Sverige försvaras bäst med trupp i Afghanistan", och kan exempelvis alltså tolkas som att vi därmed fjäskar för NATO med hopp om att få hjälp av NATO om vi så behöver. Andra gör andra tolkningar av Afghanistandoktrinen.
Ovanstående kan också ses som ironiskt.
En Afghanistandoktrin för hela det befintliga NATO-samarbetet formulerades för några år sedan som:
"Go out-of-area OR go out-of-business!"
Territoriellt försvar norr om kräftans vändkrets uppfattades inte som tillräckligt relevant för att motivera Washingtonfördragets fortbestånd.
Som tillhörande en allianslös stat kan man misstänka att en och annan svensk aktör allt emellanåt sett tecken i omvärlden på att våra ensidiga solidaritetsdeklarationer ifrågasätts.
– Vad är då inte naturligare än att försöka vara heligare än påven själv? Och predika det överordnade värdet av närvaro inom ISAF.
"Sveriges vassaste försvarspolitiker", ser ut som ett skolexempel på "damning with faint praise".