Hönan eller ägget? Det eviga bråket om de statliga finanserna

Den oberoende liberala provinsialblaskan Göteborgs-Posten har återigen upplåtit ledarplats åt Leif Pagrotsky, som återigen drar upp den gamla trätan om de borgerliga regimernas ständiga otur att bli invalda i tider av ekonomiska problem.

Debatten är egentligen ointressant. Det är det svenska folket som röstar om vilka som skall sitta i Riksdagen, som sedan utser vilken regim som skall styra landet. Det handlar egentligen om hönan eller ägget. När tiderna är tillräckligt bra vill folket behålla sina pengar, och röstar in en borgerlig regim, och när det är tillräckligt illa vill de istället ha bidrag och röstar in en socialistisk regim.

Hur mycket Pagrotsky än vill så kan inte den globala, internationella finanskrisen och efterföljande suveräna skuldkris skyllas på alliansregimen. I den mån svenska banker och privatpersoner överskuldsatt sig och tagit risker så har det även skett under Göran Perssons regimer, men problemen för de svenska bankerna kom först upp till ytan med den akuta finanskrisen 2008. Trots detta minskade Sveriges skuldsättning under 2008. Skall man anklaga alliansregimen för något, så är det för att inte styrt upp bankerna innan 2008, samt räddat dem och med det ökat statsskulden under 2009.

Om vi säger så här, det är Sveriges smala lycka att det är de borgerliga som styrde under krisåren i början av 90-talet och även 2008-2009. För alternativet hade varit ännu värre, speciellt om kommunisterna i vänsterpartiet hade fått vara med och bestämma (japp, de “kallar sig inte kommunister” längre, men det är alltså bara ett ord. Jag kan kalla mig Lucy, men det ändrar inte vem jag är.).

Nedanstående graf plottar utvecklingen av statsskulden, och förändringen mot föregående år.

Blåa streck visar socialistisk eller borgerlig regim, stjärnor är valår. Det gröna området är där vi skall befinna oss enligt kraven om överskott i statsfinanserna, det rosaskimrande områet är de krav som den slappa eurozonen accepterar, men samtliga själva bryter mot.

Man kan konstatera att den ekonomiska politiken gav ett ganska stabilt resultat under första halvan av 70-talet, något vi först fick se under början av 2000-talet igen då ekonomin haltade runt kring stabilt nollresultat under de svaga åren i början av seklet.

Den ännu omtvistade minoritetsregimen Bildt kom till makten 1991, och då var redan statsskulden på väg upp. Man kan också påtala att statsfinanserna hade börjat skärpas till under Bildtregimens sista år, och att den efterföljande centerstödda socialistregeringen bara fortsatte på den redan inslagna banan.

Man kan också påpeka att under finanskrisens akuta år 2008 så hade de borgerliga sänkt statsskulden som andel av BNP till den lägsta sedan 1979.

Datat för 2009 är osäkert, då det kommer från CIA/Wikipedia, och inte från Riksgälden. Jag har därför räknat ut förändringen utifrån CIA:s siffror för 2008-2009, och inte Riksgäldens siffror från 2008. Det är intressant att CIA anser att Sveriges statsskuld 2008 var en annan än den som Riksgälden rapporterar.

Jag har själv sedan ritat in förmodad riktning för 2010, dvs att den borgerliga regimen skärper till statsfinanserna. Skall man döma på var i skuldcykeln som socialisterna tar över, så vinner socialdemokraterna valet till hösten. Sedan får vi se om Mona Stahlin klarar av att styra landet i rätt riktning. Jag tvivlar.

Hade vi fått Leif Pagrotsky som statsminister så hade det kanske gått, men han marginaliserades redan under Göran Persson. Kompetens är inte en önskvärd egenskap, annat än hos Den Store Ledaren själv, dvs Göran Persson, som generellt satte svaga och inkompetenta personer som ministrar i sitt kabinett. Nästa socialistiska regering riskerar att de mest kompetenta i regeringen är miljöpartister om man skall titta på Stahlins laguppställning.

Med tanke på kommunisterna i (v):s krav på att man skall överge alla krav på balanserade utgifter, så blir det mycket intressant att se vart nästa socialistregim skall styra skutan Sverige. Åt vänster i grafen ovan, eller upp mot höger. Blir det upp mot höger kan vi en gång för alla begrava debatten om borgerliga regimers påstådda förmåga att sabotera svensk statlig ekonomi.

Den suveräna skuldkrisen vi ser i allt fler länder handlar om de suveräna staternas ekonomi. Det innebär inte att företag och börser dras med ner i träsket, åtminstone inte de som står utanför valutor som euron. Näringslivets ekonomi ser ut att återhämta sig, åtminstone tillfälligt.

Nej, hönan socialisterna kommer in när ekonomin är dålig och alla vill ha bidrag, och kastas sedan ut lagom till folks ekonomi hämtat sig ordentligt och de vill ha skatter. Socialistregimen värper ägget borgerligt maktövertagande, lagom till ekonomin viker igen, vilket gör att ägget kläcks och en ny höna hoppar fram. Det har med konjunkturcykler att göra, inte med borgerliga regimers politik.