Den privata underrättelsetjänsten Stratfor hade idag en liten artikel om hur man på det personliga planet bör hantera den förhöjda terrorismhotnivån, vilket aktualiseras av underrättelser om att ca 25 terrorister skall vara på väg till Europa just nu.
Naturligtvis är det så att det finns farligare saker i vår omvärld än terrorism, risker som vi dagligen utsätter oss för och som vi har lärt oss att acceptera. Dit hör t ex risken att allvarligt skadas eller dödas i trafiken. Men därmed är inte sagt att man inte skall ta hänsyn till förhöjda hotnivåer om terrorism, precis som man visar extra försiktighet i rusningstrafik eller andra riskfyllda trafiksituationer.
Målet med terrorism är förstås skräck (eng terror), och därmed uppnå sina mål t ex skrämma folk till att tvinga regimen att dra sig ur Afghanistan. Och det fungerar. Många andra bloggare, uteslutande på den räddhågsna vänsterkanten, höjer nu röster att vi skall överge Afghanistan trots den eskalerande situationen där. Fast allt är kanske inte som det verkar vara.
Citerar Stratfor nedan. Min fetstil.
“If people live their lives in a constant state of fear, those who seek to terrorize them have won. Terror attacks are a tactic used by a variety of militant groups for a variety of ends. As the name implies, terrorism is intended to produce a psychological impact that far outweighs the actual physical damage caused by the attack itself. Denying would-be terrorists this multiplication effect, as the British largely did after the July 2005 subway bombings, prevents them from accomplishing their greater goals. Terror can be countered when people assume the proper mindset and then take basic security measures and practice relaxed awareness. These elements work together to dispel paranoia and to prevent the fear of terrorism from robbing people of the joy of life.”
Kort sagt, att förbereda sig handlar inte om att vara rädd för terrorism, utan är en effektiv väg att ta bort rädslan. Och det ligger på det personliga ansvaret, för myndigheter kan bara skydda samhället, inte dig personligen.
“Nor should people count on the government to save them from every potential threat. Even very effective military, counterterrorism, law enforcement and homeland security efforts (and their synthesis — no small challenge itself) cannot succeed in eliminating the threat because the universe of potential actors is simply too large and dispersed. There are, however, common-sense security measures that people should take regardless of the threat level.”
Medan militär med automatkarbiner nu patrullerar platser som flygplatser och kända turistmål i Frankrike och England, så lyser beväpnad personal förstås med sin frånvaro i Sverige, trots att det är Frankrike, England och Sverige som är utpekade som möjliga mål. Men även med beväpnad personal på gatorna skulle Sverige ha extremt svårt att hantera en Mumbai-liknande attack.
Så vad menar Stratfor att man skall göra? Till en början måste man ha koll på läget. Att sticka huvudet i sanden kan rent av vara farligt. Citat, min fetstil.
“The foundation upon which all personal security measures are built is situational awareness. Before any measures can be taken, one must first recognize that threats exist. Ignorance or denial of a threat and paying no attention to one’s surroundings make a person’s chances of quickly recognizing a threat and then reacting in time to avoid it quite remote. Only pure luck or the attacker’s incompetence can save such a person. Apathy, denial and complacency, therefore, can be (and often are) deadly. A second important element is recognizing the need to take responsibility for one’s own security. The resources of any government are finite and the authorities simply cannot be everywhere and stop every terrorist act.”
Förträngning är ett psykologiskt försvar, men hjälper inte om man har oturen att hamna i en terrorismsituation.
Nästa steg är förberedelser. Här korsar Stratfor rent över på survivalism, och pratar bland annat om att man bör ha flera förbestämda samlingsplatser för familjen, eftersom tele-, kommunikations- och transportsystem sannolikt blir överbelastade vid en terrorattack. I survivalistkretsar pratar man om bug out location, BOL, vilket iofs inte är riktigt samma sak. Men om mobiltelefonin blir överbelastad, hur skall man få tag på anhöriga?
Sedan påtalar Stratfor också behovet av vad de kallar en fly-away-kit (fly som i flee), det som i survivalistkretsar kallas för BOB (bug out bag), EDC (everyday carry) om man ständigt har med sig den eller GHB (get home bag).
“It is also prudent to maintain a small “fly-away” kit containing clothes, water, a first aid kit, nutritional bars, medications and toiletry items for you and your family in your home or office. Items such as a battery- or hand-powered radio, a multitool knife and duct tape can also prove quite handy in an emergency. The kit should be kept in convenient place, ready to grab on the way out.”
Nu undviker Stratfor antagligen medvetet survivalist-termerna här, men man skriver egentligen en ren artikel om survivalism. Många av råden är egentligen generella, och går att applicera på alla former av större samhällsstörande händelser.
Budskapet är iaf survivalistsloganen: Hellre förberedd än rädd.
How to Respond to Terrorism Threats and Warnings is republished with permission of STRATFOR.