BLT. Bacon. Lettuce. Tomato. Mmm.
BLT. Bo. Låne. Torsk. Blä.
När jag inte specifikt matbloggar här på bloggen, så avser BLT bolånetorsken. Det är inte en fisk i havet, utan en tvåbent firre som har hög skuldsättning på en bubbelvärderad bostad på bostadsbubblans topp, och riskerar att torska dit rejält. Jag har sett att en del av läsarna verkar referera till BLT-kollektivet som alla som har bostadslån, men så är det inte. Det finns de som amorterar i en takt på 20-40 år, och oavsett har en procentuellt låg belåning, kanske under 40-60% av bostadens bubbelvärde. De bör löpa lägre risk för att torska och skall antagligen inte benämnas BLT.
I dagarna kunde vi läsa ett reportage som inte blev lika uppmärksammat som Tepenyakihällen (Skall ni läsa något om bostadsbubblan, läs detta. Man är beredd att låna 7-8 MSEK för att få imponera med fin yta på bostaden. Lånta fjädrar. ) (ja, våga vägra stava rätt, min blogg, mina felstavningar), men som också borde bli en klassiker. Rent av en större klassiker. I reportaget hittar vi rent av en ekonomijournalist från DDR, förlåt, SVT, som helt uppslukats av bostadsbubblan och belånar sig för att renovera och köpa dyrare hus. Istället för att som en normal svensson p-surfa, så hemnetsurfar han dagligen, rädd för att missa det perfekta objektet. Denna maniska besatthet känns vi alla igen från t ex IT-bubblans aktiesurf och maniska besatthet och rädsla för att missa den där nyintroduktionen av det senaste IT-bolaget utan verksamhet.
Ett tecken så gott som något. Kan rent av reportaget pricka bostadsbubblans topp nästan exakt, och bli historiskt?
Citat från Bonnier/DN: “I dag är det inte bara förmögna människor som kan göra bostadskarriär. En stor del av befolkningen, oavsett klasstillhörighet, tvekar inte att ta miljonlån och köpa en bostad. Det har blivit ett sätt att visa sin duglighet på.”
Att ha en fin bostad är som jag sagt många gånger tidigare bara ett tecken på att man har stora skulder. Inte på att man på något vis är förmögen. Lånta. Fjädrar. Kanske ett utfall av jämställdhetssträvanden i Sverige? Alla skall få ha det lika fint, oavsett om man har pengar eller ej.
Alltså, skärpning nu. Amortera är häftigt. Sätt igång idag, så kan du halvera din skuld innan du dör om du köpt på de här nivåerna.
Bostadskreditnämnden skräder inte på orden och utropar återigen bostadsbubbla och att den är på väg att spricka inom kort. Kommer någon att lyssna? Antagligen inte.
Citat från TT.
“Enligt BKN uppfyller Sverige alla kriterier för en snabb skuldtillväxt. Och det i sin tur är en bidragande faktor för en krasch på bostadsmarknaden. Vi har, även efter det att bolånetaket infördes, en hög belåningsgrad i nyutlåningen, vi har obegränsade ränteavdrag, vi kan välja amorteringsfria lån. De verkliga amorteringstiderna på nya svenska bostadslån är i dag omkring 100 år för villor och närmare 200 år för bostadsrätter.”
Ni minns säkert mina spaningar på bostadsbubblans Tjörn eller för den delen hästgårdsbubblan.
Jag tog ju upp någon “hästgård” (väldigt liberalt tolkat) på Orust som exempel, och vi kan väl fortsätta att röra oss norrut.
På nordligaste Orust försöker man sälja in området Orust Marina, några kilometer från centralorten Henån. Här vill man ha 4.9 MSEK för 120 kvadratmeter hus. Visserligen kan man ganska enkelt pendla till Uddevalla, men annars är platsen knappast attraktiv alls.
Jag tycker nästan (nästan!) synd om exploatörerna. Drar mig till minnes kraschen i början av 90-talet. Det var ofta djupt tragiskt. En stor del av den bubblan handlade om små företagare som spekulerade i kommersiella fastigheter. Självmord var inte ovanligt, liksom att en och annan fick vårdas på mentalsjukhus när fallet från den belånade toppen på näringskedjan till konkurs tog för hårt på själen.
Förhoppningsvis är exploatörerna mer försiktiga den här gången, men det kommer även nu finnas belånade företagare som blir sittande på pottkanten när det väl brakar. Men det finns privata fastighetsägare där ute som är extremt belånade även idag. Dyker även priserna på kommersiella objekt i skuldbubblans spår så kan det bli otrevligt.
Annars är det väl mest BLT som råkar illa ut den här gången. Insatserna för privatpersonerna är mångdubbelt så stora, även justerat för reallöner, nettolöner och inflation (KPI) jämfört med 1990.
Fortsätter vi norrut till vackra och tämligen unika Smögen, så hittar vi exploateringen av Smögenmagasinet, som kallas gräddhylla av Stampen. (Med visst vemod noterar jag att gamla Magasinet är rivet och inte längre är det partyställe det var på åtminstone 80-talet. Tyckte iofs att det var ett hak enda gången jag var där ca 1990. Jag var 20, övriga i sällskapet var inte det riktigt än, så jag fick skickas fram för att visa leg först. När jag visade mig vara 20 så kom resten in också.)a
Här får man betala hela 5.9 MSEK för sina 100 kvadratmeter “villa”, dvs eget hus i princip utan någon som helst tomt. Alla lägenheter verkar sålda. Pratar man med smögenbor så ser åtminstone det som byggts än så länge ut att vara bland de bättre exploateringarna de senaste åren, vad gäller att smälta in i miljön. Och det är inte enbart rika norrmän som köper. Ett och annat objekt har även köpts av lokalbefolkningen. Kanske lite ledsamt att även lokalbefolkning dras in i att betala de här priserna. Å andra sidan har de kanske inte något val då detta är vad man får betala om man vill bo på orten.
Men även om läget är unikt så kan man fråga sig hur attraktivt det blir när konjunkturen dyker i spåren av bostadskraschen och skuldbubblans punktering. Kanske kan rika norrmän hålla priserna stabila, de dök tydligen inte så värst mycket i kraschen 1990 ute på Smögen, men väl på fastlandet. Men Norges olja och gas räcker inte för evigt, tvärt om…
Iaf, den som vill köra bil ut till gräddhyllan där ute på Kleven har följande väg att köra på.
View Larger Map
Om jag minns rätt så går det inte att mötas.
Samtidigt har området alltid varit industriellt. Ute på Kleven låg arbetsplatserna, medan inne på Smögensidan bodde man. Se t ex en gammal flygbild på Smögenbryggans hemsida. Finns även lite bilder på de hus som brukspatronerna (i brist på bättre ord) byggde mitt emot sina fabriker och magasin, t ex Wallentins. I takt med att fisket dykt så har också omfattningen på företagandet som i mycket varit service till fisket och sjöfarten gått tillbaka, men t ex ligger Syversens Nät fortfarande där ute på Kleven och körvägen dit går rakt förbi gräddhyllan på den smala vägen ovan.
I och med att Magasinet är rivet finns det inte heller några partyställen på Klevensidan, och eventuellt skall det inte heller vara gästbåtplatser på den sidan heller framöver. Så under partyveckorna sommartid kanske de som betalar 5.9 MSEK för sitt 100 m2 stora hus kan få det någorlunda lugnt.
Men prisnivåer på 59 000:- per kvadratmeter har inte ens Aftonbladets chefredaktör som värde på sin bostad i Bromma. Och då har han en tomt, avskiljt läge och slipper se bilen rosta sönder av saltstänket från havet.
Kanske kommer torskfisket tillbaka till Smögen? Fast den här gången är det bolånetorskar som fiskas upp av kronofogden…
Tillägg: I “bostadsbristens” Stockholm står 25 000 lägenheter tomma rapporterar Stockholms Handelskammare. Ännu mer vatten på min lilla kvarn att det inte alls är brist på bostäder.