Trots att Saab Automobile till slut begärts i konkurs så är inte dödskampen över än. Vi är många som från början påtalat ohållbarheten i Saab Automobile både på kort- och lång sikt och menat att det hade varit bättre att låta bolaget gå i konkurs snabbt istället för att hålla folks naiva förhoppningar i liv i flera år.
Latest in Saab
Saab Automobile lyckades mycket riktigt inte få till ännu en företagsrekonstruktion.
Det var en gång ett Litet Svenskt Bilföretag (LSB) som i princip aldrig hade visat en krona i vinst på egen hand. Vinsten låg möjligen en gång i tiden i kunskaps- och tekniköverföring inom den lastbils- och försvarskoncern som biltillverkaren tillhörde och delade namn med.
En dag kom ett Stort Amerikanskt Bilföretag (SAB) och ville köpa LSB. Det fick de. LSB (ej att blanda ihop med SLB – svensk låglandsboskap) mjölkades på teknik och pengar genom att inte producera några nya bilmodeller, iaf inte i den takt som konkurrenterna gjorde, och kunde rent av under något enstaka år som del av SAB visa vinst på ren tur. Men annars var det förluster.
SAB började kräva mutor av svenska staten för att fortsätta driva LSB inom Sverige, och inte flytta varumärkets produktion utomlands. Den svenska regimen stod med mössan i hand och sade tack, tack, tack snälla för att ni vill driva kvar LSB i Sverige. Vill ni ha en motorväg mellan Sveriges svar på Detroit och Göteborg, samt dubbelspårig järnväg? Ja, tack sade SAB. När väl den dubbelspåriga järnvägen och motorvägen var upphandlad av Vägverket och Banverket (numera Trafikverket) och staten inte längre kunde backa så kom beskedet från SAB att LSB skulle läggas ner eller säljas.
Först ville en bilverkstad/korvkiosk i Ängelholm, specialiserad på plastic padding-lappning av sportbilar, köpa LSB, men istället blev det en belgisk plastic-paddingfirma som fick äran att köpa LSB. Fast eftersom LSB aldrig kan gå med vinst utifrån planerade produktionsvolymer så tog från statens utlånade pengar snart slut och den belgiska plastic-paddingfirman fick ta in kineser för finansiering (??). Kineser har som bekant ingen som helst koll på det där med pengar, så de kunde ställa upp på en dålig investering enligt den kända kinesiska devisen too big to fail. Som bekant är det alla kinesiska företags mål att vara ett av de tre största i sin sektor i Kina, så de när kraschen kommer skall få statlig hjälp och därmed bli av med alla konkurrenter. Eftersom det bara finns tre biltillverkare i Sverige, Volvo, LSB och korvkiosken i Ängelholm, så trodde kineserna att enligt too big to fail-tesen så kommer LSB för alltid räddas av svenska staten.
Men nu har LSB kommit till vägs ände.
LSB är förstås SAAB, och SAB är GM. Övriga aktörer i sagan ovan lämnas till läsarnas fantasi.
Saab kan inte längre betala ut några löner eller sina underleverantörers fakturor. Men konkurs, nej, det kan det inte bli. Inte alls. Varför begär ingen underleverantör bolaget i konkurs kan man fråga? Saab har hamnat i en sorts limbo.
Sverige fick iaf lite infrastruktur så att alla arbetslösa i Trollhättan lite enklare kan ta tåget till Göteborg för anställningsintervjuer. Men bäst är att kända platser som Ale, Surte, Nödinge mfl kommer få riktigt fina standardiserade pendeltågsstationer och därmed kunna pendla bra till Göteborg. Se bilder.
Motorvägen ger jag inte mycket för, då den kommer gapa allt tommare ju längre efter peak oil vi kommer. Men vi fick iaf en dubbelspårig pendeljärnväg för statens pengar avsedda att behålla GM i Sverige!
Som gammal trollhättebo så kan jag förstås hysa viss sympati med de tidigare grannarna. Viss. Sympati. Efter att ha gjort en fältstudie på McDonalds i Trollhättan så är jag dock tveksam över vilken nivå man bör ha på sympatierna. Som ett tecken på arbetslösheten på orten hade antagligen McDonaldspersonalen den högsta snittålder jag någonsin sett hos franchisekedjan, tänk ålder 30+ hos den LAS-trygga personalen.
Hade jag varit i närheten så hade jag dokumenterat hur lång kön till Systembolaget är i Trollhättan idag. Det är ändå midsommarafton i morgon, men några tusen personer på orten fick ingen lön. Frågan är om ens spriten kan dämpa den ångesten?
Men man kan ju alltid köpa en nyproducerad 4-rumslägenhet byggd av Peab på ett gammalt industriområde i Trollhättan. Priset är endast … vänta … nu kommer det … är ni beredda … 4 286 000:- SEK. Japp. Fyra miljoner tvåhundraåttiotusen kronor. I Trollhättan. Till det får man också en månadsavgift på 6 190:-. Och de säger att det inte existerar en bostadsbubbla och att det inte finns någon risk att bostadsrättsföreningar går i konkurs den här gången. Jorå.
Mäklaren (med bild och allt) som har i uppdrag att sälja sagda lägenhet(er) kan inte annat än beundras. Snacka om att slita i uppförsbacke, motvind, hagel, åska och drivis. “Hagel, åska och drivis” är för övrigt ett Magnus & Brasse-citat från tidigt 80-tal, eventuellt samma skiva som Kupletten svångremmen, nedan tolkad av Robert Gustavsson i modern tid, låtande skrämmande lik Magnus Härenstam (blunda och visualisera Härenstam så inser ni Roberts storhet). En för tillfället högaktuell text.
Texten innehåller även handfasta och konkreta förslag till trollhätteborna hur de skall lösa frågan med spriten när Saab inte kan betala ut lön. Utrota en maskros med vatten och jäst.
Peab-aktien har fallit ca 25% de senaste månaderna. Det krävs dock en noggrannare analys av bolaget för att kunna dra någon slutsats. Finns det blodvittring i vattnet eller lyckas bolaget dumpa över alla byggprojekt på snart konkursade bostadsrättsföreningar? Ett uppslag för noggrannare analys.
En skål för Trollhättan iaf. En rätt vacker stad med en helt unik miljö längs vattenkraftverken och de gamla och nya slussarna, väl värt ett besök som turist. Men det får bli en skål med vatten i glasen. För något annat vore osolidariskt mot de Saab-“anställda” som inte fick någon lön idag. Dessutom är det fortfarande förmiddag och torsdag.
Det är bara att konstatera att det vi sagt hela tiden fortfarande gäller. Statliga ingripanden i enskilda företag eller branscher ger bara olönsamma och dödsdömda verksamheter konstgjord andning. Det gällde den svenska varvsindustrin. Och det gäller Saab.
Det är nu någorlunda klart att den lilla bilverkstaden Spyker skall köpa Saab, och med det få mångmiljardlån från svenska staten. Förträngningen om Saabs framtida öde fortsätter under jubel. Intressant annars att trots att bilverkstaden Spyker är ett börsbolag (och därmed en möjlighet för Saab-entusiasterna att själva investera i bolaget), så kan man inte berätta varifrån pengarna skall komma.
Men i grunden har ingenting förändrats. Saab var inte lönsamt, Saab sålde inte tillräckligt med bilar. Det kommer inte ändras med Spyker, eller ens med de nya bilmodeller man har.
För Saabs bilar är inte unika. De är inte bränslesnålare än andra. De är inte billigare än andra. De har inte bättre kvalitet än andra. Istället blir man nu ett av världens minsta, kanske världens minsta, oberoende tillverkare av personbilar för massmarknaden, detta i en extremt kapitalintensiv och olönsam bransch.
Bloggrannen Flute har en bra analys, som jag instämmer i. För att citera honom:
“Antingen blir det fortsatt ekonomisk kris, eller så repar sig ekonomin och då blir råoljan dyrare och med den allting annat. Så om Saab ska ha någon framtidsmodell borde det vara en bränslesnål och billig bil, men med en personlighet som gör att den kan konkurrera på en hård marknad. Nu verkar det inte se ut som om detta vore planen, så jag är inte optimist.”
Saab kommer även fortsättningsvis sakna framtidsmodeller, bränslesnåla modeller. Deras BioPower är bara intressant i länder med kraftiga subventioner av miljöbilar och storskalig statlig satsning på etanol, dvs Sverige. Det blir ingen massmarknad av det.
Till Flutes analys ovan kan man lägga att får vi en tillfällig ekonomisk återhämtning så kommer även insatsråvarorna sticka iväg kraftigt i pris igen, så här mitt i råvarucykeln. Bilarna kommer alltså bli allt dyrare att tillverka, och man ligger oavsett fel kontra det stigande oljepriset vid ekonomisk återhämtning.
Peak oil är här, och kommer agera som ett blysänke för världsekonomin de kommande decennierna. I den mån ekonomin får upp näsan över ytan för att ta ett andetag innan den sjunker igen, så kommer det bara leda till exploderande oljepriser och krav på bränslesnåla bilar. Saab är helt felpositionerat.
Man kan naturligtvis gratulera Saab och deras anställda att de får lite mer tid på sig att hitta framtidsjobb någon annanstans, och kanske sälja bostaden i Trollhättan med pengarna tillbaka. För jag är väldigt tveksam till att Saab överlever ens några år. Spykers köp ändrar inget, utan slår bara på patientens respirator ett litet tag till. I den mån Saab finns kvar efter säg år 2012, så kommer inte alla arbetstillfällen finnas kvar. Undrar om Spyker tänkt på hur den svenska arbetsmarknaden fungerar med LAS, MBL och facket när de framöver behöver varsla?
Det kostar många miljarder att utveckla en ny bilmodell idag. Fyra miljarder från svenska staten räcker knappt till en ny bottenplatta till nästa generations bilar, efter de som nu skall lanseras.
När det gäller hemmamarknaden så pressas som sig bör bilismen från fler håll. Trängselskatter kommer som alla skatter inte direkt främja den inhemska försäljningen, i detta fall av bilar. Och det är inte heller deras syfte, utan syftet är att folk skall sluta köra bil. Vem skall då köpa Saabs bilar?
Men alla ni som tror på Saab, inklusive alla Trollhättebor, anställda och även facket: Tag nu och vänd på plånboken. Tror ni verkligen på bolaget så köper ni aktier i Spyker (AMS:SPYKR), som än så länge stigit ca 43% idag.
Köper ni inte aktier i Spyker så tror ni antingen inte på affären, eller så har ni helt enkelt inga pengar. Så var det med den saken.