Dödskampen inte över än för Trollhättan

Trots att Saab Automobile till slut begärts i konkurs så är inte dödskampen över än. Vi är många som från början påtalat ohållbarheten i Saab Automobile både på kort- och lång sikt och menat att det hade varit bättre att låta bolaget gå i konkurs snabbt istället för att hålla folks naiva förhoppningar i liv i flera år.

Vad som händer med de skattepengar som Maud Olofsson “lånade ut” (så att man skulle vara säkra på att få tillbaka dem) låter jag vara osagt. Ansvar kan förstås på svenskt vis inte utkrävas, utan det blir du och jag, skattebetalarna som får stå för Maudans utlåning.

E45 – sju mil vägarbete, tack GM.

Man kan med viss ironi konstatera att nästa år skall den motorväg som GM krävde för att ha kvar bilproduktion i Trollhättan vara klar, även om den tidplanen ser ut att vara överoptimisk med tanke på att Rv 45 (numera E45) är ett enda långt vägbygge Trollhättan – Göteborg än idag, inklusive tillfälligt byggda vägar runt vägbyggena. Lagom till konkursen finns det en chans att forna ägaren GM:s utpressning mot svenska staten till slut betalats. Trollhätteborna (och vänersborgare mfl – alla som jobbar Saab och tjänar pengar gräset bor inte i Trollhättan) får trösta sig med att det nästa år kommer gå fortare än någonsin att åka på anställningsintervju i Göteborg. Om de nu får sålt sina lägenhet köpta för mångmiljonbelopp i Sveriges Detroit.

Då jag delvis vuxit upp i Trollhättan så har jag sett förändringarna. På 70-talet hade man fyra stora industrier – Saab, Flygmotor, Nohab och Ferro. Nohab och Ferro försvann, Volvo Flygmotor blev Volvo Aero och är nu den enda kvarvarande större industrin på orten. Jag är osäker på om den gamla kärnvapensäkra bergfabriken fortfarande är i drift eller om kvarvarande verksamhet flyttat upp över jord. Volvo har dock gjort en korrekt analys och vill sälja verksamheten medan den fortfarande går i vinst. Volvos ledning är nämligen medveten om peak oil och vet att flygindustrin kommer krympa drastiskt de kommande decennierna. Därmed riskerar sannolikt Trollhättan med ytterligare nedläggningar inom 20 år. (OK, Wärtsilä finns väl kvar och tillverkar motorer för enorma fossildrivna fartyg?)

Gamla slussområdet. Partyställe på gymnasietiden. Hit gick man på sommaravslutningen. Var iofs bara ca 2.5 km från dåvarande gymnasieskola. Var aldrig någon som trillade ner i en sluss heller.

Var förbi den gamla hemstaden för första gången på några år härom helgen. Viss nostalgi infann sig förstås när minnen och känslan av platser man inte satt sin fot på på ganska exakt 20 år infann sig. Det slog mig att man hade ett annat rörelsemönster som ung man. Finns antagligen inte en gata jag inte rört mig på i unga år, kanske samma beteende som får unga varghannar att söka sig runt för att etablera någon form av revir i jakten på en partner att fortplanta sig med? Vart jag än vände mig i Trollhättan så fanns det minnen eller känslor, oavsett hur banala dessa var. På 80-talet var Trollhättan en segregerad stad för ungdomar. Killar gick på Nils Ericssonsgymnasiet där man läste natur (OK, några tjejer läste natur också) eller teknisk linje. Tjejer på Polhemsgymnasiet där man läste samhäll, ekonomi eller humanistisk linje. Sedan fanns “de andra” som gick på några av de praktiskt inriktade gymnasierna, men de såg man aldrig av. 

Stackars de trollhättebor som idag pendlar till Göteborg säger jag bara, sju mil vägarbete måste tära på själen.

Trollhättan – vackra stad!

Passade på att ta lite suddiga iPhone-bilder att ha till ett inlägg som skulle kommentera Saabs konkurs, som trots allt bara var en tidsfråga. Japp, proaktiv, det är jag. Trots allt är Trollhättan en rätt vacker stad, åtminstone runt det kulturminne som sluss- och kraftverksområdet utgör. Ja, alla bilder är tagna från stillastående bil.

Strömslund. Lokalbefolkningen hade spontant (?) anordnat gatuloppis längre fram i förberedelse för konkursen

Annat intressant är t ex gamla Strömslund, en av Sveriges första egnahemsområden, byggdes rent av innan Trollhättan rent formellt blev en stad. Men här kunde en go arbetare köpa sig ett eget hus för någon hundralapp.

Fick bland annat höra om planer på att i händelse av konkurs hos Saab starta flygplanstillverkning i Trollhättan. Som om efterfrågan finns idag eller i morgon? Logiken är att Saabs fabriker ligger belägna mitt emellan flygplatsen och Aero, men pga peak oil finns det inga framtidsutsikter för flygindustrin och oavsett så är det väldigt naivt att alls tro på lönsamhet ens vid bibehållna marknadsförutsättningar.

Men hoppet är som alltid det sista som överger Trollhättebon. Vägran att inse verkligheten har varit övertydlig de senaste åren, då man utåt verkat trott på varenda räddningsplan.

Vem vet, kanske tror man på att det kan resa sig något ur konkursboet?

Olidan, Hojum kan ses långt bort i bakgrunden bakom Oscarsbron

En del arbetsplatser finns förstås kvar i Trollhättan. Högskolan kan utbilda folk till studieskuldsatt arbetslöshet. Vattenfall har förstås kvar sina kraftverkstationer, inklusive en av Sveriges vackraste kraftverk, Olidan, och den modernare trista Hojum. De gamla Helvetesfallen förblir tyglade och det är även rimligt att tro att i takt med sinande olja så bör kanaltrafiken i Trollhätte Kanal öka igen när lastbilstransporterna minskar tids nog. Men vattenkraften och kanalen sysselsätter inte många personer, inte ens under turistsäsongen.

Även Norra Älvsborgs Lasarett, NÄL, lär väl finnas kvar ett tag till får man förmoda. Man kan ju alltid specialisera sig på alkoholskador. Hittar inte några referenser utan det får vara anekdotiskt, men inslaget av alkoholism i Trollhättan säg redan varit rekordstort på 70- och 80-talet. Kan ha med Detroit-känslan att göra?

Men vad skall bulken av okvalificerad arbetskraft syssla med nu när de inte kan gissa sitt jobb på Saab längre? Ett bättre förslag än flygplanstillverkning är att sätta igång att tillverka pråmar. Trots allt ligger även Saabs fabriker relativt nära sjötrafikleden. Och energieffektiv kustnära pråmtrafik har en framtid på 20+ års sikt när exportoljemarknaden upphört. Trots allt nås de flesta större svenska städer via vatten, inklusive Trollhätte Kanal som når Vänerns städer, Södertälje Kanal som når Mälaren etc. Är väl bara Kiruna, Östersund, Växjö och Jönköping som får nöja sig med tåg om man nu inte moderniserar Göta Kanal så Jönköping också kan få pråmtrafik…

Hotell Swania. The Place To Be nu när Gransäter tydligen är rivet och ersatt av dyra bostadsrätter. Gissar jag.

Men dödskampen är inte över än. Förnekelse, ilska, förhandling, depression, acceptans. Vi får väl se vart ilskan riktas härnäst (underleverantörsorganisationen CEPA är ilska på GM). Än lever förstås hoppet. Annie “Facebook” Lööf får väl fixa någon serverhall till orten. Energiförsörjning finns och vattnet från vattenkraften kan ledas in som kylning om det nu inte vore för att området nedanför kraftverken är antagligen skyddade som en del av det gamla slussområdets kulturminnen. En serverhall kan annars säkert ge ett 10-tal jobb.

Äh, Trollhättan får leva på Trollywood, en lite filmstudio där man ritar kritstreck på marken istället för att bygga kulisser. Passande nog lokaliserat på Nohabs gamla industriområde. Trollywood kan expandera till Saabs gamla fabriker och få Europas Största Filmstudior, storleksmässigt större än ens MGM:s (konkursade?) studios i England. Fast det har alltid varit för lågt i tak på Saab.

Någon som har andra förslag till Trollhättans framtid? Göra om Swania till kasino? Nära till kanalen så man kan dränka sina förluster. Eller kanske b**dell?