Man kan fundera lite på varför svensk media fortsätter att kalla Kyjiv för sitt ryska namn Kiev, och på så vis bidra till ryska narrativ om att Ukraina är Ryssland. Argumentet “vi har alltid skrivit Kiev” håller inte, se kartor nedan.
Kyjiv har inte alls alltid stavats Kiev i Sverige bekräftas av en konsultation av fyra världsatlaser i mitt bibliotek*. Tidigare skrev man Kijev Se. Bergvalls Atlas från 1976 nedan, den röda skolatlasen för oss sjuttiotalister, som jag av outgrundliga anledningar faktiskt sparat här i biblioteket.
I den står det för övrigt Peking och Bombay, inte Beijing och Mumbai. Kan man ändra de namnen, kan man ändra Kiev till ukrainska Kyjiv. Visst, det är ryska namn som står i Bergwalls, som Lvov, inte Lviv, och Kharkov, inte Charkiv, men det visar i alla fall att man kan ändra stavningar (transllittereringen) över tid och att namn inte är huggna i sten, likt Beijing och Peking.
George Philips Världsatlas från 1979 skriver Kiev istället för Kijev, liksom Dagens Nyheters Stora Världsatlasen från 1989. I den senare var dock Peking bytt till Beijing.
Bra Böckers Världsatlas (1996) – se bilden överst i artikeln – skriver Kyjiv på Ukrainska med rysk stavning i parentes och kör även ukrainska på t ex Lviv. Fast inte på Rivne, som skrivs Rovno på ryska, och Lutsk som skrivs Luck på polska.
Om vi nu ska använda ryska namn på ukrainska städer enligt media, varför skriver media Lviv och inte Lvov, men håller fast vid Kiev? För övrigt stod det fortfarande Bombay 1996 men Peking hade bytt till Beijing redan 1989.
Argumentet “vi har alltid skrivit Kiev i Sverige” håller inte. Dags att kalla ukrainska städer för sina ukrainska namn även i svensk press och media och i synnerhet börja skriva Kyjiv och t ex floden Dnipro och inte ryska Dnepr.
Eller har det varit för många förutsättningslösa middagar med representanter från ryska ambassaden hos svensk press och media genom åren och man vill inte stöta sig med den som betalar notan?
*Pga kommande flytt har alla gamla uppslagsböcker gått till återvinning, inklusive hela Nationalencyklopedien som unge författaren betalade några hundralappar i månaden i många år för att förvärva. Annars hade det varit intressant att se vad som stod i dem.
