Riksgälden har producerat en av de bästa rapporteran om bostadsmarknaden jag läst på sistone. Man konstaterar att bostadspriserna främst beror på hushållens inkomster och räntan, samt att priserna för lång tid framöver kommer stiga högst marginellt, i princip plana ut. Man visar också att det förekom spekulationsköp på marknaden för nyproduktion.
 |
| Stockholm. |
Riksbankens program för kvantitativa lättnader (QE) har nu köpt upp 17% av de svenska statsobligationerna, eller 17%. Med gårdagens offentliggörande av ytterligare 65 GSEK i inköp för en total på 200 GSEK kommer andelen alltså nå en tredjedel.
 |
| Utestående statsobligatoiner och Riksbankens köp per den 2015-10-01. Källa: Riksgälden |
Att trycka nya pengar till konsumtion och investeringar är det klassiska sättet att få inflation, och det är vad Riksbanken allt desperatare försöker uppnå via sina kvantitativa lättnader. Man trycker i praktiken nya pengar och köper svensk statsskuld för, men bevisligen leder det inte till någon KPI-inflation, men däremot till tillgångsbubblor. Nu är tillgångspriser en del av inflationen, men man styr inte mot inflationen utan KPI-inflationen, som inte berörs av dessa tillgångspriser.
För att därtill få en Zimbabwe-liknande inflationsspiral via nytryckta (digitala) pengar så måste förstås staten öka sina utgifter med dessa lånade pengar. Riksgälden konstaterar dock att så inte sker och att Riksbankens agerande alltså inte har någon påverkan på statens finansieringsbehov, dvs staten lånar inte mer pengar bara för att Riksbanken sänker räntan.
“Riksgäldens uppgift är att finansiera statens underskott och förvalta statsskulden. Målet för förvaltningen är att minimera de långsiktiga kostnaderna med beaktande av risk. Riksbankens köp av statsobligationer förändrar varken statens finansieringsbehov eller inriktningen av skuldförvaltningen.”
Kort sagt är Riksbanken QE-program meningslöst och leder bara till mycket farliga tillgångsbubblor.
Men definitionen av idioti är att prova något igen och förvänta sig ett annat resultat.
Enligt gårdagens rapport och statsskuldprognos från Riksgälden äger nu Riksbanken 100 GSEK av de svenska statsobligationerna, eller 17%. Till årsskiftet skulle siffran nå 22% innan Riksbanken nu utlovat att köpa ännu mer, specifikt totalt 200 GSEK till halvårsskiftet 2016. Ungefär en tredjedel av de svenska statsobligationerna kommer därmed att sitta hos Sveriges Riksbank.
Rimligtvis kommer vansinnet fortsätta med ytterligare inköp. Det pratas också om att Riksbanken ska börja köpa kommunobligationer, men heller det kommer driva på någon KPI-inflation. Kommunerna får nämligen inte låna till den löpande verksamheten, men väl till investeringar, vilket alltså kommer ge oss fler tomma arenor där man kan sporta, samt olika statyer över kommuners starke korpulenta män.
Möjligen kan överutbudet av arenor och badhus däremot sänka KPI-inflationen när man behöver sänka priserna på nyttjandet för att alls få några skattebetalare att besöka dessa kreationer.
Ville Riksbanken verkligen dra igång KPI-inflation via QE ska de vända sig till de som uppenbarligen kan låna hur mycket som helst till vad som helst, nämligen konsumenterna och då inte deras bolån, då bostadspriser inte påverkar KPI-inflationen, utan konsumtionslån. Förslagsvis kan Riksbanken erbjuda konsumtionslån med negativ ränta omvägen via handelns kreditinstitut, så det blir lite drag under galoscherna.
Få en platt-TV på kredit och 10% av priset som kontanter i näven!
Eller så kan man inse att KPI-inflationsmålet är förlegat och saknar vetenskaplig empiri. Vem som helst kan förstå att exakt 2% i KPI-inflation knappast kan vara det optimala, utan att penningpolitiken snarare behöver utgå från sitt syfte istället för en stel enskild siffra. När inflationen väl tar fart är det knappast Riksbankens förtjänst.
Riksgälden kom idag med sin uppdaterade prognos för svenska statens lånebehov. Man konstaterar att inget ökat lånebehov föreligger, utan upplåningen ligger i linje med tidigare prognoser, trots asylkrisen.
Prognosen om statens lånebehov skulle egentligen kommit förra veckan, men Riksgälden sköt upp prognosen i väntan på Migrationsverkets prognos över antalet asylsökande.
I själva verket har lånebehovet minskat med 25 GSEK sedan prognosen från juni, trots asylkrisen, då den ekonomiska tillväxten i den allt mer överhettade svenska ekonomin ger ökade skatteintäkter.
“Svensk ekonomi och den underliggande utvecklingen av statsfinanserna visar på en överraskande styrka. De ökade utgifterna för migration vägs till stor del upp av högre skatteinkomster, men det är viktigt att poängtera att osäkerheten är stor.”
Däremot anger Riksgälden att statens utgifter på grund av asylkrisen kommer öka kraftigt under 2016, men eftersom den eviga överhettade ekonomiska tillväxten ska hålla i sig så ökar lånebehovet bara med 8 miljarder. Riksgälden går alltså emot det tidigare panikbesked som ska ha läckt ut från regeringskansliet om att det behövde sparas pengar i panik.
Riksgäldskontoret höjer de direkta utgifterna för migration och integration med 31 miljarder för 2016 till en summa om 58 miljarder, mot 26 miljarder för 2015. För 2017 blir utgifterna 71 miljarder, men detta kan alltså finansieras via den ekonomiska tillväxten och redan annonserade höjda skatter. Hade vi inte haft asylkrisen hade dock lånebehovet minskat och den statliga ekonomin hade rent av visat överskott, som kunde sparats undan inför den kommande lågkonjunkturen från 2017 och framåt, alternativt kunde använts till reformer inom välfärd eller statens centrala funktioner som rättsväsende och försvar. Noteras bör att Riksgälden bara tittar på statens lånebehov och ignorerar kommunernas ekonomi och bortser helt ifrån huruvida samhällsinstitutionerna kan hantera asylkrisen, t ex rekrytering av personal, utbyggnad av infrastruktur och huruvida myndigheterna klarar av ordinarie skattefinansierad verksamhet. Som det är nu tar ju t ex polisen sina kostnader inom ram, och drar ner på t ex brottsbekämpning.
En annan förutsättning är att man tar från biståndspengarna och använder till asylkrisen.
“Hur avräkningen i praktiken kommer att hanteras är i slutändan en politisk prioritering. Ökningen av utgifterna för migrationen gör däremot att det inte längre finns någon marginal till utgiftstaket för varken 2016 eller 2017. Skulle avräkningen mot biståndet inte genomföras som antagits ovan kommer det att behövas besparingar inom andra områden i minst samma omfattning.”
Kort sagt ställer Riksgälden utgiftsposterna för migration och integration mot att vaccinera barn i U-länder, annars måste man höja skatter eller dra ner på välfärd och nattväktarstaten ytterligare.
Riksgälden räknar dock inte med någon lågkonjunktur (mindre än 2% tillväxt), utan i sedvanlig ordning ska svensk ekonomi befinna sig i en permanent högkonjunktur (över 2% i tillväxt). Tillväxten för 2015 sätts till 3.1% i år, 2.8% år 2016 och 2.4% 2017. Man anser alltså att ekonomin toppar ur i år.
Beskedet från Riksgälden är alltså att det inte föreligger någon fara för de statliga finanserna och att asylkrisen går att finansiera inom ram och utan ytterligare väsentliga åtgärder. Ladorna var visst inte tomma, utan det fanns tvärt om ett reformutrymme om 31 miljarder SEK för år 2016 man tidigare inte kände till.
Det finns förstås en lång rad antaganden. Bland annat får inte bostadsbubblan spricka, då investeringarna främst drivs av just bostadsbyggande, vilket är beroende av hushållens vilja att skuldsätta sig för resten av livet.
“Sedan ett par år tillbaka beror ökningen av investeringarna till stor del på bostadbyggande. Ökningstakten förra året var mycket hög. I år är den något lägre i procentuella termer, men bidrar ändå starkt till den totala ökningen av investeringarna.”
Ni hittar Riksgäldens prognos här och detaljerna som PDF här.
En del funderingar kan vara att det alltså är dags att senast tidigt 2016 avveckla sina positioner på börsen, då högkonjunkturen enligt Riksgälden försvagas framöver. Detta är i linje med en möjlig prognos av konjunkturbarometermodellen för börsinvesteringar.
Media uppmärksammade ett litet hopp i de svenska marknadsräntorna igår, i samband med att Riksgälden sköt upp sin prognos över statens upplåningsbehov. Nedan följer grafer över rörelsen, som visserligen syns, men som inte kan sägas vara anmärkningsvärd.
Trots gårdagens rörelse på räntemarknaderna, som ingalunda var begränsad till Sverige, så är de svenska statslåneräntorna fortfarande i ett bottenläge.
Den 10-åriga statsobligationsräntan var fortfarande högre så sent som den 21:e september, utan gårdagens rörelse kan på sin höjd sägas tagit bort den senaste månadens fallande räntor. Däremot är 5- och 7-årsräntorna nu de högsta på en månad, även om de fortfarande är i princip icke-existerande. 5-årsräntan är 0.092%, dvs noll komma nio promille. Tvåårsräntan är fortfarande negativ, vilket innebär att staten får in mer vid utställande av nya tvååringar än vad de behöver betala tillbaka. Lånar man en miljard på två år får man sålt obligationerna för 1000*1.00442^2=1 009 MSEK, varav alltså bara 1 000 MSEK behöver betalas tillbaka.
 |
| Statsobligationsräntor den senaste månaden. Källa: Riksbanken |
Frågan bör istället vara om vi ser en vändning på trenden av fallande räntor. Det är naturligtvis alldeles för tidigt att uttala sig om något sådant, även om gårdagens rörelse var den största på en enskild dag på ett tag.
Även bostadsobligationsräntorna steg vilket tids nog kommer göra det dyrare att binda räntan om detta kvarstår. Har kan man dock mer tala om att räntorna redan var i en kortsiktigt stigande trend.
 |
| Bostadsobligationsräntor den senaste månaden. Källa: Riksbanken |
Rörelsen här var dock inte lika spektakulär (relativt sett), utan mer beroende av den internationella rörelsen än över att Riksgälden flaggade för att svenskt lånebehov ökar som en följd av krisen.
Få binder idag sina räntor, trots de låga räntorna och stigande långa bostadsräntor kan förmodas ha relativt liten påverkan på bostadsmarknaden. I takt med allt hysteriskare bostadsmarknad har allt färre råd att faktiskt binda räntan, absurt nog.
Riksgälden meddelar att den tidigare omskrivna nya prognosen över statens skuldsättningsbehov skjuts upp på grund av den pågående krisen. Prognosen skulle komma i morgon, men man vill nu avvakta Migrationsverkets uppdraterade prognos. De svenska marknadsräntorna skjuter nu fart rapporterar Schibsted/SvD.
 |
| Baracker på Myttinge skjutfält, Värmdö, där asylsökande ska härbergeras enligt Försvarsmakten. Noll aktivitet. Läsarfoto. |
Som tidigare nämnts här på bloggen skulle Riksgäldskontoret (RGK) komma med en ny prognos över statens upplåningsbehov i morgon. Då Migrationsverket ska komma med sin uppdaterade prognos över asylsökande på torsdag, vilket i mycket kommer styra hur många miljarder svenska staten behöver låna upp i den nya prognosen skjuter RGK nu upp sin prognos. Samtidigt säger experter till Sydsvenskan att aktuell prognos om 150 000 asylsökande om året kan gälla varje år fram till år 2020, dvs 900 000 asylsökande, som behöver infrastruktur och ekonomiskt stöd till de kan få avslag eller besked om uppehållstillstånd. En stor del av dessa är därtill män, som sedan vill ta in sina anhöriga via anhöriginvandring.
RGK skriver i ett pressmeddelande:
“Riksgälden senarelägger publiceringen av prognosen för budgetsaldot och statens upplåning. Anledningen är att Riksgälden vill invänta uppdaterat underlag för beräkning av migrationsutgifter.
Riksgälden kommer att publicera den nya prognosen onsdagen den 28 oktober kl. 9.00, i stället för som planerat den 21 oktober.Genom att senarelägga publiceringen kommer Riksgälden att kunna använda uppdaterade siffror från Migrationsverket som publiceras den 22 oktober.”
Nu prognos kommer alltså först nästa vecka. Tidigare prognos talade om att statsskulden skulle öka med 1.76% av BNP.
Riksgälden bekräftar med dagens pressmeddelande alltså att krisen ska finansieras med lån, vilket finansminister Magdalena Andersson gav besked om igår.
De svenska marknadsräntorna hoppade till på beskedet och den 10-åriga statslåneräntan steg med 0.10 procentenheter rapporterar SEB till SvD. Marknaden börjar alltså förstå att Sveriges statsskuld kommer ta fart, även om det är små rörelser än så länge. Det är inte bara asylhanteringen som snabbt kommer bli dyrare med stigande räntor, utan även all annan nyupplåning – både nya investeringar och rullning1. av obligationer som löpt ut. Man kan förmoda att regeringen i sin budget inte räknat med högre statslåneräntor, vilket gör att hela budgeten spricker. På ytterligare en punkt.
1. Nyupplåning idag är naturligtvis fortfarande billigare än t ex upplupna 10-åriga statsobligationer från för 10 år sedan, men det väsentliga är vad för räntor regeringen räknat med i sina prognoser och i sin budget. Stiger räntorna så ökar de budgeterade utgifterna för nyupplåningen.
