Media rapporterar idag att antalet mord halverats sedan 90-talet, trots medias ständiga krigsrubriker om det ena mordet efter det andra (Bonnier/DN). Statistiken från Socialstyrelsens dösorsaksdatabas bekräftar siffrorna, men väcker samtidigt en del frågetecken om antalet minskande “mord” i själva verket beror på att granskningen och utredningen av dödsfall har försämrats. Trots allt är inte alla mord helt självklara.
Latest in rättsväsendet
Västerbotten-Kuriren uppmärksammar att en 60m hög mobilmast från Telia har saboterats och fällts i Bygdeå. Man skriver också hur man enkelt gör just detta genom att berätta hur masten fälldes.
Även efter halvårsskiftets nya lagstiftning kring våldtäkt är inte ett nej ett nej. Ord som nej, sluta, jag vill inte och handlingar som att man vänder bort kropp, huvud etc saknar helt juridisk innebörd än idag.
Tenstafriandet: Juristers, moderaters, sossars, gubbars och scoutledares syn på barns sexualitet
av Cornucopia?
“Man skäms å samhällets vägnar” – den i fallet utredande polisen Martin
Många av oss har noterat det sk Tenstafriandet, där sex pojkar i åldern 15+ friades från gruppvåldtäkt mot en 15-årig flicka, de låst in i ett mörkt rum och tvingat på sig sex med trots att hon uttryckligen sade “nej!” De ursprungligen åtta pojkarna (två friades redan i tingsrätten) är nu juridiskt sett oskyldiga, men hovrättens dom speglar alltså värderingar hos hovrättens nämndemän, som är en blandning av jurister, gubbar, scoutledare och politiska kommissarier från moderaterna och socialdemokraterna, värderingar om kvinnors och flickors rätt till sin egen kropp och värderingar om vad som är normal sexualitet hos 15-åriga barn.
Till den 15-åriga flickan: De 6 – 8 pojkarna må juridiskt sett vara oskyldiga, men du har sannolikt en majoritet av svenska folket på din sida och du har inte gjort något fel. Stå på dig!
Med anledning av min holmgång kring privatpoliser och att Stockholmspolisen vill överge våra gator och torg till fördel för säkerhetsbranschen, så fick jag ett välskrivet och långt e-brev från en besviken läsare, som själv jobbar som ordningsvakt. Det fick mig att tänka en del och inse att jag inte är ett skit bättre än en folkhemsfundamentalist, som ser ner på en hel grupp på grund av ofta obekräftade ensidiga rapporter om felsteg från enskilda individer. Faktum är att man aldrig får läsa något positivt alls om väktare och att säkerhetsbranschen antagligen är Sveriges mest föraktade och baktalade bransch.
Så härmed vill jag be om ursäkt till alla våra väktare, skyddsvakter och ordningsvakter. Jag har fel och skäms öronen av mig.