politik

En rapport finansierad av Swedbank och sammanhställd av Center for Wellbeing, Welfare and Happiness och professor Micael Dahlén på Handelshögskolan fastlår att man inte blir lyckligare av högre månadslön än 50 000:- SEK per månad och att köpa minnen ger mer lycka än att köpa prylar, vilket är väletablerat. Fast eftersom det handlar om socialdemokratiska Sverige utelämnas den faktor som skapar störst lycka för pengar nämligen välgörenhet. Studier visar i själva verket att man själv blir rikare om man ger pengar till välgörenhet, dvs välgörenhet skapar rika, inte att rika skapar välgörenhet.

Swedbanks och Center for Wellbeing, Welfare and Happiness rapport Pengar och lycka – hur viktigt är pengar finns att läsa här och är sådär lagom Jante, dvs du ska inte tro att du är något och du är minsan inte lyckligare bara för att du får högre lön, så kom inte och kom och begär högre lön nu.

Nu är jag inne på min fru Lenas specialämnen och sådant som hon föreläste om innan Rysslands fullskaliga ockupationskrig i Ukraina kom emellan.

Det finns tre saker som skapar lycka i grunden

1. Känsla av samhörighet och meningsfullhet
2. Flow
3. Att hjälpa andra

Första punkten kan uppnås av t ex familij, att gratis träna ett fotbollslag med kids på fritiden, att leverera stöd till krigets Ukraina osv. Flow innebär att utföra sysslor obehindrat till sin fulla förmåga och kapacitet. Ni som är kodapor bland läsarna kanske känner igen hur tiden bara flyger iväg när man sitter med ett knivigt programmeringsproblem och raderna av kod bara sprutar fram och sedan ringer din sängpartner och undrar varför du inte kommit hem till middagen? Att hjälpa andra är alltså att osjälviskt hjälpa andra. Ja, godhet ger lycka. Det är de som går runt och kallar andra för godhetsknarkare som är olyckliga.

Allra lyckligast blir man förstås om man uppnår alla tre ovanstående, vilket kanske en del Ukrainavolontärer upplever. Absurt nog kan personer som är vid fronten uppleva att de är lyckliga, trots att de är livrädda och trots att kamrater och nära vänner dödas framför deras ögon. Men de upplever meningsfullhet, samhörighet, hjälper andra och i striden upplever man uppslukande flow där inget annat existerar.

“De uppvaktar henne som en skräckinjagande älskarinna, utmanar henne eftersom det får dem att känna sig mer levande än någonting annat.
Krigare har gett henne många namn. Ishtar, Kali, Pallas Athena, Freja, alla var de aspekter för åtrån och fasan nära döden.“- Johanne Hildebrandt, “Krigare”

Men över till Swedbanks och Handelshögskolan om pengar. För lycka kan även köpas för pengar. Man blir nämligen lyckligare upp till ca 50 000 i månadslön, men sedan avtar effekten.

Ska man raljera lite kring detta (och detta är en blogg) så får man inte mer tid med mer pengar utan bara dyrare vanor. Man köper dyrare vin, går på dyrare restauranger, köper dyrare kläder, men någonstans runt 50 000:- SEK i månadslön uppnår man en levnadsstandard som innebär att alla behoven uppnås. Därefter köper man bara dyrare saker.

Rapporten innehåller också saker som att man blir olycklig av att jämföra sig med andra, vilket redan skrevs i den påhittade Desiderata som jag hade en originalaffisch av på väggen under mina ungdomsår: If you compare yourself with others, you may become vain or bitter, for always there will be greater and lesser persons than yourself.

Vad jag vet sedan tidigare att rapporten har rätt i är att köpa sig minnen ger mer lycka än att köpa sig prylar:

“Hur man väljer att spendera sina pengar spelar roll för hur man mår. De som sparar känner sig lyckligare än de som hellre köper grejer. De som lägger pengar på upplevelser eller fritidsintressen känner sig också i högre utsträckning lyckliga.”

Här hittar vi förstås Swedbanks bevekelsegrund för rapporten. Man vill använda den som säljssnack för att spara i deras fonder, så blir man lyckligare och Swedbank får vinster via förvaltningasvgifter.

Att upplevelser (minnen) ger mer lycka än prylar har jag fått till mig tiidgare. Nu har jag tyvärr inte sparat länkar till sådan amerikansk forskning, men här är grundprinciperna.

1. Om du köper en pryl för 1000:- SEK köper du tillfälligt tusen kronor lycka
2. Om du köper ett minne för 1000:- SEK köper du permanent (nåja) tusen kronor lycka
3. Om du ger bort 1000:- SEK i välgörenhet köper du permanent niotusen kronor lycka och blir dessutom rikare

Japp. Ni läste det. Att ge bort pengar gör dig rikare. I socialdemokratiska Sverige ska vid dock inte ge bort något, för vi betalar skatt och så får staten sköta välgörenheten, så vi pratar sällan om välgörenhetsarbete i Sverige. Indirekt gör alltså skatterna oss mindre lyckliga då det ger oss mindre möjligheter till välgörenhet.

Låt oss dock först gå igenom punkterna.

Att köpa prylar ger tillfällig lycka. Den försvinner och då måste du köpa en pryl till för att komma tillbaka till samma lyckonivå. Här finns väldigt många i vårt Facebooksamhälle, som försöker fylla olyckliga liv genom att handla, handla, handla.

Köper du dock ett minne – går på restaurang, åker och hälsar på en vän, besöker en sevärdhet, åker på semester, lägger pengar på träning för att springa ett maraton, eller för den delen notera en bergstopp – så är lyckan permanent. Eller i alla fall väldigt långvarig så länge du har minnet av upplevelsen kvar. Notera att minne kan skapas utan att det ens behöver kosta pengar, eller iaf inte mer än en kollektivtrafikbiljett till ditt lokala besöksmål.

Så köper du en pryl för 1000:- SEK, som ett nytt klädesplagg, tio gånger så når du bara 1000:- SEK lycka för 10 000:- SEK. Om du köper tio upplevelser för vardera 1000:- SEK så når du 10 000:- SEK i lycka.

Men köper du 1000:- SEK lycka genom att ge bort i välgörenhet når du 9000:- SEK i lycka. 2000:- SEK i välgörenhet ger mer lycka än en semesterresa för 18 000:- SEK. Det behöver dock vara en aktiv handling och inte ett autogiro till Rädda Barnen varje månad, och du behöver få återkoppling på effekterna.

Och så har vi det där med att välgörenhet skapar rikedom.

Dels gör det faktum att du gav bort 2000:- SEK i välgörenhet inte bara att du blev 18 000:- SEK lycklig, utan jämfört med den som köpte upplevelser för 2000:- SEK och blev 2000:- SEK lycklig eller den som köpte byxor två gånger för 1000:- vardera och blev 1000:- SEK lycklig så har du 8000:- SEK över du inte kommer köpa annan lycka för. Som du kan spara och detta skapar rikedom. För du har inget behov av att handla dig lycklig längre.

Det där är en matematisk förklaring som jag tror de flesta läsare kan förstå logiken i.

Det finns också en psykologisk. Lyckligare människor mår bättre, har bättre fokus och utför sina arbetsuppgifter bättre. Detta gynnar karriär, löneutveckling eller eget företagande. Vilket leder till ökad rikedom.

Effekten enligt de amerikanska studier jag tagit del av (men inte sparade länken till) gäller oavsett hur fattig du är. Om du trots att du knappt kan äta dig mätt för dagen ändå ger bort några kronor, så gör det dig ekonomiskt rikare på sikt.

En kultur av personlig och frivillig välgörenhet skapar alltså lyckligare och rikare människor. Detta innebär dock att om man lägger lönen över 50 000:- SEK på välgörenhet istället för att köpa dyrare märkeskläder så kan man visst bli lyckligare. Men inte i socialdemokratiska och Swedbanks Sverige, för här sysslar vi inte med välgörenhet.

Forskningen som nog ursprungligen är från Arthur C Brooks har förstås fått kritik, vilket är vad forskning ska få av annan forskning, vilket dock inte betyder att den behöver vara felaktig bara att annan forskning säger något annat, men att givande skapar lycka är etablerat och Brooks säger att lyckliga arbetare presterar 12 – 15% bättre. Min egen matematiska förklaring ovan anser jag duger som förklaringsmodell. Mer utrymme för sparande när man inte behöver köpa lycka. Sedan kanske siffran inte var 9x pengarna, och vilken studie som kom fram till det har jag inte hittat.

Oavsett skapas lycka av att hjälpa andra. Det kanske räcker så, och argumentet att du även blir rikare är skit samma. Så fortsätt godhetsknarka och gör världen till en bättre plats, så får olyckliga rövhattar gnälla bäst de vill när de jämför sig med andra och blir fåfänga eller bittra.

När man ser på det enorma engagemanget och stödet till nyvolontärerna för Ukraina så får man hopp om svenskarna. Jag ser lyckliga människor som det kommer gå ekonomiskt väl för, alla ni och vi som ger. Fortsätt med det. Och köp inte ett par nya byxor om det inte verkligen behövs.

Min fru Lena Wilderäng, professionell äventyrare, Ukrainavolontär, välgörenhetsarbetare sedan 15+ år, brandman, förattare, föreläsare, instruktör, IT- och managementproffs, coach, fd VD och IT-chef mm är den som föreläser om motivation och lycka, inte jag. Jag tar bara till mig.